Filipperbrevet 1:1-12

Filipperbrevet 1:1-12 Nya Levande Bibeln (BSV)

Från Paulus och Timotheos, som tillsammans tjänar Jesus Kristus. Till alla i Filippi som tillhör Gud genom sin gemenskap med Jesus Kristus, och till ledarna och medhjälparna i er församling. Jag ber att Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus ska visa er godhet och fylla er med frid. Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er, och jag är alltid lika glad när jag ber för er alla, eftersom ni, ända sedan jag först kom till er, har stöttat mig i mitt arbete med att sprida det glada budskapet om Jesus. Och jag är säker på att Gud också ska slutföra det goda verk han har börjat i er, så att ni fortfarande håller fast vid er tro när Jesus Kristus kommer tillbaka. Men att jag tackar Gud för er, och är glad för er, är bara naturligt, för ni har en stor plats i mitt hjärta. Ni har ju alla hjälpt mig i mitt uppdrag, både nu när jag sitter i fängelse och när jag tidigare reste omkring för att sprida och bevisa sanningen i det glada budskapet om Jesus. Gud själv vet att jag längtar efter er med en sådan ömhet som bara Jesus Kristus kan ge. Och jag ber att er kärlek till både Gud och människor ska växa, och att ni ska lära känna Gud och klart förstå hur han vill att ni ska handla. Då kan ni stå inför Gud utan synd och skuld den dag Kristus kommer tillbaka. Ja, jag ber att era liv ska vara fyllda av de goda gärningar som blir resultatet av att man lever i gemenskap med Jesus Kristus, så att människor för er skull ärar och hyllar Gud. Kära syskon, jag vill att ni ska veta att min fångenskap faktiskt hjälper till att sprida det glada budskapet.

Filipperbrevet 1:1-12 Svenska Kärnbibeln (SKB)

[Från:] Paulus och Timoteus, Jesu den Smordes (Messias, Kristi) tjänare (slavar, livegna – gr. doulos). Till: alla de heliga i Jesus den Smorde (Messias, Kristus) som bor i Filippi [i Makedonien, nuvarande norra Grekland], tillsammans med församlingsledarna (”de som vakar över” – gr. episkopous) och församlingstjänarna (diakonerna, de som tjänar i praktiska tjänster i församlingen). [Detta är det enda brev där Paulus inte använder någon titel. Han känner församlingen i Filippi väl och de har en djup vänskap. Timoteus, som är Paulus närmaste medarbetare och som finns vid hans sida i Rom, skickar med sina hälsningar. Han är inte medförfattare eftersom Paulus skriver ”jag” i vers 3. Kanske fungerade han som sekreterare. Timoteus fanns också med när Paulus kom till Filippi första gången och var ett välbekant ansikte för dem, se Apg 16:1-216:12-40. Det har nu gått omkring tio år sedan församlingen grundades, och den har växt och är väl strukturerad med ledare och församlingstjänare. Här används grekiska episkopous (plural av episkopos) som beskriver församlingsledarnas funktion att ”vaka över”. Ordet används synonymt med äldste (gr. presbyterous), se Apg 20:1728.] Nåd (oförtjänt favör) till [vare med] er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus). [Några av de första troende i Filippi var den välbärgade kvinnan Lydia och hennes familj, en slavflicka som befriats från en ond ande och föreståndaren för fängelset och hans familj, se Apg 16:13-1829-3440. Det är troligtvis dessa (och andra i församlingen som Paulus har lärt känna under sina besök) som han tänker på när han skriver denna hälsning.] Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er [är tacksam över varje personligt minne], när jag i all min bön [i varje enskild vädjan] för er alla alltid ber (vädjar; framlägger min bön) med glädje, på grund av ert gemensamma engagemang (aktiva deltagande, finansiella bidrag; ert partnerskap) för evangeliet (det goda budskapet; de glada nyheterna), från [den allra] första dagen [när Lydia öppnade sitt hem för evangeliet, se Apg 16:15] ända till nu [när ni skickade denna gåva]. Och jag är övertygad om just detta, att han som har börjat (påbörjat, inlett) ett gott verk (arbete) i (inom; bland, hos) er, [också] ska (kommer att) fullborda (slutföra) det fram till den Smordes (Messias, Kristi) Jesu dag [då han kommer tillbaka]. [Joh 6:29] Det är inte mer än rätt att jag känner så för er, eftersom ni finns i mitt hjärta. [Kan också översättas ”eftersom jag finns i ert hjärta”. Den tvetydiga formuleringen kan vara medveten eftersom den förstärker att omtanken och engagemanget i evangeliet var ömsesidigt.] Ni är delaktiga både i min fångenskap och när jag försvarar (argumenterar för) och befäster (stärker, ger bevis för) evangeliet. Gud är mitt vittne hur jag längtar efter er med den Smordes (Kristi) Jesu djupa, innerliga kärlek. [Paulus hjärta är så uppfyllt av Jesu kärlek att han känner det som om han bär Jesu hjärta för sina troende syskon i Filippi.] Och detta ber jag: att er [osjälviska och utgivande] kärlek mer och mer ska överflöda [skulle välla fram som en flod, men samtidigt begränsas av flodbankar] i rätt kunskap (verklig insikt) [som kommer av personlig erfarenhet] och all urskillning (omdöme i varje situation) [Ps 119:66], för att ni [alltid] ska kunna avgöra (undersöka, pröva) vad som är bäst [genuint; vad som kommer att bära hela vägen igenom] och vara rena [i ljuset bedömda som äkta] och oklanderliga [dvs. inte väcka anstöt eller förorsaka någons fall] – fram till den Smordes (Messias, Kristi) dag, då ni har blivit fyllda med rättfärdighetens frukt [Gal 5:22] som kommer genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Gud till ära och pris. [Målet är att Gud blir förhärligad, manifesterad, att han får äran, blir prisad och känd.] [Paulus ordval målar upp en bild för hur kärleken ska överflöda, men inte helt okontrollerat. På samma sätt som en flod har flodbankar så måste kärleken ledas fram genom kunskap och urskillning, annars når den inte sitt mål. I vers 10 förstärks denna bild i ”vad som är bäst”, som här står i plural och förutom innebörden ”vilka saker som bär och tar med igenom”, också bl.a. används i betydelsen ”vilka driver och flyter fram och tillbaka”. Senare i detta brev tar Paulus upp felaktiga motiv och varnar även för falska lärare, se Fil 1:15-183:2. Det är därför han vädjar för dem att deras kärlek ska växa och mogna. De får inte vara naiva och okritiskt acceptera allt som sägs.] Syskon (bröder och systrar i tron), nu efter att noga ha funderat på detta, vill jag att ni får veta (får del av min erfarenhet) att det som hänt mig snarare har lett till evangeliets (det glada budskapets) framgång.