Jesaja 65:1-25
Jesaja 65:1-25 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig, jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: "Här är jag, här är jag." Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar, ett folk som ständigt kränker mig rakt i ansiktet. De bär fram offer i trädgårdar och tänder offereld på tegelaltaren, de har sitt tillhåll bland gravar och tillbringar nätter i undangömda nästen, äter svinkött och har oren mat i sina kärl. De säger: "Håll dig för dig själv! Kom inte nära mig, för jag är heligare än du." De är som rök i min näsa, en eld som brinner hela dagen. Se, det står skrivet inför mig: Jag skall inte tiga, förrän jag har givit vedergällning, ja, vedergällning i deras famn, både för deras egna missgärningar och för deras fäders, säger HERREN. De som tände offereld på bergen och hånade mig på höjderna. Jag skall mäta upp i deras famn lönen för vad de tidigare har gjort. Så säger HERREN: Liksom man säger om en druvklase när det finns saft i den: "Fördärva den inte, det finns välsignelse i den", så skall också jag göra för mina tjänares skull: Jag skall inte fördärva dem alla. Jag skall låta en avkomma gå ut från Jakob, från Juda en arvinge till mina berg. Ty mina utvalda skall besitta landet, mina tjänare skall bo där. För mitt folk, som frågar efter mig, skall Saron bli en betesmark för får och Akors dal en lägerplats för nötboskap. Men ni som överger HERREN och glömmer mitt heliga berg, ni som dukar bord åt Gad och häller upp blandat vin åt Meni, er har jag bestämt åt svärdet. Ni skall alla få böja er ner för att slaktas, därför att ni inte svarade när jag kallade, inte hörde när jag talade. Ni gjorde det som var ont i mina ögon och valde det som misshagade mig. Därför säger Herren HERREN så: Se, mina tjänare skall äta, men ni skall hungra, mina tjänare skall dricka, men ni skall törsta, mina tjänare skall jubla, men ni skall stå med skam, mina tjänare skall jubla i sitt hjärtas fröjd, men ni skall ropa i ert hjärtas plåga och jämra er i förtvivlan. Ni skall överlämna ert namn åt mina utvalda till att användas som en förbannelse, och Herren HERREN skall döda dig. Men åt sina tjänare skall han ge ett annat namn. Den som då välsignar sig i landet skall välsigna sig vid Sanningens Gud, och den som avlägger ed i landet skall svärja vid Sanningens Gud. Ty de förra bedrövelserna är då glömda och dolda för mina ögon. Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man skall inte mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det. Men fröjda er och jubla till evig tid över det som jag skapar, ty se, jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd. Jag skall jubla över Jerusalem, fröjda mig över mitt folk. Där skall inte mer höras gråt eller klagan. Där skall inte mer finnas spädbarn som lever endast några dagar, inte heller gamla män som ej uppnår sina dagars mått. Den som dör vid hundra års ålder är en ung man, och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas av förbannelsen. De skall bygga hus och få bo i dem, plantera vingårdar och få äta deras frukt. När de bygger hus, skall andra inte bo i dem, när de planterar något, skall andra inte äta av det. Som ett träds ålder skall mitt folks ålder bli, mina utvalda skall länge få njuta av sina händers verk. De skall inte arbeta förgäves, inte heller föda barn till en bråd död, ty de är en avkomma, välsignad av HERREN, och deras efterkommande tillsammans med dem. Det skall ske att innan de ropar skall jag svara, medan de ännu talar skall jag höra. Vargar skall gå i bet med lamm, lejon skall äta halm som oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg skall de göra något ont eller skadligt, säger HERREN.
Jesaja 65:1-25 Karl XII 1873 (SK73)
Jag varder sökt af dem som intet efter mig frågade; jag varder funnen af dem som intet sökte mig; och till Hedningarna, som mitt Namn intet åkallade, säger jag: Här är jag, här är jag. Ty jag uträcker mina händer hela dagen till ett ohörsamt folk, som efter sina tankar vandrar på den väg, som intet god är. Ett folk, som mig förtörnar, är alltid för mitt ansigte; offrar i örtagårdom, och röker på tegelstenar; Bor ibland grifter, och håller sig uti kulor; äta svinakött, och hafva förbudet såd uti deras grytor; Och säga: Blif hemma, och kom intet vid mig; ty jag skall helga dig. Desse skola varda en rök i mine vrede, en eld, som brinner hela dagen. Si, det står skrifvet för mig: Jag vill icke tiga, utan betala; ja, jag vill betala dem i deras sköt; Både deras missgerningar, och deras fäders missgerningar tillsammans, säger Herren; de som på bergen rökt, och mig på högarna försmädat hafva; jag skall mäta dem deras förra väsende uti deras sköt. Så säger Herren: Likasom då man must finner uti vindrufvone, och säger: Förderfva det icke, ty der är en välsignelse uti; alltså vill jag för mina tjenares skull göra, att jag icke förderfvar det allt; Utan vill låta växa utaf Jacob säd, och af Juda den som mitt berg besitta skall; ty mine utkorade skola besitta det, och mine tjenare skola der bo. Och Saron skall vara ett hus för hjordar, och Achors dal skall ett fälägre varda, mino folke som mig söka. Men I som Herran förlåten, och mitt helga berg förgäten, och uppresen till Gad ett bord, och skänken fullt in af drickoffer för Meni; Nu väl, jag vill uträkna eder till svärd, så att I alla måsten bocka eder till slagtning; derföre, att jag kallade, och I svaraden intet; jag talade, och I hörden intet, utan gjorden det mig misstyckte, och utvalden det mig intet täckt var. Derföre säger Herren Herren alltså: Si, mine tjenare skola äta; men I skolen hungra; Si, mine tjenare skola dricka, men I skolen törsta; si, mine tjenare skola glade vara, men I skolen till skam varda; Si, mine tjenare skola fröjda sig för godt mods skull; men I skolen för hjertans sorgs skull ropa, och för jämmer gråta; Och skolen låta edor namn minom utkoradom till ett svärjande: och Herren Herren skall döda dig, och nämna sina tjenare med ett annat namn; Så att den som sig välsignar på jordene, han skall välsigna sig uti den rätta Guden; och den som svär på jordene, han skall svärja vid den rätta Guden; ty de förra bedröfvelser äro förgätne, och äro förskyld för min ögon. Ty si, jag vill skapa en ny himmel, och ena nya jord; så att man intet mer skall komma den förra, ihåg, eller lägga dem på hjertat; Utan de skola fröjda sig evinnerliga, och glade vara öfver det som jag skapar; ty si, jag vill skapa Jerusalem till fröjd, och dess folk till glädje. Och jag vill glad vara öfver Jerusalem, och fröjda mig öfver mitt folk; och gråtoröst eller klagoröst skall icke mer derinne hörd varda. Der skola icke mer vara barn, som icke räcka till deras dagar, eller gamle som deras år icke uppfylla; utan hundradeåra barn skola dö, och de hundradeåra syndare skola förbannade varda. De skola bygga hus, och bo deruti; de skola plantera vingårdar, och äta fruktena af dem. De skola icke bygga, att en annar bor deruti, och icke plantera, att en annar äter; ty mins folks dagar skola vara såsom ett träs dagar, och deras händers verk skall föråldras när mina utkorade. De skola icke arbeta fåfängt, eller föda otidiga födslo; ty de äro Herrans välsignadas säd, och deras efterkommande med dem. Och skall ske, att förr än de ropa, vill jag svara; medan de ännu tala, vill jag höra. Ulfven och lambet skola gå i bet tillsamman; lejonet skall äta strå, såsom ett nöt, och ormen skall äta jord; de skola ingen skada eller förderf göra på hela mitt helga berg, säger Herren.
Jesaja 65:1-25 Svenska 1917 (SVEN)
Jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig, jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig; till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn har jag sagt: Se, här är jag, här är jag. Hela dagen har jag uträckt mina händer till ett gensträvigt folk som vandrar på den väg som icke är god, i det att de följa sina egna tankar -- ett folk, som beständigt förtörnar mig utan att hava någon försyn, som frambär offer i lustgårdar och tänder offereld på tegelaltaren, som har sitt tillhåll bland gravar och tillbringar natten i undangömda nästen, som äter svinens kött och har vederstygglig spis i sina kärl, som säger: »Bort med dig, kom icke vid mig, ty jag är helig för dig.» De äro såsom rök i min näsa, en eld, som brinner beständigt. Se, detta står upptecknat inför mina ögon; jag skall icke tiga, förrän jag har givit vedergällning, ja, vedergällning i deras sköte, både för deras egna missgärningar och för deras fäders, säger HERREN, vedergällning för att de tände offereld på bergen och för att de smädade mig på höjderna; ja, först skall jag mäta upp lönen åt dem i deras sköte. Så säger HERREN: Likasom man säger om en druvklase, när däri finnes saft: »Fördärva den icke, ty välsignelse är däri», så skall ock jag göra för mina tjänares skull: jag skall icke fördärva alltsammans. Jag skall låta en avkomma utgå från Jakob, från Juda en arvinge till mina berg; ty mina utkorade skola besitta landet, och mina tjänare skola bo däri. Saron skall bliva en betesmark för får och Akors dal en lägerplats för fäkreatur, och de skola givas åt mitt folk, när det söker mig. Men I som övergiven HERREN och förgäten mitt heliga berg, I som duken bord åt Gad och iskänken vindryck åt Meni, eder har jag bestämt åt svärdet, och I skolen alla få böja eder ned till att slaktas, därför att I icke svaraden, när jag kallade, och icke hörden, när jag talade, utan gjorden, vad ont var i mina ögon, och utvalden det som var mig misshagligt. Därför säger Herren, HERREN så: Se, mina tjänare skola äta, men I skolen hungra; se, mina tjänare skola dricka, men I skolen törsta; se, mina tjänare skola glädjas, men I skolen få blygas. Ja, mina tjänare skola jubla i sitt hjärtas fröjd, men I skolen ropa i edert hjärtas plåga och jämra eder i förtvivlan. Och I skolen lämna edert namn till ett förbannelsens ord, så att mina utkorade skola säga: »Sådan död give dig Herren, HERREN.» Men åt sina tjänare skall han giva ett annat namn: den som då välsignar sig i landet skall välsigna sig i »den sannfärdige Guden», och den som svär i landet, han skall svärja vid »den sannfärdige Guden». Ty de förra bedrövelserna äro då förgätna och dolda för mina ögon. Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå. Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd. Och jag skall jubla över Jerusalem och fröjda mig över mitt folk, och där skall icke mer höras gråt eller klagorop. Där skola icke mer finnas barn som leva allenast några dagar, ej heller gamla män, som icke fylla sina dagars mått; nej, den som dör ung skall dö först vid hundra års ålder, och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas av förbannelsen. När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt. När de bygga hus, skall det ej bliva andra, som få bo i dem; när de plantera något, skall det ej bliva andra, som få äta därav. Ty samma ålder, som ett träd uppnår, skall man uppnå i mitt folk, och mina utkorade skola själva njuta av sina händers verk. De skola icke möda sig förgäves, och barnen, som de föda, drabbas ej av plötslig död; ty de äro ett släkte av HERRENS välsignade, och deras avkomlingar få leva kvar bland dem. Och det skall ske, att förrän de ropa, skall jag svara, och medan de ännu tala, skall jag höra. Då skola vargar gå i bet tillsammans med lamm, och lejon skola äta halm likasom oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, säger HERREN.
Jesaja 65:1-25 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jag lät mig sökas av dem som inte frågade efter mig, jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: "Här är jag, här är jag." Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar den väg som inte är god, som följer sina egna tankar, ett folk som ständigt kränker mig rakt i ansiktet. De bär fram offer i trädgårdar och tänder offereld på tegelaltaren, de håller till bland gravar och tillbringar nätter i gömda nästen, de äter svinkött och har oren mat i sina kärl. De säger: "Håll dig undan! Kom inte nära mig, för jag är heligare än du." De är som rök i min näsa, en eld som brinner dagen lång. Se, det står skrivet inför mig: Jag tiger inte förrän jag gett dem vad de förtjänar, gett det i deras famn, för både deras egna missgärningar och deras fäders, säger HERREN, för att de tände offereld på bergen och hånade mig på höjderna. Jag ska mäta upp i deras famn lönen för vad de tidigare har gjort. Så säger HERREN: När man finner saft i en druvklase säger man: "Förstör den inte! Det finns välsignelse i den." Så ska också jag göra för mina tjänares skull, jag ska inte förgöra dem alla. Jag ska låta en avkomma gå ut från Jakob, från Juda en arvinge till mina berg, för mina utvalda ska besitta landet och mina tjänare ska bo där. För mitt folk, som frågar efter mig, ska Saron bli en betesmark för får och Akors dal en lägerplats för kor. Men ni som överger HERREN och glömmer mitt heliga berg, ni som dukar bord åt Lyckan och häller upp blandat vin åt Ödet, jag ska låta svärdet bli ert öde. Alla ska ni få böja er ner för att slaktas, för ni svarade inte när jag kallade, ni lyssnade inte när jag talade. Ni gjorde det som var ont i mina ögon och valde det som misshagade mig. Därför säger Herren Gud så: Se, mina tjänare ska äta, men ni ska hungra. Mina tjänare ska dricka, men ni ska törsta. Mina tjänare ska glädjas, men ni ska skämmas. Mina tjänare ska jubla i hjärtats fröjd, men ni ska ropa i hjärtats plåga och jämra er i förtvivlan. Ni ska överlämna ert namn åt mina utvalda till att användas som en förbannelse, och Herren Gud ska döda dig. Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn. Den som välsignar sig i landet ska välsigna sig vid Sanningens Gud, och den som ger sin ed i landet ska svära vid Sanningens Gud, för de forna bedrövelserna är glömda och dolda för mina ögon. Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man ska inte mer minnas det förgångna eller tänka på det. Nej, fröjda er och jubla för evigt över det som jag skapar! För se, jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd. Jag ska jubla över Jerusalem, fröjda mig över mitt folk. Där ska inte mer höras gråt eller klagan. Där ska inte mer finnas spädbarn som lever bara några dagar, eller gamla män som inte uppnår sina dagars mått. Den som dör vid hundra års ålder är en ung man, och först vid hundra års ålder ska syndaren drabbas av förbannelsen. De ska bygga hus och få bo i dem, plantera vingårdar och äta deras frukt. När de bygger hus ska andra inte bo i dem, när de planterar något ska andra inte äta av det. Mitt folks ålder ska bli som ett träds ålder, mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk. De ska inte arbeta förgäves och inte föda barn till plötslig död, för de är ett släkte välsignat av HERREN, de och deras efterkommande tillsammans. Och det ska ske att innan de ropar ska jag svara, medan de ännu talar ska jag höra. Vargar ska beta med lamm, lejon ska äta halm som oxar, och stoft ska vara ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg ska de göra något ont eller skadligt, säger HERREN.
Jesaja 65:1-25 nuBibeln (NUB)
”Jag visade mig för dem som inte frågade efter mig. Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig. ’Här är jag, här är jag!’ sa jag till ett folk som inte åkallade mig. Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar på den orätta vägen och följer sina egna planer, ett folk som ständigt förolämpar mig rakt i ansiktet. De bär fram offer i trädgårdar och tänder rökelse på tegelaltaren. De håller till i gravar och tillbringar nätter i hemliga nästen, de äter griskött och har oren köttsoppa i sina kärl. De säger: ’Håll dig undan! Kom inte närmare mig. Jag är heligare än du!’ De är som en rök i mina näsborrar, som en ständigt brinnande eld. Detta finns nedtecknat inför mig. Jag kommer inte att förbli tyst, jag tiger inte förrän jag har hämnats, de ska få ett straff i sin famn för sina egna och deras förfäders synder, säger HERREN. De har tänt rökelse på bergen och hånat mig på höjderna. Därför ska jag mäta upp åt dem vedergällningen för vad de tidigare har gjort.” Så säger HERREN: ”Så länge det finns saft i en druvklase säger man: ’Förstör den inte, för där finns en välsignelse.’ Så ska jag också göra för mina tjänares skull, jag ska inte förgöra dem alla. Jag ska låta en ättling gå ut från Jakob och en arvinge från Juda till mina berg. Mina utvalda ska ärva landet och mina tjänare bosätta sig där. Sharon ska bli betesmark för fåren och Akors dal en viloplats för boskap, för mitt folk som söker mig. Men ni som överger HERREN och glömmer mitt heliga berg, ni som dukar bordet åt Gad och fyller bägaren med blandat vin åt Meni, er ska jag utlämna åt svärdet, och ni ska få böja er ner för att slaktas. När jag ropade svarade ni inte, och ni lyssnade inte när jag talade. Ni gjorde det som var ont i mina ögon och valde det som misshagade mig.” Så säger därför Herren, HERREN: ”Se, mina tjänare ska äta, men ni ska hungra, mina tjänare ska dricka, men ni ska törsta, mina tjänare ska glädjas, men ni ska få blygas, mina tjänare ska sjunga ut sina hjärtans glädje, men ni ska ropa ut era hjärtans ångest och klaga i förtvivlan. Ni ska lämna era namn till mina utvalda att användas som en förbannelse, och Herren, HERREN ska döda dig. Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn. Den som uttalar en välsignelse i landet välsignar sig vid sanningens Gud. Den som svär en ed i landet svär vid sanningens Gud. De lidanden som varit är glömda, jag ser dem inte längre. Se, jag ska skapa nya himlar och en ny jord, och det som varit ska man inte längre minnas eller tänka på. Var glada och jubla för evigt över det jag skapar! För jag skapar Jerusalem till jubel och dess befolkning till glädje. Jag ska jubla över Jerusalem och glädja mig över mitt folk. Där ska inte mer höras någon gråt och klagan. Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar eller gamla som inte får leva sin tid ut. Den som dör vid hundra års ålder anses som ung, och den som inte uppnår hundra år betraktas som förbannad. De ska bygga hus och bo i dem, plantera vingårdar och äta deras frukt. De ska inte bygga hus åt andra att bo i och inte odla åt andra att äta. Mitt folk ska leva lika länge som träd, och mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk. De ska inte arbeta förgäves och inte föda barn till en bråd död, för de är ett folk som HERREN välsignat, de och deras efterkommande. Då ska det bli så att innan de ropar ska jag svara, och medan de ännu talar ska jag bönhöra dem. Varg och lamm betar tillsammans, lejonet äter hö som oxen, och jord är ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg ska de göra något ont eller fördärvligt, säger HERREN.”
Jesaja 65:1-25 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Jag gav tillträde till dem som inte frågade efter mig; jag fanns för dem som inte sökte mig. Jag sa: Här är jag, här är jag till ett folk som aldrig varit uppkallat efter mitt namn. Jag har sträckt ut mina händer alla dagar till ett upproriskt folk, som vandrar på vägar som inte är goda, [som vandrar] efter sina egna idéer och tankar, ett folk som provocerar mig rakt upp i ansiktet hela tiden, som offrar i trädgårdarna och bränner rökelse på tegelstenar. [Guds altare är byggt av ohuggen sten (2 Mos 20:25), inte massproducerat tegel som i ett mänskligt bygge (1 Mos 11:3-4). Tegel förknippas också med slaveri, se 2 Mos 1:14.] De sitter bland gravarna och bor i gravkamrarna, de äter griskött [orena djur, se 3 Mos 11:75 Mos 14:8], och buljongen av det oätliga är i deras grytor. De säger: Stå för dig själv, kom inte nära mig, för jag är heligare än du. Dessa är röken i min näsa, en eld som brinner hela dagen. Se, det står skrivet inför mig: Jag ska aldrig vara tyst, utan löna dem, ja, jag ska verkligen löna dem rakt i deras sköte. Era egna överträdelser och era fäders överträdelser tillsammans, säger Herren (Jahveh), vilka ni har offrat över bergen och hädat mig med över kullarna. Därför ska jag först mäta upp deras lön i deras sköte. Så säger Herren (Jahveh): Som när en frisk druva hittas i en klase och någon säger: förstör den inte för det finns en välsignelse i den, så ska jag göra för min tjänares skull, jag ska inte förgöra dem allihop. Jag ska föra fram en säd från Jakob och från Juda en arvtagare till mina berg, och mina utvalda ska ärva det och min tjänare ska bo där. Sharon ska bli fyllt med småboskap och Achors dal ska bli en plats där boskapshjordar kan ligga ner, för mitt folk som har sökt mig. Men ni som har övergett Herren (Jahveh), som har glömt bort mitt heliga berg, som gör i ordning ett bord till Gad [babylonisk avgud för välgång/lycka] och offrar kryddat vin i fullt mått till Meni [babylonisk avgud för ödet], er ska jag bestämma till svärdet, ni ska alla bli nedböjda till slakten, eftersom jag kallade på er men ni svarade inte, och när jag talade lyssnade ni inte. Istället gjorde ni det som var ont i mina ögon och valde det som jag aldrig hade behag till. Därför säger Herren Gud (Adonai Jahveh): Se, min tjänare ska äta, men ni ska vara hungriga. Se, min tjänare ska dricka, men ni ska vara törstiga. Se, min tjänare ska fröjda sig, men ni ska skämmas. Se, min tjänare ska sjunga av hjärtats fröjd, men ni ska ropa i hjärtesorg och ska klaga i andens förtvivlan. Ert namn ska lämnas ut till att användas som en förbannelse av mina utvalda: Så ska Herren Gud (Adonai Jahveh) slakta er, men han ska uppkalla sina tjänare med andra namn, så att den som välsignar sig i landet [Israel] ska välsigna sig med Guds sanning (hebr. Elohim Amen), och den som svär en ed i landet ska svära vid Guds sanning (hebr. Elohim Amen), eftersom de tidigare bekymren (all ondska, synd och sjukdom) är bortglömda, eftersom de är dolda för mina ögon. [Nu ser Gud allting genom det Jesus gjorde på korset och därför är allting dolt bakom korset, Jesu försoning, så att Gud inte längre kan se det. Här används amen som ett adjektiv. Det betyder fast, sann och pålitlig. Här formas det beskrivande namnet Gud Amen som betonar att Gud håller sitt löfte och är pålitlig. För andra namn se 2 Mos 17:15Jer 23:6Dom 6:24.] Se, jag är redo att skapa nya himlar och en ny jord. Allt som varit [de förra himlarna, jorden, alla tidigare händelser och minnen] ska man inte komma ihåg, ingen ska tänka på dem igen. Nej, var glada och jubla för evigt i det som jag skapar, för se, jag skapar Jerusalem till att bli en källa för glädje, och hennes folk till lycka. Jag ska jubla i Jerusalem och glädja mig över mitt folk. Ljudet av gråt och klagan (rop av smärta och ångest) ska aldrig mer höras där. Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar eller gamla som inte fyllt sina dagars mått [ingen ska dö i förtid]. Den som dör vid 100 års ålder kommer anses vara en yngling, och syndaren som dör vid 100 års ålder ska [anses] vara föraktad. [Versen kan också tolkas så att det kommer dröja innan Gud straffar. Oavsett exakt innebörd av sista frasen, så är poängen att definitionen av när en människa är ung kommer att ändras. Se även Upp 20:7-8.] De ska bygga hus och bo i dem och de ska plantera vingårdar och äta dess frukt. De ska inte bygga för att någon annan ska bo, de ska inte plantera och någon annan äta, för som ett träds dagar ska mitt folks dagar vara och mina utvalda ska fröjdas länge över sina händers arbete. [Människorna ska leva lika länge som ett träds livslängd, alltså flera hundra år. Fikonträd blir som regel 400 år och olivträd kan bli mer än 1 000 år. Flertalet träd i området blir många hundra år.] De ska inte arbeta förgäves, inte utsättas för krig och terror (plötslig skräck – hebr. behalah), för de är Herrens (Jahvehs) välsignade säd och deras barn med dem. Det ska ske att innan de ropar ska jag svara dem och redan medan de talar ska jag höra dem. Varg och lamm ska äta tillsammans och lejon ska äta gräs som oxen och jord ska vara ormens föda. De ska inte skada och inte fördärva på hela mitt heliga berg, säger Herren (Jahveh).
Jesaja 65:1-25 Bibel 2000 (B2000)
Jag hade svar åt dem som inte frågade mig, lät mig finnas av dem som inte sökte mig. »Här är jag, här är jag!« sade jag till ett folk som inte åkallade mitt namn. Ständigt har jag räckt ut händerna mot ett tredskande folk, som vandrar den orätta vägen och följer sina egna planer, det folk som öppet kränker mig hela tiden. De förrättar offer i trädgårdar och tänder offereld på tegelaltaren. De håller till i gravkamrar och tillbringar natten på lönnliga platser, de äter fläsk och lagar soppa på orent kött. De säger: »Håll dig undan, rör mig inte, min helighet kan smitta!« Sådana är som rök i min näsa, som en ständigt brinnande eld. Det står upptecknat inför mig, jag tiger inte förrän jag har vedergällt dem för deras och deras fäders synder, säger Herren. De tände offereld på bergen och smädade mig på kullarna. Nu får de plikta för vad de gjort, vedergällningen skall drabba dem. Så säger Herren: Så länge det finns saft i druvorna säger man: »Kasta dem inte, det finns kvar av det goda!« Likadant skall jag göra med mina tjänare, jag skall inte förkasta dem alla. Jag skall låta Jakob få ättlingar och ge Juda en arvinge till mina berg. Mina utvalda skall äga landet, mina tjänare får bo där. För mitt folk som söker mig skall Sharon bli till betesmark för fåren och Akors dal till viloplats för boskap. Men ni som överger Herren och glömmer mitt heliga berg, ni som dukar bordet för Gad och blandar vinet åt Meni, er skall jag utlämna åt svärdet, ni måste alla böja knä för att slaktas. Ty jag kallade men ni svarade inte, jag talade men ni lyssnade inte, ni gjorde det som var ont i mina ögon, valde det som misshagade mig. Ja, så säger Herren Gud: Mina tjänare skall äta, ni skall hungra, mina tjänare skall dricka, ni skall törsta, mina tjänare skall glädjas, ni skall blygas, mina tjänare skall jubla av lycka, men ni skall gråta av sorg och jämra er i förtvivlan. Det namn ni lämnar efter er skall mina utvalda bruka som en förbannelse, när de önskar att Herren Gud skall döda någon. Men mina tjänare skall få ett nytt namn, och den som önskar sig välsignelse i landet skall bruka det som en välsignelse. Den som svär en ed i landet skall svära vid Gud, den trofaste. De lidanden som varit är glömda, jag ser dem inte längre. Nu skapar jag en ny himmel och en ny jord. Det som varit skall man inte mer minnas, inte längre tänka på. Nej, gläd er och jubla för evigt över det som jag skapar. Jag skapar om Jerusalem till jubel och dess folk till glädje. Jag skall jubla över Jerusalem och glädjas över mitt folk. Där skall inte mer höras gråt och klagan, där skall aldrig mer ske att spädbarn dör eller att gamla inte får leva sin tid ut. Den dör ung som dör hundraårig, den som inte blir hundra anses förbannad. De skall bygga hus och bo i dem, odla vingårdar och äta deras frukt. Det de byggt skall inte bebos av andra, det de odlat inte ätas av andra. Alla i mitt folk skall bli gamla som träden, mina utvalda får njuta frukten av sin möda. De skall inte arbeta förgäves och föda barn till en snar död, ty de är ett släkte som Herren välsignat, de och deras ättlingar. Då skall detta ske: Innan de ropar svarar jag dem, medan de ännu talar bönhör jag dem. Vargen och lammet betar tillsammans, lejonet äter hö som oxen. Och jord är ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg sker något ont eller vrångt, säger Herren.