Filipperbrevet 2:6-7
Filipperbrevet 2:6-7 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa
Filipperbrevet 2:6-7 Nya Levande Bibeln (BSV)
Han var till sin natur Gud, men ansåg inte sin jämlikhet med Gud något att strida för. Nej, han avstod från sin makt och härlighet och kom till jorden för att tjäna oss som en människa. Han levde som en av oss.
Filipperbrevet 2:6-7 Karl XII 1873 (SK73)
Hvilken, ändå han var i Guds skepelse, räknade han icke för rof Gudi jemlik vara; Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på sig en tjenares skepelse, och vardt lika som en annor menniska, och i åthäfvor funnen som en menniska
Filipperbrevet 2:6-7 Svenska 1917 (SVEN)
han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa
Filipperbrevet 2:6-7 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa
Filipperbrevet 2:6-7 nuBibeln (NUB)
Fastän han till sin natur var Gud, ansåg han inte sin jämlikhet med Gud vara något att hålla fast vid. Nej, han avstod från allt, antog en tjänares gestalt och blev lik en människa. Till det yttre blev han människa
Filipperbrevet 2:6-7 Svenska Kärnbibeln (SKB)
[Vers 6-11 innehåller några ovanliga grekiska ord och har en poetisk form som liknar en sång. Detta är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar, liknande exempel finns i 1 Tim 3:16 och 2 Tim 2:11-13.] Han som var till (existerade; preexisterade) i Guds gestalt [iklädd Guds väsen – hade Guds hela fullhet, se Joh 12:41Jes 6:1], men inte räknade det som en trofé (ett segerbyte; en skatt att gripa tag i och hålla fast vid) att vara jämlik Gud, utan [istället] tömde sig själv [avsade sig alla sina privilegier] när han antog (villigt tog/mottog) en tjänares (en slavs, en livegens) gestalt, då han blev till i människors likhet. [Här finns det kiastiska centrumet i vers 7-8.] Och sedan han till det yttre blev som (befanns vara) en människa