Efesierbrevet 2
2
Från död till liv
[Vers 1-7 är en enda lång mening med flera bisatser i grekiskan.]
1Ni var [andligt] döda i era överträdelser (snedsteg, felsteg) och synder 2som ni förut levde (vanemässigt vandrade) i, efter denna världens tidsålder [levnadssätt, dvs. samhällssystem med föränderlig etik och moral], efter fursten (härskaren, prinsen) över luftens (den lägsta atmosfärens) herravälde – den ande som nu verkar i olydnadens barn [de rebelliska, de som inte tror, de som går emot Gud]. 3Bland dessa levde (var, vistades) vi också alla (var och en) en gång i vårt kötts (vår fallna gamla naturs) begär (lustar), när vi [ständigt] gjorde vad köttet och tankarna ville (ordagrant: ”när vi gjorde köttets vilja och dess tankar” dvs. lydde kroppens och sinnets impulser). Vi var av naturen [sedan födseln] vredens barn – [vi] liksom de andra …
[Vi var i vårt naturliga syndiga tillstånd på väg mot straffdomen – Guds vrede mot synden – såsom resten av mänskligheten.]
4Men Gud – som är rik på barmhärtighet (full av medkänsla; överflödande i nåd) (gr. eleos) på grund av sin stora (obegränsade) kärlek som han älskade oss [så mycket] med, 5fast vi var [andligt] döda genom [våra] överträdelser (snedsteg, felsteg) – gjorde oss levande tillsammans med den Smorde (Messias, Kristus). Av nåd (gr. charis) är ni frälsta!
[Gud älskar oss med en kärlek (gr. agape) som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig och han ger sina barn av samma liv som uppväckte Jesus från de döda. På grund av Guds godhet och favör (som inte kan förtjänas), är vi räddade (befriade, helade och bevarade till ett evigt liv med honom). De grekiska verbformerna uttrycker en fullbordad handling ”ni är som har blivit frälsta”, se även vers 8.]
6Och han uppväckte oss tillsammans med honom och satte oss [gav oss delat säte] med honom i det himmelska (de himmelska världarna) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, 7så att han i kommande tidsåldrar kan visa på sin nåds (gr. charis) rikedom som överflödar (överträffar; når längst) i godhet (vänlighet, mildhet, rättrådighet) [Gal 5:22] mot oss i den Smorde (Messias, Kristus), Jesus.
8För av nåden [på grund av Guds oförtjänta favör och välvilja] är ni frälsta (räddade, befriade, helade, bevarade) genom tro (trofasthet, förtröstan), och detta inte av (utifrån/utav) er själva – Guds gåva är det (presenten/offergåvan är från Gud) [både nåden (gr. charis) och gåvan (gr. doron) står i bestämd form] – 9inte av (utifrån) gärningar [goda handlingar; eget arbete och slit], så att ingen ska [kunna] berömma sig (ta åt sig äran; ståta och bli högfärdig).
10För vi är hans hantverk [Guds mästerverk – hans konstnärliga arbete och poetiska verk] skapade (som formats, omdanats) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus till [att utföra] goda gärningar [ett gott arbete i allt], som Gud har förberett [utsett och gjort redo i förväg, se även Rom 9:23] så att vi ska (för att vi skulle) vandra i dem [leva i det Gud planerat].
[Det grekiska ordet för hantverk, poiema, har även gett oss orden poem och poesi. Paulus använder det också om Guds skapelseverk i Rom 1:20. Den förste personen som blir fylld av den helige Ande är Betsalel (2 Mos 31:2-3) som är en hantverkare som ska formge tabernaklet. Jesus kallas även ”hantverkarens son” (Matt 13:55).]
Jesus förenar hedningar och judar
11Kom därför ihåg att ni förut var hedningar i köttet, ni kallades oomskurna av dem som [bara] genom ett ingrepp gjort av mänskliga händer i köttet kallar sig omskurna.
[Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Redan på Mose tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet – hjärtat behövde också omskäras, se 5 Mos 10:16; 30:6; Jer 4:4. Ceremonin utförs på den åttonde dagen efter födseln och kallas Brit mila. Hebreiska ordet för omskärelse är mila och förbund heter brit.]
12Kom ihåg att ni då levde utan (var separerade från) den Smorde (Messias, Kristus), utestängda från medborgarskap (utan en medborgares rättigheter) i Israel, och främlingar utan någon del i löftesförbundet. Ni var utan hopp och utan Gud i den här världen. 13Men nu, i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har ni som en gång var så långt borta kommit nära, genom den Smordes (Kristi) blod.
14För han är vår frid (harmoni och enhet), han har skapat (format) oss båda [jude och hedning] som en [kropp], och har brutit ner (upplöst) den skiljemur som fanns mellan oss, 15genom att i sitt [eget korsfästa] kött ta bort (annullera) fiendskapen, orsakad av budordens lag [gr. nomos entolon], uttryckta i lärosatser (dogmer; mänskliga föreskrifter – gr. dogma). [Matt 5:17; Rom 10:4; Gal 3:23-25]
[I templet i Jerusalem hade hedningar bara tillgång till den yttre förgården (Upp 11:2). Det var här offerdjur såldes, Jesus undervisade osv. Den judiske historikern Josefus nämner om en 3 alnar (1,3 meter) hög stenmur som begränsade tillträdet till de inre delarna (kvinnornas förgård, templets förgård där brännofferaltaret fanns och själva templet). Längs med barriären fanns skyltar med en röd varningstext på grekiska och latin: ”Ingen främling får träda innanför templets inhägnad! Den som överträder bär själv ansvaret för sin död, som kommer att bli följden.” Hittills har två sådana varningsskyltar hittats. Den första hittades 1871 och finns på Istanbuls arkeologiska museum. Ett fragment från en annan sten som hittades 1936 finns i Jerusalem på Israel Museum. Se även Apg 21:29.]
Han gjorde detta för att från de två [jude och hedning], i sig själv, skapa en ny människa och på så vis bereda frid, 16och återförena (försona) båda i en kropp till Gud genom korset, och därigenom i honom själv döda fiendskapen. 17Han kom och predikade de glada nyheterna om frid till er [hedningar] som var långt borta och [frid] till dem [judarna] som var nära. 18För det är genom honom som vi båda genom [den helige] Anden har tillträde till Fadern [så att vi kan närma oss honom].
19Därför är ni inte längre främlingar (okunniga, utan del i frälsningen) och flyktingar (som saknar en medborgares rätt), utan ni delar medborgarskapet med de heliga (Guds eget folk) och tillhör Guds familj. 20Ni har blivit uppbyggda [som ett heligt tempel] på apostlarnas och profeternas grund, med Jesus den Smorde (Messias, Kristus) själv som hörnstenen [som är den första stenen i bygget och alla andra stenar riktas efter]. 21I honom är hela byggnaden (huset) tätt sammansluten (hopbunden, hopsvetsad) och fortsätter att växa (höja sig) till ett heligt tempel i Herren. 22I honom blir också ni [hedningar] sammanfogade [med judarna], för att forma en fast boning [till att vara ett heligt tempel] för Gud i (genom) Anden.
Nu markerat:
Efesierbrevet 2: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln