Filipperbrevet 1:1-30
Filipperbrevet 1:1-30 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Från Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna. Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er. Så ofta jag ber för er alla gör jag det alltid med glädje, eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu. Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag. Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, ty jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig. Ja, Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla av hela mitt hjärta, i Kristus Jesus. Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme, så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris. Jag vill att ni skall veta, bröder, att det som har hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet. Så har hela pretoriet och alla andra kommit att förstå att det är för Kristi skull jag sitter fängslad. Min fångenskap har gjort de flesta av bröderna övertygade i Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt. En del predikar visserligen Kristus för att de är avundsjuka och söker strid, men en del gör det i god avsikt, av kärlek, eftersom de vet att jag är satt till att försvara evangelium. De andra söker strid och predikar Kristus av orena motiv och tror att de kan göra min fångenskap tyngre. Än sen? Kristus blir ändå på ett eller annat sätt predikad, för syns skull eller uppriktigt, och det är jag glad över. Och jag vill fortsätta att glädja mig, ty jag vet att detta kommer att leda till min frälsning, därför att ni ber för mig och Jesu Kristi Ande hjälper mig. Det är också min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt skall stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid skall av mig frimodigt förhärligas i min kropp, vare sig jag lever eller dör. Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst. Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Men för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar. Och då jag är övertygad om det, vet jag att jag skall leva och bli kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. När jag är hos er igen, kan ni få ännu större anledning att i Kristus Jesus prisa er lyckliga för min skull. Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag, vare sig jag besöker er eller inte, får höra att ni står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, men för er ett tecken på att ni blir frälsta, och det av Gud. Ty för Kristi skull har ni fått nåd, inte bara att tro på honom utan också att lida för hans skull, eftersom ni har samma strid att utkämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag har.
Filipperbrevet 1:1-30 Nya Levande Bibeln (BSV)
Från Paulus och Timotheos, som tillsammans tjänar Jesus Kristus. Till alla i Filippi som tillhör Gud genom sin gemenskap med Jesus Kristus, och till ledarna och medhjälparna i er församling. Jag ber att Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus ska visa er godhet och fylla er med frid. Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er, och jag är alltid lika glad när jag ber för er alla, eftersom ni, ända sedan jag först kom till er, har stöttat mig i mitt arbete med att sprida det glada budskapet om Jesus. Och jag är säker på att Gud också ska slutföra det goda verk han har börjat i er, så att ni fortfarande håller fast vid er tro när Jesus Kristus kommer tillbaka. Men att jag tackar Gud för er, och är glad för er, är bara naturligt, för ni har en stor plats i mitt hjärta. Ni har ju alla hjälpt mig i mitt uppdrag, både nu när jag sitter i fängelse och när jag tidigare reste omkring för att sprida och bevisa sanningen i det glada budskapet om Jesus. Gud själv vet att jag längtar efter er med en sådan ömhet som bara Jesus Kristus kan ge. Och jag ber att er kärlek till både Gud och människor ska växa, och att ni ska lära känna Gud och klart förstå hur han vill att ni ska handla. Då kan ni stå inför Gud utan synd och skuld den dag Kristus kommer tillbaka. Ja, jag ber att era liv ska vara fyllda av de goda gärningar som blir resultatet av att man lever i gemenskap med Jesus Kristus, så att människor för er skull ärar och hyllar Gud. Kära syskon, jag vill att ni ska veta att min fångenskap faktiskt hjälper till att sprida det glada budskapet. Alla här ‑ inklusive soldaterna från det kejserliga gardet - vet att jag sitter fängslad för att ha spridit budskapet om Jesus Kristus. De flesta av de troende har också genom min fångenskap fått en ännu starkare tro på Herren Jesus, och sprider nu budskapet från Gud utan minsta rädsla. En del av dem berättar visserligen om Kristus därför att de är avundsjuka på mig och vill konkurrera med mig. Men andra har rena motiv, och de vill i sin kärlek hjälpa mig, eftersom de vet att jag har fått i uppdrag att bevisa sanningen i det glada budskapet. Den första gruppen berättar om Kristus av orena motiv, och vill framhäva sig själva. De tror att deras framgång ska plåga mig här i fängelset. Ja, jag tänker fortsätta att glädja mig, för jag vet att jag med hjälp av era böner och Jesus Kristus Ande snart ska bli fri. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig ska behöva skämmas inför Gud. Jag vill vara lika orädd som jag alltid har varit, och genom mina handlingar ära Kristus, vare sig jag får leva eller blir dömd till döden. Att leva är ju för mig att tjäna Kristus, och min död skulle hjälpa till att sprida budskapet om honom. Men om ett fortsatt liv här på jorden ger mig fler möjligheter att arbeta och se ett gott resultat, då vet jag inte vad jag föredrar. Jag dras åt båda hållen: Ena stunden längtar jag efter att få lämna det här livet och vara hos Kristus, vilket vore bättre för mig. Andra stunden inser jag att det är bättre för er om jag lever kvar här på jorden. Därför vet jag också att jag ska få leva och stanna kvar hos er, så att er tro kan växa och ge er ännu mer glädje. När jag sedan kommer tillbaka till er, har ni ännu större skäl att vara stolta över Jesus Kristus, på grund av det han har gjort för mig. Men nu måste ni se till att leva på ett sätt som är värdigt det glada budskapet om Kristus. Antingen jag är på besök hos er, eller är på en annan plats, vill jag höra att ni står fasta och är fullständigt eniga, så att ni sida vid sida kämpar för att sprida tron på det glada budskapet om Kristus. Var aldrig någonsin rädda för era motståndare, för ert mod ska visa dem att de är på väg att gå evigt förlorade, medan ni ska bli räddade av Gud. Ni har ju fått förmånen att inte bara tro på Kristus, utan också att lida för honom. Ni och jag kämpar samma kamp. Ni såg hur jag fick lida för Kristus då jag först kom till er, och som ni vet sitter jag nu i fängelse igen.
Filipperbrevet 1:1-30 Karl XII 1873 (SK73)
Paulus och Timotheus, Jesu Christi tjenare, allom heligom i Christo Jesu, som äro i Philippis, samt med Biskopar och tjenare. Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo. Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder; Hvilket jag alltid gör i alla mina böner för eder alla, och gör samma bön med glädje; Att I ären delaktige vordne i Evangelio, ifrå första dagen intill nu; Och förser mig detsamma, att den uti eder ett godt verk begynt hafver, han skall det ock fullborda, intill Jesu Christi dag; Såsom mig rätt är, att jag den meningen hafver om eder alla; derföre att jag i minom bojom, i hvilkom jag försvarar och stadfäster Evangelium, hafver eder i mitt hjerta, såsom de der alle med mig delaktige ären i nådene. Ty Gud är mitt vittne, huru jag åstundar eder alla af hjertans grund i Jesu Christo; Och beder, att edar kärlek ju mer och mer må rik varda i all kunskap, och i allt förstånd; Att I mågen bepröfva hvad bäst är; på det I mågen vara rene, och ingom till förargelse, intill Christi dag; Uppfyllde med rättfärdighetenes frukt, hvilken genom Jesum Christum kommer till Guds pris och lof. Jag vill att I veta skolen, käre bröder, att det med mig skedt är, det är mer kommet Evangelio till framgång; Så att mina bojor äro uppenbara vordna i Christo, öfver hela Rådhuset, och när alla andra; Och att månge bröder i Herranom, styrkte af minom bojom, äro dess dristigare vordne till att tala ordet utan räddhåga. Somlige predika ock Christum för afunds och trätos skull, och somlige uti en god mening. De förre predika Christum af kif, och icke renliga; menandes dermed föröka bedröfvelsen till mitt fängelse; Men de sednare af kärlek, vetandes att jag här ligger till Evangelii försvarelse. Hvad äret då? Att ju Christus förkunnad varder, i hvad måtto det ske kan, antingen af tillfälle, eller sannskyldeliga; deraf fröjdar jag mig, och jemväl fröjda vill. Ty jag vet, att det kommer mig till salighet, genom edra bön, och Jesu Christi Andas tillhjelp; Såsom jag visserliga väntar och förhoppas, att jag uti ingen ting skall till blygd komma; utan med all frihet, såsom alltid, så ock nu, måtte Christus afhållen varda i minom lekamen, ehvad det är genom lif, eller genom död. Ty Christus är mitt lif, och döden är min vinning. Men efter det, att lefva i köttet, tjenar mer till att göra frukt, så vet jag icke hvilket jag utvälja skall; Ty både delarne ligga mig hårdt uppå. Jag åstundar skiljas hädan, och vara när Christo; hvilket ock mycket bättre vore; Men det är mer nödtorftigt blifva i köttet för edra skull. Och vet jag visserliga, att jag skall blifva, och med eder allom vara, eder till godo, och till trones fröjd; På det I mågen storliga berömma eder af mig i Christo Jesu, genom min igenkommelse till eder. Allenast vandrer såsom Christi Evangelio värdt är; att hvad jag heldre kommer och får eder se, eller frånvarandes får höra om eder, att I blifven ståndande uti enom anda och ene själ, samt med oss kämpande uti Evangelii tro; Och uti ingen ting förskräcken eder för edra motståndare, hvilket dem är ett tecken till förtappelse; men eder till salighet, och det af Gudi. Ty eder är gifvet för Christo, icke allenast att I tron på honom, utan jemväl liden för hans skull; Hafvande samma stridena, som I sågen i mig, och I nu hören om mig.
Filipperbrevet 1:1-30 Svenska 1917 (SVEN)
Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, hälsa alla de heliga i Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med församlingsföreståndare och församlingstjänare. Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder, i det jag alltid i alla mina böner med glädje beder för eder alla. Jag tackar honom för att I, allt ifrån första dagen intill nu, haven deltagit i arbetet för evangelium. Och jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag. Och det är ju rätt och tillbörligt att jag tänker så om eder alla, eftersom jag, både när jag ligger i bojor, och när jag försvarar och befäster evangelium, har eder i mitt hjärta såsom alla med mig delaktiga i nåden. Ty Gud är mitt vittne, han vet huru jag längtar efter eder alla med Kristi Jesu kärlek. Och därom beder jag, att eder kärlek må allt mer och mer överflöda av kunskap och förstånd i allt, så att I kunnen döma om vad rättast är, på det att I mån bliva rena och för ingen till stötesten, i väntan på Kristi dag, och bliva rika på rättfärdighetens frukt, vilken kommer genom Jesus Kristus, Gud till ära och pris. Jag vill att I, mina bröder, skolen veta att det som har vederfarits mig snarare har länt till evangelii framgång. Det har nämligen så blivit uppenbart för alla i pretoriet och för alla andra, att det är i Kristus som jag bär mina bojor; och de flesta av bröderna hava genom mina bojor blivit så frimodiga i Herren, att de med allt större dristighet våga oförskräckt förkunna Guds ord. Somliga finnas väl ock, som av avund och trätlystnad predika Kristus, men det finnes också andra som göra det av god vilja. Dessa senare göra det av kärlek, eftersom de veta att jag är satt till att försvara evangelium. De förra åter förkunna Kristus av genstridighet, icke med rent sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare bedrövelse i mina bojor. Vad mer? Kristus bliver dock på ena eller andra sättet förkunnad, det må nu ske för syns skull eller i uppriktighet; och däröver gläder jag mig. Ja, jag skall ock framgent få glädja mig; ty jag vet att detta skall lända mig till frälsning, genom eder förbön och därigenom att Jesu Kristi Ande förlänas mig. Det är nämligen min trängtan och mitt hopp att jag i intet skall komma på skam, utan att Kristus, nu såsom alltid, skall av mig med all frimodighet bliva förhärligad i min kropp, det må ske genom liv eller genom död. Ty att leva, det är för mig Kristus, och att dö, det är för mig en vinning. Men om det att leva i köttet för mig är att utföra ett arbete som bär frukt, vilketdera skall jag då välja? Det kan jag icke säga. Jag drages åt båda hållen. Ty väl åstundar jag att bryta upp och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket bättre; men att jag lever kvar i köttet är för eder skull mer av nöden. Och då jag är förvissad härom, vet jag att jag skall leva kvar och förbliva hos eder alla, eder till förkovran och glädje i tron, för att eder berömmelse skall överflöda i Kristus Jesus, i fråga om mig, därigenom att jag ännu en gång kommer till eder. Fören allenast en sådan vandel som är värdig Kristi evangelium, så att jag -- vare sig jag kommer och besöker eder, eller jag förbliver frånvarande -- får höra om eder att I stån fasta i en och samme Ande och endräktigt kämpen tillsammans för tron på evangelium, utan att i något stycke låta skrämma eder av motståndarna. Ty att I så skicken eder är för dem ett vittnesbörd om att de själva gå mot fördärvet, men att I skolen bliva frälsta, och detta av Gud. Åt eder har ju förunnats icke allenast att tro på Kristus, utan ock att lida för hans skull, i det att I haven samma kamp som I förr sågen mig hava och nu hören att jag har.
Filipperbrevet 1:1-30 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Från Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare. Till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus. Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er. I alla mina böner för er alla ber jag alltid med glädje, eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu. Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag. Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, för jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni alla nåden med mig. Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla med Kristi Jesu ömhet. Och min bön är att er kärlek ska överflöda mer och mer och ge insikt och gott omdöme, så att ni kan avgöra vad som är viktigt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris. Jag vill att ni ska veta, bröder, att det som hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet. Det har nu blivit klart för hela pretoriet och alla andra att det är för Kristi skull jag sitter fängslad, och min fångenskap har gjort de flesta av bröderna så övertygade i Herren att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt. En del drivs visserligen av avund och rivalitet, men en del predikar Kristus med goda avsikter. De gör det av kärlek, för de vet att jag är satt till att försvara evangeliet. De andra predikar Kristus av rivalitet, med orena motiv, och tror att de kan göra min fångenskap tyngre. Än sen? Kristus blir i alla fall predikad, för syns skull eller uppriktigt, och det gläder jag mig över. Och jag tänker fortsätta glädja mig, för jag vet att allt detta kommer att leda till min frälsning genom er förbön och Jesu Kristi Andes hjälp. Det är min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt ska stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid ska bli frimodigt förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. För mig är livet Kristus och döden en vinst. Men om livet här i kroppen innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag ska välja. Jag dras åt båda håll. Jag har en längtan att bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Men för er skull är det mer nödvändigt att jag får leva kvar här i kroppen. Det är jag övertygad om, och jag vet att jag ska få leva och vara kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. När jag är tillbaka hos er igen får ni ännu större anledning till glädje i Kristus Jesus för min skull. Se bara till att ni lever på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, vare sig jag kommer och besöker er eller inte. Låt mig få höra om er att ni står fasta i samma ande och samma sinne och kämpar för tron på evangeliet, utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, medan ni blir frälsta och det av Gud. Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull, eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har.
Filipperbrevet 1:1-30 nuBibeln (NUB)
Från Paulus och Timotheos, Kristus Jesus tjänare. Till alla de heliga i Kristus Jesus i Filippi, och till ledarna och tjänarna. Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er, alltid, när jag ber för er alla. Jag ber för er med glädje, eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första början ända tills nu. Och jag är övertygad om att han ska slutföra det goda verk han har börjat i er, fram till Kristus Jesus dag. Det är med rätta jag tänker så om er alla, för ni finns i mitt hjärta. Både nu när jag sitter i fängelse, och när jag försvarar och befäster evangeliet, delar ni alla nåden med mig. Gud kan intyga att jag längtar efter er med en sådan ömhet som bara Kristus Jesus kan ge. Och jag ber att er kärlek ska växa och ge er alltmer insikt och förstånd, så att ni kan avgöra vad som är bäst och vara rena och klanderfria fram till Kristus dag, fyllda av den rättfärdighet som är resultatet av det verk som Jesus Kristus utfört i er, så att Gud blir ärad och hyllad. Syskon, jag vill att ni ska veta att det som hänt mig faktiskt har bidragit till evangeliets framgång. Alla här – inklusive soldaterna från det kejserliga gardet – vet nu att jag sitter fängslad för Kristus skull. De flesta av de troende har också genom min fångenskap fått en ännu starkare tro på Herren och sprider nu budskapet från Gud utan minsta rädsla. En del förkunnar visserligen Kristus av avundsjuka och rivalitet. Men andra har rena motiv, och de gör det av kärlek, eftersom de vet att jag har fått i uppdrag att försvara evangeliet. De förstnämnda förkunnar Kristus av själviska, orena motiv, och tror att de kan göra det svårare för mig här i fängelset. Men vad spelar det för roll? Vilka motiv de nu än har – falska eller sanna – så sprids i alla fall budskapet om Kristus, och det gör mig glad. Ja, jag tänker fortsätta att glädja mig, för jag vet att detta kommer att resultera i min räddning, tack vare era böner och hjälpen från Jesus Kristus Ande. Men jag förväntar mig och hoppas att jag aldrig ska behöva komma på skam, utan att jag frimodigt, nu som alltid, ska ära Kristus med min kropp, vare sig jag får leva eller måste dö. Livet är ju för mig Kristus och döden en vinst. Men om ett fortsatt liv i den här kroppen ger mig fler möjligheter till ett fruktbart arbete, då vet jag inte vad jag föredrar. Jag dras åt båda hållen: jag längtar efter att få bryta upp och vara hos Kristus, vilket vore bättre. Men för er är det viktigare att jag lever kvar här. Det är jag övertygad om, och därför vet jag också att jag ska stanna kvar hos er alla, så att ni kan växa och få ännu mer glädje i tron. När jag sedan kommer tillbaka till er, har ni ännu större skäl att vara stolta över Kristus Jesus för min skull. Lev nu bara på ett sätt som är värdigt evangeliet om Kristus. Antingen jag är på besök hos er eller är någon annanstans, vill jag höra att ni står fasta och är eniga i en och samma ande, så att ni sida vid sida kämpar för tron på evangeliet. Var aldrig någonsin rädda för era motståndare. Det blir ett tecken för dem att de är på väg att gå förlorade, medan ni ska bli räddade av Gud. Ni har ju fått nåden inte bara att tro på Kristus, utan också att lida för honom. Ni och jag har samma kamp att utkämpa, som ni såg att jag hade och som jag fortfarande har.
Filipperbrevet 1:1-30 Svenska Kärnbibeln (SKB)
[Från:] Paulus och Timoteus, Jesu den Smordes (Messias, Kristi) tjänare (slavar, livegna – gr. doulos). Till: alla de heliga i Jesus den Smorde (Messias, Kristus) som bor i Filippi [i Makedonien, nuvarande norra Grekland], tillsammans med församlingsledarna (”de som vakar över” – gr. episkopous) och församlingstjänarna (diakonerna, de som tjänar i praktiska tjänster i församlingen). [Detta är det enda brev där Paulus inte använder någon titel. Han känner församlingen i Filippi väl och de har en djup vänskap. Timoteus, som är Paulus närmaste medarbetare och som finns vid hans sida i Rom, skickar med sina hälsningar. Han är inte medförfattare eftersom Paulus skriver ”jag” i vers 3. Kanske fungerade han som sekreterare. Timoteus fanns också med när Paulus kom till Filippi första gången och var ett välbekant ansikte för dem, se Apg 16:1-216:12-40. Det har nu gått omkring tio år sedan församlingen grundades, och den har växt och är väl strukturerad med ledare och församlingstjänare. Här används grekiska episkopous (plural av episkopos) som beskriver församlingsledarnas funktion att ”vaka över”. Ordet används synonymt med äldste (gr. presbyterous), se Apg 20:1728.] Nåd (oförtjänt favör) till [vare med] er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus). [Några av de första troende i Filippi var den välbärgade kvinnan Lydia och hennes familj, en slavflicka som befriats från en ond ande och föreståndaren för fängelset och hans familj, se Apg 16:13-1829-3440. Det är troligtvis dessa (och andra i församlingen som Paulus har lärt känna under sina besök) som han tänker på när han skriver denna hälsning.] Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er [är tacksam över varje personligt minne], när jag i all min bön [i varje enskild vädjan] för er alla alltid ber (vädjar; framlägger min bön) med glädje, på grund av ert gemensamma engagemang (aktiva deltagande, finansiella bidrag; ert partnerskap) för evangeliet (det goda budskapet; de glada nyheterna), från [den allra] första dagen [när Lydia öppnade sitt hem för evangeliet, se Apg 16:15] ända till nu [när ni skickade denna gåva]. Och jag är övertygad om just detta, att han som har börjat (påbörjat, inlett) ett gott verk (arbete) i (inom; bland, hos) er, [också] ska (kommer att) fullborda (slutföra) det fram till den Smordes (Messias, Kristi) Jesu dag [då han kommer tillbaka]. [Joh 6:29] Det är inte mer än rätt att jag känner så för er, eftersom ni finns i mitt hjärta. [Kan också översättas ”eftersom jag finns i ert hjärta”. Den tvetydiga formuleringen kan vara medveten eftersom den förstärker att omtanken och engagemanget i evangeliet var ömsesidigt.] Ni är delaktiga både i min fångenskap och när jag försvarar (argumenterar för) och befäster (stärker, ger bevis för) evangeliet. Gud är mitt vittne hur jag längtar efter er med den Smordes (Kristi) Jesu djupa, innerliga kärlek. [Paulus hjärta är så uppfyllt av Jesu kärlek att han känner det som om han bär Jesu hjärta för sina troende syskon i Filippi.] Och detta ber jag: att er [osjälviska och utgivande] kärlek mer och mer ska överflöda [skulle välla fram som en flod, men samtidigt begränsas av flodbankar] i rätt kunskap (verklig insikt) [som kommer av personlig erfarenhet] och all urskillning (omdöme i varje situation) [Ps 119:66], för att ni [alltid] ska kunna avgöra (undersöka, pröva) vad som är bäst [genuint; vad som kommer att bära hela vägen igenom] och vara rena [i ljuset bedömda som äkta] och oklanderliga [dvs. inte väcka anstöt eller förorsaka någons fall] – fram till den Smordes (Messias, Kristi) dag, då ni har blivit fyllda med rättfärdighetens frukt [Gal 5:22] som kommer genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Gud till ära och pris. [Målet är att Gud blir förhärligad, manifesterad, att han får äran, blir prisad och känd.] [Paulus ordval målar upp en bild för hur kärleken ska överflöda, men inte helt okontrollerat. På samma sätt som en flod har flodbankar så måste kärleken ledas fram genom kunskap och urskillning, annars når den inte sitt mål. I vers 10 förstärks denna bild i ”vad som är bäst”, som här står i plural och förutom innebörden ”vilka saker som bär och tar med igenom”, också bl.a. används i betydelsen ”vilka driver och flyter fram och tillbaka”. Senare i detta brev tar Paulus upp felaktiga motiv och varnar även för falska lärare, se Fil 1:15-183:2. Det är därför han vädjar för dem att deras kärlek ska växa och mogna. De får inte vara naiva och okritiskt acceptera allt som sägs.] Syskon (bröder och systrar i tron), nu efter att noga ha funderat på detta, vill jag att ni får veta (får del av min erfarenhet) att det som hänt mig snarare har lett till evangeliets (det glada budskapets) framgång. Det är öppet känt i hela pretoriet (det romerska militära högkvarteret) och för alla andra att det är på grund av den Smorde (Messias, Kristus) som jag bär mina bojor, och de flesta syskonen (bröderna och systrarna i tron) har genom mina bojor fått ny frimodighet, och de vågar nu mer än någonsin tala (berätta, predika) Guds ord [vågar bryta tystnaden och agera oavsett konsekvenserna]. [Pretoriet syftade ursprungligen på generalens tält i ett romerskt militärläger. Ordet praetor betyder ordagrant ”den som går i spetsen”. På Paulus tid hade betydelsen utvidgats till att beskriva både det militära högkvarteret i Rom och i provinshuvudstäderna. Samma ord, pretoriet, används för den plats där Jesus förhörs av Pilatus, vilket troligen är i Antoniaborgen norr om templet i Jerusalem, se Joh 18:28. Förutom platsen kunde ordet också syfta på soldaterna som ingick i det kejserliga livgardet. I denna specialstyrka ingick flera tusen soldater. Antalet varierar för varje kejsare, ursprungligen var de 8 000. Under kejsar Neros styre, när Paulus skriver detta brev, var de omkring 5 000. Paulus satt fängslad i Rom och var troligen fastkedjad, i handen eller vristen, vid en soldat i fyratimmarspass. Ryktet om honom spred sig bland alla dessa i livgardet och även till ”alla andra” soldater och tjänstefolk där, se vers 13. Många verkar ha blivit troende eftersom ”de som hör till kejsarens hus” hälsar i brevets avslutning, se Fil 4:22. Det finns flera kopplingar mellan pretoriet och Filippi. Många pensionerade soldater bodde i Filippi. Man har också hittat kopparmynt i Filippi från den här tiden med inskriptionen Kohor prae Phil. På svenska ”Pretoriets kohort i Filippi”, där en kohort var en bataljon bestående av 600 soldater. Detta antyder att många av de pensionerade soldaterna i Filippi kom just från det kejserliga livgardet. Nyheten att Paulus var känd av hela det kejserliga livgardet i Rom, måste ha glatt veteranerna i Filippi. De tänkte förmodligen på sina yngre kollegor som fortfarande tjänstgjorde där, som nu hade fått höra evangeliet.] Visst finns det de som predikar den Smorde (Messias, Kristus) bara på grund av avundsjuka [för den uppmärksamhet jag fått] och för att försöka splittra, men andra gör det med rätt uppsåt. De gör det i kärlek [som är osjälvisk och utgivande], eftersom de vet att jag är satt att försvara (argumentera för) evangeliet. De förstnämnda [som är avundsjuka och vill splittra] predikar den Smorde (Messias, Kristus) av själviska motiv (rivalitet; själviska ambitioner), inte av rena motiv, bara för att göra det svårare för mig i min fångenskap. Än sen (vad är min åsikt om detta)? Resultatet är att i båda fallen, vare sig det är av fel motiv eller i sanning, blir den Smorde (Messias, Kristus) predikad, och det är jag glad för. Ja, och det ska jag fortsätta att glädja mig åt hädanefter också, för jag vet att detta kommer att leda till min befrielse (bevarande, helande och upprättelse), tack vare era förböner och all generös hjälp från Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Ande (som försörjer alla mina behov). [Ordet befrielse, gr. soteria, används inte bara för den eviga frälsningen som Gud ger, utan också om kroppsligt helande och välmående, se Matt 9:21-22Mark 15:30-31. I så fall syftar det på att Paulus är säker på att han kommer att bli frisläppt. Hela detta stycke har också en parallell i Job 13:13-18. Paulus kommer också en dag att stå inför Gud och bli förklarad rättfärdig.] Det är min innerliga längtan (intensiva förväntan) [som när man sträcker på huvudet för att få se det man kan ana, se Rom 8:19] och mitt hopp (säkra förväntan) att jag inte ska komma på skam på något sätt – utan i all frimodighet ska den Smorde (Messias, Kristus), nu som alltid, bli förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. [Döden var ett verkligt hot eftersom Paulus satt fängslad, se vers 13.] För min del är den Smorde (Messias, Kristus) själva livet [hans liv är i mig – han är enda anledningen till att jag lever], och döden [ordagrant: ”att ha dött”, dvs. livet efter döden] är en vinst för mig. Men om jag fortsätter livet i kroppen (köttet), så betyder det fortsatt fruktbärande (produktivt) arbete [i min tjänst för evangeliet]. Kunde jag välja, vet jag inte vad jag skulle föredra. Jag dras åt båda hållen. Min längtan är att bryta upp (plocka ner tältet för att resa vidare) och vara hos den Smorde (Messias, Kristus), vilket är långt mycket bättre, men att jag är kvar i min kropp (köttet) är nödvändigt för er skull. Övertygad om detta, vet jag att jag ska leva kvar och vara med er alla, för er framgång (utveckling, fördjupning) och glädje i tron, så att när jag kommer till er igen, så har ni ännu större anledning att vara stolta (glada) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, på grund av vad han gör genom mig. [Vers 27-30 är en mening i grekiskan. Filippi var en romersk koloni. Trots det långa avståndet till Rom gällde romerska lagar i staden och staden var befriad från större skatter. Paulus bild- och ordval i vers 27, ”lev som medborgare”, förstods väl av brevets mottagare.] Vare sig jag kommer och besöker er, eller om jag förblir frånvarande, lev era liv som [himmelska] medborgare på ett sätt som är värdigt evangeliet om den Smorde (Messias, Kristus), så att jag får höra detta om er: Att ni står fasta i samma ande och samma sinne (tanke) och sida vid sida kämpar (tävlar tillsammans som i en lagsport – gr. synathleo) för tron på evangeliet [sprider det glada budskapet], utan att ens för ett ögonblick bli rädda för motståndarna (skrämda – som en häst som skenar), en sådan djärvhet blir för dem ett tydligt tecken på deras egen undergång, och [ett säkert tecken] på er befrielse (frälsning) och att detta är av Gud. Ni har nämligen fått förmånen (glädjen och privilegiet) att inte bara tro på (vara trofast) den Smorde (Messias, Kristus), utan att också lida för hans skull, eftersom ni har samma kamp (tävling) att utkämpa som ni såg i mig [som jag hade], och som ni nu hör att jag [fortfarande] har.
Filipperbrevet 1:1-30 Bibel 2000 (B2000)
Från Paulus och Timotheos, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, särskilt församlingsledarna och medhjälparna. Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er, alltid, i alla mina böner för er alla. Och det är med glädje jag ber för er: ni har varit med i arbetet för evangeliet ända från första dagen, och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag. Det är som sig bör att jag tänker så om er alla. Jag har er ju i mitt hjärta; både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig. Gud kan vittna om att jag längtar efter er alla med Kristi Jesu ömhet. Och min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag, fyllda av den rättfärdighet som är frukten av Jesu Kristi verk, Gud till ära och pris. Jag vill att ni skall veta, bröder, att det som hänt mig snarast har fört evangeliet framåt. Det har nu blivit klart för hela pretoriet, och alla andra också, att det är för Kristi skull som jag sitter fången, och de flesta av bröderna har genom min fångenskap stärkts i sin tro på Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mera oförskräckt än förut. Visst finns det en del som förkunnar Kristus för att de är avundsjuka och vill ställa till bråk. En del däremot har goda avsikter, och de förkunnar av kärlek; de vet ju att jag är satt att försvara evangeliet. Men de andra är bråkmakare och talar om Kristus inte av rena motiv utan för att göra det svårare för mig i min fångenskap. Än sen? Falska eller hederliga syften — i vilket fall som helst blir Kristus förkunnad, och det gläder jag mig över. Men också i fortsättningen skall jag kunna glädja mig. Jag vet ju att allt detta kommer att leda till min räddning, tack vare era böner och den hjälp som Jesu Kristi ande ger. Jag väntar och hoppas att jag aldrig skall stå där med skam, utan att jag nu som alltid öppet skall våga lovprisa Kristus med min kropp, vare sig den skall leva eller dö. Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning — såvida inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag skall välja. Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här, det är jag övertygad om, och jag vet att jag kommer att bli kvar och stanna hos er alla för att hjälpa er till framsteg och glädje i tron. Och genom mig, genom att jag kommer till er igen, skall ni bli allt stoltare över att tillhöra Kristus Jesus. Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag — vare sig jag besöker er eller är någon annanstans — får höra om er att ni står fasta i en och samma anda, att ni sida vid sida kämpar för tron på evangeliet och aldrig någonsin låter er skrämmas av motståndarna. Det gör klart för dem att de skall gå under och ni räddas, som en gåva från Gud. Ty ni har fått nåden att — ja, inte bara att tro på Kristus, utan också att lida för hans skull. Ni har samma strid att utkämpa som ni såg att jag hade och hör att jag fortfarande har.