Fjärde Moseboken 14:1-4 - Compare All Versions

Dela

Nu bröt hela menigheten ut i klagorop, och folket grät natten igenom. Alla israeliterna knotade mot Mose och Aron. Hela menigheten ropade till dem: »Om vi ändå hade fått dö i Egypten! Eller här i öknen! Varför leder Herren oss till det där landet? Vi kommer att falla för svärdet, och våra kvinnor och barn blir fiendens byte. Visst vore det bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?« Och de sade till varandra: »Nu tar vi saken i egna händer och återvänder till Egypten.«

Då började hela församlingen ropa och skrika, och folket grät den natten. Alla Israels barn klagade på Mose och Aron, och hela församlingen sade till dem: ”Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö här i öknen! Varför leder HERREN oss in i detta land där vi kommer att falla för svärd och våra hustrur och barn blir fiendens byte? Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?” Och de sade till varandra: ”Vi väljer en ledare och vänder tillbaka till Egypten.”

Då började hela menigheten ropa och skrika, och folket grät den natten. Alla Israels barn knotade mot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: "Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö här i öknen! Varför leder HERREN oss in i detta land, där vi måste falla för svärd och där våra hustrur och barn skall bli fiendens byte? Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?" Och de sade till varandra: "Vi väljer en anförare och vänder tillbaka till Egypten."

Då började folket att klaga och gråta högt och de fortsatte hela natten. Israeliternas röster höjdes i en väldig klagokör mot Mose och Aron. ”Tänk om vi hade fått dö i Egypten”, klagade hela menigheten, ”eller åtminstone här i öknen! Varför leder HERREN oss in i det här landet? Vi kommer att dödas och våra hustrur och små barn kommer att tas som byte! Låt oss försöka komma härifrån och återvända till Egypten!” De föreslog varandra: ”Vi väljer en ledare som kan föra oss tillbaka till Egypten!”

Och hela församlingen höjde sina röster och ropade och folket grät den natten. Och alla Israels söner knotade mot Mose och mot Aron och hela församlingen sa till dem: ”Vi kunde ha dött i Egyptens land, eller vi kunde ha dött i öknen! Och varför har Herren (Jahveh) fört oss till detta land för att dö för svärdet? Våra fruar och våra små ska bli ett byte [krigsbyte], är det inte bättre för oss att återvända till Egypten?” Så de sa till varandra (en man till sin bror): ”Låt oss utse (ge oss) en ledare (ett huvud – hebr. rosh) och låt oss återvända till Egypten.”

Då begynte hela menigheten ropa och skria, och folket grät den natten. Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: »O att vi hade fått dö i Egyptens land, eller att vi hade fått dö här i öknen! Varför vill då HERREN föra oss in i detta andra land, där vi måste falla för svärd, och där våra hustrur och barn skola bliva fiendens byte? Det vore förvisso bättre för oss att vända tillbaka till Egypten.» Och de sade till varandra: »Låt oss välja en anförare och vända tillbaka till Egypten.»

Då tog hela menigheten till att skria; och folket gret den nattena. Och all Israels barn knorrade emot Mose och Aaron, och hela menigheten sade till dem: Ack! att vi dock hade mått dött i Egypti land, eller ännu dö måtte i denna öknene. Hvi förer Herren oss i detta landet, att vi skole falla för svärd, och våra hustrur och barn varda till rofs? Är icke bättre, att vi drage in uti Egypten igen? Och den ene sade till den andra: Låt oss häfva oss upp en höfvitsman, och fara in uti Egypten igen.