Jeremia 20:8-9 - Compare All Versions

Dela

Ty så ofta jag talar måste jag klaga, över våld och förtryck måste jag ropa, ty HERRENS ord drar över mig spott och spe hela dagen. Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig att uthärda den men kunde det inte.

Ty sedan jag talat, ropat och predikat hafver om den plågan och förderfvet, är mig Herrans ord vordet till hån och spott dagliga. Då föll mig i sinnet: Jag vill intet mer tänka uppå honom, och intet mer predika i hans Namn; men i mino hjerta och minom benom vardt lika som en brinnande eld insluten, så att jag icke förmådde det lida, och var hardt när förgången.

Ty' så ofta jag talar, måste jag klaga;  jag måste ropa över våld och förtryck,  ty HERRENS ord har blivit mig  till smälek och hån beständigt.  Men när jag sade: »Jag vill icke tänka på honom  eller vidare tala i hans namn»,  då blev det i mitt hjärta såsom brunne där en eld,      instängd i mitt innersta;  jag mödade mig med att uthärda den,      men jag kunde det icke.

Så ofta jag talar måste jag klaga, ropa över våld och förtryck, för HERRENS ord drar spott och spe över mig dagen lång. Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det som en brinnande eld i mitt hjärta, instängd i mitt inre. Jag ansträngde mig att hålla den inne men lyckades inte.

För varje gång jag ska säga något måste jag ropa och skrika om våld och förstörelse. HERRENS ord har gjort att jag ständigt utsatts för spe och hån. Men när jag tänker: ”Jag ska inte tänka på honom och inte mer tala i hans namn,” då blir det som om det brann en eld inom mig, instängd i mitt innersta. Jag försöker stå emot, men jag kan inte.

eftersom varje gång jag talar [får ett profetiskt budskap] måste jag ropa: ”Våld och förtryck kommer!” [Ett budskap om dom, som ännu inte gått i uppfyllelse.] Herrens ord vållar mig spott och spe hela dagen. [Han ansågs vara en falsk profet i folks ögon.] Ibland tänker jag: ”Jag ska inte nämna [Herrens namn] eller tala [profetera] i hans namn”, men då blir hans budskap som en eld instängd inom mig (i mina ben). Jag försökte hålla tillbaka (uthärda) det, men kunde inte hålla inne det längre.

Ty varje gång jag talar måste jag ropa, måste jag skrika: »Våld och förtryck!« Ja, mig har Herrens ord vållat ständigt spott och spe. Men tänker jag: »Jag bryr mig inte om honom, aldrig mer skall jag tala i hans namn«, då blir det i mitt bröst som brann där en eld, instängd i mitt innersta. Jag försöker stå emot men förmår det inte.