Psaltaren 142:3-6
Psaltaren 142:3-6 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Jag utgjuter mitt bekymmer inför honom och talar med honom om min nöd. När min ande tynar bort i mig, är du den som känner min stig. På den väg jag skall gå, har de lagt ut snaror för mig. Se på min högra sida, där finns ingen som känns vid mig. Ingen tillflykt finns mer för mig, ingen frågar efter min själ. Jag ropar till dig, HERRE. Jag säger: "Du är min tillflykt, min del i de levandes land."
Psaltaren 142:3-6 Karl XII 1873 (SK73)
Jag utgjuter mitt tal för honom, och gifver honom mina nöd före. När min ande i ångest är, så låter du dig vårda om mig. De sätta för mig snaror på vägen, der jag går. Skåda på högra handena; och se, der vill ingen känna mig. Jag kan icke undfly; ingen låter sig vårda om mine själ. Herre, till dig ropar jag, och säger: Du äst mitt hopp, min del uti de lefvandes land.
Psaltaren 142:3-6 Svenska 1917 (SVEN)
Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom. När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig. Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ. Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.»
Psaltaren 142:3-6 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jag utgjuter mitt bekymmer för honom, berättar om min nöd för honom. När min ande mattas i mig är du den som känner min stig. På vägen där jag går har de lagt snaror för mig. Se på min högra sida, där finns ingen som känns vid mig. Jag har ingen tillflykt mer, ingen som frågar efter min själ. Jag ropar till dig, HERRE, jag säger: Du är min tillflykt, min lott i de levandes land.
Psaltaren 142:3-6 nuBibeln (NUB)
Jag utgjuter min klagan inför honom, jag berättar om min nöd för honom. När jag är färdig att ge upp, vet du hur jag har det. På den väg jag går har de lagt ut snaror för mig. Se, vid min sida finns ingen som bryr sig om mig. Jag har ingenstans att fly, och ingen frågar efter mig. Jag ropar till dig, HERRE, jag säger: ”Du är min tillflykt, min del i de levandes land.”
Psaltaren 142:3-6 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Jag utgjuter, inför honom (hans ansikte), min klagan (fundering, grubblar lågmält), min nöd (pressade situation) inför honom (hans ansikte), berättar jag. När min ande försvagas i mig, känner du mina steg (min väg). På stigen (min välkända upptrampade gångväg) där jag går har de gömt en snara (fälla) för mig. Titta på min högra hand och se, för det finns ingen som känner mig. Jag har ingenstans att fly, ingen bryr sig om (söker, frågar efter) min själ (mitt liv). Jag har ropat till dig, Herre (Jahveh), jag har sagt: ”Du är min tillflykt, min del i de levandes land.”
Psaltaren 142:3-6 Bibel 2000 (B2000)
Jag utgjuter mina bekymmer för honom, till honom bär jag fram min nöd. När modet sviker mig vet du hur jag har det ställt. På den väg jag vandrar gillrar de fällor för mig. Jag ser mig omkring, men ingen bryr sig om mig. Ingenstans kan jag fly, ingen vill veta av mig. Jag ropar till dig, Herre, jag säger: Du är min tillflykt, min lott i de levandes land.