Psaltaren 42:6 - Compare All Versions

Dela

Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud. Jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

Hvad bedröfvar du dig, min själ, och äst så orolig i mig? Hoppas uppå Gud; ty jag skall ännu tacka honom, att han hjelper mig med sitt ansigte.

Varför är du så bedrövad, min själ,      och så orolig i mig?  Hoppas på Gud;      ty jag skall åter få tacka honom      för frälsning genom honom.

Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud. Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

Varför är jag så nedstämd, varför så orolig inom mig? Vänta på Gud! Jag ska åter prisa honom, min räddare och min Gud!

Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre; hela min varelse – hebr. nefesh), varför så orolig [som ett upprört hav] inom mig? Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom, för frälsning (räddning) som kommer genom hans närvaro (ansikte).

Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro? Sätt ditt hopp till Gud! Jag skall åter få tacka honom, min räddare och min Gud.