Psaltaren 126:6
Psaltaren 126:6 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.
Psaltaren 126:6 Karl XII 1873 (SK73)
De gå åstad och gråta, och bära ut ädla säd; och komma med glädje, och bära sina kärfvar.
Psaltaren 126:6 Svenska 1917 (SVEN)
De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.
Psaltaren 126:6 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Gråtande går de och bär sitt utsäde, jublande kommer de och bär sina kärvar.
Psaltaren 126:6 nuBibeln (NUB)
Gråtande går de ut med säden de ska så, men med jubel kommer de tillbaka och bär sina kärvar.
Psaltaren 126:6 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Den som går ut [går fram och tillbaka] gråtande (under sorg), bärande på sitt [dyrbara, sista] utsäde – han ska [utan tvekan] återvända med jubel (höga triumferande glädjerop), bärande på sina kärvar. [Han ska få bärga in en rikligt välsignad skörd!] [Under sådden var man helt beroende av regn. Rädsla och oro för torka eller angrepp av skadedjur kunde göra att man sådde sin säd under gråt – särskilt om det varit ett dåligt år innan. Om utsädet var det sista man hade kvar, var man helt beroende av en god kommande skörd. Israels folk fick utstå svåra tider, men man väntade på att Guds löften skulle uppfyllas. Psalmisten är helt säker på att det kommer en tid av glädje och fröjderop.]