Habackuk 1
1
Inledning
1Budskapet (profetordet, bördan) som profeten Habackuk (hebr. Chavaqoq) såg i en syn (vision).
Habackuks första klagan
Hur länge?
2Hur länge, Herre (Jahveh), ska jag ropa [om hjälp]
utan att du hör (lyssnar)?
Jag ropar till dig – ”Våld (terror, laglöshet – hebr. chamas)!”
Ändå vill du inte frälsa (rädda)!
3Varför visar du mig missgärningar
och låter mig se skadan?
Varför är tillspillogivning och våld (terror) framför mig,
så att kiv och strid uppstår?
4Därför [som en konsekvens] är undervisningen (hebr. Torah) förlamad
[kraftlös och utan verkan – som en avdomnad hand, se Ps 77:3]
och rätten kommer inte fram,
eftersom de onda besegrar de rättfärdiga,
därför är rätten korrumperad (perverterad, krokig).
[Samma ord ”förlamad” används om reaktionen från Jakob när han får höra att Josef fortfarande är vid liv, se 1 Mos 45:26. Resultatet av att överge Guds ordningar blir ett samhälle i kaos.]
Herrens första svar
Jag sänder en armé från Babylon
5Titta (er omkring) bland hednafolken (länderna) och se
och förundras storligen [ordagrant ”chockas bli chockade”],
för se, ett verk ska bli gjort i era dagar
som ni inte ska tro på,
trots att det återberättas för er.
6Jag ska resa upp kaldéerna [babylonierna],
det bittra och impulsiva folket
som marscherar över [hela] jordens bredd
för att inta boplatser som inte är deras.
7 [Nu beskrivs babyloniernas arrogans:]
De är fruktansvärda och hemska,
deras påbud (juridiska beslut) och deras majestät (styre) kommer från dem själva.
[De är sin egen lag och sätter upp sina egna spelregler.]
8Deras hästar är vigare än leoparder
och våldsammare än öknens vargar.
Deras ryttare sprider ut sig,
ja, deras ryttare kommer från avlägsna platser,
de flyger som örnen (gamen – hebr. nesher), som skyndar [störtdyker för] att äta [ta sitt byte].
9Alla kommer med ont uppsåt,
deras ansikten är ivrigt inställda som östanvinden,
de samlar fångar som sanden (lika oräkneliga som sandkornen).
10De hånskrattar åt kungar
och furstar gör de till åtlöje.
De förlöjligar varje fästning,
de kastar upp jord (gör en anfallsramp) och intar den.
11När de sveper förbi
som en vind [alternativ översättning ”anden svepte förbi och jag var förvånad”]
med överträdelser är de skyldiga,
även de som gör sin styrka till sin gud [hebr. eloha – syftar på stormguden Marduk (Bel)].
Habackuks andra klagan
Hur kan du använda ett ogudaktigt folk?
12Är inte du från urminnes tid (från öster) Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), min Helige?
Vi ska inte dö.
Herre (Jahveh), du har förordnat dem för dom
och du Klippa (hebr. tsor) [ett omskrivet tilltal till Gud], har gjort dem till tuktan.
13Du som har ögon allt för rena för att se ondskan
och som inte kan titta på det som är fel,
varför ser du då på när de handlar trolöst
och förblir stilla när den onde slukar den som är mer rättfärdig än han?
14Varför gör du människan som havets fiskar,
som krypen som inte har någon härskare över sig?
15De tar upp dem med sina fiskespön,
fångar dem i sina nät
och samlar dem i sina fisketrålar
och därför fröjdas de och jublar.
16Därför offrar de till sina nät och offrar till sina fisketrålar,
eftersom deras mat är fet genom dessa redskap och deras mat riklig.
17Ska de få tömma sina nät
och inte upphöra att kontinuerligt dräpa hednafolken?
Nu markerat:
Habackuk 1: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln