Filipperbrevet 3:1-4

Filipperbrevet 3:1-4 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Till sist (för övrigt; vad gäller fortsättningen), mina syskon (bröder och systrar i tron), gläd er [ständigt] i Herren [fortsätt att fröjda er över nåden – luta er hela tiden mot honom]! [Rom 12:12Fil 4:4] [För en kristen beror inte glädjen på att alla yttre omständigheter är problemfria. Den glädje i Herren som Paulus talar om kommer inifrån och är baserad på Jesu fullbordade verk. Att Paulus skriver dessa rader från ett fängelse är i sig ett bevis på detta! Filipperna kände mycket väl till det också – det var ju i denna stad som Paulus och Silas sjungit lovsånger efter att ha blivit pryglade och fängslade, se Apg 16:25.] För mig är det inget besvär att skriva samma sak till er igen, och för er är det [också] tryggt (gr. asphales). [Ordvalet ”igen” antyder att Paulus har skrivit minst ett tidigare brev till församlingen i Filippi. Glädjen i Herren ger en trygghet – de står stadigt och vacklar inte och faller, utan är vaksamma mot falska lärare, se vers 2.] Se upp för vildhundarna! Se upp för de onda arbetarna! [2 Kor 11:13] Se upp för de sönderskurna! [Ett sarkastiskt uttryck.] [Paulus varnar nu för en välkänd grupp judaister som ansåg att hedningarnas väg in till tron gick genom judendomen. De omnämns redan i Apg 15:1 och har kanske ännu inte varit i Filippi. Hunden var ett orent djur för judar. Även bland romare och greker användes uttrycket nedsättande för någon som var oren och ohelig, se dock Matt 15:26-28. Paulus använder nu en sarkastisk ton och vänder på uttrycket och kallar dessa judaiserande lärare för vildhundar. För dessa falska lärare hade omskärelsen blivit en ceremoni utan någon förståelse av dess underliggande betydelse om hjärtats omvändelse. De vidhöll att även hedniska män var tvungna att omskära sig för att räknas som troende, en lära som Paulus starkt motsätter sig.] Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans Ande och har vår ära i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus och inte förlitar oss på köttet (egna gärningar och meriter). Fast nog hade också jag kunnat förlita mig på det yttre. För om någon tycker att han kan förlita sig på det yttre, så kan jag det ännu mer