Tredje Moseboken 7:1-38
Tredje Moseboken 7:1-38 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt. På samma plats som man slaktar brännoffersdjuret skall man slakta skuldoffersdjuret och man skall stänka blodet runt omkring på altaret. Allt fettet skall man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna, de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet som man skall ta loss tillsammans med njurarna. Prästen skall bränna det på altaret till ett eldsoffer åt HERREN. Det är ett skuldoffer. Alla av manligt kön bland prästerna skall äta det. På en helig plats skall det ätas. Det är högheligt. Det som gäller för syndoffret skall också gälla för skuldoffret. Samma lag skall gälla för dem båda. Offerköttet skall tillhöra den präst som bringar försoning med det. När en präst bär fram brännoffer för någon, skall huden av brännoffersdjuret som bärs fram tillhöra den prästen. Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt skall alltid tillfalla den präst som bär fram det. Men ett matoffer som är blandat med olja eller som bärs fram torrt skall alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene såväl som den andre. Detta är lagen om gemenskapsoffret, när ett sådant bärs fram åt HERREN: Om någon vill offra det som ett gemenskapsoffer, skall han förutom det slaktdjur som hör till gemenskapsoffret bära fram osyrade kakor blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja och fint mjöl, hopknådat i form av kakor som är blandade med olja. Tillsammans med kakor av syrat bröd skall han som offergåva bära fram det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer han offrar som gemenskapsoffer. Av detta skall han bära fram en kaka av varje offer som en gåva åt HERREN. Denna skall tillhöra den präst som stänker gemenskapsoffrets blod på altaret. Köttet av det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer som bärs fram som gemenskapsoffer skall ätas samma dag det har offrats. Ingenting av det får lämnas kvar till följande morgon. Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, skall även det offerdjuret ätas samma dag som det har offrats. Men det som blivit över får ätas följande dag. Skulle ändå något av offerköttet bli kvar, skall det brännas upp i eld på tredje dagen. Om någon på tredje dagen äter av köttet från gemenskapsoffret, blir offret inte välbehagligt. Han som offrat det får inte räkna sig det tillgodo, utan köttet anses som orent. Den som äter av det kommer att bära på skuld. Inte heller får man äta det kött som varit i beröring med något orent, utan det skall brännas upp i eld. I övrigt må köttet ätas av var och en som är ren. Men den som äter kött av HERRENS gemenskapsoffer medan han är oren, han skall utrotas ur sitt folk. Och om någon rör vid något orent, en människas orenhet eller ett orent djur eller vilken annan orenhet som helst och han ändå äter kött av HERRENS gemenskapsoffer, skall han utrotas ur sitt folk. HERREN talade till Mose. Han sade: Säg till Israels barn: Ni skall inte äta något fett av nötboskap, får eller getter. Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur får användas till alla slags behov, men ni skall inte äta det. Ty var och en som äter fettet av något djur, av vilket man bär fram eldsoffer åt HERREN, han skall utrotas ur sitt folk. Och ni skall inte förtära något blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. Var och en som förtär blod skall utrotas ur sitt folk. Och HERREN talade till Mose. Han sade: Säg till Israels barn: Den som vill offra ett gemenskapsoffer åt HERREN skall av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt HERREN. Med egna händer skall han bära fram HERRENS eldsoffer. Fettet och bringan skall han bära fram, och bringan skall viftas som ett viftoffer inför HERRENS ansikte. Fettet skall prästen bränna på altaret, men bringan skall tillhöra Aron och hans söner. Också det högra lårstycket skall ni ge åt prästen som en gåva av era gemenskapsoffer. Den bland Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fettet skall ha det högra lårstycket som sin andel. Ty av israeliternas gemenskapsoffer tar jag viftoffersbringan och offergärdslåret och ger dem åt prästen Aron och åt hans söner som en evig rätt från Israels barn. Detta är Arons och hans söners smörjelselott av HERRENS eldsoffer, den lott som de fick den dag de fördes fram för att bli HERRENS präster. Denna lott skulle de enligt HERRENS befallning få av Israels barn som en evig rätt, släkte efter släkte, på den dag då han smorde dem. Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret. HERREN gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt HERREN i Sinai öken.
Tredje Moseboken 7:1-38 Karl XII 1873 (SK73)
Och detta är skuldoffrens lag, och det är det aldrahelgasta. På det rummet, der man slagtar bränneoffret, skall man ock slagta skuldoffret, och stänka dess blod på altaret allt omkring. Och allt dess feta skall man offra, stjerten och det feta, som är på inelfverna; Båda njurarna med det feta, som derpå är vid länderna, och nätet öfver lefrena med njurarna. Och Presten skall uppbränna det på altaret Herranom till ett offer; det är ett skuldoffer. Det mankön är ibland Presterna, skola det äta på heligt rum; ty det är det aldrahelgasta. Såsom syndoffret, så skall ock skuldoffret vara; begges deras skall en lag vara; och skall höra Prestenom till, som derigenom försonar. Den Prest något bränneoffer offrar, honom skall tillhöra huden af bränneoffret, som han offrat hafver. Och allt spisoffer, som i ugn, eller på halster, eller uti panno bakadt varder, skall höra Prestenom till, som det offrar. Och allt spisoffer, som med oljo blandadt eller torrt är, det skall allom Aarons barnom tillhöra, så thy eno som thy andro. Och detta är tackoffers lag, det man Herranom offrar. Vilja de göra ett lofoffer, så skola de offra osyrade kakor, blandade med oljo, och osyrade tunnkakor, bestrukna med oljo, och i panno bakade semlokakor, blandade med oljo. Och sådana offer skola de göra på en kako af syradt bröd till sitt tackoffers lofoffer. Och ett af thy allo skall offras Herranom till häfoffer, och skall höra Prestenom till, som stänker tackoffrens blod. Och lofoffrens kött, i sitt tackoffer, skall ätas på samma dagen, som det offradt varder, och intet låtas qvart intill morgonen. Och ehvad det är ett löfte eller friviljogt offer, så skall det på samma dagen ätet varda, som det offradt är; om något qvart blifver till den andra dagen, skall man ändå ätat. Men hvad qvart blifver af offradt kött intill tredje dagen, det skall uppbrännas i elde. Och om någor äter på tredje dagen af det offrade köttet af hans tackoffer, så blifver han icke tacknämlig, som det offrat hafver, det skall icke heller varda honom tillräknadt, utan det blifver en styggelse. Och hvad själ som deraf äter, hon är brottslig till en missgerning. Och det kött, som kommer vid något orent, det skall icke varda ätet, utan uppbrändt i elde. Den der ren är till lekamen, han skall äta det köttet. Och den själ, som äter af tackoffrens kött, det Herranom tillhörer, hennes orenhet vare öfver henne, och hon skall varda utrotad utu sitt folk. Och om en själ kommer vid något det orent är, vare sig oren menniska, boskap, eller hvad eljest styggeligit är, eller ock äter af tackoffrens kött, det Herranom tillhörer, den skall utrotad varda utu sitt folk. Och Herren talade med Mose, och sade: Tala med Israels barn, och säg: I skolen intet fett äta af fä, lambom och getom. Men det feta af ett as, och hvad af vilddjur rifvet är, bruker eder till allahanda nytto; men icke skolen I ätat. Ty den som äter det feta af den boskap, som Herranom till offer gifven är, den samma själen skall utrotad varda utu sitt folk. I skolen ock intet blod äta, antingen af boskap, eller af foglar, der I bon. Hvilken själ, som äter något blod, hon skall utrotad varda utu sitt folk. Och Herren talade med Mose, och sade: Tala med Israels barn, och säg: Den som Herranom sitt tackoffer göra vill, han skall ock bära med hvad som Herranom till ett tackoffer tillhörer. Han skall med sine hand bärat fram till Herrans offer, nämliga det feta på bröstena skall han frambära, samt med bröstet, att de skola varda ett veftoffer för Herranom. Och Presten skall uppbränna det feta på altaret. Och bröstet skall höra Aaron till, och hans söner. Och den högra bogen skola de gifva Prestenom till häfoffer af deras tackoffer. Och hvilken ibland Aarons söner offrar blodet af tackoffret, och det feta, han skall ock hafva den högra bogen på sin del. Ty veftebröstet och häfvebogen hafver jag tagit af Israels barn, af deras tackoffer, och hafver gifvit det Prestenom Aaron och hans söner, till en evig rätt. Detta är Aarons och hans söners vigelse af Herrans offer, på den dagen då de öfverantvardade vordo till att vara Herranom Prester; Då Herren böd, på den dagen, då han dem vigde, hvad dem af Israels barnom gifvas skulle, till en evig rätt, allom deras efterkommandom. Och detta är bränneoffrens lag, spisoffrens, syndoffrens, skuldoffrens, fyllooffrens och tackoffrens; Det Herren på Sinai berg Mose böd, den dagen då han böd honom till Israels barn, att de skulle offra deras offer Herranom uti den öknene Sinai.
Tredje Moseboken 7:1-38 Svenska 1917 (SVEN)
Och detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt. På samma plats där man slaktar brännoffersdjuret skall man slakta skuldoffersdjuret. Och man skall stänka dess blod på altaret runt omkring. Och allt dess fett skall man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna, och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna, så ock leverfettet, vilket man skall frånskilja invid njurarna. Och prästen skall förbränna det på altaret till ett eldsoffer åt HERREN. Det är ett skuldoffer. Allt mankön bland prästerna må äta det; på en helig plats skall det ätas; det är högheligt. Vad som gäller om syndoffret skall ock gälla om skuldoffret; samma lag skall gälla för dem båda. Den präst som bringar försoning därmed, honom skall det tillhöra. Och när en präst bär fram brännoffer for någon, skall huden av det framburna brännoffersdjuret tillhöra den prästen. Och ett spisoffer som är bakat i ugn, eller som är tillrett i panna eller på plåt, skall alltid tillfalla den präst som bär fram det. Men ett spisoffer som är begjutet med olja, eller som frambäres torrt, skall alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene likaväl som den andre. Och detta är lagen om tackoffret, när ett sådant bäres fram åt HERREN: Om någon vill bära fram ett sådant till lovoffer, så skall han, förutom det till lovoffret hörande slaktdjuret, bära fram osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, och fint mjöl, hopknådat, i form av kakor, begjutna med olja. Jämte kakor av syrat bröd skall han bära fram detta sitt offer, förutom det slaktdjur som hör till det tackoffer han bär fram såsom lov offer. Av detta offer skall han bära fram en kaka av vart slag, såsom en gärd åt HERREN; den präst som stänker tackoffrets blod på altaret, honom skall den tillhöra. Och köttet av det slaktdjur, som hör till det tackoffer som bäres fram såsom lovoffer, skall ätas samma dag det har offrats; intet därav må lämnas kvar till följande morgon. Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram år ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, så skall offerdjuret likaledes ätas samma dag det har offrats; dock må det som har blivit över därav ätas den följande dagen. Bliver ändå något över av offerköttet, skall detta på tredje dagen brännas upp i eld. Om någon på tredje dagen äter av tackoffersköttet, så bliver offret icke välbehagligt; honom som har burit fram det skall det då icke räknas till godo, det skall anses såsom en vederstygglighet. Den som äter därav kommer att bära på missgärning. Ej heller må det kött ätas, som har kommit vid något orent, utan det skall brännas upp i eld. För övrigt må köttet ätas av var och en som är ren. Men den som äter kött av HERRENS tackoffer, medan orenhet låder vid honom, han skall utrotas ur sin släkt. Och om någon har kommit vid något orent -- vare sig en människas orenhet, eller ett orent djur, eller vilken oren styggelse det vara må -- och han likväl äter kött av HERRENS tackoffer, så skall han utrotas ur sin släkt. Och HERREN talade till Mose och sade: Tala till Israels barn och säg: Intet fett av fäkreatur, får eller getter skolen I äta. Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur må eljest användas till alla slags behov, men äta det skolen I icke. Ty var och en som äter fettet av något djur varav man bär fram eldsoffer åt HERREN, vem det vara må som äter därav, han skall utrotas ur sin släkt. Och intet blod skolen I förtära varken av fåglar eller av boskap, var I än ären bosatta. Var och en som förtär något blod, han skall utrotas ur sin släkt. Och HERREN talade till Mose och sade: Tala till Israels barn och säg: Den som vill offra ett tackoffer åt HERREN, han skall av detta sitt tackoffer bära fram åt HERREN den vederbörliga offergåvan. Med egna händer skall han bära fram HERRENS eldsoffer; fettet jämte bringan skall han bära fram, bringan till att viftas såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte. Och prästen skall förbränna fettet på altaret, men bringan skall tillhöra Aron och hans söner. Också det högra lårstycket skolen I giva åt prästen, såsom en gärd av edra tackoffer. Den bland Arons söner, som offrar tackoffrets blod och fettet, han skall hava det högra lårstycket till sin del. Ty av Israels barns tackoffer tager jag viftoffersbringan och offergärdslåret och giver dem åt prästen Aron och åt hans söner till en evärdlig rätt av Israels barn. Detta är Arons och hans söners ämbetslott av HERRENS eldsoffer, den lott som gavs dem den dag de fördes fram till att bliva HERRENS präster vilken lott, efter HERRENS befallning på den dag då han smorde dem, skulle givas dem av Israels barn, till en evärdlig rätt, släkte efter släkte. Detta är lagen om brännoffret, spisoffret, syndoffret, skuldoffret, handfyllningsoffret och tackoffret, vilken HERREN på Sinai berg gav Mose, på den dag då han bjöd Israels barn att de skulle offra sina offer åt HERREN, i Sinais öken.
Tredje Moseboken 7:1-38 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt. På samma plats som man slaktar brännofferdjuret ska man slakta skuldofferdjuret och man ska stänka blodet runt omkring på altaret. Allt fettet ska man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna, de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet som man ska ta loss tillsammans med njurarna. Prästen ska bränna det på altaret till ett eldsoffer åt HERREN. Det är ett skuldoffer. Alla av manligt kön bland prästerna ska äta det. På en helig plats ska det ätas. Det är högheligt. Det som gäller för syndoffret ska också gälla för skuldoffret. Samma lag ska gälla för dem båda. Offerköttet ska tillhöra den präst som bringar försoning med det. När en präst bär fram brännoffer för någon, ska huden av brännofferdjuret som bärs fram tillhöra den prästen. Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt ska alltid tillfalla den präst som bär fram det. Men ett matoffer som är blandat med olja eller som bärs fram torrt ska alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene såväl som den andre. Detta är lagen om gemenskapsoffret, när ett sådant bärs fram åt HERREN: Om någon vill offra det som ett gemenskapsoffer, ska han förutom det slaktdjur som hör till gemenskapsoffret bära fram osyrade kakor blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja och fint mjöl, hopknådat i form av kakor som är blandade med olja. Tillsammans med kakor av syrat bröd ska han som offergåva bära fram det slaktdjur som hör till det tackoffer han offrar som gemenskapsoffer. Av detta ska han bära fram en kaka av varje offer som en gåva åt HERREN. Denna ska tillhöra den präst som stänker gemenskapsoffrets blod på altaret. Köttet av det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer som bärs fram som gemenskapsoffer ska ätas samma dag det har offrats. Ingenting av det får lämnas kvar till nästa morgon. Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, ska även det offerdjuret ätas samma dag som det har offrats. Men det som blivit över får ätas nästa dag. Skulle ändå något av offerköttet bli kvar, ska det brännas upp i eld på tredje dagen. Om någon på tredje dagen äter av köttet från gemenskapsoffret, blir offret inte välbehagligt. Han som offrat det får inte räkna sig det tillgodo, utan köttet anses som orent. Den som äter av det kommer att bära på skuld. Inte heller får man äta det kött som varit i beröring med något orent, utan det ska brännas upp i eld. I övrigt kan köttet ätas av var och en som är ren. Men den som äter kött av HERRENS gemenskapsoffer medan han är oren, han ska utrotas ur sitt folk. Och om någon rör vid något orent, en människas orenhet eller ett orent djur eller vilken annan orenhet som helst och han ändå äter kött av HERRENS gemenskapsoffer, ska han utrotas ur sitt folk. HERREN talade till Mose. Han sade: Säg till Israels barn: Ni ska inte äta något fett av kor, får eller getter. Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur får användas till alla slags behov, men ni ska inte äta det, för var och en som äter fettet av något djur som bärs fram som eldsoffer åt HERREN ska utrotas ur sitt folk. Och ni ska inte förtära något blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. Var och en som förtär blod ska utrotas ur sitt folk. Och HERREN talade till Mose. Han sade: Säg till Israels barn: Den som vill offra ett gemenskapsoffer åt HERREN ska av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt HERREN. Med egna händer ska han bära fram HERRENS eldsoffer. Fettet och bringan ska han bära fram, och bringan ska lyftas som ett lyftoffer inför HERRENS ansikte. Fettet ska prästen bränna på altaret, men bringan ska tillhöra Aron och hans söner. Också det högra lårstycket ska ni ge åt prästen som en gåva av era gemenskapsoffer. Den bland Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fettet ska ha det högra lårstycket som sin andel. Av israeliternas gemenskapsoffer tar jag lyftofferbringan och offergärdslåret och ger dem åt prästen Aron och åt hans söner som en evig rätt från Israels barn. Detta är Arons och hans söners smörjelselott av HERRENS eldsoffer, den lott som de fick den dag de fördes fram för att bli HERRENS präster. Denna lott skulle de enligt HERRENS befallning få av Israels barn som en evig rätt, släkte efter släkte, på den dag då han smorde dem. Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret. HERREN gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt HERREN i Sinai öken.
Tredje Moseboken 7:1-38 nuBibeln (NUB)
Detta är lagen om det högheliga skuldoffret: Skuldoffersdjuret ska slaktas på den plats där brännoffersdjuren slaktas och dess blod ska stänkas på alla sidor av altaret. Allt dess fett ska offras, svansen och fettet som finns runt inälvorna, de båda njurarna och fettet runt dem nära låren och fettet runt levern som ska tas ut med njurarna. Prästen ska bränna detta på altaret som ett eldoffer till HERREN. Det är ett skuldoffer. Bara manliga medlemmar av prästsläkten får äta av det och det måste ätas på en helig plats för det är högheligt. Samma lag gäller både syndoffret och skuldoffret. Det tillhör den präst som bringar försoning med det. När prästen offrar ett brännoffer för någon, ska djurets hud också tillfalla prästen. Alla matoffer som är bakade i ugn, kokta i gryta eller stekta på plåt ska tillfalla den präst som för fram dem. Alla andra matoffer, vare sig de är blandade med olja eller inte, tillfaller Arons söner likadant åt dem alla. Detta är lagen om gemenskapsoffret som frambärs till HERREN: Om någon offrar det som tackoffer ska han med det offra osyrade bröd bakade med olja, tillsammans med osyrade tunnbröd, smorda med olja och bröd av fint mjöl och olja som knådats väl. Detta gemenskapsoffer som frambärs som tackoffer ska också innehålla kakor av syrat bröd. En av varje slag ska bäras fram som gåva inför HERREN och tillfaller sedan den präst som stänker av blodet från gemenskapsofferdjuret. Sedan ska köttet från gemenskapsofferdjuret som offrats som tackoffer ätas upp samma dag som det offrats och ingenting får lämnas kvar till morgonen. Men om någon bär fram ett slaktoffer som är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer ska det ätas samma dag som offret bärs fram, men det som blir över kan ätas följande dag. Om något däremot blir kvar till den tredje dagen måste det brännas. Om något av det äts på den tredje dagen är det inte accepterat. Offret räknas inte den till godo som bar fram det och det är orent. Den som äter det drar över sig skuld. Kött som kommer i beröring med något som är orent får inte ätas utan ska brännas upp. Kött får bara ätas av den som själv är ren. Om någon som är oren äter av HERRENS gemenskapsoffer ska han utrotas ur sitt folk. Den som rör vid något orent, vare sig det kommer från en människa eller ett orent djur eller något annat orent och sedan äter kött från HERRENS gemenskapsoffer, ska utrotas ur sitt folk.’ ” Sedan talade HERREN till Mose: ”Säg till Israels folk att aldrig äta fett, vare sig från nötboskap, får eller getter. Fettet från ett självdött eller ihjälrivet djur kan användas till annat men får aldrig ätas. Den som äter fettet från ett djur som burits fram som eldoffer till HERREN ska utrotas ur sitt folk. Ät aldrig blod vare sig från fåglar eller från andra djur var ni än bor. Den som gör det ska utrotas ur sitt folk.” Och HERREN talade till Mose: ”Säg till Israels folk att den som vill bära fram ett gemenskapsoffer till HERREN, ska av offret bära fram en gåva till HERREN. Han ska med egna händer bära fram HERRENS eldoffer, fettet och bringan, och lyfta upp bringan till ett offer inför HERREN. Prästen ska bränna fettet på altaret men bringan tillhör Aron och hans söner medan det högra låret ska lämnas som gåva av era gemenskapsoffer till prästen. Den av Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fett ska ha det högra låret som sin del. Av israeliternas gemenskapsoffer har jag nämligen gett bringan som lyfts upp och låret som lämnats som offergåva till prästen Aron och hans söner. De måste alltid få denna del av offret av israeliterna.” Detta är Arons och hans söners andel av HERRENS eldoffer från den dagen de fördes fram och blev HERRENS präster. På den dag de smordes befallde HERREN att israeliterna skulle ge dessa delar till dem. Detta är deras rätt för alla tider från generation till generation. Detta är lagarna om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, invigningsoffret och gemenskapsoffret som HERREN gav Mose på berget Sinai då han befallde israeliterna att bära fram offer till HERREN i Sinai öken.
Tredje Moseboken 7:1-38 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Detta är undervisningen om skuldoffer (hebr. asham). Det är högheligt. På den plats där brännoffret dödas ska skuldoffret dödas, och dess blod ska stänkas runtomkring över altaret. Och han [den som gör skuldoffret] ska offra allt dess fett, bakdelen och fettet som täcker inälvorna, och de två njurarna och det feta på dem, som är vid länderna, och hinnorna som är över levern (och) över njurarna, det ska han ta bort. Och prästen ska bränna det på altaret som ett eldsoffer till Herren (Jahveh). Det är ett skuldoffer. Varje man bland prästerna ska äta av det, det ska ätas på en helig plats. Det är högheligt. Liksom syndoffret så är skuldoffret, det finns en undervisning om dem. Prästen som bringar försoning med det, honom ska det tillhöra. Och prästen som offrar någon mans brännoffer, den prästen ska ha dess skinn själv från brännoffret som han har offrat. Och alla matoffer som är bakade i ugnen och allt som är tillrett i stekpannan och i pannan ska tillhöra prästen som offrar det. Och alla matoffer, ringlade med olja och torra, ska Arons söner ha, den ene lika mycket som den andre. Detta är undervisningen om shalomoffer, som han ska offra till Herren (Jahveh). Om han offrar det som en tacksägelsegåva, då ska han offra det med tacksägelseoffret, osyrat bröd blandat med olja, och osyrade kakor smorda med olja och stekta kakor av fint mjöl blandade med olja. Vid sidan av kakorna ska han offra jäst bröd med tacksägelseoffret till sitt shalomoffer. Och av dem ska han offra en av alla från hela offret som ett viftoffer till Herren (Jahveh), och den ska tillhöra den präst som stänker blodet från shalomoffret. Och köttet från hans shalomoffer som tacksägelse ska ätas samma dag som det offras, inget av det får lämnas kvar till morgonen. Men om offret som han offrar är en ed eller ett frivilligt offer, ska det ätas samma dag som det offras och på morgonen ska det överblivna ätas. Men om något av köttet från offret finns kvar till den tredje dagen ska det brännas i eld. Men om något av köttet från hans shalomoffer (gemenskapsoffer) äts på den tredje dagen, ska ingen nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah) ges [offret accepteras inte], det ska inte tillräknas honom som offrar, istället ska det vara en styggelse och den personen (den själ) som äter av det ska bära sin synd. Och kött som vidrör något orent föremål ska inte ätas, det ska brännas i eld. Och köttet, alla rena ska äta köttet. Men den person (själ) som äter av det kött från shalomoffret som tillhör Herren (Jahveh), han har sin orenhet över sig. Den personen (själen) ska huggas av från sitt folk. Den själ som rör vid något orent, som det orena hos en människa eller något orent djur, eller något avskyvärt orent ting, och äter av köttet som offrats som shalomoffer, som tillhör Herren (Jahveh), den själen ska huggas av från sitt folk. Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: Tala till Israels söner och säg: Ni ska på inget sätt äta något fett, från oxe eller från lamm eller från get. Men det feta från självdöda djur, och fettet från det som är rivet av vilddjur, kan ni använda till andra saker, men ni får på inget sätt äta av det. Vem som än äter det feta från något djur som en man har offrat som ett eldsoffer till Herren (Jahveh), den person (själ) som äter det ska huggas av från sitt folk. Ni ska på inget sätt äta något blod, oavsett om det kommer från en fågel eller ett djur, inte någonstans där ni bor. Vilken själ det än är som äter något blod, den själen ska huggas av från sitt folk. Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: Tala till Israels söner och säg: Den som offrar ett shalomoffer (gemenskapsoffer) till Herren (Jahveh), ska föra fram sitt djuroffer till Herren (Jahveh) från sitt shalomoffer. Hans egna händer ska föra fram offret till Herren (Jahveh), gjort med eld. Det feta med bringan ska han föra fram så att bringan kan viftas som ett viftoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte. Och prästen ska bränna det feta på altaret men bringan ska vara Arons och hans söners. Och det högra låret ska han ge till prästen som ett viftoffer från era shalomoffer (gemenskapsoffer). Den bland Arons söner som offrar blodet och det feta från shalomoffret, han ska ha det högra låret som sin del. Viftoffersbringan och viftofferslåret har jag tagit från Israels söner från deras shalomoffer (gemenskapsoffer), och gett det till Aron, prästen, och till hans söner som en förordning (ordagrant ”saker inristat”) för evigt bland Israels söner. Detta är delen av Arons smörjelse, och av hans söners smörjelse, från Herrens (Jahvehs) eldsoffer, den dag han ställde fram dem till tjänst inför Herrens (Jahvehs) ansikte för att tjänstgöra som präster, som Herren (Jahveh) befallt att ge dem från Israels söner den dag han smorde dem som en evig förordning (ordagrant ”saker inristat”) för deras kommande generationer. [Nu sammanfattas offren i kapitel 1-7.] Detta är undervisningen om brännoffer [3 Mos 1], matoffer [3 Mos 2] och syndoffer [3 Mos 4] och skuldoffer [3 Mos 5] och invigningsoffer (fyllandet) [av handen, se 3 Mos 8:33] och shalomoffer (offer för helhet och gemenskap – hebr. shelem) [3 Mos 3], som Herren (Jahveh) befallde Mose på berget Sinai den dag då han befallde Israels söner att offra sina offer till Herren (Jahveh) i Sinais öken.
Tredje Moseboken 7:1-38 Bibel 2000 (B2000)
Detta är ordningen för skuldoffret. Det är högheligt. På den plats där man slaktar brännofferdjuret skall man också slakta skuldofferdjuret. Dess blod skall stänkas runt om på altaret, och allt fettet skall offras: fettsvansen, fettet på och kring inälvorna, de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som tas ut tillsammans med njurarna. Prästen skall bränna det på altaret som ett eldoffer åt Herren. Detta är ett skuldoffer. Endast män i prästfamiljerna får äta av det. Det skall ätas på helig plats, det är högheligt. För syndoffret och skuldoffret gäller en och samma ordning: det tillfaller den präst som bringar försoning med det. Den präst som offrar någons brännoffer skall ha offerdjurets hud. Alla matoffer som gräddas i ugn, kokas i gryta eller steks på plåt tillhör den präst som bär fram dem. Men alla andra matoffer, vare sig de är smorda med olja eller torra, tillhör Arons söner, utan åtskillnad. Detta är ordningen för gemenskapsoffret som offras åt Herren. Offrar någon det som tackoffer, skall han tillsammans med tackoffret offra osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja samt kakor hopknådade av siktat mjöl och olja. Därutöver skall han offra syrat bröd vid det gemenskapsoffer som han offrar som tackoffer. Av offergåvorna skall han ge en av vart slag som gåva åt Herren. Den tillhör prästen som stänker gemenskapsoffrets blod. Köttet från gemenskapsoffret, framburet som ett tackoffer, skall ätas samma dag som det offras; inget av det får lämnas kvar till morgonen. Är hans slaktoffer ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, skall det ätas samma dag som det bärs fram, men det som blir över kan ätas dagen därpå. Resten av slaktoffret måste brännas upp på tredje dagen. Men om någon äter av gemenskapsoffret på tredje dagen, finner Herren inte behag i hans offer. Det räknas inte till hans fördel, tvärtom är det något vederstyggligt. Den som ätit av det bär på skuld. Inte heller det kött som kommit i beröring med något orent får ätas utan skall brännas upp. Alla som är rena får äta av köttet. Men var och en som är oren och äter av köttet från Herrens gemenskapsoffer skall utstötas ur sitt folk. Om någon rör vid något orent, vare sig en människas orenhet, ett orent djur eller ett orent småkryp, och sedan äter kött från Herrens gemenskapsoffer, skall han utstötas ur sitt folk. Herren talade till Mose: Säg till israeliterna: Ni får inte äta fettet från nötboskap, får och getter — fettet från självdöda eller rivna djur får användas till olika ändamål, men äta det får ni inte. Ty var och en som äter fettet från djur som offras som eldoffer till Herren skall utstötas ur sitt folk. Ni får inte äta blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. Var och en som äter blod av något slag skall utstötas ur sitt folk. Herren talade till Mose: Säg till israeliterna: Den som offrar ett gemenskapsoffer åt Herren skall själv av detta offer bära fram en gåva åt honom. Med egna händer skall han bära fram Herrens eldoffer: fettet och bringan skall han bära fram. Bringan skall han lyfta upp till ett offer inför Herren. Prästen skall bränna fettet på altaret, men bringan tillhör Aron och hans söner. Offerdjurets högra lår skall ni ge som en gåva åt prästen. Den av Arons söner som bär fram gemenskapsoffrets blod och fettet skall ha det högra låret som sin del. Ty av israeliternas gemenskapsoffer har jag tagit bringan som har lyfts upp och låret som har skänkts till offer och givit dem åt prästen Aron och hans söner; det är vad de för all framtid har rätt att få av israeliterna. Detta är Arons och hans söners andel av Herrens eldoffer, alltifrån den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. När de smordes befallde Herren att israeliterna skulle ge dem detta. Det skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled. Detta är ordningarna för brännoffer, matoffer, syndoffer, skuldoffer, prästvigningsoffer och gemenskapsoffer, som Herren gav Mose befallning om på berget Sinai, då han befallde israeliterna att frambära sina offer åt Herren i Sinaiöknen.