Josua 5:1-12
Josua 5:1-12 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Då nu alla amoreernas kungar på Jordans västra sida och alla kananeernas kungar vid havet hörde hur HERREN hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan vi gick över den, blev deras hjärtan förskräckta och de hade inte längre mod att stå emot Israels barn. Vid den tiden sade HERREN till Josua: "Gör dig flintknivar och omskär Israels barn för andra gången." Då tillverkade Josua flintknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden. Orsaken till att Josua omskar dem var denna: Alla män som dragit ut ur Egypten, alla stridsdugliga män, hade dött under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten. Visserligen hade alla de som kommit ut blivit omskurna, men de som var födda under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten var alla oomskurna. Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, till dess hela folket - alla stridsdugliga män - som dragit ut ur Egypten var döda eftersom de inte lyssnade till HERRENS röst. Därför svor HERREN att han inte skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. Men deras söner, som han lät komma i deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de var oomskurna, eftersom de inte hade blivit omskurna under vandringen. När allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar i lägret, till dess de hade återhämtat sig. Och HERREN sade till Josua: "I dag har jag vältrat av Egyptens vanära från er." Platsen fick namnet Gilgal, som den heter än i dag. På kvällen den fjortonde dagen i månaden, medan Israels barn hade sitt läger i Gilgal, firade de påskhögtid på Jerikos hedmarker. Dagen efter påskhögtiden, just den dagen, åt de osyrat bröd och rostade ax av landets säd. Mannat upphörde dagen därpå, då de nu åt av landets säd. Israels barn fick inte manna längre, utan de åt det året av skörden i landet Kanaan.
Josua 5:1-12 Karl XII 1873 (SK73)
Då nu alla de Amoreers Konungar, som på den sidan Jordan vesterut bodde, och alla de Cananeers Konungar vid hafvet, hörde huru Herren hade förtorkat Jordans vatten för Israels barn, så länge de gingo deröfver, vardt deras hjerta bäfvande, och intet mod var mer i dem, för Israels barns skull. På den tiden sade Herren till Josua: Gör dig stenknifvar, och omskär Israels barn annan gång. Då gjorde Josua sig stenknifvar, och omskar Israels barn på den högen Araloth. Och detta är saken, hvarföre Josua omskar allt folket, som utur Egypten draget var, mankön; ty allt krigsfolket var dödt blifvet i öknene på vägenom, då de drogo utur Egypten; Ty allt det folk, som utdrog, var omskoret; men allt det folk, som i öknene föddes på vägenom, då de drogo utur Egypten, det var icke omskoret. Förty Israels barn vandrade i fyratio år i öknene, tilldess allt folket af krigsmännerna, som utur Egypten dragne voro, förgingos; derföre, att de icke lydde Herrans röst, såsom Herren dem svorit hade, att de icke skulle få se det landet, som Herren deras fäder svorit hade, att gifva oss ett land, der mjölk och hannog uti flyter. Deras barn, som i deras stad uppkomne voro, dem omskar Josua; förty de hade förhud, och voro intet omskorne på vägenom. Och då hela folket omskoret var, blefvo de på sitt rum i lägrena, tilldess de voro läkte. Och Herren sade till Josua: I denna dag hafver jag vändt ifrån eder Egypti skam; och det rummet vardt kalladt Gilgal, intill denna dag. Och som Israels barn så hade deras lägre i Gilgal, höllo de Passah, på fjortonde dagen i den månadenom, om aftonen, uppå Jericho mark; Och åto af landsens säd på annan dagen i Passah, nämliga osyradt bröd, och torkad ax, rätt uppå samma dagen. Och Man vände åter på den andra dagen, sedan de hade ätit af landsens säd, så att Israels barn intet Man mera hade, utan åto af landsens Canaans säd, utaf det samma året.
Josua 5:1-12 Svenska 1917 (SVEN)
Då nu alla amoréernas konungar på andra sidan Jordan, på västra sidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru HERREN hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan vi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hade icke längre mod att stå emot Israels barn. Vid den tiden sade HERREN till Josua: »Gör dig stenknivar och omskär åter Israels barn, för andra gången.» Då gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden. Och orsaken varför Josua omskar dem var denna: allt det folk av mankön, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara män, hade dött i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten. Ty väl hade bland folket alla de som voro med under uttåget blivit omskurna, men de bland folket, som voro födda i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna. Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tid alla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur Egypten, förgingos, eftersom de icke hörde HERRENS röst, varför ock HERREN svor att han icke skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter av mjölk och honung. Men deras barn, som han hade låtit uppstå i deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de hade förhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under vägen. Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar där de voro i lägret, till dess de hade blivit läkta. Och HERREN sade till Josua: »I dag har jag avvältrat från eder Egyptens smälek.» Och detta ställe fick namnet Gilgal, såsom det heter ännu i dag. Medan nu Israels barn voro lägrade i Gilgal, höllo de påskhögtid den fjortonde dagen i månaden, om aftonen, på Jerikos hedmarker. Och dagen efter påskhögtiden åto de osyrat bröd och rostade ax av landets säd, just på den dagen. Och mannat upphörde dagen därefter, då de nu åto av landets säd, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de åto det året av landet Kanaans avkastning.
Josua 5:1-12 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När amoreernas alla kungar på Jordans västra sida och kananeernas alla kungar vid havet nu fick höra hur HERREN hade låtit vattnet i Jordan torka bort framför Israels barn medan vi gick över, försvann deras mod och de hade ingen kraft kvar inför Israels barn. Vid den tiden sade HERREN till Josua: ”Gör dig flintknivar och omskär Israels barn för andra gången.” Då tillverkade Josua flintknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden. Orsaken till att Josua omskar dem var denna: Alla män som hade dragit ut ur Egypten, alla stridsdugliga män, hade dött under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten. De som hade dragit ut hade alla blivit omskurna, men de som var födda under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten var alla oomskurna. Israels barn hade vandrat i öknen i fyrtio år tills hela folket, alla stridsdugliga män som dragit ut ur Egypten, var döda eftersom de inte hade lyssnat till HERRENS röst. Därför svor HERREN att han inte skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. Men deras söner, som han lät komma i deras ställe, dem omskar nu Josua. De var nämligen oomskurna, eftersom de inte hade blivit omskurna under vandringen. När allt folket hade blivit omskuret stannade de kvar i lägret tills de hade återhämtat sig. Och HERREN sade till Josua: ”I dag har jag lyft av er Egyptens vanära.” Platsen fick namnet Gilgal, och heter så än i dag. På kvällen den fjortonde dagen i månaden, medan Israels barn hade sitt läger i Gilgal, firade de påskhögtid på Jerikos hedmarker. Dagen efter påskhögtiden, just den dagen, åt de osyrat bröd och rostade ax av landets säd. Mannat upphörde dagen därpå, när de nu åt av landets säd. Israels barn fick inte manna längre, utan de åt det året av skörden i landet Kanaan.
Josua 5:1-12 nuBibeln (NUB)
När amoréernas kungar på västra sidan Jordan och kanaanéernas kungar utmed Medelhavets kust fick höra att HERREN låtit Jordan torka upp så att Israels folk hade kunnat gå över, försvann allt deras mod och de vågade inte längre försöka stå emot israeliterna. HERREN sa vid den här tiden till Josua att han skulle göra flintknivar och låta omskära alla män i Israel en andra gång. Josua gjorde då flintknivar och omskar israeliterna vid Förhudskullen. Skälet till omskärelsen var att hela den generation, alla vapenföra män som dragit ut ur Egypten, hade dött under vandringen i öknen. Alla de som drog ut ur Egypten var omskurna, men ingen av dem som fötts i öknen hade blivit omskuren. Israel hade nämligen vandrat fram och tillbaka i öknen under fyrtio år, tills alla de män hade dött som varit gamla nog att bära vapen när de drog ut ur Egypten. De hade inte varit lydiga mot HERREN och därför hade han svurit att han inte skulle låta dem komma in i det land han med ed lovat deras förfäder att ge oss, ett land som flyter av mjölk och honung. Josua omskar nu alltså deras söner som nu vuxit upp till män för att inta sina fäders plats, eftersom de inte blivit omskurna under vandringen. Efter att hela folket blivit omskuret stannade de kvar i lägret tills de återhämtat sig. HERREN sa till Josua: ”Idag har jag vältrat av från er skammen från Egypten.” Platsen där detta skedde fick namnet Gilgal och kallas så än idag. Medan israeliterna var i lägret vid Gilgal på Jerikoslätten, firade de påsk på kvällen den fjortonde dagen i månaden. Dagen efter påsk började de äta av landets skörd, ojäst bröd och rostade sädeskorn, just den dagen. Från den dag då de började äta av det som landet producerade, föll inget manna. Israeliterna fick aldrig mer något manna utan kunde det året leva av skörden i Kanaans land.
Josua 5:1-12 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Och det skedde när alla amoréernas kungar som var bortom Jordan, västerut, och alla kanaanéernas kungar som var vid havet [Medelhavet], hörde hur Herren (Jahveh) hade torkat upp Jordan framför Israels söner till dess att alla gått över, att deras hjärtan smälte [av rädsla], inte heller var deras ande kvar i dem längre på grund av Israels söner. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Kungarna skakade av skräck och kunde inte göra någonting åt situationen.] Vid den tiden sa Herren (Jahveh) till Josua: ”Gör dig knivar av flinta och omskär igen Israels söner en andra gång.” [1 Mos 17:7-14] Och Josua gjorde sig knivar av flinta och omskar Israels söner vid Givat-Haaralot [betyder: ”förhudarnas kulle” eller ”kullen där man räknas som oomskuren”]. Anledningen till att Josua omskar dem var denna: Allt folket som hade dragit ut från Egypten – alla män av stridbar ålder – hade dött i öknen under vägen från Egypten. Allt folk som drog ut ur Egypten var omskuret, men allt folk som var födda i öknen under vägen när de drog ut ur Egypten hade inte blivit omskurna. [4 Mos 14:29-34] För Israels söner vandrade 40 år i öknen, även stridsmännen bland folket som kom ut ur Egypten förgicks, eftersom de inte lyssnade till Herrens (Jahvehs) ord, varför Herren (Jahveh) svurit att han inte skulle låta dem se landet som Herren med ed lovade deras fäder att han skulle ge oss [författaren inkluderar sig själv här], ett land som flyter av mjölk och honung. Och han reste upp deras söner i deras ställe, dem lät Josua omskära, för de var oomskurna, eftersom de inte blivit omskurna under vägen. Och det skedde när hela folket blivit omskuret [alla män], att de vilade på sin plats i lägret till dess de var läkta. [Läkningen tar några dagar, jfr 1 Mos 34:25. Omskärelsen skedde tidigast den 11:e nisan. Hela den manliga befolkningen vid räkningen innan man närmar sig Moab var omkring en miljon, se 4 Mos 1:45-47 (603 550 + 23 000 leviter + de under 20 år). Av dessa var omkring 300 000 38 år och redan omskurna, vilket gör att de som nu omskars var omkring 700 000. Det fanns män kvar som kunde vakta lägret och även förbereda påskalammet till den 14:e nisan, se vers 10.] Och Herren (Jahveh) sa till Josua: ”Idag har jag tagit bort (ordagrant ’rullat bort’) Egyptens förebråelse (vanära, skam) från dig.” Därför kallas platsen Gilgal [som just betyder ”hjul” eller ”något som rullar”] till denna dag. Och Israels söner hade sitt läger i Gilgal [Jos 4:19] och de firade pesach på Jerikos slätt på den 14:e dagen i månaden [2 Mos 12]. Och de åt av landets mat på dagen efter pesach, osyrat bröd och rostat korn på samma dag. Och mannat upphörde på morgonen efter att de ätit av landets mat. Israels söner hade inte längre något manna [2 Mos 16:35] utan de åt av Kanaans lands frukt det året.
Josua 5:1-12 Bibel 2000 (B2000)
När de amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, den västra sidan, och de kanaaneiska kungarna vid havet fick höra hur Herren hade låtit Jordans vatten torka bort inför israeliterna tills de gått över floden, rann deras mod bort, och de kände sig maktlösa inför israeliterna. Nu sade Herren till Josua: »Gör dig flintknivar och omskär israeliterna på nytt, en andra gång.« Då gjorde Josua flintknivar och omskar israeliterna vid Förhudskullen. Skälet till att Josua omskar dem var att allt folk av mankön som dragit ut ur Egypten, alla vapenföra män, hade dött på vägen genom öknen, när de drog ut ur Egypten. Alla som drog ut var omskurna, men ingen av dem som fötts på vägen genom öknen, när de drog ut ur Egypten, hade blivit omskuren. I fyrtio år hade israeliterna vandrat i öknen, tills alla vapenföra män som dragit ut ur Egypten var döda. De lyssnade inte till Herren, och därför svor Herren att inte låta dem se det land han med ed lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. Men sönerna, som Herren låtit komma i deras ställe, dem omskar nu Josua. De hade förhuden kvar eftersom man inte omskurit dem på vägen. När alla var omskurna höll de sig stilla i lägret tills de hämtat sig. Herren sade till Josua: »I dag har jag lyft av er vanäran från Egypten.« Därför fick platsen namnet Gilgal, och så heter den än i dag. När nu israeliterna hade sitt läger i Gilgal firade de påsk i öknen vid Jeriko, på kvällen den fjortonde dagen i månaden. Dagen efter påsk åt de av vad landet gav, osyrat bröd och rostat korn, just den dagen. Och från den dag de åt av vad landet gav kom inte längre något manna. Israeliterna fick inget manna mer utan åt detta år av skörden i Kanaan.