1 Timoteusbrevet 2
2
Instruktioner för församlingslivet
Bön
[Även om ett nytt stycke börjar här finns det en koppling till föregående ämne där några lidit skeppsbrott i tron. Bönen, som primärt är umgänge med Gud, håller en människa kvar på trons väg.]
1Därför uppmanar jag dig [Timoteus] först av allt (som något mycket viktigt som måste få prioritet) till
böner (personliga specifika behov, t.o.m. under rop eller högljudd gråt, se Heb 5:7),
förtroliga böner (interaktiv tvåvägsdialog, samtal, tillbedjan och hängivenhet i förtrolighet med Gud) [det vanligaste ordet för bön i NT, se vers 8],
förböner (vädjan för andras behov och att Guds vilja ska ske i deras liv)
[Grundordet betyder att ”träffa målet”. Verbet används i Rom 8:26-27 där Anden hjälper oss att i bön hitta Guds vilja. Substantivet används bara här och i 1 Tim 4:5. I den apokryfiska boken Andra Mackabéerboken 4:8 används ordet om audiens inför kungen. Förbön är ett förtroligt rådslag med Gud.]
och tacksägelse [alla fyra orden är i plural i grekiskan, talar om uthållig bön],
för alla (kategorier av) människor,
2för kungar
och alla i ledande ställning,
så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv,
på alla sätt gudfruktigt
och värdigt.
[Nero var kejsare i Romarriket 54 – 68 e.Kr. Han kom till makten redan som sjuttonåring och hans liv var kantat av skandaler, se Rom 1:27. Nero anklagade de kristna för den stora branden 64 e.Kr. i Rom och en grym förföljelse bröt ut. Det är i dessa turbulenta tider, i mitten på 60-talet, som Paulus skriver detta brev och vädjar till bön och tacksägelse för bl.a. Nero.]
3Detta [att be för alla människors frälsning, oavsett status och rang] är gott (rätt, ärbart) och välbehagligt inför Gud vår Frälsare, 4som vill (önskar) att alla människor ska bli frälsta (befriade, räddade, bevarade) och komma till insikt om (känna igen; få en personlig erfarenhet av) sanningen. 5För Gud är en, och en är Guds och människors medlare – en människa: den Smorde (Messias, Kristus) Jesus – 6han som gav sig själv till lösen för alla, vittnesbördet [som skulle ges om Guds syften för dem] när tiden (ordagrant: när deras egna tider) var inne. 7För detta är jag satt till förkunnare och apostel – jag talar sanning och ljuger inte – en hedningarnas lärare i tro och sanning.
8Jag vill därför (det är min önskan) att ni ber (samtalar förtroligt med Gud):
Männen på varje plats [i varje husförsamling i Efesos] med heliga, lyfta händer,
utan (fria från) vrede [ett upprört inre ställningstagande mot någon/något, se Jak 1:19-20]
och diskuterande [ett resonemang som inte för någonstans].
[Huvudpoängen är hjärtats inställning i bönen. Att be med lyfta händer var det vanliga judiska sättet att be på, se 1 Kung 8:22; 2 Krön 6:13; Ps 28:2. Att stå upprätt med rena händer beskriver någon som söker Gud med ärliga motiv och ett rent hjärta, se Ps 24:3-4.]
9Kvinnorna på samma sätt,
smyckade med anständig klädsel, med blygsamhet och gott omdöme (självdisciplin), inte med [flätade/konstfulla] håruppsättningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder [som kräver stora utgifter], 10utan så som det [alltid] anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan: med (genom) goda gärningar.
[Meningens konstruktion med grekiska ordet hosautos som översatts med orden ”på samma sätt” gör att verbet ”be”, som kommer först i grekiskan, troligen gäller både män och kvinnor. Det går hand i hand med Paulus brev till korintierna, som han skrev just från Efesos. Där ber och profeterar både män och kvinnor (1 Kor 11:4-5) och Paulus tar upp detta med klädstil. Korintierna skulle följa den dåtida seden att bära huvudbonad, och det betonas att gudstjänsten skulle ske på ett ordnat sätt. Klädseln skulle inte vara stötande utifrån den rådande kulturen.]
Kvinnans roll
[Följande två verser är strukturerade i ett kiastiskt mönster där ordet stillhet, gr. hesuchia, ramar in sammanhanget. Ordet används även i vers 2 om att leva i stillhet, trygghet och frid. Det beskriver en fridfull attityd där man är trygg i sig själv. Uttrycket ”att vara stilla och underordna sig” användes även inom judendomen. Det var så en rabbin blev undervisad, se Jes 41:1; Hab 2:20; Sak 2:13. Den kända strofen från Ps 46:11 visar på denna gudfruktiga attityd: ”Var stilla och besinna att jag är Gud.” Till skillnad från den rådande judiska traditionen uppmuntras kvinnors utbildning. Uppmaningen står i kontrast till de dåraktiga kvinnorna i 2 Tim 3:6-7 som ständigt blir undervisade men aldrig lyckas komma till insikt om sanningen.]
11En kvinna ska i stillhet (lugn och ro)
lära sig (vara i lärjungaskap – gr. manthano) i all underordning [Luk 10:39].
12Att en kvinna undervisar
tillåter jag inte
inte heller dominera (gr. authenteo) mannen,
utan hon ska vara i stillhet (lugn och ro).
[Denna vers är en av de mer kontroversiella i hela Bibeln. Anledningen är att beroende på översättning påverkas kvinnans roll att undervisa. Eftersom kvinnan Priscilla undervisade Apollos här i Efesos, och Timoteus blev undervisad av sin mor och mormor, kan inte versen förbjuda kvinnor att undervisa, se 2 Tim 1:5; Apg 18:26. I så fall skulle Paulus motsäga Jesus, som sände några kvinnor med uppdrag att berätta för lärjungarna om sin uppståndelse, se Joh 20:17-18, och även GT där Hulda, Deborah och Mirjam var gudfruktiga kvinnliga ledare.
Ofta delas versen upp i två delar. Först verkar Paulus förbjuda en kvinna att undervisa, sedan kommer ordet ”eller” följt av det andra förbudet: att ha auktoritet över en man. Problemet med den tolkningen är att ordet ”eller” (gr. oude, som återfinns 31 gånger i Paulus brev) alltid används för att kombinera två tankar till en helhet. Den kiastiska strukturen gör att betydelsen också kan vara ”undervisa dominerande”.
Vad som också försvårar tolkningen är att Paulus inte använder det vanliga ordet exousia för auktoritet. I stället väljer han authenteo som bara används här i hela Bibeln. Även i antika källor är ordet ovanligt. I skrifter från ett par hundra år f.Kr. verkar ordet syfta på den som är ansvarig för någons död, och ha sexuella anspelningar, medan det i modernare texter verkar syfta på kontroll och auktoritet. Ordets ursprung har att göra med ”den som utför något och den som är ansvarig”. Ordet användes även inom gnosticismen, och genom att använda detta ord kan Paulus specifikt syftat på tidiga gnostiska läror som florerade i Efesos tillsammans med den kvinnodominerande Artemiskulten. De lärde att Eva existerade andligt före Adam, och att hon inte blev bedragen utan i stället upplyst av ormen. Att formen ”kvinna” i singular används här, kan kanske syfta på en specifik kvinna i Efesos. I 1 Tim 1:19 namnges två män. I inledningen i 1 Tim 1:3 refereras inte bara till män, utan också till kvinnor. I grannstaden Thyatira lärde en kvinna ut ”djupa sanningar om Satan” och förledde många, se Upp 2:20-24.]
13För Adam skapades först
och sedan Eva.
14Det var inte Adam
som blev förledd,
utan det var kvinnan [Eva] som blev förledd,
och föll i överträdelse.
[Till skillnad från Artemiskulten som hade sitt säte i Efesos där kvinnan hyllades som alltings ursprung var det Gud som hade skapat människan. De gnostiska myterna har stora variationer men gemensamt är att det finns flera andliga nivåer där Bibelns Gud är en av de lägre gudarna. Ormen och Eva är frälsarfigurer som räddar Adam. De upplyser honom om den andliga världen som är långt högre än den materiella. Eva sägs också vara skapad före Adam och mor till olika söner genom olika fäder, varav en son var Adam. Det finns ändlösa variationer, men temat är detsamma. Eva var ursprunget och den som upplyste Adam och gav honom kunskap, gr. gnosis. Det kan vara denna typ av falska läror, myter och ändlösa släktregister som Paulus refererar till i 1 Tim 1:3-4.]
15Men hon ska bli frälst genom barnafödandet [trots förbannelsen, se 1 Mos 3:16],
om de [kvinnorna] fortsätter att leva i
tro,
kärlek [som är osjälvisk och utgivande]
och helgelse
med gott omdöme.
[Det grekiska ordet sophrosyne beskriver ett välbalanserat sinne som karaktäriseras av självdisciplin och självinsikt.]
[I vers 14 syftade ”kvinnan” specifikt på Eva; här breddas betydelsen till kvinnan i allmänhet. Ordet ”genom” har inte betydelsen att det är på grund av barnafödandet som en kvinna blir frälst. Det är helt klart eftersom nästa fras uttryckligen säger att hon måste ”fortsätta leva i tro, kärlek och helgelse”. Vad Paulus verkar betona är att barnafödande och moderskap inte är syndigt utan är något fint och moraliskt rent. Anledningen kan vara att det fanns vissa i Efesos som förbjöd äktenskap och lärde ut att celibat var nödvändigt för frälsning, se 1 Tim 4:3. Paulus talar positivt om familjelivet och uppmanar änkor att gifta om sig, se 1 Tim 5:14.
En annan tolkning är att detta är en referens till ”kvinnans säd” i 1 Mos 3:15 som är Messias – världens frälsare.]
Nu markerat:
1 Timoteusbrevet 2: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln