Galaterbrevet 3
3
TEOLOGI – nåd och tro (3:1-4:31)
Nåd
Nåden i ert eget liv
1Ni oförstående (tanklösa) galater!
Vem har förhäxat (kastat en förbannelse på, charmat, lurat) er?
Mitt framför era ögon var Jesus den Smorde (Messias, Kristus) tydligt beskriven (som ett plakat, oförglömligt) som korsfäst.
2En sak vill jag förstå (oavsett andra argument, låt mig ställa denna fråga):
[Paulus tar nu ett huvudargument som handlar om tro eller lag. Frågan ramas in i ett kiastiskt mönster i vers 2b och 5, med en utvidgning och beskrivning i vers 3-4.]
Tog ni emot den helige Ande genom att hålla lagen [följa Moseböckernas alla bestämmelser]
eller på grund av tro (förtröstan) [tillit till evangeliet]? [Självklart var det genom tro!]
3Är ni så oförstående (tanklösa)?
Ni som började [ert nya liv] i Anden,
ska ni nu sluta i köttet (försöka nå målet genom egen mänsklig kraft)?
4Har ni genomlidit så mycket helt i onödan?
Om det nu verkligen varit förgäves ...
[Även om situationen hos de troende var illa, lämnar Paulus en förhoppning om att det inte var förgäves. Ordet ”genomlidit”, gr. pascho, betyder oftast lidande. Ibland kan det också betyda att genomgå erfarenheter, både bra och dåliga. Vanligtvis används fler beskrivande ord som förtydligar betydelsen, men det görs inte här. I Paulus andra brev används alltid detta ord för lidande, så det är troligt att det används här också. Paulus kanske ser tillbaka på den förföljelse och lidande som drabbade honom och Barnabas i Galatien, se Apg 14:2, 5, 19, 22.]
5Ger Gud er då sin [helige] Ande och utförde kraftfulla mirakler bland er på grund av att ni höll lagen [legalistiskt följde Mose undervisning och alla rabbinska tillägg],
eller för att ni lyssnade [på evangeliet] i tro (hade förtröstan, tillit till det)?
Nåden i Skriften
[Paulus inledde kapitlet med några personliga frågor till galaterna. Nu följer sex citat från Bibeln vilket visar på en viktig princip. Andliga erfarenheter är värdefulla, men måste stödjas av Skriften. Eftersom dessa judaister försökte föra de troende tillbaka under lagen, citerar Paulus lagen.]
6På samma sätt var det med Abraham:
”Han trodde (litade) på Gud [om löftet om en son]
och därför räknades han som rättfärdig (skuldfri).”
[1 Mos 15:6. Paulus citerar samma vers i Rom 4:3 där han ännu mer detaljerat lägger ut texten. Romarbrevet 4 är den bästa kommentaren till Galaterbrevet 3.]
7Förstå därför (låt er få en personlig erfarenhet av) att det är de människor som tror (de som lever i tro) som är Abrahams [verkliga] barn. 8Eftersom Skriften gång på gång förutsåg att Gud skulle rättfärdiggöra hedningarna genom tro, berättade den i förväg de glada nyheterna (evangeliet) för Abraham genom att säga:
”I dig ska alla folk (nationer, folkgrupper) bli välsignade.” [1 Mos 12:3; 1 Mos 18:18]
9Därför blir de som är av tro (litar, lutar sig emot Gud) välsignade tillsammans med den troende Abraham (som trodde, litade, lutade sig emot Gud). 10För alla de som förlitar sig på [utgår från; förutsätter; ”är av”] laggärningar är under förbannelse [är dömda till förkastelse – som resulterar i det straff som måste komma ner], för det står:
”Förbannad är var och en som inte fortsätter att göra [inte ständigt praktiserar och lever efter; som inte gör och förblir vid] allt det [i plural] som är skrivet i [den älskade] lagens bok (skriftrulle).” [5 Mos 27:26]
[Här används diminutiva formen av biblos – biblion – dvs. att det är en liten bok eller rulle och troligen även med innebörden att den är älskad.]
11Men att ingen blir rättfärdig (rättfärdiggjord) inför Gud genom lagen är uppenbart (helt klarlagt),
för den ”rättfärdige ska leva av (utifrån) tro”. [Hab 2:4]
[Den som är trofast och förtröstar på Gud förklaras som rättfärdig inför honom och får full tillgång till Guds överflödande och äkta liv.]
12Men lagen kommer inte från tro (baseras, vilar inte på tro), för det står:
”Den som gör dessa gärningar [som lagen föreskriver]
ska leva genom dem [inte genom tro].” [3 Mos 18:5]
13Den Smorde (Messias, Kristus) har friköpt oss (betalt ett pris för vår frihet) från lagens förbannelse, genom att bli ett med förbannelsen i vårt ställe, för det står skrivet:
”Under en förbannelse är alla som hängs upp på trä (ett kors).” [5 Mos 21:23]
14Den Smorde (Messias, Kristus) gjorde detta för att Abrahams välsignelse [1 Mos 12:2-3] skulle komma över hedningarna genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), så att vi [både jude och hedning] genom tro skulle få den utlovade Anden.
Arvet kommer genom tro
15Syskon (bröder och systrar i tron), låt mig ta ett exempel från vardagslivet (låt mig tala om mänskliga relationer). När ett förbund (testamente, en sista vilja) trätt i kraft, även om det bara så är ett mänskligt, kan ingen ta bort eller lägga till något.
[Det grekiska ordet för förbund är diatheke. Ordet i sin verbform betyder ”att placera mellan två”. Det beskriver ett förbund och avtal mellan två parter. Ordet kan också översättas med testamente. Det är därför Bibelns delar kallas testamenten.]
16Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma (säd, arvinge). Han [Gud, Skriften] säger inte, ”och åt dina avkomlingar”, som när man talar om många, i stället talas det om en, ”och åt din avkomling”. Det är den Smorde (Messias, Kristus). 17Detta är vad jag menar, lagen som kom 430 år senare [än löftet till Abraham] kan inte annullera ett tidigare förbund (testamente) från Gud, så att löftet blir ogiltigt. 18För om arvet berodde på [att bara lyda] lagen [som dessa falska lärare vill få er att tro], skulle det inte längre bero på löftet, men Gud gav arvet till Abraham genom ett löfte.
Skriften visar vad synd är
19Vad var syftet med lagen? Den lades till [senare, efter löftet] på grund av överträdelserna (synden, lagbrotten) [för att vara en måttstock och överbevisa människorna om synd], för att gälla fram tills arvingen skulle komma, han som löftet getts till. Lagen gavs (dikterades, befalldes, påbjöds) av änglar via en medlares hand [Mose, en medlare mellan Gud och människan]. 20En medlare företräder fler än en, men Gud var ensam [när han gav löftet till Abraham].
[Lagen var ett kontrakt, mellan Israel och Gud, som krävde att båda parter höll det. Löftet däremot beror bara på Gud.]
21Motsäger sig lagen Guds löften? Nej, absolut inte! Om en lag i sig självt kunde ge [andligt] liv, då hade med säkerhet rättfärdighet kommit genom lagen. 22I stället har Skriften visat att alla [hela skapelsen och mänskligheten] är fängslade av synd (helt instängda utan hopp om att själva kunna bli befriade), för att det som var lovat [arvet, välsignelsen] skulle ges, på grund av Jesu den Smordes (Kristi) trofasthet, till dem som tror (litar, lutar sig emot honom).
23Men innan tron kom [på Jesu död och uppståndelse], var vi under uppsikt (bevakades vi) av lagen, instängda tills [fram till dess att] tron skulle [till att] uppenbaras. 24Så har alltså lagen blivit vår [judarnas] skolmästare (instruktör, uppfostrare, övervakare; stränga beskyddare) [som skulle föra oss] fram till den Smorde (Messias, Kristus), så att vi skulle bli (förklaras) rättfärdiga av (utifrån) tro. 25När nu tron har kommit står (är) vi inte längre under en skolmästare.
[Ordet skolmästare (gr. paidagogos) användes i grekiskan för en slav med gott anseende som fick uppdraget att övervaka familjens barn fram tills de blev vuxna. Han följde dem till skolan, skyddade dem från faror och frestelser, såg till att de kom dit de skulle och inte gjorde några hyss. Lagen liknas vid en sådan skolmästare som i detalj styr vad barnen får och inte får göra tills de växt upp. Lagen leder den troende fram till evangeliet – det glada budskapet om frälsningen i Jesus som dött och uppstått för alla som brutit mot lagen.]
Del i arvet
26I den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (förenade med honom) är ni alla Guds söner genom tron. 27Alla ni som blivit döpta in i den Smorde (till Kristus) har iklätt er den Smorde (Kristus). 28[I Guds familj råder inte längre åtskillnad mellan nationalitet, samhällsklass och kön.]
Det är inte:
jude eller grek (hedning),
slav eller fri,
man och kvinna,
för ni är alla ett i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
[I Talmud (en judisk skrift som sammanfattar och kommenterar Gamla testamentet) finns böner för den judiska synagogans liturgi. I morgonbönen tackar mannen Gud för att han inte är skapad till en hedning, en slav eller en kvinna. Som rättrogen jude hade Paulus säkerligen bett denna bön varje morgon under många år och det gör dessa ord ännu starkare – alla är vi ett i Jesus!
Ordet ”och” finns bara mellan den sista gruppen. Det kan anspela på 1 Mos 1:27 där det står att Gud skapade dem till ”man och kvinna”, och att båda könen finns med i de två första grupperingarna.]
29Om ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus) [är i honom som är Abrahams arvinge], är ni också Abrahams barn (avkomma, säd) och arvingar enligt löftet.
Nu markerat:
Galaterbrevet 3: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln