Psaltaren 107:1-9
Psaltaren 107:1-9 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet. Så säger HERRENS återlösta, de som han har återlöst från fiendens hand, de som han har församlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder. De irrade omkring i öknen på öde stigar, de fann ingen plats där de kunde bo. De var hungriga och törstiga, deras liv tynade bort. Men de ropade till HERREN i sin nöd och han räddade dem ur deras trångmål. Han ledde dem på den rätta vägen, så att de kom till en stad där de kunde bo. Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, ty han stillade själens törst och mättade själens hunger med sitt goda.
Psaltaren 107:1-9 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet. Så säger HERRENS återlösta, de som han har återlöst från fiendens hand, de som han har församlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder. De irrade omkring i öknen på öde stigar, de fann ingen plats där de kunde bo. De var hungriga och törstiga, deras liv tynade bort. Men de ropade till HERREN i sin nöd och han räddade dem ur deras trångmål. Han ledde dem på den rätta vägen, så att de kom till en stad där de kunde bo. Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, ty han stillade själens törst och mättade själens hunger med sitt goda.
Psaltaren 107:1-9 Karl XII 1873 (SK73)
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet: Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver; Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet; De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde; Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade. Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest; Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde. De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör; Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting
Psaltaren 107:1-9 Svenska 1917 (SVEN)
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen. Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden, de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan. De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo; de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn, att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
Psaltaren 107:1-9 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Tacka HERREN, för han är god, evig är hans nåd! Så ska HERRENS friköpta säga, de han har friköpt från fiendens hand och samlat från länderna, från öst och väst, nord och syd. De irrade i öknen på öde stigar, de fann ingen stad där de kunde bo. De var hungriga och törstiga, deras själ mattades. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras svårigheter. Han ledde dem på den rätta vägen till en stad där de kunde bo. De ska tacka HERREN för hans nåd och hans under mot människors barn, för han mättar den längtande själen och fyller den hungrande själen med sitt goda.
Psaltaren 107:1-9 nuBibeln (NUB)
Prisa HERREN, för han är god, hans nåd består för evigt. Så ska de säga som HERREN har friköpt, de som han har befriat ur fiendens våld, samlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder. De irrade omkring i öknen, i ödemarken, utan att finna någon boplats. De var hungriga, törstiga, och deras liv tynade bort. De ropade till HERREN i sin nöd, och han befriade dem ur deras trångmål. Han förde dem till den rätta vägen, till en plats där de kunde bo. De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen. Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda.
Psaltaren 107:1-9 Svenska Kärnbibeln (SKB)
[Psalmen är en av de längre i Psaltaren. Den innehåller upprepade uppmaningar till tacksägelse över att Gud i sin godhet och nåd samlat sitt folk som varit långt borta. Psalmisten lär oss att bön fungerar i alla situationer: i den torraste öken, i fångenskap, på sjukbädden eller mitt på ett stormande hav. Författare: Okänd Struktur: Centralt finns fyra sektioner med flera gemensamma återkommande fraser. Vers 6 återges snarlikt i vers 13, 19 och 28. Vers 8 återges exakt i vers 15, 21 och 31. De fyra delarna följer ett liknande mönster med introduktion, bön, beskrivning av befrielsen och avslutande tacksägelse. Inledande uppmaning till tacksägelse, vers 1-3 1 – Vilsna ökenvandrare, vers 4-9 2 – Fångar som blivit fria, vers 10-16 3 – Sjuka som blivit helade, vers 17-22 4 – Sjömän som räddats, vers 23-32 Gud förser, vers 33-42 En sista uppmaning, vers 43 I den hebreiska texten finns ett inverterat nun (׆) i marginalen på sju verser, se vers 21-26 och vers 40. Det var något med dessa verser som gjorde att skrivarna som kopierade texten markerade dessa verser. Bara på ett ställe till i Bibeln används detta tecken och det är i 4 Mos 10:34-35. Där tolkar många rabbiner att det stycket (där arken går före folket) kommer att få sin uppfyllelse när Messias kommer tillbaka. Applicerar vi denna messianska tolkning även här, är det intressant att just vers 23-26 anspelar på Jona, och hur Jesus nämner om sin död och uppståndelse som just Jona tecken, se Matt 12:39.] Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god [Gud har den bästa välviljan och är riklig på allt gott], för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Psalmen inleds med ett verb (hebr. jada) som härrör från det hebreiska ordet för en öppen hand, här finns betydelsen att lyfta händerna i lovprisning, men även att bekänna. Hebreiskans ord för god, tóv, beskriver adjektivet i dess vidaste bemärkelse.] Så ska de återlösta (befriade) säga, de som Herren (Jahveh) har återlöst (befriat) från fiendens hand, och samlat från [avlägsna] länder: från öster (där solen går upp), från väster (där solen går ner), från norr (hebr. tsafon) [Ps 48:3] och från havet. [Här förväntar man sig de fyra väderstrecken, men det sista ordet är havet som i vanliga fall brukar syfta på väst. Det kan vara en referens till Röda havet och uttåget ur Egypten, och då är det syd som avses. Oavsett tolkning av havet, så leder dessa fyra ord här upp till de fyra sektioner som nu följer: Öknen öster om Israel, se vers 4-9; fångenskapen (också bildligt för mörker) motsvaras av väst där solen går ner, se vers 10-16; sjuka som blivit helade i norr (kan syfta på gudaberget Tsafon i norr och avgudadyrkan), se vers 17-22 och till sist havet och sjömännen, se vers 23-32.] De vandrade genom öknen på en öde väg, de fann ingen stad att bo i. De var hungriga och törstiga, deras själ försmäktade (de gick under av utmattning). [Bön:] Då ropade de till Herren (Jahveh) i sin svåra situation (nöd, smala passage), och han räddade (ryckte upp; förde ut) dem från deras svårigheter (trångmål). [Frasen återkommer snarlikt i vers 13, 19 och 28.] [Befrielse:] Han ledde dem på en jämn väg, så att de kunde hitta en stad där de kunde bo. [Tacksägelse:] Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) för hans nåd (omsorgsfulla kärlek), och allt han gör för människosläktet (Adams barn). [Exakt samma fras återkommer i vers 15, 21 och 31.] För han har överflödande gett vatten till den själ (person; även ”strupe”) som törstat, och mättat den själ som hungrar med sitt goda. [Jes 58:10-11Jer 31:25Luk 1:53]
Psaltaren 107:1-9 Bibel 2000 (B2000)
Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. Så skall de befriade säga, de som Herren befriat ur nöden och som han har hämtat hem från alla länder, från öster och väster, norr och söder. Några gick vilse i öde öknar, de fann ingen väg till bebodda städer. De var hungriga och törstiga, och deras krafter sinade. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. Han lät dem finna den rätta vägen till en stad där människor bodde. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor. Han ger de törstande att dricka och mättar de hungriga med allt gott.
