Hesekiel 36
36
1Och du människobarn, profetera till Israels berg och säg till dem: Israels berg hör Herrens (Jahvehs) ord: 2Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh): Eftersom dina fiender har sagt mot dig: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) också de urgamla höga platserna [ockulta offerplatserna för Baal och Ashera] är vår egendom,
3därför ska du profetera och säga: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh): Därför, ja därför att de har gjort er öde och slukat er på alla sidor så att ni blir en arvedel för kvarlevan av (de övriga) folkslagen, och kommer över pratmakarens läppar (ordagrant: över en läpp, en tunga) som [ont] förtal (elakt skvaller) om folket.
4Därför Israels berg, hör Herrarnas Herres (Adonaj Jahvehs) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh) till
bergen och till höjderna
till bäckarna och till dalarna
och till de ödelagda ruinerna
och till de övergivna städerna
som har blivit ett byte och åtlöje för länderna som är runtomkring.
[Sex olika ord används för att beskriva hela landet.]
5Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh): Säkerligen, i min brinnande nitälskan har jag talat mot resten av folken, och [speciellt] mot Edom – hela det! De har med skadeglädje och med djupaste förakt (själens hån) tagit mitt land (hebr. erets) [Israel] i besittning så att betesmarken har plundrats.
6Profetera därför över Israels mark (land, jord – hebr. adama) och säg till bergen och till höjderna, till bäckarna och till dalarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh): Se jag har talat i min nitälskan och i mitt raseri eftersom ni har burit folkslagens skam.
7Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh) så: Jag har lyft upp min hand, med säkerhet ska folkslagen runtomkring dig bära sin skam.
8Men ni Israels berg ska skjuta skott och bära frukt till mig, Israels folk, för de är på gång att komma.
[Vers 9-31 formar en kiasm, med den centrala delen i vers 22.]
9För se, jag är för er och jag ska vända er och ni ska bli plöjda och besådda, 10och jag ska föröka människor över er, hela Israels hus, ja hela. Och städerna ska bli bebodda och de förspillda platserna ska bli uppbyggda, 11och jag ska föröka på dig människor och djur och de ska växa till och bli fruktsamma, och jag ska låta dig bli bebodd som i forna tider och ska göra bättre än från början, och du ska veta att jag är Herren (Jahveh).
12Jag ska låta människor trampa över er, mitt folk Israel, och de ska besätta er och ni ska bli deras arv och ni ska inte längre sakna (vara utan) barn. 13Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh): Eftersom man säger till er: Ert land har blivit en människoslukare, och har blivit folkslagens sorg. 14Därför ska ni nu inte längre sluka människor och inte längre vara folkslagens sorg förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh). 15Och man ska inte längre höra folkslagens förakt mot dig, och du ska inte längre bära folkens vanära och ditt folk ska inte längre snava, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh).
16Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 17Människobarn när Israels hus bodde i sitt land orenade de det med sina vägar och sina handlingar. Deras vägar inför mig var som en kvinnas orenhet under menstruationen. 18Därför hällde jag ut mitt raseri över dem, för blodet som de hade spillt över landet och eftersom de hade orenat det med sina avgudar.
19Och jag förskingrade dem bland folkslagen och de blev utspridda till länderna, för deras vägar och för deras förehavanden dömde jag dem.
20Och när de kom till folkslagen, varthelst de kom, vanhelgade de mitt heliga namn, då människor sa om dem: Detta är Herrens (Jahvehs) folk och de har lämnat hans land. 21Men jag hade förbarmande över mitt heliga namn som Israels hus hade vanhelgat bland folkslagen dit de kom.
22Säg därför till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh): Jag gör inte detta för er skull Israels hus, utan för mitt heliga namn som ni har vanhelgat bland folkslagen dit ni kom.
23Jag ska helga mitt stora namn som har blivit vanhelgat bland folkslagen, som ni har vanhelgat i deras mitt, och folkslagen ska veta att jag är Herren (Jahveh) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh) när jag blir helig i er i deras ögon (framför deras ögon, i deras åsyn).
[Följande stycke domineras av verbformen veqatal den form som mer än de övriga är ständigt pågående, utan början och utan slut – evighetens verbform. Kärnbibeln översätter med presens, vilket här både inkluderar dåtid och framtid, och visar på ett pågående skeende.]
24För jag hämtar (tar) er från hednafolken,
ja, jag samlar er från alla länder
och jag för er till ert [eget] land.
25Och jag stänker rent vatten på er så att ni blir rena;
från alla era orenheter (hebr. tomah) [3 Mos 15:19-24; 4 Mos 19:20]
och från alla era avgudar
ska jag rena (tvätta, förnya) er.
26Jag ger er ett nytt hjärta (sinne, sinnelag) [en pånyttfödelse]
och en ny ande [med nya rätta motiv] inom er.
Jag tar (vänder) bort stenhjärtat ur er kropp (ert kött)
och ger er ett hjärta av kött.
[Det hårda hjärtat – som inte kan ta emot den goda säden – byts ut mot ett nytt hjärta öppet för Guds ord, se Hes 11:19-20; 18; 31; Jer 31:33; Matt 13:5, 15, 20.]
27Jag ska fylla er med min egen Ande,
och jag ska se till att ni följer mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”)
och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat)
och gör (lever efter) dem.
28Då ska ni få bo i det land jag gav till era fäder,
och ni ska bli mitt folk
och jag ska vara er Gud.
29Och jag ska frälsa (rädda) er från alla era orenheter (hebr. tomah).
Jag ska ropa på kornet,
och låta det växa ymnigt,
och inte låta någon hungersnöd komma över er.
30Och jag ska föröka trädens frukt och föröka fältens gröda så att du inte längre ska drabbas av folkens förebråelser för hungersnöden. 31Sedan ska du komma ihåg dina onda vägar och dina gärningar som inte var goda, och ni ska avsky er själva i era egna ögon för era synder och för era styggelser.
[Vers 32-38 formar en kiasm där vers 35 är central.]
32Inte för er skull gör jag detta förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh), det ska ni veta (vara intimt förtrogna med). Israels hus ska skämmas och förbryllas över sina vägar (det sätt som ni har agerat på). 33Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh): Den dagen då jag renar er från alla era synder ska jag låta städerna bli bebodda och de öde platserna ska bli uppbyggda.
34Och landet som var öde ska bli brukat (plöjt) där det var öde för ögonen på alla som passerade.
35Och de ska säga: Detta land som var öde har blivit som Edens trädgård, det fördärvade och öde och städernas ruiner är befästa och bebodda.
36Och länderna som är kvar runt omkring dig ska veta att jag Herren (Jahveh) har byggt upp ruinerna och planterat det som var öde. Jag Herren (Jahveh) har talat det och jag ska göra det.
37Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh): Jag ska igen bli tillfrågad av Israels hus att göra detta för dem. Jag ska föröka dem med människor som en småboskapshjord. 38Som flocken med offerdjur är Jerusalems skaror på hennes bestämda tid, så ska de ödelagda städerna bli fyllda men skaror av människor och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).
Nu markerat:
Hesekiel 36: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln