Domarboken 13:1-25

Dela

Domarboken 13:1-25 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Israels barn gjorde åter det som var ont i HERRENS ögon, och HERREN gav dem i filisteernas hand i fyrtio år. I Sorga levde en man som hette Manoa, han var av daniternas släkt. Hans hustru var ofruktsam och hade inte fött några barn. Men HERRENS ängel uppenbarade sig för hustrun och sade till henne: "Se, du är ofruktsam och har inte fött några barn, men du skall bli havande och föda en son. Se nu till att du inte dricker vin eller starka drycker och inte äter något orent. Ty se, du skall bli havande och föda en son, och på hans huvud skall ingen rakkniv komma, ty pojken skall vara en Guds nasir redan från moderlivet. Han skall påbörja räddningen av Israel ur filisteernas hand." Då gick hustrun in och berättade detta för sin man och sade: "En gudsman kom till mig. Han såg ut som en Guds ängel, mycket fruktansvärd. Jag frågade honom inte varifrån han var, och han lät mig inte veta sitt namn. Han sade till mig: Se, du skall bli havande och föda en son. Drick nu inte vin eller starka drycker och ät inte något orent, ty pojken skall vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död." Då bad Manoa till HERREN: "O Herre, låt gudsmannen som du sände hit komma tillbaka till oss för att lära oss hur vi skall göra med pojken som skall födas." Gud lyssnade till Manoas röst. Guds ängel kom tillbaka till hans hustru, när hon satt ute på marken och hennes man Manoa inte var hos henne. Då skyndade hustrun genast i väg och berättade det för sin man och sade till honom: "Se, mannen som kom till mig häromdagen har uppenbarat sig för mig." Manoa steg upp och följde med sin hustru. När han kom till mannen, frågade han honom: "Är du den man som talade med min hustru?" Han svarade: "Ja". Då sade Manoa: "När det nu går som du har sagt, hur skall vi då bära oss åt med pojken? Vad skall vi göra med honom?" HERRENS ängel svarade Manoa: "Din hustru skall ge akt på allt det jag har sagt henne. Hon skall inte äta något som har vuxit på en vinstock, och vin eller starka drycker får hon inte dricka, inte heller får hon äta något orent. Allt vad jag har befallt henne skall hon hålla." Manoa sade till HERRENS ängel: "Låt oss få hålla dig kvar, så skall vi tillreda en killing åt dig." Men HERRENS ängel svarade Manoa: "Om du än håller mig kvar, skall jag inte äta av din mat. Men om du vill tillreda ett brännoffer, så offra det åt HERREN." Manoa förstod nämligen inte att det var HERRENS ängel. Manoa sade till HERRENS ängel: "Vad är ditt namn? Vi vill ära dig, när det som du har sagt går i uppfyllelse." HERRENS ängel sade till honom: "Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är Underbar." Manoa tog killingen med tillhörande matoffer och offrade det på klippan åt HERREN. Då lät han något underbart ske inför Manoas och hans hustrus ögon. När lågan slog upp från altaret mot himlen, for HERRENS ängel upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru såg detta, och de föll ner till jorden på sitt ansikte. Sedan visade sig HERRENS ängel inte mer för Manoa och hans hustru. Och Manoa förstod att det var HERRENS ängel. Manoa sade till sin hustru: "Nu måste vi dö, eftersom vi har sett Gud." Men hans hustru svarade honom: "Om HERREN hade velat döda oss, hade han inte tagit emot något brännoffer och matoffer av vår hand och inte låtit oss se allt detta, inte heller hade han sagt oss detta." Därefter födde hans hustru en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och HERREN välsignade honom. HERRENS Ande började verka på honom, medan han var i Dans läger mellan Sorga och Estaol.

Domarboken 13:1-25 Karl XII 1873 (SK73)

Och Israels barn gjorde åter det ondt var för Herranom; och Herren gaf dem uti de Philisteers händer i fyratio år. Men en man var i Zorga utaf Dans slägte, benämnd Manoah, och hans hustru var ofruktsam, och födde intet. Och Herrans Ängel syntes hustrune, och sade till henne: Si, du äst ofruktsam, och föder intet; men du skall varda hafvandes, och föda en son. Så vakta dig nu, att du icke dricker vin, eller starka drycker, och att du intet orent äter; Ty du skall varda hafvandes, och föda en son, hvilkom ingen rakoknif skall komma på hufvudet; förty den pilten skall vara en Guds Nazir utaf moderlifvet; och han skall begynna till att frälsa Israel utu de Philisteers hand. Då kom qvinnan, och talade med sin man och sade: En Guds man kom till mig, och han var till seendes såsom en Guds Ängel, ganska förskräcklig; så att jag intet frågade honom hvadan han var, eller hvart han ville; och han sade mig intet hur han het. Men han sade till mig; Si, du skall varda hafvandes, och föda en son; så drick nu intet vin, eller starka drycker, och ät intet orent; förty pilten skall vara en Guds Nazir, ifrå moderlifvet allt intill hans död. Då bad Manoah Herran, och sade: Ack! Herre, låt den Guds mannen åter komma till oss, den du utsändt hafver, att han må lära oss, hvad vi skole göra med piltenom, som födas skall. Och Gud hörde Manoahs röst; och Guds Ängel kom igen till qvinnona; och hon satt på markene, och hennes man Manoah var icke när henne. Då lopp hon hasteliga, och underviste det sinom man, och sade till honom: Si, den mannen hafver synts mig, som i dag kom till mig. Manoah stod upp, och följde qvinnona efter, och kom till mannen, och sade till honom: Äst du den mannen, som talade med qvinnone? Han sade: Ja. Och Manoah sade: När nu sker såsom du sagt hafver, hurudana skola piltens seder och gerning vara? Herrans Ängel sade till Manoah: Han skall vakta sig för allt det som jag qvinnone sagt hafver. Han skall icke äta hvad utaf vinträ kommet är, och skall intet vin dricka, eller starka drycker, och äta intet orent; allt det jag henne budit hafver, skall han hålla. Manoah sade till Herrans Ängel: Käre, låt oss behålla dig här, vi vilje tillreda dig ett kid af getterna. Men Herrans Ängel svarade Manoah: Om du än behåller mig, så äter jag dock intet utaf ditt bröd; men vill du göra Herranom ett bränneoffer, så må du det offra; ty Manoah visste icke, att det var en Herrans Ängel. Och Manoah sade till Herrans Ängel: Huru heter du, att vi dig prisa måge, när du kommer såsom du sagt hafver? Herrans Ängel sade till honom: Hvi frågar du efter mitt Namn, det dock underligit är? Då tog Manoah ett kid af getterna och spisoffer, och lade det på en sten Herranom; och han gjorde det underliga; och Manoah med hans hustru sågo deruppå. Och då lågen uppgick af altaret åt himmelen, för Herrans Ängel ock upp i altarens låga. Då Manoah och hans hustru det sågo, föllo de neder till jordena på sitt ansigte. Och Herrans Ängel syntes intet mer Manoah och hans hustru. Så förnam Manoah, att det var en Herrans Ängel; Och sade till sina hustru: Vi måste döden dö, att vi hafve sett Gud. Men hans hustru svarade honom: Om Herren hade velat dräpa oss, så hade han icke anammat bränneoffret och spisoffret af våra händer, och hade icke tett oss allt detta, ej heller låtit oss detta höra, såsom nu skedt är. Och qvinnan födde en son, och kallade honom Simson; och pilten växte, och Herren välsignade honom. Och Herrans Ande begynte till att vara med honom, uti Dans lägre, emellan Zorga och Esthaol.

Domarboken 13:1-25 Svenska 1917 (SVEN)

Men Israels barn gjorde åter vad ont var i HERRENS ögon; då gav HERREN dem i filistéernas hand, i fyrtio år. I Sorga levde nu en man av daniternas släkt, vid namn Manoa; hans hustru var ofruktsam och hade icke fött några barn. Men HERRENS ängel uppenbarade sig för hustrun och sade till henne: »Se, du är ofruktsam och har icke fött några barn, men du skall bliva havande och föda en son. Tag dig nu till vara, så att du icke dricker vin eller starka drycker ej heller äter något orent. Ty se, du skall bliva havande och föda en son, på vilkens huvud ingen rakkniv skall komma, ty gossen skall vara en Guds nasir allt ifrån moderlivet; och han skall göra begynnelse till att frälsa Israel ur filistéernas hand.» Då gick hustrun in och omtalade detta för sin man och sade: »En gudsman kom till mig; han såg ut såsom en Guds ängel, mycket fruktansvärd. Jag frågade honom icke varifrån han var, och sitt namn lät han mig icke veta. Och han sade till mig: 'Se, du skall bliva havande och föda en son; drick nu icke vin eller starka drycker och ät icke något orent, ty gossen skall vara en Guds nasir, från moderlivet ända till sin död.'» Och Manoa bad till HERREN och sade: »Ack Herre, låt gudsmannen som du sände hit åter komma till oss, för att han må lära oss huru vi skola göra med gossen som skall födas.» Och Gud hörde Manoas röst; Guds ängel kom åter till hans hustru, när hon en gång satt ute på marken och hennes man Manoa icke var hos henne. Då skyndade hustrun strax åstad och berättade det för sin man; hon sade till honom: »Mannen som kom till mig häromdagen har uppenbarat sig för mig.» Manoa stod upp och följde sin hustru; och när han kom till mannen, frågade han honom: »Är du den man som förut talade med min hustru?» Han svarade: »Ja.» Då sade Manoa: »När det som du har sagt går i fullbordan, vad är då att iakttaga med gossen? Hur skall man göra med honom?» HERRENS ängel svarade Manoa »Din hustru skall taga sig till vara för allt varom jag har talat med henne. Hon skall icke äta något som ha vuxit på vinträd, och vin eller starka drycker får hon icke dricka, ej heller får hon äta något orent. Allt vad jag har bjudit henne skall hon hålla.» Och Manoa sade till HERRENS ängel: »Låt oss få hålla dig kvar, så vilja vi tillreda en killing och sätta fram för dig.» Men HERRENS ängel svarade Manoa: »Om du ock håller mig kvar, skall jag dock icke äta av din mat; men om du vill tillreda ett brännoffer, så offra detta åt HERREN.» Ty Manoa förstod icke att det var HERRENS ängel. Och Manoa sade till HERRENS ängel: »Vad är ditt namn? Säg oss det, för att vi må kunna ära dig, när det som du har sagt går i fullbordan.»1 Mos.32,29 f. HERRENS ängel sade till honom: »Varför frågar du efter mitt namn? Det är alltför underbart.» Och Manoa tog killingen med tillhörande spisoffer och lade upp den på klippan åt HERREN. Då lät han något underbart ske i Manoas och hans hustrus åsyn.Dom. 6,19 f. När lågan steg upp från altaret mot himmelen, for nämligen HERRENS ängel upp, i lågan från altaret. Då Manoa och hans hustru sågo detta, föllo de ned till jorden på sitt ansikte Sedan visade sig HERRENS ängel icke mer för Manoa och hans hustru. Då förstod Manoa att det hade varit HERRENS ängel. Och Manoa sade till sin hustru: »Nu måste vi dö, eftersom vi hava sett Gud.» Men hans hustru svarade honom: »Om HERREN hade velat döda oss, så hade han icke tagit emot något brännoffer och spisoffer av vår hand, och icke låtit oss se allt detta, ej heller hade han nu låtit oss höra sådant.» Därefter födde hans hustru en son och gav honom namnet Simson; och gossen växte upp, och HERREN välsignade honom. Och HERRENS Ande begynte att verka på honom, medan han var i Dans läger, mellan Sorga och Estaol.Dom. 18,11 f.

Domarboken 13:1-25 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Israels barn gjorde åter det som var ont i HERRENS ögon, och HERREN gav dem i filisteernas hand i fyrtio år. I Sorga levde en man som hette Manoa, han var av daniternas släkt. Hans hustru var ofruktsam och hade inte fött några barn. Men HERRENS ängel uppenbarade sig för hustrun och sade till henne: ”Se, du är ofruktsam och har inte fött några barn, men du ska bli havande och föda en son. Se nu till att du inte dricker vin eller starka drycker eller äter något orent. För se, du ska bli havande och föda en son. Ingen rakkniv ska röra hans huvud, för pojken ska vara en Guds nasir redan från moderlivet. Han ska påbörja räddningen av Israel ur filisteernas hand.” Då gick hustrun in och berättade det för sin man och sade: ”En gudsman kom till mig. Han såg ut som en Guds ängel, mycket respektingivande. Jag frågade honom inte varifrån han var, och han lät mig inte veta sitt namn. Han sade till mig: Se, du ska bli havande och föda en son. Drick nu inte vin eller starka drycker och ät inte något orent, för pojken ska vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död.” Då bad Manoa till HERREN: ”O Herre, låt gudsmannen som du sände hit komma tillbaka till oss och lära oss hur vi ska göra med pojken som ska födas.” Gud lyssnade till Manoas röst. Guds ängel kom tillbaka till hans hustru när hon satt ute på marken och hennes man Manoa inte var hos henne. Då skyndade hustrun genast i väg och berättade det för sin man och sade till honom: ”Se, mannen som kom till mig häromdagen har uppenbarat sig för mig.” Manoa reste sig och följde med sin hustru. När han kom till mannen, frågade han honom: ”Är du den man som talade med min hustru?” Han svarade: ”Ja.” Då sade Manoa: ”När det nu går som du har sagt, vad är det då som gäller för pojken? Vad ska vi göra med honom?” HERRENS ängel svarade Manoa: ”Din hustru ska följa allt som jag sagt henne. Hon ska inte äta något som växer på vinstocken, och vin eller starka drycker får hon inte dricka, inte heller får hon äta något orent. Allt som jag befallt henne ska hon följa.” Manoa sade till HERRENS ängel: ”Låt oss få hålla dig kvar, så tillagar vi en killing åt dig.” Men HERRENS ängel svarade Manoa: ”Även om du håller mig kvar kommer jag inte att äta av din mat. Men om du vill ordna ett brännoffer, så offra det åt HERREN.” Manoa hade nämligen inte förstått att det var HERRENS ängel. Manoa sade till HERRENS ängel: ”Vad är ditt namn? Vi vill ära dig när det du har sagt går i uppfyllelse.” HERRENS ängel sade till honom: ”Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är Underbar.” Manoa tog killingen och matoffret och offrade det på klippan åt HERREN. Då lät han något underbart ske inför ögonen på Manoa och hans hustru. När lågan steg från altaret mot himlen, steg HERRENS ängel upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru såg det, och de föll ner till jorden på sitt ansikte. Sedan visade sig HERRENS ängel inte mer för Manoa och hans hustru. Och Manoa förstod att det var HERRENS ängel. Manoa sade till sin hustru: ”Nu måste vi dö, eftersom vi har sett Gud.” Men hans hustru svarade honom: ”Om HERREN hade velat döda oss skulle han inte ha tagit emot brännoffer och matoffer från vår hand, och inte låtit oss se allt detta eller höra något sådant.” Sedan födde hans hustru en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och HERREN välsignade honom. HERRENS Ande började verka på honom medan han var i Dans läger, mellan Sorga och Eshtaol.

Domarboken 13:1-25 nuBibeln (NUB)

Ännu en gång gjorde Israel det som var ont i HERRENS ögon. HERREN överlämnade dem åt filistéerna i fyrtio år. En man från Sora, som hette Manoach och tillhörde Dans stam, hade en hustru som inte kunde få barn. HERRENS ängel visade sig för henne och sa: ”Du har varit barnlös länge, men snart ska du få en son. Drick inte vin eller starka drycker och ät inte mat som är oren, för du ska bli gravid och föda en son. Håret på din son får aldrig klippas, för han ska vara en Guds nasir ända från moderlivet och han ska påbörja Israels räddning från filistéerna.” Kvinnan berättade detta för sin man: ”En gudsman visade sig för mig. Han såg ut som Guds ängel och han var fruktansvärd att se på. Jag frågade inte varifrån han kom och han sa inte heller sitt namn. Däremot sa han till mig: ’Du kommer att bli gravid och föda en son. Han sa också att jag inte skulle dricka vin eller starka drycker och inte heller äta oren mat, för barnet ska bli en Guds nasir från sin födelse ända till sin död.’ ” Manoach bad då till HERREN: ”Låt denne gudsman komma tillbaka och lära oss hur vi ska göra med barnet som ska födas!” Gud hörde hans bön och Guds ängel kom igen till Manoachs hustru som då var ute på fältet. Men hennes man Manoach var inte med henne. Hon skyndade sig därför att få tag på sin make och sa till honom: ”Mannen som kom till mig häromdagen är här igen!” Manoach följde då med henne och frågade mannen: ”Är du samme man som talade med henne häromdagen?” ”Ja, det är jag”, svarade han. ”När dina ord går i uppfyllelse, hur ska vi ta hand om honom? Hur ska vi göra med honom?” frågade Manoach honom. HERRENS ängel svarade: ”Var noga med att din hustru följer allt jag har sagt henne! Hon får inte äta druvor eller dricka vin och starka drycker och inte äta något orent. Hon ska hålla allt jag befallt henne!” ”Stanna kvar så vi får laga till en killing åt dig att äta”, sa Manoach till HERRENS ängel. ”Även om du håller mig kvar ska jag inte äta av maten”, svarade HERRENS ängel Manoach. ”Men om du vill förbereda ett brännoffer, så bär fram det till HERREN.” Manoach hade ännu inte förstått att det var HERRENS ängel. Därför frågade Manoach HERRENS ängel: ”Vad heter du? För när det som du sagt går i uppfyllelse vill vi hedra dig.” ”Fråga inte efter mitt namn, för det är underbart”, svarade HERRENS ängel. Då tog Manoach en killing tillsammans med matoffret och offrade det till HERREN på en klippa. Då lät han något förunderligt ske inför Manoach och hans hustru. När lågorna från offret på klippan slog upp mot skyn, for HERRENS ängel upp i lågan från altaret mitt framför deras ögon. Då föll Manoach och hans hustru ner med sina ansikten mot jorden. Detta var sista gången de såg ängeln och Manoach förstod nu att det varit en HERRENS ängel. ”Vi kommer att dö”, sa Manoach till sin hustru. ”Vi har sett Gud!” Men hon svarade: ”Om HERREN hade tänkt döda oss, skulle han inte ha tagit emot brännoffret och matoffret och han skulle inte heller ha uppenbarat sig för oss och låtit oss se och höra allt detta.” Barnet som hon födde fick namnet Simson och HERREN välsignade honom när han växte upp. Och HERRENS Ande började verka på honom när han var i Dans läger mellan Sora och Eshtaol.

Domarboken 13:1-25 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Och återigen gjorde Israels söner det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, och Herren (Jahveh) gav dem i filistéernas hand i 40 år. [Filistéerna har omnämnts tidigare men detta är första gången som de seriöst är en fiende som invaderar Israel. Ordet filisté kommer från en rot som betyder att invadera. Från och med nu är de en konstant fiende fram till kung Davids tid och slaget mot Goliat (1 Sam 17) då hotet från dem bröts under några generationer.] Och där fanns en man från Tsorah [25 km väster om Jerusalem, strax norr om Beit-Shemesh], från daniternas familj, och hans namn var Manoach [betyder: viloplats; från ordet noach som betyder vila]. Och hans hustru var ofruktsam och hade inte fött några barn. [Frasen är väldigt lik 1 Mos 11:30, och läsaren får genast koppling till berättelsen om Abram och Saraj, som inte heller kunde få barn. Intressant är att mannen identifieras först geografiskt, sedan stam och sist hans namn.] Och Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) visade sig för kvinnan och sa till henne: ”Se, jag ber dig, du är ofruktsam och föder inte, men du ska bli gravid och föda en son. Och i denna tid ska du hålla (vakta, skydda, bevara), jag ber dig, och inte dricka vin och starka (alkoholhaltiga) drycker och du ska inte äta något (rituellt) orent, eftersom se, du ska bli gravid och föda en son. Ingen kniv ska komma över hans huvud, eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet och han ska börja att rädda Israel från filistéernas hand.” [Nasirlöftena finns beskrivna i 4 Mos 6:1-21. Det vanliga var att dessa var frivilliga, här ges nasirlöftet redan före befruktningen. Det innebär att även modern ska avhålla sig från vin redan under graviditeten. Att inte äta något orent är ett tillägg som är unikt för Simsons nasirlöfte. Exakt betydelse av det är oklart, eftersom ingen jude ska äta oren mat enligt föreskrifterna i Torah. Men detta visar att renheten är väldigt viktig för Simson] Och kvinnan kom och sa till sin man, till sin man sa hon: ”En man från Gud (Elohim) kom till mig [frasen antyder att hon tror att det är en profet] och hans utseende var som utseendet hos en Guds (Elohims) ängel, mycket respektingivande, och jag frågade honom inte vem han var och han berättade inte sitt namn för mig, men han sa till mig: ’Se, du ska föda en son och nu ska du inte dricka vin och inte dricka starka drycker och inte äta något orent eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet till den dag han dör.’ ” [I en jämförelse mellan hennes rapport och det första budskapet i vers 3b-5 finns några skillnader. Hon utelämnar den sista delen att hans uppdrag har att göra med att börja rädda Israel från filistéernas hand. Hon tar inte heller med frasen att ”ingen kniv ska komma över hans huvud”. Detta tillsammans med hennes tillägg ”tills han dör” är illavarslande och leder till sist till hans död, se Dom 16:17] Och Manoach vädjade (bad – hebr. atar) till Herren (Jahveh) och sa: ”O, Herre (Adonai), låt mannen från Gud (Elohim) som du sände, komma, jag ber dig, igen till oss, och undervisa oss vad vi ska göra med ynglingen som ska födas.” [Här används ett ovanligare ord för bön som ofta också involverade ett offer. Upprepningen av ”oss” antyder att han var avundsjuk för att budbäraren hade kommit till hans fru och inte till honom.] Och Gud (Elohim) lyssnade på Manoachs röst och Guds (Elohims) ängel kom igen till kvinnan och hon satt på fältet, men Manoach hennes man var inte med (hos) henne. Och kvinnan skyndade sig och sprang och berättade för sin man och sa till honom: ”Se [han är här]! Mannen som visade sig för mig häromdagen har just visat sig för mig igen.” Manoach steg då upp och gick efter sin hustru och kom till mannen och frågade honom: ”Är du mannen som talade till kvinnan (min hustru)?” Han svarade: ”Jag.” [Det är jag.] Manoach sa: ”Nu när ditt ord kommer (förverkligas, det som du har sagt sker), vad är påbudet (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för ynglingen och det vi ska göra [med honom]?” Och Herrens (Jahvehs) ängel sa till Manoach: ”Av allt som jag sagt till kvinnan, låt henne hålla (vakta, skydda, bevara) det. Från allt som växer från vinrankan ska hon inte äta och vin och starka drycker ska hon inte dricka och allt orent ska hon inte äta, allt som jag befallde henne ska hon hålla (vakta, skydda, bevara).” Och Manoach sa till Herrens (Jahvehs) ängel: ”Stanna, jag ber dig, så att vi kan göra i ordning en killing inför ditt ansikte.” Och Herrens (Jahvehs) ängel sa till Manoach: ”Även om du håller kvar mig ska jag inte äta av ditt bröd och om du gör i ordning ett brännoffer måste du offra det till Herren (Jahveh).” Eftersom Manoach inte visste att han var Herrens (Jahvehs) ängel. Och Manoach sa till Herrens (Jahvehs) ängel: ”Vilket är ditt namn? För när dina ord kommer (det du sagt går i fullbordan) kan vi ära dig (ordagrant ”och vi kan ge dig härlighetstyngd” från ordet kavod).” Och Herrens (Jahvehs) ängel sa till honom: ”Varför frågar du efter mitt namn? Det är obeskrivligt (underbart – hebr. pili).” [Ordet ”obeskrivligt” används bara här och i Ps 139:6 där det beskriver något som går över mänskligt förstånd. Ordet kommer från verbet att göra under. Det används om Isaks födelse (1 Mos 18:14), befrielsen från Egypten (1 Mos 3:20), korsandet av Jordan (Jos 3:5), osv. Det beskriver något som är alldeles för underbart och omöjligt för oss att förstå, det är något som tillhör det himmelska och bara kan förstås i den himmelska dimensionen.] Och Manoach tog killingen med matoffret och offrade det på klippan till Herren (Jahveh) och det obeskrivliga gjordes och Manoach och hans hustru såg det. Och det skedde när flamman steg upp mot himlarna från över altaret att Herrens (Jahvehs) ängel steg upp i altarets flamma. Och Manoach och hans hustru såg det och de föll ner på sina ansikten på marken. Och Herrens (Jahvehs) ängel visade sig inte igen för Manoach och för hans hustru. Vid den tiden visste Manoach att han var en Herrens (Jahvehs) ängel. Och Manoach sa till sin hustru: ”Vi ska döden dö eftersom vi har sett Gud (Elohim).” Och hans hustru sa till honom: ” [Om] Herren (Jahveh) har behag till att döda oss skulle han inte ta emot ett brännoffer och ett matoffer från vår hand och han skulle inte låta oss se alla dessa ting och inte vid denna tid låtit oss höra dessa ting.” Och kvinnan födde en son och hon gav (kallade) honom namnet Simson (hebr. Shimshon; betyder ”som solen”) och ynglingen växte upp och Herren (Jahveh) välsignade honom. Och Herrens (Jahvehs) Ande började röra vid (verka, oroa, skaka, ”hamra på” – hebr. paam) honom i Machane-Dan [Dans läger – distriktet dit Dans stam immigrerade, se Dom 18:12] mellan Tsorah och Eshtaol.

Domarboken 13:1-25 Bibel 2000 (B2000)

Israeliterna gjorde åter det som var ont i Herrens ögon, och Herren gav dem i filisteernas våld i fyrtio år. Det fanns en man i Sora som var av danitisk släkt och hette Manoach. Hans hustru var ofruktsam och hade inga barn. Herrens ängel visade sig för henne och sade: »Du är ofruktsam och har inga barn, men du kommer att bli havande och föda en son. Var noga med att inte dricka vin eller starka drycker och att inte äta någonting orent. Du skall bli havande och föda en son. Ingen rakkniv får någonsin vidröra hans huvud. Pojken skall vara en Guds nasir redan från moderlivet. Med honom inleds Israels befrielse från filisteerna.« Kvinnan gick till sin man och berättade: »Det kom en gudsman till mig, han såg ut som Guds ängel och fyllde mig med bävan. Jag frågade inte varifrån han kom, och han talade inte om vad han hette. Han sade: Du kommer att bli havande och föda en son. Du får inte dricka vin eller starka drycker och inte äta någonting orent. Pojken skall vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död.« Då bad Manoach till Herren: »Herre, låt gudsmannen du sände komma till oss igen och lära oss hur vi skall göra med pojken som skall födas.« Gud hörde Manoachs bön, och Guds ängel kom till hans hustru igen. Hon befann sig då ute på åkern, men hennes man Manoach var inte där. Hon sprang genast hem och berättade för honom: »Mannen som kom till mig häromdagen har visat sig för mig!« Manoach följde med sin hustru, och när han kom fram till mannen frågade han: »Var det du som talade med min hustru?« — »Ja«, svarade mannen. »När dina ord har gått i uppfyllelse, hur skall då pojken tas om hand, hur skall vi göra med honom?« frågade Manoach. Herrens ängel sade: »Din hustru måste vara noga med allt det jag sagt henne. Hon får inte äta någonting som kommer från vinstocken, inte dricka vin eller starka drycker och inte äta någonting orent. Hon måste rätta sig efter allt som jag har befallt henne.« Manoach sade till Herrens ängel: »Vi vill gärna be dig stanna, så att vi kan laga till en killing åt dig.« Men Herrens ängel svarade: »Även om du ber mig stanna, kommer jag inte att äta av maten. Men om du frambär ett brännoffer, skall du offra det åt Herren.« Manoach visste inte att det var Herrens ängel och frågade: »Vad heter du? Vi vill hedra dig när dina ord går i uppfyllelse.« Herrens ängel sade: »Varför frågar du vad jag heter? Mitt namn är ofattbart.« Manoach tog killingen och matoffret och offrade det på en klippa som ett brännoffer till Herren, han som gör det ofattbara. Då lågorna steg från altaret upp mot himlen, steg Herrens ängel upp i altarlågorna. Manoach och hans hustru såg det, och de föll ner med ansiktet mot marken. Herrens ängel visade sig sedan inte mer för Manoach och hans hustru. Manoach förstod nu att det varit Herrens ängel, och han sade till sin hustru: »Nu måste vi dö, vi har sett Gud.« Men hans hustru sade: »Om Herren velat döda oss, hade han inte tagit emot vårt brännoffer och matoffer, och inte heller hade han låtit oss se allt detta och höra något sådant.« Kvinnan födde en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och Herren välsignade honom. Herrens ande började ansätta honom vid Dans läger, mellan Sora och Eshtaol.