Filipperbrevet 2:1-18
Filipperbrevet 2:1-18 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren. Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Gör allt utan att klaga och tveka, så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves. Ja, även om mitt blod blir utgjutet då ni bär fram er tro som offer, är jag glad och gläds med er alla. På samma sätt gläder ni er och deltar i min glädje.
Filipperbrevet 2:1-18 Nya Levande Bibeln (BSV)
Att leva i gemenskap med Kristus, innebär inte det att vi får tröst och uppmuntran genom den kärlek han visade oss? Innebär inte det att hans Ande ger oss gemenskap med varandra, och att vi blir fyllda av godhet och medkänsla? Om ni håller med om detta, gör mig då verkligt glad genom att leva i harmoni med varandra. Älska varandra, var eniga i ert tänkande och sträva mot samma mål. Var inte själviska och försök inte imponera på varandra. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på vad som är bra för er, utan tänk också på andras behov. Ha samma inställning som Jesus Kristus hade. Han var till sin natur Gud, men ansåg inte sin jämlikhet med Gud något att strida för. Nej, han avstod från sin makt och härlighet och kom till jorden för att tjäna oss som en människa. Han levde som en av oss. Han gjorde sig ödmjuk och lydde Gud. Han var villig att dö ‑ ja, att dö på korset. Därför har Gud upphöjt honom till att bli härskare över hela universum. Ja, han har gjort honom till Gud igen, för att alla ska tillbe honom, både i himlen och på jorden och under jorden. Alla ska öppet bekänna att Jesus Kristus är Herren, så att Gud, vår Far, blir ärad. Eftersom vi har en sådan förebild i Jesus, måste ni, kära vänner, se till att leva med varandra på ett sätt som visar att ni verkligen är räddade. Ni var alltid noga med att följa min undervisning när jag var hos er. Och nu när jag är borta, måste ni vara ännu mer noga med att ödmjukt lyda och respektera Gud. Det är ju han som påverkar er vilja och ger er kraft att göra det han vill. Gör allt detta utan att klaga och diskutera, så att ni inte kan anklagas för något, utan lyder Gud som hans barn, fria från skuld. När ni erbjuder andra det budskap som ger liv, då lyser ni som himlens stjärnor bland världens människor, som lever i ondska och andligt mörker. Och när Kristus kommer tillbaka, kan jag då med stolthet visa att mitt arbete och mitt slit bland er inte har varit bortkastat. Ja, även om jag måste dö i mitt arbete, och mitt blod offras, är jag ändå glad. Jag gläder mig ju tillsammans med er då jag ser er tro växa och era liv bli ett offer som tillfredsställer Gud. Låt oss därför glädjas tillsammans över det vi kan göra för Gud.
Filipperbrevet 2:1-18 Karl XII 1873 (SK73)
Är nu någor förmaning när eder i Christo; är någor tröst i kärlekenom; är någor Andans delaktighet; är någor hjertelig kärlek och barmhärtighet; Så uppfyller mina glädje, att I ären ens till sinnes, lika kärlek hafvande, endrägtige, samhällige; Att intet sker med kif eller fåfäng äro; utan med ödmjukhet räkne hvar den andra yppare än sig. Ser icke hvar på sitt eget bästa, utan hvar och en på ens annars bästa. Hvar och en vare så till sinnes, som ock Christus Jesus var; Hvilken, ändå han var i Guds skepelse, räknade han icke för rof Gudi jemlik vara; Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på sig en tjenares skepelse, och vardt lika som en annor menniska, och i åthäfvor funnen som en menniska; Ödmjukade sig sjelf; vardt lydig intill döden, ja, intill korsens död. Derföre hafver ock Gud förhöjt honom, och gifvit honom ett Namn, det öfver all namn är; Att i Jesu Namn skola sig böja all knä, deras som i himmelen, på jordene, och under jordene äro; Och alla tungor skola bekänna, att Jesus Christus är Herren, Gud Fader till äro; Så, mine älskelige, som I alltid hafven varit lydige, icke allenast i mine närvaro, utan ock nu mycket mer i mine frånvaro, skaffer med fruktan och bäfvan, att I salige varden. Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gerning, efter sitt goda behag. Görer all ting utan knorr och tvekan; På det I mågen vara oförtalade och rene, och Guds barn ostraffelige, midt ibland det vanartiga och vrånga slägtet; ibland hvilka lyser såsom ljus i verldene; Att I blifven vid lifsens ord, mig till en berömmelse på Christi dag, att jag icke fåfängt lupit, eller fåfängt arbetat hafver. Och om jag än offras öfver edra tros offer och Gudstjenst, så gläder jag mig, och fröjdar mig med eder alla. För det sammas skull skolen I ock glädjas, och skolen glädjas med mig.
Filipperbrevet 2:1-18 Svenska 1917 (SVEN)
Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något, gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade, fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv. Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras. Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden, och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre. Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande. Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Gören allt utan att knorra och tveka, så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland »ett vrångt och avogt släkte», inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen, i det att I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke har strävat förgäves och icke förgäves har arbetat. Men om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder tro, så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje. Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje.
Filipperbrevet 2:1-18 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Om ni nu har tröst hos Kristus, om ni får uppmuntran av hans kärlek, gemenskap i Anden och medkänsla och barmhärtighet, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och vara ett i själ och sinne. Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte till ert eget bästa utan också till andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var: Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära. Därför, mina älskade, ni som alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske. Gör allt utan att klaga och tveka så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen när ni håller fast vid livets ord. Då blir ni en ära för mig på Kristi dag, att jag inte har kämpat förgäves eller arbetat förgäves. Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer är jag glad och gläds med er alla. På samma sätt är ni glada och gläds med mig.
Filipperbrevet 2:1-18 nuBibeln (NUB)
Om det finns tröst hos Kristus, uppmuntran genom kärlek och gemenskap i Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör mig då verkligt glad genom att leva i harmoni med varandra. Älska varandra, var eniga i ert tänkande och sträva mot samma mål. Var inte själviska och försök inte imponera på varandra. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på vad som är bra för er, utan tänk också på andras behov. Ha samma inställning som Kristus Jesus hade. Fastän han till sin natur var Gud, ansåg han inte sin jämlikhet med Gud vara något att hålla fast vid. Nej, han avstod från allt, antog en tjänares gestalt och blev lik en människa. Till det yttre blev han människa, han gjorde sig ödmjuk och lydde ända in i döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla ska böja knä för Jesus namn, både i himlen och på jorden och under jorden, och alla bekänna att Jesus Kristus är Herren, så att Gud, vår Fader, blir ärad. Därför, mina kära, så som ni alltid har varit lydiga, arbeta nu med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara när jag är hos er utan desto mer när jag är borta. Det är ju Gud som verkar i er, så att ni av vilja och i gärning gör det han vill. Gör allt detta utan att klaga och diskutera, så att ni blir klanderfria och rena, Guds fläckfria barn, mitt ibland ett förvrängt och fördärvat släkte, där ni lyser som himlens stjärnor, när ni håller er till livets ord. Då kan jag vara stolt på Kristus dag. Då har mitt lopp och min möda inte varit förgäves. Ja, även om mitt blod måste offras när jag bär fram er tro som ett offer, är jag ändå glad och gläds med er alla. Så ska ni också vara glada och glädjas tillsammans med mig.
Filipperbrevet 2:1-18 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Om det nu finns någon uppmuntran (uppmaning, vägledning, tröst) i den Smorde (Messias, Kristus), om det finns någon tröst (uppmuntran) i kärleken [vänliga uppbyggande ord i den kärlek som är osjälvisk och utgivande], om det finns någon gemenskap (delaktighet) [gemensamt mål] i Anden, om det finns några ömhetskänslor [mjuka hjärtan] och medkänsla [plural; uttryck av barmhärtighet som leder till praktiska kärleksfulla handlingar] – gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnesinställning (attityd, tänkesätt, förståelse) och samma [osjälviska och utgivande] kärlek – att vara ett i själ och sinne [förenade i samförstånd som syskon i Herren]. [Nu följer stegen för att uppnå sann enhet:] Låt ingenting ske utifrån [motiveras av] självhävdelse (rivalitet, partikäbbel, konflikt) [Fil 1:17] och fåfänglig (tom) ära, utan var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte var och en [bara] till ert eget [enskilda bästa], utan även till andras [enskilda behov]. Låt samma [ödmjuka] sinnesinställning (hjärtelag; attityd, insikt, perspektiv) finnas hos (i) er [detta tänkesätt] som också fanns hos (i) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [Inledningen på vers 3 lyder ordagrant: ”ingenting ner-/utifrån självhävdelse och inte heller ner-/utifrån fåfänglig ära”. Avsaknaden av verb förstärker uttalandet som inkluderar handlingar, men framför allt betonar de bakomliggande motiven och att inte låta sig drivas av själviska ambitioner, utan tvärtom ha ”samma sinnesställning”, se vers 2 och 5.] ______ [Vers 6-11 innehåller några ovanliga grekiska ord och har en poetisk form som liknar en sång. Detta är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar, liknande exempel finns i 1 Tim 3:16 och 2 Tim 2:11-13.] Han som var till (existerade; preexisterade) i Guds gestalt [iklädd Guds väsen – hade Guds hela fullhet, se Joh 12:41Jes 6:1], men inte räknade det som en trofé (ett segerbyte; en skatt att gripa tag i och hålla fast vid) att vara jämlik Gud, utan [istället] tömde sig själv [avsade sig alla sina privilegier] när han antog (villigt tog/mottog) en tjänares (en slavs, en livegens) gestalt, då han blev till i människors likhet. [Här finns det kiastiska centrumet i vers 7-8.] Och sedan han till det yttre blev som (befanns vara) en människa, ödmjukade (böjde) han sig och (när han) blev lydig intill (ända till) döden – ja, döden på ett kors. Därför har också (av den orsaken har) Gud upphöjt honom [till den högsta positionen] och gett honom namnet över varje namn, för att, i Jesu namn, varje knä ska böjas, i himlarna, på jorden och under jorden, för att varje tunga ska bekänna (öppet erkänna, säga samma sak som Gud) att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är Herren [Rom 10:9], till ära för Gud Fadern. ______ Därför, mina älskade, precis som ni alltid [uppmärksamt] har lyssnat [lytt mina råd], inte bara i min närvaro utan [ännu] mycket mer nu i min frånvaro: arbeta [fullt ut] på er egen frälsning (räddning, befrielse; ert eget bevarande) [låt er fullkomnas] med fruktan [gudsfruktan] och bävan [varsamhet för hur ni lever]. [Lev i helgelse (1 Thess 4:1-12), var vaksamma (1 Kor 10:12-14) och var medvetna om att hjärtat är bedrägligt (Jer 17:9-10).] För Gud är den som [ständigt] verkar i er både [när det gäller] att vilja och att verka efter hans välbehag (glädje; goda vilja). [Gud förser sina barn med kraft så att de alltid vill arbeta energiskt och effektivt för hans syften.] Gör allt utan att lågmält muttra i tysthet och sprida missnöje (driva ifrågasättande diskussioner med en underton av tvivel på Gud) [2 Mos 15:24], så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen när ni håller fast vid livets ord [evangeliet – det glada budskapet]. Då blir ni till ära för mig (jag kan vara stolt) på den Smordes (Kristi) dag [domens dag]. Jag har inte löpt förgäves [som en löpare i ett sprinterlopp som inte vunnit] eller arbetat förgäves. Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer är jag glad och gläds med er alla. På samma sätt är ni glada och gläds med mig.
Filipperbrevet 2:1-18 Bibel 2000 (B2000)
Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära. Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta. Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte. Gör allting utan knot och utan förbehåll, så att ni blir oförvitliga och rena, Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor på himlen när ni håller er till livets ord. Då kan jag vara stolt på Kristi dag: mitt lopp har inte varit förgäves, min möda inte förspilld. Ja, även om mitt blod skulle utgjutas när jag bär fram er tro som ett offer till Gud är jag glad och gläds med er alla. På samma sätt skall ni vara glada och glädjas med mig.