Psaltaren 83:1-18

Psaltaren 83:1-18 Svenska 1917 (SVEN)

En sång, en psalm av Asaf.  Gud, var icke så tyst,  tig icke och var icke så stilla, o Gud.  Ty se, dina fiender larma,  och de som hata dig resa upp huvudet.  Mot ditt folk förehava de listiga anslag  och rådslå mot dem som du beskyddar.  De säga: »Kom, låt oss utrota dem,      så att de ej mer äro ett folk,  och så att ingen mer tänker      på Israels namn.»  Ty endräktigt rådslå dem med varandra,  de sluta mot dig ett förbund:  Edoms tält och ismaeliterna,  Moab och hagariterna,  Gebal och Ammon och Amalek,  filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;  Assur har ock slutit sig till dem,  han har lånat sin arm åt Lots barn.  Sela.  Gör med dem såsom du gjorde med Midjan,  såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,  dem som förgjordes vid En-Dor  och blevo till gödning åt marken.  Låt det gå deras ädlingar      såsom det gick Oreb och Seeb,  och alla deras furstar      såsom det gick Seba och Salmunna,  eftersom de säga: »Guds ängder      vilja vi intaga åt oss.»  Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv,  såsom strå för vinden.  Lik en eld som förbränner skog  och lik en låga som avsvedjar berg  förfölje du dem med ditt oväder,  och förskräcke du dem med din storm.  Gör deras ansikten fulla med skam,  så att de söka ditt namn, o HERRE.  Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid,  må de få blygas och förgås. [ (Psalms 83:19)  Och må de förnimma att du allena      bär namnet »HERREN»,  den Högste över hela jorden. ]

Psaltaren 83:1-18 Svenska Kärnbibeln (SKB)

En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.] ______ Gud (Elohim), tig inte, var inte tyst och var inte overksam, Gud (El). För se, dina fiender är i uppror och de som hatar dig har lyft sina huvuden. De håller listiga rådslag mot ditt folk, och rådslår mot dina dolda (bevarade, gömda) [dem du beskyddar – din ögonsten]. De säger: ”Kom, låt oss hugga av dem så att de inte längre är ett land, så att namnet Israel inte längre blir något man minns (kommer ihåg).” De har överlagt tillsammans med allas samtycke, mot dig har de gjort ett förbund. Edoms tält [ättlingar till Jakobs tvillingbror Esau, fiender sydost om Döda havet] och ismaeliterna [Ismael var Isaks halvbror, se 1 Mos 16:1-1621:8-21], Moab [ättlingar från Lot, fiender öster om Döda havet, se Dom 3:12] och hagariterna [i nordost, på andra sidan Jordan, se Dom 3:132 Kung 24:2], Geval [troligtvis söder om Negev, nära Petra] och Ammon [ättlingar till Lot, se 1 Mos 19:30-38, öster om Jordanfloden] och Amalek [i Negev, söder om Juda, se Dom 3:13: den första fienden israeliterna mötte sedan de lämnat Egypten, se 2 Mos 17:8-16], filistéerna [nuvarande Gaza, bittra fiender särskilt under Saul och Davids tid] med invånarna i Tyros [Libanon], Assyrien [de mest brutala fienderna, folket i Mesopotamien] har också anslutit sig till dem, de har blivit en arm (styrka) till Lots barn [moabiterna och ammoniterna, se 5 Mos 2:919]. [Den assyriska stormakten beskrivs i termer av de historiska nära regionala fienderna. Psalmisten antyder att Moab och Ammon har ingått en allians med Assyrien mot Israel.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Gör med dem som med Midjan [fiende, se Dom 6-7], som med [befälhavaren] Sisera [som ledde Javins armé, se Dom 4:2-3], som med [kungen] Javin [i norra Kanaan, se Dom 4:224] vid Kishons bäck [Dom 4-5], som förgjordes vid Ein-Dor [Jos 17:111 Sam 28:7], de blev till dynga på marken. Gör deras ädlingar som [du gjorde mot midjanitiska furstar som Gideon stred mot] Orev och Zeev [Dom 7:25] och deras furstar som Sheva och Tsalmunna. [Dom 8:21] De som sa: ”Låt oss ta Guds boning i besittning för oss själva.” Min Gud (Elohim), gör dem till virvlande damm, som agnar för vinden. Som elden bränner ner skogen, och som flammorna sätter bergen i brand, jaga dem med ditt oväder, och skräm dem (få dem att frukta) med din storm. Fyll deras ansikten med skam (vanära, förödmjukelse), för att de må söka ditt namn, Herre (Jahveh). Låt dem skämmas och frukta (vara rädda) för alltid, ja, låt dem bli generade och förgås