Markusevangeliet 10:2-16

Markusevangeliet 10:2-16 Nya Levande Bibeln (BSV)

Då kom några fariseer för att diskutera med Jesus och försöka få honom att säga något som de kunde sätta fast honom för. De frågade: "Anser du att en man har rätt att skilja sig från sin fru?" Då sa Jesus: "Vilka regler gav Mose er om skilsmässa?" De svarade: "Han bestämde att det enda en man behöver göra är att skriva ett intyg som bevis på skilsmässan. Sedan kan han skicka iväg kvinnan." "Och varför gav Mose er den regeln?" fortsatte Jesus. "Jo, därför att han kände era hårda och onda hjärtan. Men det var inte så Gud hade tänkt från början. Gud skapade människan till man och kvinna, och därför ska en man lämna sina föräldrar och hålla sig till sin fru, så att de två blir ett. De är alltså inte längre två utan ett. Och vad Gud har förenat, får människan inte skilja åt." När de sedan kom till huset där de bodde, ville hans efterföljare veta mer om detta. Han sa då till dem: "Den man som skiljer sig från sin fru och gifter sig med en annan, han är otrogen. Och om en frånskild kvinna gifter om sig med en annan, då är hon otrogen." Några föräldrar kom nu till Jesus med sina små barn för att han skulle röra vid dem och be för dem. Men hans efterföljare körde bort dem. När Jesus såg vad som hände blev han arg. "Skicka inte iväg dem", sa han till sina efterföljare. "Låt barnen komma till mig, för alla som vill tillhöra Guds eget folk måste bli som de. Ja, jag försäkrar er, att den som inte blir som ett litet barn kommer överhuvudtaget inte att få tillhöra Guds eget folk." Så tog han barnen i famnen och la händerna på dem och bad sin Far i himlen att ge dem allt gott.

Markusevangeliet 10:2-16 Svenska 1917 (SVEN)

Då ville några fariséer snärja honom, och de trädde fram och frågade honom om det vore lovligt för en man att skilja sig från sin hustru. Men han svarade och sade till dem: »Vad har Moses bjudit eder?» De sade: »Moses tillstadde att en man fick skriva skiljebrev åt sin hustru och så skilja sig från henne.» Då sade Jesus till dem: »För edra hjärtans hårdhets skull skrev han åt eder detta bud. Men redan vid världens begynnelse 'gjorde Gud dem till man och kvinna'. 'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder. Och de tu skola varda ett kött.' Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.» När de sedan hade kommit hem, frågade hans lärjungar honom åter om detsamma. Och han svarade dem: »Den som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott mot henne. Och om en hustru skiljer sig från sin man och tager sig en annan man, då begår hon äktenskapsbrott. Och man bar fram barn till honom, för att han skulle röra vid dem; men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg detta, blev han misslynt och sade till dem: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till. Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.» Och han tog dem upp i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.

Markusevangeliet 10:2-16 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Några fariséer som ville sätta honom på prov (fresta och fälla honom) kom fram till honom och frågade: ”Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?” Han svarade: ”Vad har Mose befallt er?” De svarade: ”Mose tillät en man att skriva ett skilsmässobrev och skilja sig från henne.” [5 Mos 24:1-4] Men Jesus [började inte argumentera, som deras rabbiner gjorde, om under vilka omständigheter skilsmässa var tillåten, utan] sa till dem: ”Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften. I skapelsens början ’skapade Gud dem till man och kvinna.’ [1 Mos 1:27] [Jesus för diskussionen till ett högre plan. Äktenskapet inrättades långt innan Mose fick alla bud och instruktioner på Sinai berg. Guds ursprungliga tanke med äktenskapet framgår av skapelsen.] ’Därför ska en man lämna [sitt känslomässiga och finansiella beroende av] sin far och mor och hålla sig till (vara förenad med) sin hustru, och de två ska vara ett kött.’ [1 Mos 2:24] Så är de inte längre två, utan ett kött. Vad Gud har fogat samman, ska människan inte skilja åt.” När de hade kommit in i huset [där de bodde någonstans i Judeen eller Pereen] frågade lärjungarna honom om detta igen [tog de på nytt upp ämnet]. [Flera gånger tidigare har Jesus gett djupare undervisning för lärjungarna i ett hus. Frasen ”i huset” som används här och i Mark 7:179:2833, blir en symbol för andlig uppenbarelse. Markus och hans läsare/hörare måste otvivelaktigt ha tänkt på sina egna hem där församlingen möttes.] Han svarade: ”Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne. Om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott.” [Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas, och därför är tanken att inte heller de som blir pånyttfödda – Jesu efterföljare – ska skilja sig. Äktenskapet gäller ”tills döden skiljer dem åt”, se Rom 7:1-31 Kor 7:39. På samma sätt som i Bergspredikan sätter Jesus en högre standard än Mose. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp ett fall då någon blir frälst och den andre vill skilja sig. Då kan man inte hindra det, se 1 Kor 7:15. Gud hatar skilsmässa, se Mal 2:16, för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se Jer 3:8. Det är intressant att i nästa stycke lyfter Jesus fram och välsignar barnen, de som ofta far illa vid en skilsmässa.] Man bar fram små barn (2-11 år) till honom för att han kanske skulle röra vid dem, men lärjungarna tillrättavisade dem (gång på gång) utan resultat. När Jesus såg detta [inifrån huset där han befann sig, se Mark 10:10] blev han upprörd (kände en djup smärta och ilska därför att något orätt skedde), och sa till dem: ”Hindra inte barnen att komma till mig, för Guds kungarike tillhör sådana som de. Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot (välkomnar, accepterar) Guds kungarike som ett barn [som helt och fullt litar på och är beroende av sina föräldrar], kommer aldrig någonsin dit.” Han tog upp dem (en efter en) i famnen och välsignade dem passionerat (innerligt, ömt) genom att lägga sina händer på dem.