Nehemja 12:1-47

Dela

Nehemja 12:1-47 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Dessa var de präster och leviter som drog upp med Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra, Amarja, Malluk, Hattus, Sekanja, Rehum, Meremot, Iddo, Ginnetoj, Abia, Mijamin, Maadja, Bilga, Semaja, Jojarib, Jedaja, Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa var huvudmän för prästerna och för sina bröder i Jesuas tid. Leviterna var: Jesua, Binnuj, Kadmiel, Serebja, Juda och Mattanja, som med sina bröder ledde tacksägelsen, vidare Bakbukja och Unni, deras bröder som hade sina platser mitt emot dem, under tjänstgöringen. Jesua blev far till Jojakim, Jojakim blev far till Eljasib, Eljasib blev far till Jojada, Jojada blev far till Jonatan och Jonatan blev far till Jaddua. I Jojakims tid var huvudmännen för prästernas familjer följande: för Seraja: Meraja, för Jeremia: Hananja, för Esra: Mesullam, för Amarja: Johanan, för Meliku: Jonatan, för Sebanja: Josef, för Harim: Adna, för Merajot: Helkaj, för Iddo: Sakarja, för Ginneton: Mesullam, för Abia: Sikri, för Minjamin och för Moadja: Piltaj, för Bilga: Sammua, för Semaja: Jonatan, för Jojarib: Mattenaj, för Jedaja: Ussi, för Sallaj: Kallaj, för Amok: Eber, för Hilkia: Hasabja, för Jedaja: Netanel. I Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blev huvudmännen för leviternas familjer upptecknade, likaså prästerna, under persern Darejavesh regering. Huvudmännen för Levi barns familjer är upptecknade i Krönikeboken ända till Johanans, Eljasibs sons tid. Leviternas huvudmän var Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmiels son, och deras bröder, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och tacka, så som gudsmannen David hade befallt. Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub var dörrvaktare och höll vakt över förrådshusen vid portarna. Dessa levde i Jojakims, Jesuas sons, Josadaks sons, tid och i ståthållaren Nehemjas och prästen Esras, den skriftlärdes tid. När Jerusalems mur skulle invigas, sökte man upp leviterna överallt där de bodde och förde dem till Jerusalem för att hålla invigningshögtid och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med cymbaler, psaltare och harpor. Då samlades sångarnas söner från trakten omkring Jerusalem och från netofatiternas byar, från Bet-Haggilgal och från Gebas och Asmavets utmarker, ty sångarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem. Prästerna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren. Jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter ordnade jag två stora lovsångskörer. Den ena gick till höger ovanpå muren fram till Dyngporten. Bakom dem följde Hosaja och ena hälften av Juda furstar, samt Asarja, Esra och Mesullam, Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia och några av prästernas söner med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, och hans bröder Semaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel och Juda samt Hanani med gudsmannen Davids musikinstrument. Esra, den skriftlärde, gick framför dem. De gick över Källporten och rakt fram uppför trapporna till Davids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram till Vattenporten mot öster. Efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följde jag med den andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornet ända till Breda muren, vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten genom Hananeltornet och Hammeatornet ända fram till Fårporten. De stannade vid Fängelseporten. Sedan stannade de båda lovsångskörerna vid Guds hus, och även jag och ena hälften av föreståndarna tillsammans med mig, samt prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja, med trumpeterna, och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser. Sångarna sjöng under Jisrajas ledning. De frambar på den dagen stora offer och gladde sig, ty Gud hade gett dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig, och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring. Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna, där offergåvor, förstlingsfrukter och tionden lades ner. Från stadsåkrarna skulle de samla in det som enligt lagen tillföll prästerna och leviterna. Ty glädje rådde i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst. Dessa iakttog vad som var att iaktta vid gudstjänsten och vid reningarna, och även sångarna och dörrvaktarna utförde sin tjänst så som David och hans son Salomo hade befallt. Ty redan för länge sedan, på Davids och Asafs tid, fanns ledare för sångarna, och man sjöng lovsånger och tacksägelsesånger till Gud. Under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel till sångarna och dörrvaktarna vad dessa för varje dag skulle ha. Man gav till leviterna deras helgade andel, och leviterna gav till Arons söner deras helgade andel.

Nehemja 12:1-47 Karl XII 1873 (SK73)

Desse äro de Prester och Leviter, som uppdrogo med Serubbabel, Sealthiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra, Amaria, Malluch, Hattus, Sechania, Rehum, Meremoth, Iddo, Ginnethoi, Abia, Mijamin, Maadia, Bilga, Semaja, Jojarib, Jedaja, Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Desse voro hufvuden ibland Presterna, och deras bröder i Jesua tid. Men Leviterna voro desse: Jesua, Binnui, Kadmiel, Serebia, Juda och Mattania, öfver tackämbetet, han och hans bröder. Bakbukia och Unni, deras bröder, voro omkring dem i vakt. Jesua födde Jojakim. Jojakim födde Eljasib. Eljasib födde Jojada. Jojada födde Jonathan. Jonathan födde Jaddua. Och i Jojakims tid voro desse öfverste fäder ibland Presterna, nämliga af Seraja var Meraja; af Jeremia var Hanania; Af Esra var Mesullam; af Amaria var Johanan; Af Malluch var Jonathan; af Sebania var Joseph; Af Harim var Adna; af Merajoth var Helkai; Af Iddo var Zacharia; af Ginnethon var Mesullam; Af Abia var Sichri; af MinjaminMoadia var Piltai; Af Bilga var Sammua; af Semaja var Jonathan; Af Jojarib var Mattenai; af Jedaja var Ussi; Af Sallai var Kallai; af Amok var Eber; Af Hilkia var Hasabia; af Jedaja var Nethaneel. Och i Eljasibs tid, Jojada, Johanan och Jaddua, vordo öfverste fäderna ibland Leviterna och Presterna beskrifne, under Darios, den Persens rike. Men Levi barn, öfverste fäderna vordo beskrifne i Chrönicon, allt intill Johanans tid, Eljasibs sons. Och desse voro öfverstarne i Leviterna: Hasabia, Serebia och Jesua, Kadmiels son; och deras bröder jemte dem, till att lofva och tacka, såsom den Guds mannen David det budit hade, den ena vakten vid den andra. Mattania, Bakbukia, Obadja, Mesullam, Talmon och Akkub, voro dörravaktare i vaktene vid dörrena i portomen. Desse voro i Jojakims tid, Jesua sons, Jozadaks sons; och i Nehemia den landshöfdingans, och Prestens Esra den Skriftlärdas tid. Och uti murens vigning i Jerusalem sökte man Leviterna utur all deras rum, att man skulle hafva dem till Jerusalem, till att hålla vigning med glädje, med tacksägelse, med sång, med cymbaler, psaltare och harpor. Och sig församlade sångarenas barn, och af den ängden omkring Jerusalem, och af Netophati byar, Och af Gilgals hus, och af den mark i Geba, och Asmaveth; förty sångarena hade byggt sig byar omkring Jerusalem. Och Presterna och Leviterna renade sig, och renade folket, portarna och muren. Och jag lät Juda Förstar stiga upp på muren, och beställde två stora tackchorar; de gingo åstad, den ene på högra sidone ofvan uppå murenom, åt dyngoporten; Och efter dem gick Hosaja, och hälften af Juda Förstar, Och Asaria, Esra, Mesullam, Juda, BenJamin, Semaja och Jeremia; Och någre af Prestabarnen med trummeter, nämliga Zacharia, Jonathans son, Semaja sons, Mattania sons, Michaja sons, Saccurs sons, Assaphs sons; Och hans bröder, Semaja, Asareel, Milalai, Gilalai, Maai, Nethaneel och Juda, Hanani med den Guds mansens Davids strängaspel; men Esra den Skriftlärde för dem. Och vid brunnporten, gentöfver dem, gingo de på trappomen åt Davids stad, uppåt muren om Davids hus, allt intill vattuporten östantill. Den andre tackchoren gick tvärsifrå dem, och jag efter honom, och hälften af folket, utåt murenom uppåt ugnatornet, allt intill den breda muren; Och uppåt Ephraims port, och till gamla porten, och till fiskaporten, och till Hananeels torn, och till Mea torn, allt intill fåraporten; och blefvo ståndande i fängelseportenom. Och stodo alltså de två tackchorer uti Guds huse, och jag, och hälften af öfverstarna med mig; Och Presterna, nämliga Eljakim, Maaseja, Minjamin, Michaja, Eljoenai, Zacharia, Hanania, med trummeter; Och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malchija, Elam och Eser; och sångarena söngo högt; och Jisrahja var föreståndaren. Och stor offer vordo offrad på den samma dagen, och de voro glade; ty Gud hade gjort dem en stor glädje, så att både qvinnor och barn fröjdade sig; och Jerusalems glädje hördes långan väg. På den tiden vordo män förskickade öfver skattkistona, der häfoffer, förstling och tiond uti var, att de skulle samka tillhopa af åkromen omkring städerna, till att utdela efter lagen för Prester och Leviter; ty Juda hade en glädje af Presterna och Leviterna, att de stodo. Och de höllo sins Guds vakt, och reningenes vakt; och sångarena och dörravaktarena stodo efter Davids och hans sons Salomos bud. Förty i Davids och Assaphs tid vordo stiktade öfverste sångare, och lofsånger, och tacksägningar till Gud. Men hele Israel gaf sångarena och dörravaktarena delar uti Serubbabels och Nehemia tid, hvar dagen sin del. Och de gåfvo af det helgada Levitomen; och Leviterna gåfvo Aarons barnom af det helgada.

Nehemja 12:1-47 Svenska 1917 (SVEN)

Och dessa voro de präster och leviter som drogo upp med Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra, Amarja, Malluk, Hattus, Sekanja, Rehum, Meremot, Iddo, Ginnetoi, Abia, Mijamin, Maadja, Bilga, Semaja, Jojarib, Jedaja, Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa voro huvudmän för prästerna och för sina bröder i Jesuas tid. Och leviterna voro: Jesua, Binnui, Kadmiel, Serebja, Juda och Mattanja, som jämte sina bröder förestod lovsången; vidare Bakbukja och Unno, deras bröder, som hade sina platser mitt emot dem, så att var avdelning hade sin tjänstgöring. Och Jesua födde Jojakim, och Jojakim födde Eljasib, och Eljasib Jojada, och Jojada födde Jonatan, och Jonatan födde Jaddua. Och i Jojakims tid voro huvudmännen för prästernas familjer följande: för Seraja Meraja, för Jeremia Hananja, för Esra Mesullam, för Amarja Johanan, för Malluki Jonatan, för Sebanja Josef, för Harim Adna, för Merajot Helkai, för Iddo Sakarja, för Ginneton Mesullam, för Abia Sikri, för Minjamin, för Moadja Piltai, för Bilga Sammua, för Semaja Jonatan, för Jojarib Mattenai, för Jedaja Ussi, för Sallai Kallai, för Amok Eber, för Hilkia Hasabja, för Jedaja Netanel. I Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blevo huvudmännen för leviternas familjer upptecknade, ävenså prästerna under persern Darejaves' regering. Huvudmännen för Levi barns familjer äro upptecknade i krönikeboken, ända till Johanans, Eljasibs sons, tid. Och leviternas huvudmän voro Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmiels son, samt deras bröder, som stodo mitt emot dem för att lova och tacka, såsom gudsmannen David hade bjudit, den ena tjänstgörande avdelningen jämte den andra. Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub höllo såsom dörrvaktare vakt över förrådshusen vid portarna. Dessa levde i Jojakims, Jesuas sons, Josadaks sons, tid, och i Nehemjas, ståthållarens, och i prästen Esras, den skriftlärdes, tid. Och när Jerusalems mur skulle invigas, uppsökte man leviterna på alla deras orter och förde dem till Jerusalem för att hålla invignings- och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med cymbaler, psaltare och harpor. Då församlade sig sångarnas barn såväl från nejden runt omkring Jerusalem som från netofatiternas byar, ävensom från Bet-Haggilgal och från Gebas och Asmavets utmarker; ty sångarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem. Och prästerna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren. Och jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter anordnade jag två stora lovsångskörer och högtidståg; den ena kören gick till höger ovanpå muren, fram till Dyngporten. Och dem följde Hosaja och ena hälften av Juda furstar samt Asarja, Esra och Mesullam, Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia, ävensom några av prästerna söner med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, så ock hans bröder Semaja, Asarel, Milalai, Gilalai, Maai, Netanel och Juda samt Hanani, med gudsmannen Davids musikinstrumenter; och Esra, den skriftlärde, gick i spetsen för dem. Och de gingo över Källporten och rakt fram uppför trapporna till Davids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram till Vattenporten mot öster. Och efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följde jag med andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornet ända till Breda muren, vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten och genom Hananeltornet, ända fram till Fårporten; och de stannade vid Fängelseporten. Sedan trädde de båda lovsångskörerna upp i Guds hus, och likaså jag och ena hälften av föreståndarna jämte mig, så ock prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenai, Sakarja och Hananja, med trumpeterna, och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser. Och sångarna läto sången ljuda under Jisrajas anförarskap. Och de offrade på den dagen stora offer och voro glada, ty Gud hade berett dem stor glädje; också kvinnor och barn voro glada. Och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring. Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna där offergärder, förstling och tionde nedlades; de skulle i dem hopsamla från stadsåkrarna det som efter lagen tillkom prästerna och leviterna. Ty glädje rådde i Juda över att prästerna och leviterna nu gjorde sin tjänst. Dessa iakttogo nu vad som var att iakttaga vid gudstjänsten och vid reningarna, och likaså gjorde sångarna och dörrvaktarna sin tjänst, såsom David och hans son Salomo hade bjudit. Ty redan i fordom tid, på Davids och Asafs tid, hans som var anförare för sångarna, sjöngos lov- och tacksägelsesånger till Gud. Och nu under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel åt sångarna och dörrvaktarna vad som tillkom dem för var dag; och man gav åt leviterna deras helgade andel, och leviterna gåvo åt Arons söner deras helgade andel.

Nehemja 12:1-47 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Dessa var de präster och leviter som drog upp med Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua: Seraja, Jeremia, Esra, Amarja, Malluk, Hattush, Shekanja, Rehum, Meremot, Iddo, Ginnetoj, Abia, Mijamin, Maadja, Bilga, Shemaja, Jojarib, Jedaja, Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa var huvudmän för prästerna och för sina bröder i Jeshuas tid. Leviterna var: Jeshua, Binnuj, Kadmiel, Sherebja, Juda och Mattanja, som med sina bröder ledde tacksägelsen, vidare Bakbukja och Unni, deras bröder som hade sina platser mitt emot dem, under tjänstgöringen. Jeshua blev far till Jojakim, Jojakim blev far till Eljashib, Eljashib blev far till Jojada, Jojada blev far till Jonatan och Jonatan blev far till Jaddua. I Jojakims tid var huvudmännen för prästernas familjer följande: för Seraja: Meraja, för Jeremia: Hananja, för Esra: Meshullam, för Amarja: Johanan, för Meliku: Jonatan, för Shebanja: Josef, för Harim: Adna, för Merajot: Helkaj, för Iddo: Sakarja, för Ginneton: Meshullam, för Abia: Sikri, för Minjamin och för Moadja: Piltaj, för Bilga: Shammua, för Shemaja: Jonatan, för Jojarib: Mattenaj, för Jedaja: Ussi, för Sallaj: Kallaj, för Amok: Eber, för Hilkia: Hashabja, för Jedaja: Netanel. I Eljashibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blev huvudmännen för leviternas familjer upptecknade, likaså prästerna, under persern Darejaveshs regering. Huvudmännen för Levi barns familjer är upptecknade i krönikeboken ända till Johanans, Eljashibs sons tid. Leviternas huvudmän var Hashabja, Sherebja och Jeshua, Kadmiels son, och deras bröder, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och tacka, så som gudsmannen David hade befallt. Mattanja, Bakbukja, Obadja, Meshullam, Talmon och Ackub var dörrvakter och höll vakt över förrådshusen vid portarna. Dessa levde i Jojakims, Jeshuas sons, Josadaks sons, tid och i ståthållaren Nehemjas och prästen Esras, den skriftlärdes tid. När Jerusalems mur skulle invigas, sökte man upp leviterna överallt där de bodde och förde dem till Jerusalem för att hålla invigningshögtid och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med cymbaler, lyror och harpor. Då samlades sångarnas söner från trakten omkring Jerusalem och från netofatiternas byar, från Bet-Haggilgal och från markerna kring Geba och Asmavet, för sångarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem. Prästerna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren. Jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter ordnade jag två stora lovsångskörer. Den ena gick till höger ovanpå muren fram till Dyngporten. Bakom dem följde Hoshaja och ena hälften av Juda furstar, samt Asarja, Esra och Meshullam, Juda, Benjamin, Shemaja och Jeremia och några av prästernas söner med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Shemaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, och hans bröder Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel och Juda samt Hanani med gudsmannen Davids musikinstrument. Esra, den skriftlärde, gick framför dem. De gick över Källporten och rakt fram uppför trapporna till Davids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram till Vattenporten mot öster. Efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följde jag med den andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornet ända till Breda muren, vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten genom Hananeltornet och Hammeatornet ända fram till Fårporten. De stannade vid Fängelseporten. Sedan stannade de båda lovsångskörerna vid Guds hus, och även jag och ena hälften av föreståndarna tillsammans med mig, samt prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja, med trumpeterna, och Maaseja, Shemaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser. Sångarna sjöng under Jisrajas ledning. På den dagen bar de fram stora offer och gladde sig, för Gud hade gett dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig, och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring. Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna där offergåvor, förstlingsfrukter och tionden lades ner. Från stadens åkrar skulle de samla in det som enligt lagen tillföll prästerna och leviterna. Det rådde glädje i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst. De iakttog vad som var att iaktta vid gudstjänsten och vid reningarna, och även sångarna och dörrvakterna utförde sin tjänst så som David och hans son Salomo hade befallt. Redan för länge sedan, på Davids och Asafs tid, fanns nämligen ledare för sångarna, och man sjöng lovsånger och tacksägelsesånger till Gud. Under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel till sångarna och dörrvakterna vad dessa för varje dag skulle ha. Man gav till leviterna deras helgade andel, och leviterna gav till Arons söner deras helgade andel.

Nehemja 12:1-47 nuBibeln (NUB)

Dessa var de präster, som återvände med Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua: Seraja, Jeremia, Esra, Amarja, Malluk, Hattush, Shekanja, Rechum, Meremot, Iddo, Ginneton, Avia, Mijamin, Maadja, Bilga, Shemaja, Jojariv, Jedaja, Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa var ledare för prästerna och deras medhjälpare under Jeshuas tid. Leviter: Jeshua, Binnuj, Kadmiel, Sherevja, Juda och Mattanja som tillsammans med sina bröder ansvarade för lovsången. Bakbukja och Unni var deras medhjälpare och stod mitt emot dem under gudstjänsten. Jeshua var far till Jojakim, Jojakim var far till Eljashiv, Eljashiv var far till Jojada, Jojada var far till Jonatan och Jonatan var far till Jaddua. På Jojakims tid var överhuvudena för prästernas familjer följande: Meraja för Seraja, Hananja för Jeremia, Meshullam för Esra, Jochanan för Amarja, Jonatan för Malluk, Josef för Shevanja, Adna för Harim, Helkaj för Merajot, Sakarja för Iddo, Meshullam för Ginneton, Sikri för Avias familj, …för Minjamin, och Piltaj för Moadja, Shammua för Bilga, Jonatan för Shemaja, Mattenaj för Jojariv, Ussi för Jedaja, Kallaj för Sallu, Ever för Amok, Hashavja för Hilkia och Netanel för Jedaja. Ett släktregister över leviternas överhuvuden på Eljashivs, Jojadas, Jochanans och Jadduas tid, och ett register över prästerna upprättades under den persiske kungen Dareios regering. Överhuvudena för leviternas släkter fanns också registrerade i krönikorna fram till Jochanans, Eljashivs sons, tid. De ledande bland leviterna var Hashavja, Sherevja och Jeshua, Kadmiels son, och deras medhjälpare, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och prisa, enligt gudsmannen Davids anvisningar. Dörrvakter som tjänstgjorde vid förrådshusen vid portarna var Mattanja, Bakbukja, Obadja, Meshullam, Talmon och Ackuv. Dessa var samtida med Jojakim, som var son till Jeshua och sonson till Josadak, och med ståthållaren Nehemja och prästen Esra, den skriftlärde. Vid invigningen av Jerusalems mur sökte man upp leviter från alla platser där de bodde för att föra dem till Jerusalem för att fira invignings- och glädjehögtid med lovsång till cymbaler, harpor och lyror. Sångare samlades då från regionen kring Jerusalem och från netofatéernas byar, från Bet Haggilgal och från trakterna kring Geva och Asmavet. De hade byggt sina byar runt Jerusalem. Prästerna och leviterna renade först sig själva och därefter folket, portarna och muren. Jag lät ledarna i Juda stiga upp på muren och ordnade två stora lovsångskörer. Den ena av dem gick till höger på muren, i riktning mot Dyngporten, och följdes av Hoshaja och hälften av ledarna i Juda, Asarja, Esra, Meshullam, Juda, Benjamin, Shemaja och Jeremia, och några präster som blåste i trumpet, Sakarja, son till Jonatan, son till Shemaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, och hans släktingar Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel, Juda och Hanani. De använde gudsmannen Davids musikinstrument, och prästen Esra, den skriftlärde, gick framför dem. Vid Källporten fortsatte de rakt fram och uppför trapporna till Davids stad, på trappan på muren ovanför Davids hus, och sedan fram till Vattenporten mot öster. Den andra kören gick åt motsatta hållet, och jag följde efter dem med den andra hälften av folket. Vi gick på muren, förbi Ugnstornet till Breda muren och sedan förbi Efraimporten, Jeshanaporten, Fiskporten, Hananeltornet, Hundradetornet, bort till Fårporten och stannade vid Vaktporten. De två lovsångskörerna ställde sig sedan vid Guds hus, liksom jag, tillsammans med hälften av styresmännen och prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja med sina trumpeter samt Maaseja, Shemaja, Elasar, Ussi, Jochanan, Malkia, Elam och Eser. Sångarna sjöng under ledning av Jisrachja. De bar fram stora offer på denna dag och gladde sig, för Gud hade gett dem en stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig. Glädjen från Jerusalem hördes vida omkring. Vid samma tid tillsattes män att ansvara för skattkamrarna, där man förvarade offergåvorna, det första av skörden och tiondet. Dessa män skulle samla in från städernas åkrar det som enligt lagen tillföll prästerna och leviterna. I Juda gladde man sig åt att prästerna och leviterna nu gjorde tjänst igen. De skötte tjänsten för sin Gud och för reningarna, och sångarna och dörrvakterna skötte sin tjänst, så som David och hans son Salomo hade befallt. Redan för länge sedan, under Davids och Asafs tid, fanns det ledare för sångarna, som lovsjöng och prisade Gud. Nu, under Serubbabels och Nehemjas tid, gav israeliterna dagligen till sångarna och dörrvakterna vad de behövde. Man gav också leviterna deras helgade andel, och leviterna i sin tur gav Arons ättlingar deras helgade andel.

Nehemja 12:1-47 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Dessa var de präster och leviter som drog upp med Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua. [Prästerna var:] Seraja, Jeremia, Esra, Amarja, Malluk, Hattush, Shekanja, Rehum, Meremot, Iddo, Ginnetoj, Avijah, Mijamin, Maadja, Bilgah, Shemaja, Jojarib, Jedaja, Sallu, Amok, Hilkia (hebr. Chilqijaho) och Jedaja. Dessa var huvudmän för prästerna och för sina bröder i Jeshuas tid. Leviterna var: Jeshua [nämns även i Esra 2:40], Binnoj, Kadmiel [nämns även i Esra 2:40], Sherebja, Juda och Mattanja, som med sina bröder ledde tacksägelsen (lovsången), vidare Bakbukja och Unni, deras bröder, som hade sina platser mitt emot dem under tjänstgöringen. [I 1 Krön 15:16-24 finns mer detaljer kring hur sången och musiken i templet var organiserad. Det fanns troligtvis lika många kvinnor som män i kören, se Esra 2:65.] [Översteprästen] Jeshua blev far till Jojakim, Jojakim blev far till Eljashib, Eljashib blev far till Jojada, Jojada blev far till Jonatan och Jonatan blev far till Jaddua. I Jojakims tid var huvudmännen för prästernas familjer följande: för Seraja: Meraja, för Jeremia: Hananja, för Esra: Meshullam, för Amarja: Johanan, för Meliku: Jonatan, för Shebanja: Josef, för Harim: Adna, för Merajot: Helkaj, för Iddo: [profeten] Sakarja [Esra 5:1], för Ginneton: Meshullam, för Avijah [1 Krön 24:10Luk 1:5]: Sikri, för Minjamin och för Moadja: Piltaj, för Bilgah: Shammua, för Shemaja: Jonatan, för Jojarib: Mattenaj, för Jedaja: Ussi, för Sallaj: Kallaj, för Amok: Ever, för Hilkia (hebr. Chilqijaho): Hashabja, för Jedaja: Netanel. I Eljashibs, Jojadas, Jochanans och Jadduas tid blev huvudmännen för leviternas familjer upptecknade, likaså prästerna, under persern Darejaveshs regering. [Detta syftar troligtvis på Darius den Store 522-486 f.Kr. eller Darius II, som regerade 424-404 f.Kr.] Huvudmännen för Levi barns familjer är upptecknade i Krönikeboken [1 Krön 9] ända till Johanans, Eljashibs sons tid. [Han var överstepräst i Jerusalem och omnämns i ett brev från egyptiska Elefantine daterat till 408 f.Kr., se även Jer 44:1.] Leviternas huvudmän var Hashabja, Sherebja och Jeshua, Kadmiels son, och deras bröder, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och tacka, så som gudsmannen David hade befallt. [Denna form där en ledare först sjunger en fras som sedan församlingen/kören svarar på kallas antifonal, se t.ex. Ps 136. Titeln ”gudsmannen” används bara här och i 2 Krön 8:14 om David och då alltid i samband med hur lovsången organiseras.] Mattanja, Bakbukja, Obadja, Meshullam, Talmon och Ackub var dörrvakter och höll vakt över förrådshusen vid portarna. Dessa levde i Jojakims, Jeshuas sons, Josadaks sons, tid och i ståthållaren Nehemjas och prästen Esras, den skriftlärdes, tid. När Jerusalems mur skulle invigas, sökte man upp leviterna överallt där de bodde och förde dem till Jerusalem för att hålla invigningshögtid och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med cymbaler, lyror och harpor. Då samlades sångarnas söner från trakten omkring Jerusalem och från netofatiternas byar, från Beit-Haggilgal och från markerna kring Geva och Asmavet, för sångarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem. Prästerna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren. Jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter ordnade jag två stora lovsångskörer. Den ena gick till höger ovanpå muren fram till Dyngporten. Bakom dem följde Hoshaja och ena hälften av Juda furstar, samt Asarja, Esra och Meshullam, Juda, Benjamin, Shemaja och Jeremia och några av prästernas söner med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Shemaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, och hans bröder Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel och Juda samt Hanani med gudsmannen Davids musikinstrument. Esra, den skriftlärde, gick framför dem. De gick över Källporten och rakt fram uppför trapporna till Davids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram till Vattenporten mot öster. Efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följde jag med den andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornet (”tornet med ugnarna” – hebr. migdal ha-tanurim) ända till Breda muren, vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten [i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades, se 2 Krön 33:14Neh 3:3Sef 1:10] och genom Chananels torn (”Guds-favör-torn” – hebr. migdal chananel) och ”De hundras torn” (Meahtornet – hebr. migdal ha-meat) [Neh 3:1], ända fram till Fårporten; och de stannade vid Fängelseporten. Sedan stannade de båda lovsångskörerna vid Guds hus, och även jag och ena hälften av föreståndarna tillsammans med mig, samt prästerna Eljaqim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja, med trumpeterna, och Maaseja, Shemaja, Elazar, Ussi, Johanan, Malkijah, Elam och Eser. Sångarna sjöng under Jisrajas ledning. På den dagen bar de fram stora offer och gladde sig, för Gud hade gett dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig, och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring. Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna där offergåvor, förstlingsfrukter och tionden lades ner. Från stadens åkrar skulle de samla in det som enligt undervisningen (hebr. Torah) tillföll prästerna och leviterna. Det rådde glädje i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst. De iakttog vad som var att iaktta vid gudstjänsten och vid reningarna, och även sångarna och dörrvakterna utförde sin tjänst så som David och hans son Salomo hade befallt. Redan för länge sedan, på Davids och Asafs tid [som skrivit många av psaltarpsalmerna, se 1 Krön 16:525:2], fanns nämligen ledare för sångarna, och man sjöng lovsånger och tacksägelsesånger till Gud (Elohim). Under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel till sångarna och dörrvakterna vad dessa för varje dag skulle ha. Man gav till leviterna deras helgade andel, och leviterna gav till Arons söner deras helgade andel.

Nehemja 12:1-47 Bibel 2000 (B2000)

Detta är de präster och leviter som återvände tillsammans med Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua: Seraja, Jeremia, Esra, Amarja, Malluk, Hattush, Shekanja, Rechum, Meremot, Iddo, Ginneton, Avia, Mijamin, Maadja, Bilga, Shemaja, Jojariv, Jedaja, Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. De var ledare för prästerna och för deras ämbetsbröder på Jeshuas tid. Leviter: Jeshua, Binnuj, Kadmiel, Sherevja, Juda och Mattanja. Han och hans ämbetsbröder ledde lovsången, medan Bakbukja, Unni och deras ämbetsbröder stod mitt emot dem, indelade i avdelningar. Jeshua blev far till Jojakim, Jojakim till Eljashiv, Eljashiv till Jojada, Jojada till Jochanan och Jochanan till Jaddua. På Jojakims tid var prästsläkternas överhuvuden följande: Meraja för Serajas släkt, Hananja för Jeremias släkt, Meshullam för Esras släkt, Jochanan för Amarjas släkt, Jonatan för Malluks släkt, Josef för Shevanjas släkt, Adna för Harims släkt, Helkaj för Merajots släkt, Sakarja för Iddos släkt, Meshullam för Ginnetons släkt, Sikri för Avias släkt, … för Minjamins släkt, Piltaj för Moadjas släkt, Shammua för Bilgas släkt, Jonatan för Shemajas släkt, Mattenaj för Jojarivs släkt, Ussi för Jedajas släkt, Kallaj för Sallus släkt, Ever för Amoks släkt, Hashavja för Hilkias släkt och Netanel för Jedajas släkt. Under Eljashivs, Jojadas, Jochanans och Jadduas tid förtecknades prästsläkternas överhuvuden ända fram till persern Dareios regeringstid. De levitiska släkternas överhuvuden förtecknades i krönikorna fram till Jochanans, Eljashivs sons, tid. Leviternas överhuvuden var Hashavja, Sherevja, Jeshua, Binnuj, Kadmiel och de ämbetsbröder som stod mitt emot dem, indelade i avdelningar, för att tacka och lova Gud, som gudsmannen David hade föreskrivit. Mattanja, Bakbukja och Obadja var sångare. Talmon och Ackuv var dörrvaktare, med uppsikt över förråden vid portarna. Dessa var samtida med Jojakim, son till Jeshua, son till Josadak, och med ståthållaren Nehemja och prästen Esra, den skriftlärde. När Jerusalems mur skulle invigas hämtade man leviterna till Jerusalem från alla platser där de bodde för att fira en invigningsfest med lovsång och med musik av cymbaler, harpor och lyror. De levitiska sångarna kom både från området kring Jerusalem och från netofateernas byar, från Bet Haggilgal och från trakten kring Geva och Asmavet, ty sångarna hade byggt sig byar runt Jerusalem. Prästerna och leviterna renade först sig själva. Sedan renade de folket, portarna och muren. Därefter lät jag ledarna i Juda stiga upp på muren och ställde upp två stora lovsångskörer. Den ena gick åt höger, uppe på muren, i riktning mot Dyngporten. Efter gick Hoshaja med hälften av ledarna i Juda. Asarja, Esra, Meshullam, Juda, Benjamin, Shemaja och Jeremia, som var präster, blåste trumpet. Här gick också Sakarja, son till Jonatan, son till Shemaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, och hans ämbetsbröder Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel, Juda och Hanani. De spelade på de musikinstrument som gudsmannen David hade bestämt, och Esra, den skriftlärde, gick i spetsen för dem. De gick förbi Källporten och rakt fram uppför trappan till Davids stad, trappan till muren ovanför Davids palats, och därefter fram till Vattenporten på östsidan. Den andra lovsångskören gick åt vänster, och jag följde efter med den andra hälften av folket. Vi gick uppe på muren förbi Ugnstornet till Breda muren och förbi Efraimporten, Jeshanaporten, Fiskporten, Hananeltornet, dvs. Hundradetornet, fram till Fårporten och stannade vid Vaktporten. De båda lovsångskörerna ställde sedan upp sig i Guds hus. Så gjorde också jag tillsammans med hälften av styresmännen, och dessutom prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja med sina trumpeter och Maaseja, Shemaja, Elasar, Ussi, Jochanan, Malkia, Elam och Eser. Sångarna stämde upp under ledning av Jisrachja. Denna dag offrades stora offer och alla gladde sig, ty Gud hade givit dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen var glada. Och glädjen i Jerusalem hördes vida omkring. Denna dag tillsattes också män som skulle ha uppsikt över de kamrar som tjänade till förråd för offergåvorna, det första av skörden och tiondet. Där samlades det som prästerna och leviterna enligt lagen skulle ha från städernas åkrar. Glädjen var stor i Juda över att prästerna och leviterna var i tjänst och att de skötte gudstjänsterna och reningsriterna, liksom sångarna och dörrvaktarna skötte sina uppgifter enligt Davids och hans son Salomos anvisningar. Ty redan på Davids och Asafs tid fanns ledare för sångarna vid tackpsalmen och lovsången till Gud. Och på Serubbabels och Nehemjas tid brukade hela Israel ge sångarna och dörrvaktarna vad de behövde för var dag. Man gav leviterna vad som helgats åt dem, och leviterna gav Arons söner deras andel.