Uppenbarelseboken Inledning
Inledning
Introduktion: Bibelns sista bok blickar in i framtiden. Fokus är på Jesus och hur han en dag kommer att regera och segra över ondskan. Rättvisa kommer att skipas. Jesus kallar Johannes ”högt älskad”, se Joh 20:2. Bara en person till i Bibeln har fått denna omnämning och det är Daniel, se Dan 9:23. Det är intressant att de två författare som har förtroendet och privilegiet att skriva Bibelns två viktigaste böcker om ändens tid är de som Gud själv ger denna benämning, se Amos 3:7; Joh 15:15.
Nummer och dess multipler har stor symbolisk innebörd i Uppenbarelseboken. Följande uppställning kan vara en hjälp:
- Talet 3 är Guds och himmelens tal.
- Talet 4 står ofta för världen och allt skapat. Det finns fyra väderstreck.
- Talet 6 är människans tal. Människan skapades på sjätte dagen.
- Talet 7 står för fulländning och fullkomlighet.
- Talet 10 beskriver styre och politisk makt på jorden. Det är summan av 4 plus 6 – världen och människan. Tio Guds bud är Guds plan för ett fungerande samhälle. Tio horn beskriver mänskligt styre med bakomliggande onda influenser, se Upp 17:12; Dan 7:7.
- Talet 12 representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar.
- Talet 24 används om de äldste. Det är summan av 12 plus 12 och betecknar troligtvis Guds folk från både Gamla och Nya testamentet.
- Talet 144 är produkten av 12 multiplicerat med 12. Det beskriver fasthet och något som är fullständigt.
- 1 000 används ibland för att förstärka. Ett exempel är de 144 000 från Israels alla stammar, se Upp 7:4. Talet 1 000 är 10 upphöjt till 3, dvs. 10 * 10 * 10. I tusentalet finns sifforna 10 och 3 representerade. Betydelsen blir då att det jordiska har fått bli genomsyrat av det himmelska, eftersom 10 står för världsligt styre och 3 är Guds tal.
Struktur: Det finns ofta flera parallella teman, samtidigt som ondskan intensifieras på jorden pågår lovsång och tillbedjan i himlen. Det finns även flera kiastiska mönster i flera nivåer. En uppställning skulle kunna vara:
Prolog, 1:1-8.
Första synen, 1:9-20.
Sju brev, kap 2-3.
Andra synen, kap 4-5.
Sju sigill, kap 6-7.
Sju basuner, kap 8-11.
Det stora dramat – sju aktörer, kap 12-14.
Sju skålar, kap 15-16.
Den prostituerade kvinnan – Babylon, kap 17-19:10.
Tredje synen, 19:11-21:8.
Jesu brud – Jerusalem, 21:9-22:11.
Epilog, 22:12-21.
Genre: Inledning och avslutning följer mönstret av ett typiskt brev, se Upp 1:4; 22:8, 21. Innehållet är profetiskt och apokalyptiskt, se Upp 1:1; 22:7. Ordet apokalyps kommer från grekiskans apokalypsis som betyder uppenbarelse, avtäckelse eller avslöjande av något som varit dolt.
Skrivet: 90-96 e.Kr. i slutet av kejsar Domitianus tid som regent, 81-96 e.Kr. Kyrkofadern Irenaeus skriver på 180-talet e.Kr. i sin skrift ”Mot heresierna” att Johannes skrev Uppenbarelseboken ”inte så länge sedan, nästan i vår egen generation, vid slutet av Domitianus regeringstid”. Domitianus var romersk kejsare 81-96 e.Kr.
Till: Sju församlingar i Mindre Asien, nuvarande västra Turkiet.
Från: Ön Patmos, tio mil väster om Efesos.
Författare: Johannes, en av de tolv apostlarna.
Budbärare: Okänd, men brevet skickades från Patmos, se Upp 1:11, och församlingarna omnämns i den ordning en budbärare skulle ha gått med dessa brev. Troligtvis gjordes också flera kopior, och för den som kopierade skriftrullen fanns en varning i slutet av boken, se Upp 22:18-19.
Nu markerat:
Uppenbarelseboken Inledning: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln