Filipperbrevet 2:1-30
Filipperbrevet 2:1-30 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren. Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Gör allt utan att klaga och tveka, så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves. Ja, även om mitt blod blir utgjutet då ni bär fram er tro som offer, är jag glad och gläds med er alla. På samma sätt gläder ni er och deltar i min glädje. Jag hoppas nu i Herren Jesus att jag snart skall kunna sända Timoteus till er, så att också jag kan vara vid gott mod, när jag får veta hur ni har det. Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att ha omsorg om er. Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak. Men ni vet att han har hållit provet. Som en son vid sin fars sida har han stått tillsammans med mig i arbetet för evangeliet. Honom hoppas jag kunna sända så snart jag får se hur det går för mig. Och i Herren är jag övertygad om att jag snart skall kunna komma själv. Men jag anser det nödvändigt att sända tillbaka till er min broder Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, som ni har sänt för att hjälpa mig med det som jag behövde. Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig, för att jag inte skulle få sorg på sorg. Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, för att ni skall få glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad. Ta nu emot honom i Herren med all glädje, och visa sådana män uppskattning. För sitt arbete i Kristi tjänst satte han sitt liv på spel och var nära döden, för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.
Filipperbrevet 2:1-30 Nya Levande Bibeln (BSV)
Att leva i gemenskap med Kristus, innebär inte det att vi får tröst och uppmuntran genom den kärlek han visade oss? Innebär inte det att hans Ande ger oss gemenskap med varandra, och att vi blir fyllda av godhet och medkänsla? Om ni håller med om detta, gör mig då verkligt glad genom att leva i harmoni med varandra. Älska varandra, var eniga i ert tänkande och sträva mot samma mål. Var inte själviska och försök inte imponera på varandra. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på vad som är bra för er, utan tänk också på andras behov. Ha samma inställning som Jesus Kristus hade. Han var till sin natur Gud, men ansåg inte sin jämlikhet med Gud något att strida för. Nej, han avstod från sin makt och härlighet och kom till jorden för att tjäna oss som en människa. Han levde som en av oss. Han gjorde sig ödmjuk och lydde Gud. Han var villig att dö ‑ ja, att dö på korset. Därför har Gud upphöjt honom till att bli härskare över hela universum. Ja, han har gjort honom till Gud igen, för att alla ska tillbe honom, både i himlen och på jorden och under jorden. Alla ska öppet bekänna att Jesus Kristus är Herren, så att Gud, vår Far, blir ärad. Eftersom vi har en sådan förebild i Jesus, måste ni, kära vänner, se till att leva med varandra på ett sätt som visar att ni verkligen är räddade. Ni var alltid noga med att följa min undervisning när jag var hos er. Och nu när jag är borta, måste ni vara ännu mer noga med att ödmjukt lyda och respektera Gud. Det är ju han som påverkar er vilja och ger er kraft att göra det han vill. Gör allt detta utan att klaga och diskutera, så att ni inte kan anklagas för något, utan lyder Gud som hans barn, fria från skuld. När ni erbjuder andra det budskap som ger liv, då lyser ni som himlens stjärnor bland världens människor, som lever i ondska och andligt mörker. Och när Kristus kommer tillbaka, kan jag då med stolthet visa att mitt arbete och mitt slit bland er inte har varit bortkastat. Ja, även om jag måste dö i mitt arbete, och mitt blod offras, är jag ändå glad. Jag gläder mig ju tillsammans med er då jag ser er tro växa och era liv bli ett offer som tillfredsställer Gud. Låt oss därför glädjas tillsammans över det vi kan göra för Gud. Jag hoppas att Herren Jesus snart ska låta mig skicka Timotheos till er, så att jag kan bli uppmuntrad av färska rapporter från er. Det finns ingen som känner ett sådant ansvar och intresse för er som Timotheos. Alla andra ägnar sig bara åt sina egna intressen och bryr sig inte om att tjäna Jesus Kristus. Men Timotheos har visat hur pålitlig han är, det vet ni. På samma sätt som en son arbetar tillsammans med sin far, har han hjälpt mig att sprida det glada budskapet om Jesus. Och så snart jag vet hur det går för mig här i fängelset, hoppas jag att kunna skicka honom till er. Ja, jag litar faktiskt på att Herren Jesus snart ska låta mig komma också. Jag tror att jag måste skicka tillbaka vår bror Epafroditos till er. Ni skickade honom till mig för att hjälpa mig med det jag behövde, och han har sedan dess arbetat och kämpat tillsammans med mig. Men nu längtar han efter er alla och är orolig över att ni har fått höra att han var sjuk. Och han var verkligen svårt sjuk, han höll faktiskt på att dö. Men Gud hade medlidande med honom, och även med mig, så att jag slapp drabbas av ännu en sorg i allt mitt elände. Därför skickar jag honom mer än gärna tillbaka till er, för jag vet hur tacksamma ni kommer att bli över att få träffa honom igen. Dessutom kommer jag då att ha ett bekymmer mindre. Ta väl emot honom, eftersom han liksom ni lever i gemenskap med Herren Jesus. Ja, var glada över honom och visa honom uppskattning, för det var på grund av sitt arbete för Kristus som han var nära att dö. Han var villig att riskera livet för att hjälpa mig med sådant som ni inte kunde göra, eftersom ni var långt borta.
Filipperbrevet 2:1-30 Karl XII 1873 (SK73)
Är nu någor förmaning när eder i Christo; är någor tröst i kärlekenom; är någor Andans delaktighet; är någor hjertelig kärlek och barmhärtighet; Så uppfyller mina glädje, att I ären ens till sinnes, lika kärlek hafvande, endrägtige, samhällige; Att intet sker med kif eller fåfäng äro; utan med ödmjukhet räkne hvar den andra yppare än sig. Ser icke hvar på sitt eget bästa, utan hvar och en på ens annars bästa. Hvar och en vare så till sinnes, som ock Christus Jesus var; Hvilken, ändå han var i Guds skepelse, räknade han icke för rof Gudi jemlik vara; Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på sig en tjenares skepelse, och vardt lika som en annor menniska, och i åthäfvor funnen som en menniska; Ödmjukade sig sjelf; vardt lydig intill döden, ja, intill korsens död. Derföre hafver ock Gud förhöjt honom, och gifvit honom ett Namn, det öfver all namn är; Att i Jesu Namn skola sig böja all knä, deras som i himmelen, på jordene, och under jordene äro; Och alla tungor skola bekänna, att Jesus Christus är Herren, Gud Fader till äro; Så, mine älskelige, som I alltid hafven varit lydige, icke allenast i mine närvaro, utan ock nu mycket mer i mine frånvaro, skaffer med fruktan och bäfvan, att I salige varden. Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gerning, efter sitt goda behag. Görer all ting utan knorr och tvekan; På det I mågen vara oförtalade och rene, och Guds barn ostraffelige, midt ibland det vanartiga och vrånga slägtet; ibland hvilka lyser såsom ljus i verldene; Att I blifven vid lifsens ord, mig till en berömmelse på Christi dag, att jag icke fåfängt lupit, eller fåfängt arbetat hafver. Och om jag än offras öfver edra tros offer och Gudstjenst, så gläder jag mig, och fröjdar mig med eder alla. För det sammas skull skolen I ock glädjas, och skolen glädjas med mig. Men jag hoppas i Herranom Jesu, att jag innan kort varder sändandes till eder Timotheum; att jag ock må varda vid ett godt mod, då jag förnimmer huru med eder tillstår. Ty jag hafver ingen, den som så alldeles lika med mig till sinnes är, den så hjerteliga omsorg hafver för eder. Ty de söka alle efter sitt eget, icke det Christo Jesu tillhörer. Men I veten, att han bepröfvad är; ty såsom ett barn med fadrenom, hafver han med mig tjent uti Evangelio. Honom hoppas mig nu sända, det första jag hafver besett min ärende. Jag tröstar ock på Herran, att jag ock sjelf snart kommandes varder. Mig hafver ock synts nödtorftigt vara sända till eder Epaphroditum, brodren, min medhjelpare och medstridare, och edar Apostel, den ock mig uti mine nödtorft tjenar; Efter han hade en åstundan till eder alla, och var storliga bekymrad deraf, att I sport haden honom krankan; Som han ock visserliga var dödssjuk; men Gud förbarmade sig öfver honom; och icke allenast öfver honom, utan ock öfver mig, att jag icke skulle få sorg på sorg. Jag hafver nu sändt honom dess snarare, att I skolen få se honom, och dess gladare varda igen, och jag dess mindre sorg hafva. Så undfår nu honom i Herranom med alla glädje; och de sådane äro, dem hafver i vördning; Ty för Christi verks skull var han dödenom så när kommen, att han fögo tänkte på lifvet; på det han skulle tjena mig i edar stad.
Filipperbrevet 2:1-30 Svenska 1917 (SVEN)
Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något, gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade, fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv. Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras. Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden, och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre. Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande. Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Gören allt utan att knorra och tveka, så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland »ett vrångt och avogt släkte», inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen, i det att I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke har strävat förgäves och icke förgäves har arbetat. Men om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder tro, så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje. Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje. Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till eder, så att ock jag får känna hugnad genom det som jag då hör om eder. Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder. Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus till. Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader. Honom hoppas jag alltså kunna sända, så snart jag har fått se huru det går med min sak. Och i Herren är jag viss om att jag också själv snart skall få komma. Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna åt mig vad jag kunde behöva. Ty han längtar efter eder alla och har ingen ro, därför att I haven hört honom vara sjuk. Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom; och icke allenast över honom, utan också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på bedrövelse. Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv därigenom skall få lättnad i min bedrövelse. Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen sådana män i ära. Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte sitt liv på spel, för att giva mig ersättning för den tjänst som jag måste sakna från eder personligen.
Filipperbrevet 2:1-30 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Om ni nu har tröst hos Kristus, om ni får uppmuntran av hans kärlek, gemenskap i Anden och medkänsla och barmhärtighet, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och vara ett i själ och sinne. Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte till ert eget bästa utan också till andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var: Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära. Därför, mina älskade, ni som alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske. Gör allt utan att klaga och tveka så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen när ni håller fast vid livets ord. Då blir ni en ära för mig på Kristi dag, att jag inte har kämpat förgäves eller arbetat förgäves. Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer är jag glad och gläds med er alla. På samma sätt är ni glada och gläds med mig. Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till er, så att även jag blir vid gott mod när jag får veta hur ni har det. Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om er. Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak. Men ni vet hur äkta han är. Som en son vid sin fars sida har han arbetat tillsammans med mig för evangeliet. Honom hoppas jag alltså kunna sända så snart jag fått se hur det går för mig. Och i Herren är jag övertygad om att snart kunna komma själv. Jag tyckte dock det var nödvändigt att skicka tillbaka Epafroditus till er, min broder, medarbetare och medkämpe som ni sände för att hjälpa mig med vad jag behövde. Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. Och han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg. Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, så att ni får glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad. Ta nu emot honom i Herren med all glädje. Visa uppskattning för sådana som han, för han var nära döden i sitt arbete för Kristus. Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.
Filipperbrevet 2:1-30 nuBibeln (NUB)
Om det finns tröst hos Kristus, uppmuntran genom kärlek och gemenskap i Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör mig då verkligt glad genom att leva i harmoni med varandra. Älska varandra, var eniga i ert tänkande och sträva mot samma mål. Var inte själviska och försök inte imponera på varandra. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på vad som är bra för er, utan tänk också på andras behov. Ha samma inställning som Kristus Jesus hade. Fastän han till sin natur var Gud, ansåg han inte sin jämlikhet med Gud vara något att hålla fast vid. Nej, han avstod från allt, antog en tjänares gestalt och blev lik en människa. Till det yttre blev han människa, han gjorde sig ödmjuk och lydde ända in i döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla ska böja knä för Jesus namn, både i himlen och på jorden och under jorden, och alla bekänna att Jesus Kristus är Herren, så att Gud, vår Fader, blir ärad. Därför, mina kära, så som ni alltid har varit lydiga, arbeta nu med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara när jag är hos er utan desto mer när jag är borta. Det är ju Gud som verkar i er, så att ni av vilja och i gärning gör det han vill. Gör allt detta utan att klaga och diskutera, så att ni blir klanderfria och rena, Guds fläckfria barn, mitt ibland ett förvrängt och fördärvat släkte, där ni lyser som himlens stjärnor, när ni håller er till livets ord. Då kan jag vara stolt på Kristus dag. Då har mitt lopp och min möda inte varit förgäves. Ja, även om mitt blod måste offras när jag bär fram er tro som ett offer, är jag ändå glad och gläds med er alla. Så ska ni också vara glada och glädjas tillsammans med mig. Jag hoppas att Herren Jesus snart ska låta mig skicka Timotheos till er, så att jag kan bli uppmuntrad av färska rapporter från er. Det finns ingen som känner ett sådant ansvar och intresse för er som han. Alla andra ägnar sig bara åt sina egna intressen, inte det som tjänar Jesus Kristus. Men ni vet vad Timotheos har visat prov på. På samma sätt som en son arbetar tillsammans med sin far har han hjälpt mig i arbetet för evangeliet. Och så snart jag vet hur det går för mig hoppas jag kunna skicka honom till er. Jag litar faktiskt på att Herren snart ska låta mig komma också. Jag tror att jag måste skicka tillbaka vår bror Epafroditos till er. Ni skickade honom till mig för att hjälpa mig med det jag behövde, och han har arbetat och kämpat tillsammans med mig. Men nu längtar han efter er alla och är orolig över att ni har fått höra att han var sjuk. Och han var verkligen svårt sjuk, han höll faktiskt på att dö. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom, utan också över mig, så att jag slapp drabbas av ännu en sorg i allt mitt elände. Därför skickar jag honom mer än gärna tillbaka till er, för att ni ska få glädjen att få träffa honom igen. Dessutom kommer jag då att ha ett bekymmer mindre. Ta väl emot honom i Herren med stor glädje, och visa uppskattning mot sådana som han. Det var ju på grund av sitt arbete för Kristus som han var nära att dö. Han var villig att riskera livet för att hjälpa mig med sådant som ni inte kunde göra.
Filipperbrevet 2:1-30 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Om det nu finns någon uppmuntran (uppmaning, vägledning, tröst) i den Smorde (Messias, Kristus), om det finns någon tröst (uppmuntran) i kärleken [vänliga uppbyggande ord i den kärlek som är osjälvisk och utgivande], om det finns någon gemenskap (delaktighet) [gemensamt mål] i Anden, om det finns några ömhetskänslor [mjuka hjärtan] och medkänsla [plural; uttryck av barmhärtighet som leder till praktiska kärleksfulla handlingar] – gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnesinställning (attityd, tänkesätt, förståelse) och samma [osjälviska och utgivande] kärlek – att vara ett i själ och sinne [förenade i samförstånd som syskon i Herren]. [Nu följer stegen för att uppnå sann enhet:] Låt ingenting ske utifrån [motiveras av] självhävdelse (rivalitet, partikäbbel, konflikt) [Fil 1:17] och fåfänglig (tom) ära, utan var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte var och en [bara] till ert eget [enskilda bästa], utan även till andras [enskilda behov]. Låt samma [ödmjuka] sinnesinställning (hjärtelag; attityd, insikt, perspektiv) finnas hos (i) er [detta tänkesätt] som också fanns hos (i) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [Inledningen på vers 3 lyder ordagrant: ”ingenting ner-/utifrån självhävdelse och inte heller ner-/utifrån fåfänglig ära”. Avsaknaden av verb förstärker uttalandet som inkluderar handlingar, men framför allt betonar de bakomliggande motiven och att inte låta sig drivas av själviska ambitioner, utan tvärtom ha ”samma sinnesställning”, se vers 2 och 5.] ______ [Vers 6-11 innehåller några ovanliga grekiska ord och har en poetisk form som liknar en sång. Detta är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar, liknande exempel finns i 1 Tim 3:16 och 2 Tim 2:11-13.] Han som var till (existerade; preexisterade) i Guds gestalt [iklädd Guds väsen – hade Guds hela fullhet, se Joh 12:41Jes 6:1], men inte räknade det som en trofé (ett segerbyte; en skatt att gripa tag i och hålla fast vid) att vara jämlik Gud, utan [istället] tömde sig själv [avsade sig alla sina privilegier] när han antog (villigt tog/mottog) en tjänares (en slavs, en livegens) gestalt, då han blev till i människors likhet. [Här finns det kiastiska centrumet i vers 7-8.] Och sedan han till det yttre blev som (befanns vara) en människa, ödmjukade (böjde) han sig och (när han) blev lydig intill (ända till) döden – ja, döden på ett kors. Därför har också (av den orsaken har) Gud upphöjt honom [till den högsta positionen] och gett honom namnet över varje namn, för att, i Jesu namn, varje knä ska böjas, i himlarna, på jorden och under jorden, för att varje tunga ska bekänna (öppet erkänna, säga samma sak som Gud) att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är Herren [Rom 10:9], till ära för Gud Fadern. ______ Därför, mina älskade, precis som ni alltid [uppmärksamt] har lyssnat [lytt mina råd], inte bara i min närvaro utan [ännu] mycket mer nu i min frånvaro: arbeta [fullt ut] på er egen frälsning (räddning, befrielse; ert eget bevarande) [låt er fullkomnas] med fruktan [gudsfruktan] och bävan [varsamhet för hur ni lever]. [Lev i helgelse (1 Thess 4:1-12), var vaksamma (1 Kor 10:12-14) och var medvetna om att hjärtat är bedrägligt (Jer 17:9-10).] För Gud är den som [ständigt] verkar i er både [när det gäller] att vilja och att verka efter hans välbehag (glädje; goda vilja). [Gud förser sina barn med kraft så att de alltid vill arbeta energiskt och effektivt för hans syften.] Gör allt utan att lågmält muttra i tysthet och sprida missnöje (driva ifrågasättande diskussioner med en underton av tvivel på Gud) [2 Mos 15:24], så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen när ni håller fast vid livets ord [evangeliet – det glada budskapet]. Då blir ni till ära för mig (jag kan vara stolt) på den Smordes (Kristi) dag [domens dag]. Jag har inte löpt förgäves [som en löpare i ett sprinterlopp som inte vunnit] eller arbetat förgäves. Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer är jag glad och gläds med er alla. På samma sätt är ni glada och gläds med mig. Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna skicka Timoteus till er, så att även jag blir vid gott mod (uppmuntrad) när jag får veta hur ni har det. [Timoteus var med Paulus i Rom, se Fil 1:1. Under perioder fanns även flera personer där, se Kol 4:10-14Fil 1:24.] Jag har ingen som han (som är så ”likasinnad”, som är så lik mig), ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om er (genuint intresserad av ert bästa). Alla söker de sitt, inte det som gagnar Jesus den Smorde (Messias, Kristus). [Syftar troligen på Demas som övergav Paulus för världsliga intressen och for till Thessalonike, se 2 Tim 4:10.] Men ni vet hur äkta Timoteus är. Som en son vid sin fars sida har han arbetat tillsammans med mig för evangeliet (det glada budskapet). Honom hoppas jag alltså kunna skicka så snart jag fått se hur det går för mig, även om jag i Herren är övertygad om att snart kunna komma själv. Jag tyckte dock det var nödvändigt att skicka tillbaka Epafroditus till er, min broder, medarbetare och medkämpe (ordagrant ”medsoldat”) som ni sände för att hjälpa mig med vad jag behövde. [Epafroditus var Paulus medarbetare i Filippi. Hans namn betyder ”vacker”, och ordet härstammar från den grekiska kärlekens och skönhetens gudinna Afrodite. Hans föräldrar var antagligen hedniska greker som tyckte det var ett passande namn. Eftersom man inte hittat något Afroditetempel i Filippi, är det troligt att han inte var född i staden utan flyttat dit senare. Paulus kallar Epafroditus medsoldat trots att Paulus själv inte var soldat i den romerska armén. Det kan finnas en dubbelmening i detta uttalande vilket talar för att Epafroditus kan ha varit en pensionerad soldat.] Epafroditus har längtat efter (saknat) er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. Ja, han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg. Därför är jag så mycket mer angelägen att skicka honom [tillbaka till Filippi], så att ni får glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad. [Epafroditus hade kommit med en gåva till Paulus i Rom från församlingen i Filippi. Troligen hade han resesällskap, dels för att skydda pengarna, dels för att det skulle finnas vittnen på att allt gått rätt till. Under den långa resan eller väl framme i Rom hade Epafroditus blivit svårt sjuk och kunde inte hjälpa Paulus som det var tänkt. Dessutom hade Paulus hört hur två kvinnor, Evodia och Syntyche, i församlingen i Filippi inte kom överens, se Fil 4:2. Hade Epafroditus dött skulle det bli sorg på sorg för Paulus, men Gud helade Epafroditus. Paulus sände hem Epafroditus och skickade med detta brev. Mellan Rom och Filippi är det 125 mil. Sträckan tog två månader att vandra längs med de romerska huvudvägarna Via Appia och Via Egnatia. Med tanke på att bud hann nå både Filippi och Rom om Paulus fångenskap och Epafroditus hälsa, se vers 26, skrevs detta brev sannolikt i slutet på Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom.] Ta nu emot honom i Herren med all glädje. Visa uppskattning för sådana som han, för han var nära döden i sitt arbete för den Smorde (Messias, Kristus). Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.
Filipperbrevet 2:1-30 Bibel 2000 (B2000)
Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära. Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta. Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte. Gör allting utan knot och utan förbehåll, så att ni blir oförvitliga och rena, Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor på himlen när ni håller er till livets ord. Då kan jag vara stolt på Kristi dag: mitt lopp har inte varit förgäves, min möda inte förspilld. Ja, även om mitt blod skulle utgjutas när jag bär fram er tro som ett offer till Gud är jag glad och gläds med er alla. På samma sätt skall ni vara glada och glädjas med mig. Herren Jesus ger mig hopp om att snart kunna skicka Timotheos till er, så att jag kan få nyheter om er och vara vid gott mod även jag. Jag har ingen annan med samma förmåga att känna det rätta ansvaret för er. Alla tänker bara på sitt, ingen på Jesu Kristi sak. Men ni vet vad han har gett prov på. Som en son hjälper sin far, så har han arbetat för evangeliet tillsammans med mig. Honom hoppas jag alltså kunna skicka så snart jag har sett hur det går för mig. I min tro på Herren litar jag på att snart också kunna komma själv. Jag har emellertid funnit det nödvändigt att skicka vår broder Epafroditos till er, min medarbetare och medkämpe som ni sände hit för att han skulle hjälpa mig med det jag behövde. Han har längtat efter er alla och har varit olycklig över att ni hörde att han hade blivit sjuk. Och sjuk var han verkligen, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig, så att jag skulle slippa uppleva sorg på sorg. Därför är jag så mycket mer angelägen om att skicka honom, för att ni skall få glädjen att återse honom och jag själv få mina bekymmer lättade. Ta alltså emot honom i Herren och med stor glädje. En man som han skall ni hedra; det var i sitt arbete för Kristus som han var nära döden. Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.