Filipperbrevet 1:21-30

Filipperbrevet 1:21-30 Nya Levande Bibeln (BSV)

Att leva är ju för mig att tjäna Kristus, och min död skulle hjälpa till att sprida budskapet om honom. Men om ett fortsatt liv här på jorden ger mig fler möjligheter att arbeta och se ett gott resultat, då vet jag inte vad jag föredrar. Jag dras åt båda hållen: Ena stunden längtar jag efter att få lämna det här livet och vara hos Kristus, vilket vore bättre för mig. Andra stunden inser jag att det är bättre för er om jag lever kvar här på jorden. Därför vet jag också att jag ska få leva och stanna kvar hos er, så att er tro kan växa och ge er ännu mer glädje. När jag sedan kommer tillbaka till er, har ni ännu större skäl att vara stolta över Jesus Kristus, på grund av det han har gjort för mig. Men nu måste ni se till att leva på ett sätt som är värdigt det glada budskapet om Kristus. Antingen jag är på besök hos er, eller är på en annan plats, vill jag höra att ni står fasta och är fullständigt eniga, så att ni sida vid sida kämpar för att sprida tron på det glada budskapet om Kristus. Var aldrig någonsin rädda för era motståndare, för ert mod ska visa dem att de är på väg att gå evigt förlorade, medan ni ska bli räddade av Gud. Ni har ju fått förmånen att inte bara tro på Kristus, utan också att lida för honom. Ni och jag kämpar samma kamp. Ni såg hur jag fick lida för Kristus då jag först kom till er, och som ni vet sitter jag nu i fängelse igen.

Filipperbrevet 1:21-30 Svenska Kärnbibeln (SKB)

För min del är den Smorde (Messias, Kristus) själva livet [hans liv är i mig – han är enda anledningen till att jag lever], och döden [ordagrant: ”att ha dött”, dvs. livet efter döden] är en vinst för mig. Men om jag fortsätter livet i kroppen (köttet), så betyder det fortsatt fruktbärande (produktivt) arbete [i min tjänst för evangeliet]. Kunde jag välja, vet jag inte vad jag skulle föredra. Jag dras åt båda hållen. Min längtan är att bryta upp (plocka ner tältet för att resa vidare) och vara hos den Smorde (Messias, Kristus), vilket är långt mycket bättre, men att jag är kvar i min kropp (köttet) är nödvändigt för er skull. Övertygad om detta, vet jag att jag ska leva kvar och vara med er alla, för er framgång (utveckling, fördjupning) och glädje i tron, så att när jag kommer till er igen, så har ni ännu större anledning att vara stolta (glada) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, på grund av vad han gör genom mig. [Vers 27-30 är en mening i grekiskan. Filippi var en romersk koloni. Trots det långa avståndet till Rom gällde romerska lagar i staden och staden var befriad från större skatter. Paulus bild- och ordval i vers 27, ”lev som medborgare”, förstods väl av brevets mottagare.] Vare sig jag kommer och besöker er, eller om jag förblir frånvarande, lev era liv som [himmelska] medborgare på ett sätt som är värdigt evangeliet om den Smorde (Messias, Kristus), så att jag får höra detta om er: Att ni står fasta i samma ande och samma sinne (tanke) och sida vid sida kämpar (tävlar tillsammans som i en lagsport – gr. synathleo) för tron på evangeliet [sprider det glada budskapet], utan att ens för ett ögonblick bli rädda för motståndarna (skrämda – som en häst som skenar), en sådan djärvhet blir för dem ett tydligt tecken på deras egen undergång, och [ett säkert tecken] på er befrielse (frälsning) och att detta är av Gud. Ni har nämligen fått förmånen (glädjen och privilegiet) att inte bara tro på (vara trofast) den Smorde (Messias, Kristus), utan att också lida för hans skull, eftersom ni har samma kamp (tävling) att utkämpa som ni såg i mig [som jag hade], och som ni nu hör att jag [fortfarande] har.

Filipperbrevet 1:21-30

Filipperbrevet 1:21-30 B2000