Markusevangeliet 12:28-34

Markusevangeliet 12:28-34 Svenska Kärnbibeln (SKB)

En av de skriftlärda kom och hörde dem diskutera. När han såg hur väl Jesus svarade frågade han honom: ”Vilket är det viktigaste (främsta) budet av alla (över allting)?” Jesus svarade: ”Det främsta (viktigast) är detta: ’Hör, Israel! Herren – vår Gud – Herren är en (den ende). Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia) och av hela din kraft.’ [Citatet är från 5 Mos 6:4-5. Detta är också öppningsfrasen i den judiska trosbekännelsen, shema, som varje from jude ber varje morgon och kväll. Till de tre komponenterna (hjärta, själ och kraft) lägger Jesus till en fjärde – förståndet! Alla fyra fraser börjar med den grekiska prepositionen ex, som inte bara innebär att älska Gud ’med hjärtat’ och ’av hjärtat’ utan också ’från det innersta av hjärtat som utgångspunkt’.] Det andra är detta: ’Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska) som dig själv.’ [3 Mos 19:18] Det finns inga andra bud som är större än dessa.” Då sa den skriftlärde till Jesus: ”Mycket väl svarat, Lärare! Det är sant som du säger: Han är en (den ende), och det finns ingen annan än han. Att älska honom [osjälviskt och utgivande] av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd (sin insikt och förståelse – gr. synesis) och av hela sin kraft och att älska sin nästa (sin medmänniska) som sig själv, det är mer än alla brännoffer och [andra] offer.” När Jesus hörde att mannen svarade förståndigt (klokt, insiktsfullt) sa han: ”Du har inte långt till Guds rike.” Efter detta vågade ingen fråga honom mera.