Psaltaren 27:1-14
Psaltaren 27:1-14 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
HERREN är mitt ljus och min frälsning. Vem skulle jag frukta? HERREN försvarar mitt liv. Vem skulle jag vara rädd för? När de onda kommer emot mig för att sluka mig, mina motståndare och fiender, då ska de själva snava och falla. Om en här belägrar mig räds inte mitt hjärta, om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg. Ett har jag begärt av HERREN, detta söker jag: att få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att se HERRENS ljuvlighet och söka honom i hans tempel. Han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskyddar mig i sitt tält, han för mig upp på klippan. Nu är mitt huvud högt över mina fiender omkring mig. Jag vill offra jublets offer i hans tält, jag vill sjunga och spela till HERREN. HERRE, hör min röst när jag ropar, förbarma dig över mig och svara mig! Mitt hjärta tänker på ditt ord: "Sök mitt ansikte!" Ditt ansikte, HERRE, söker jag. Dölj inte ditt ansikte för mig, avvisa inte din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du min frälsnings Gud. Om min far och min mor överger mig, tar HERREN emot mig. Visa mig, HERRE, din väg, led mig på en jämn stig för mina förföljares skull. Utlämna mig inte åt mina fienders vilja, för falska vittnen stiger fram mot mig och andas våld. Jag är viss om att få se HERRENS godhet i de levandes land. Hoppas på HERREN, var stark och modig i ditt hjärta och hoppas på HERREN!
Psaltaren 27:1-14 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd? När de onda kommer emot mig och vill uppsluka mig, mina motståndare och fiender, då skall de själva stappla och falla. Om en här belägrar mig fruktar ej mitt hjärta. Om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg. Ett har jag begärt av HERREN, det längtar jag efter: Att få bo i HERRENS hus i alla mitt livs dagar för att se HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel. Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag. Han beskyddar mig i sin boning, han för mig upp på klippan. Nu kan mitt huvud höja sig över mina fiender runt omkring mig. Jag vill offra jublets offer i hans hydda, jag vill sjunga till HERRENS ära och lova honom. Hör, HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig. Mitt hjärta tänker på ditt ord: "Sök mitt ansikte!" Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag, dölj inte ditt ansikte för mig. Driv inte bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du, min frälsnings Gud. Om än min far och mor överger mig, tar HERREN emot mig. Visa mig, HERRE, din väg, led mig på en jämn stig för mina förföljares skull. Överlämna mig inte åt mina ovänners illvilja, ty mot mig uppträder falska vittnen som andas våld. Jag är viss om att få se HERRENS godhet i de levandes land. Hoppas på HERREN, var stark och frimodig i ditt hjärta, ja, vänta på HERREN!
Psaltaren 27:1-14 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalm Davids. Herren är mitt ljus och min helsa; för hvem skall jag frukta mig? Herren är mins lifs kraft; för hvem skulle jag grufva mig? Derföre, om de onde mine motståndare och fiender till mig vilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla. Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom. Ett beder jag af Herranom, det hade jag gerna; att jag i Herrans hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna Herrans Gudstjenst, och besöka hans tempel. Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo; Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga Herranom. Herre, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig. Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, Herre, ditt ansigte. Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet. Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men Herren upptager mig. Herre, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull. Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst. Men jag tror dock, att jag se skall Herrans goda, uti de lefvandes lande. Förbida Herran; var tröst och oförfärad, och förbida Herran.
Psaltaren 27:1-14 Svenska 1917 (SVEN)
Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas? När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender. Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg. Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel. Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa. Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom. Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig. Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag; fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud. Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig. Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull. Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld. Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land. Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN.
Psaltaren 27:1-14 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
HERREN är mitt ljus och min frälsning. Vem skulle jag frukta? HERREN försvarar mitt liv. Vem skulle jag vara rädd för? När de onda kommer emot mig för att sluka mig, mina motståndare och fiender, då ska de själva snava och falla. Om en här belägrar mig räds inte mitt hjärta, om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg. Ett har jag begärt av HERREN, detta söker jag: att få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att se HERRENS ljuvlighet och söka honom i hans tempel. Han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskyddar mig i sitt tält, han för mig upp på klippan. Nu är mitt huvud högt över mina fiender omkring mig. Jag vill offra jublets offer i hans tält, jag vill sjunga och spela till HERREN. HERRE, hör min röst när jag ropar, förbarma dig över mig och svara mig! Mitt hjärta tänker på ditt ord: "Sök mitt ansikte!" Ditt ansikte, HERRE, söker jag. Dölj inte ditt ansikte för mig, avvisa inte din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du min frälsnings Gud. Om min far och min mor överger mig, tar HERREN emot mig. Visa mig, HERRE, din väg, led mig på en jämn stig för mina förföljares skull. Utlämna mig inte åt mina fienders vilja, för falska vittnen stiger fram mot mig och andas våld. Jag är viss om att få se HERRENS godhet i de levandes land. Hoppas på HERREN, var stark och modig i ditt hjärta och hoppas på HERREN!
Psaltaren 27:1-14 nuBibeln (NUB)
HERREN är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för? HERREN är mitt livs fästning. Vem behöver jag bäva för? När onda människor kommer emot mig för att slita mig i stycken, mina motståndare och fiender, ska de själva snubbla och falla. Även om en armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan. Om ett krig skulle bryta ut mot mig, är jag trygg. Det enda jag ber HERREN om, det jag längtar efter, är att få bo i hans tempel i hela mitt liv, se HERRENS ljuvlighet och söka honom i hans tempel. Han håller mig skyddad i sin hydda på olyckans dag, han gömmer mig i sitt tält, han för mig upp på en klippa. Jag kan lyfta mitt huvud inför mina fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge mitt offer i hans tält, och jag vill sjunga till HERRENS ära. Hör när jag ropar, HERRE, var nådig mot mig och svara mig! I mitt innersta manar ditt ord: ”Sök Herren!” Dig, HERRE, vill jag söka. Dölj inte ditt ansikte för mig, visa inte bort din tjänare i vrede! Du, som varit min hjälp, förkasta mig inte, överge mig inte, min frälsnings Gud. Även om min far och mor skulle överge mig, tar HERREN hand om mig. Visa mig din väg, HERRE, led mig på en rak stig för mina förtryckares skull. Överlämna mig inte åt mina fienders illvilja, för falska vittnen reser sig mot mig, och de andas våld. Men jag är övertygad om att jag ska få möta HERRENS godhet i de levandes land. Vänta på HERREN, var stark och modig. Vänta på HERREN!
Psaltaren 27:1-14 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Av David. [På samma sätt som Psalm 25 och 26, inleds även denna psalm med bara Davids namn. Den grekiska översättningen Septuaginta tillägger här att David blev smord till kung innan han skrev denna psalm. Detta finns dock inte med i den hebreiska texten, men det är tydligt att dessa tankegångar och tolkningar fanns omkring 200 f.Kr. då den hebreiska texten översattes till grekiska.] ______ Herren (Jahveh) är mitt ljus [Joh 1:4] och min frälsning (befrielse, räddning, trygghet)! Vem skulle jag frukta (vara rädd för)? Herren (Jahveh) är mitt livs värn (skydd, tillflykt, säkra fästning – den som försvarar mig)! Vem skulle jag förskräckas (fasa, skaka) inför? [Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är jeshua – det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på att vår frälsning finns hos Gud. Han är lik en säker fästning där jag snabbt kan söka skydd vid fara. I psalmen finns ofta uppräkningar i par och tripletter. Herren nämns två gånger i första versen och beskrivs med tre ord: ”ljus, frälsning och tillflykt”. David beskriver dem som kommer emot honom i vers 2 med tre ord: ”onda människor, motståndare och fiender”.] När onda människor kom mot mig, för att äta mig levande (slita mig i stycken; ordagrant: ”äta mitt kött”), ja, då var det mina motståndare och mina fiender, som stapplade och föll. Även om en armé skulle omringa (belägra) mig, känner jag ingen fruktan (ska mitt hjärta inte frukta); om ett krig bryter ut mot mig, så är jag trygg. Ett [en sak] har jag begärt av Herren (Jahveh), [bara] detta söker jag (längtar jag efter): att få bo i Herrens (Jahvehs) hus i alla mina livsdagar, skåda (se; intensivt betrakta) Herrens (Jahvehs) ljuvlighet (välbehag, nåd) och reflektera [urskiljande begrunda; betraktande söka svar] i hans tempel. [När David skrev denna psalm var templet ännu inte byggt. Det uppfördes senare under hans son Salomos första regeringstid, se 1 Kung 6:137-38. David var dock den som fick föra arken till Jerusalem, se 1 Krön 16:12 Sam 6. I tabernaklet, och även senare i templet, fanns arken med nådastolen där Guds närvaro och helighet vilade. Samtidigt är Bibeln tydlig med att Gud inte bor i mänskligt byggda hus, se 1 Kung 8:27. Davids längtan är att få omgärdas och präglas av Guds närvaro och helighet, se vers 13 och Ps 28:265:584:5134:1. Ordet för ljuvlighet är hebr. noam som har en innebörd av nåd – där dess fullhet, välvillighet och välbehag betonas i kombination med favör. Det är här första gången det används, av totalt sju gånger i GT. I vers 4-6 används fyra synonymer: hus, tempel, hydda och boning.] För han skyddar (gömmer) mig i sin hydda (hebr. soch, i sitt sammanflätade och täckande skydd), på olyckans dag; han döljer mig på en undangömd (hemlig) plats i sitt tält (tabernakel), han lyfter mig [högt] upp på en klippa. Och nu är mitt huvud upplyft [högt], över mina fiender som omringar mig. Därför vill jag [ljudligt, med trumpetstötar] offra jublets offer i hans tält (tabernakel). Jag vill sjunga och spela till Herrens (Jahvehs) ära! Hör min röst när jag ropar [i bön], Herre (Jahveh) och visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), [böj dig till mig] och svara mig. Mitt hjärta säger om dig [hjärtat talar på Guds vägnar och uppmanar]: ”Sök [plural] mitt ansikte.” [Versen är svåröversatt. Ordet ”sök” används två gånger i denna vers. Första gången är det i plural, andra person, imperativ. Det antyder troligtvis att uppmaningen i psalmistens hjärta, som kommer från Guds hjärta, inte bara syftar på David utan är en inbjudan till allt Guds folk att söka hans ansikte. I denna vers finns även en antydan om att Gud vill bo i mänskliga hjärtan genom tro, se Ef 3:17. Den andra gången ordet ”sök” förekommer, se nedan, är ordet i singular och första person. Här syftar det på psalmistens personliga relation med Gud, se även Ps 24:6105:4.] Ja, jag söker [singular] ditt ansikte, Herre (Jahveh), dölj inte ditt ansikte för mig (ignorera mig inte). Avvisa mig inte (kasta inte bort mig) i vrede, du som varit min hjälp; överge mig inte, lämna mig inte, du min frälsnings Gud (Elohim). [I dessa två avslutande rader i vers 9 beskrivs två situationer där Gud ”sitter” och ”går”. I den första liknas Gud vid en sittande kung som potentiellt avvisar den som söker nåd hos honom. I den andra är Davids oro att Gud ska gå sin väg, som en vän som lämnar någon när det är som svårast. Vår familj, och speciellt våra föräldrar, är de som vi förväntar oss förblir lojala mot oss, oavsett vad vi går igenom och anklagas för. I nästa vers tas just denna djupaste av mänskliga relationer som ett exempel. Ett barn som överges av sin far och mor blir ett starkt bildspråk på en total försakelse.] Nej, även om min far och mor skulle överge mig, tar Herren (Jahveh) emot mig [in i sin gemenskap och familj]. [Hebreiska asap används om att samla in skörd, saker och människor. Ordet används för hur ett upphittat vilse djur ska ”tas in” i huset för att få skydd, se 5 Mos 22:2. Ordet används även om att ”släppa in” en person på flykt i en fristad och ge honom tak över huvudet, se Jos 20:4. Profeten Jesaja försäkrar också att även om en mor skulle överge sitt barn, gör inte Gud det, se Jes 49:15. Temat med hem (Herrens hus) upprepas här från vers 4-5. Alla barn behöver bekräftelse, tröst, skydd och vägledning. Alla dessa emotionella behov möter Gud i vers 7-14.] Lär mig din väg, Herre (Jahveh), led mig på en jämn (plan, säker, trygg) stig (välkänd, upptrampad gångväg). På grund av mina fiender (som förföljer, vakar med onda syften över mig), överlämna mig inte till mina fienders vilja. För de har uppviglat (rest upp) falska vittnen mot mig, som andas (är fyllda med) våld. [Apg 9:1] Hade jag inte trott (om jag inte varit viss om) att [jag skulle] få se Herrens (Jahvehs) godhet i de levandes land … [ja, då skulle jag kanske gett upp, inte vetat vad jag skulle ta mig till, tappat tron, osv.] [Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis. Istället för att uttryckligen redogöra för några olika alternativ för vad som skulle hända om David inte hade tro på att han skulle få se Guds godhet, lämnas dessa tankar till läsaren. Berättelsen stannar upp och lyssnaren får tänka sig in i den känslomässigt laddade frågan. Vad skulle hända om Gud inte grep in nu och visade sin godhet? Vad skulle ske om falska vittnen som andades våld fick sin vilja igenom? Uttrycket ”de levandes land” syftar troligtvis på livet här på jorden bland de människor som lever och inte har dött.] Vänta på (sätt ditt hopp till; bind dig samman med) Herren (Jahveh) – var stark (övervinn)! Då ska han ge ditt hjärta frimodighet (inge mod och styrka i ditt hjärta) – ja, vänta på Herren (Jahveh).
Psaltaren 27:1-14 Bibel 2000 (B2000)
Av David. Herren är mitt ljus och min räddning, vem skulle jag frukta? Herren är ett värn för mitt liv, vem skulle jag bäva för? När de onda kommer emot mig för att slita mig i stycken, mina motståndare och fiender, då skall de själva snava och falla. Om en krigshär hotar mig känner jag ingen fruktan, om kriget kommer är jag ändå trygg. Ett enda ber jag Herren om, detta begär jag: att få vara i Herrens hus varje dag i mitt liv för att se Herrens ljuvlighet och söka svar i hans tempel. Ty han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag, han gömmer mig i sitt tält, han räddar mig upp på klippan. Nu kan jag triumfera över fienderna omkring mig. Jag vill offra i hans tält, offra med segerjubel. Jag vill sjunga och spela till Herrens ära. Hör, Herre, när jag ropar, visa mig nåd och svara mig. »Sök Herren«, manar mitt hjärta. Dig, o Herre, söker jag. Dölj inte ditt ansikte för mig, visa inte bort din tjänare i vrede, du som varit min hjälpare. Stöt inte bort mig, överge mig inte, min Gud, du som räddar mig. Om min far och min mor överger mig skall Herren ta sig an mig. Visa mig, Herre, din väg! Led mig på en jämn stig, jag omges av fiender, låt inte mina ovänner sluka mig. Menedare träder fram, vittnen i våldets tjänst. Men jag är viss om att möta Herrens godhet här i de levandes land. Hoppas på Herren! Var stark, fatta mod och hoppas på Herren!
