Jesaja 51:9-23
Jesaja 51:9-23 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Vakna upp, vakna upp, kläd dig i styrka, du HERRENS arm! Vakna upp som i forna dagar, i förgångna tider. Var det inte du som högg Rahab i bitar, som genomborrade havsvidundret? Var det inte du som torkade ut havet, det stora djupets vatten, och som gjorde havsdjupen till en väg, där de återlösta kunde gå fram? Så skall HERRENS friköpta vända tillbaka och komma till Sion med jubel. Evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skall komma över dem, men sorg och suckan skall fly bort. Jag, jag är den som tröstar er. Vem är då du, att du fruktar för människor som skall dö, för människobarn som blir som torrt gräs, att du glömmer HERREN, din Skapare, han som spände ut himlen och lade jordens grund, och att du ständigt dagen igenom fasar för förtryckarens vrede, eftersom han är redo att fördärva? Var är nu förtryckarens vrede? Snart blir fången fri. Han skall inte dö och läggas i graven, han skall inte lida brist på bröd. Jag är HERREN, din Gud, han som rör upp havet, så att dess vågor dånar, HERREN Sebaot är hans namn. Jag har lagt mina ord i din mun och övertäckt dig med min hands skugga för att plantera himlen och grunda jorden och för att säga till Sion: Du är mitt folk. Vakna upp, vakna upp, stå upp Jerusalem, du som av HERRENS hand har fått att dricka hans vredes bägare, du som har tömt berusningens bägare till sista droppen. Av alla de söner hon hade fött fanns ingen som ledde henne, av alla de söner hon hade fostrat fanns ingen som fattade henne vid handen. Dubbel är den olycka som har drabbat dig, vem har medkänsla med dig? Förödelse och förstöring, hunger och svärd - hur skall jag trösta dig? Dina söner försmäktade, de låg vid alla gathörn som en antilop i ett nät, drabbade i fullt mått av HERRENS vrede, av din Guds bestraffning. Så hör nu detta, du eländiga, som är drucken, men inte av vin: Så säger HERREN, som är din Herre och din Gud, som utför sitt folks sak: Se, jag tar bort berusningens bägare ur din hand, av min vredes bägare skall du inte längre dricka. Jag skall sätta den i handen på dina plågare, de som sade till dig: "Fall ner, så att vi kan gå fram över dig!" Så gjorde du din rygg till mark och till en gata för dem att gå på.
Jesaja 51:9-23 Karl XII 1873 (SK73)
Upp, upp, kläd dig i starkhet, du Herrans arm; upp, såsom i förtiden af ålder. Äst icke du den som de högmodiga slagit, och drakan sargat hafver? Äst icke du den som uttorkade hafvet, det djupa vattnet; den som gjorde hafsbottnen till en väg, så att de förlossade gingo derigenom? Alltså; skola Herrans förlossade vända om, och komma till Zion med fröjd, och evig glädje skall vara på deras hufvud; glädje och fröjd skall fatta dem, sorg och suckan skall ifrå dem fly. Jag, Jag är edar tröstare. Ho äst du då, att du fruktar dig för menniskor, de dock dö, och för menniskobarn, hvilke såsom hö förtärde varda; Och förgäter Herran, den dig gjort hafver, den der himmelen utsträcker, och jordena grundar? Men du fruktar dig alltid hela dagen för plågarens grymhet, då han tager till att förderfva. Hvar blef plågarens grymhet, Då han måste hasta sig och löpa omkring, att han skulle lös gifva, och de icke döde blefvo i förderfvelsen, ej heller någon brist på bröd hade? Ty jag är Herren din Gud, den der hafvet rörer, så att dess böljor fräsa. Hans Namn heter Herren Zebaoth. Jag sätter min ord uti din mun, och öfvertäcker dig under mina händers skugga, på det jag skall plantera himmelen och grunda jordena, och säga till Zion: Du äst mitt folk. Vaka upp, vaka, upp, statt upp, Jerusalem, du som af Herrans hand hans grymhets kalk druckit hafver; dräggen af dvalakalken hafver du utdruckit, och uppslekt dropparna. Det var ingen af all de barn, som hon födt hade, som henne ledde; ingen af all de barn, de hon uppfödt hade, som henne vid handena tog. Desse tu stycke äro dig påkomne; ho ömkade sig öfver dig? Förstöring, skade, hunger och svärd var der; ho skulle hugsvala dig? Din barn voro försmäktade, de lågo på alla gator, såsom en besnärd skogsoxe; fulle med vrede af Herranom, och med straff af dinom Gud. Derföre hör detta, du elända, och druckna utan vin. Så säger den som råder öfver dig, Herren, och din Gud, den sitt folk hämnas: Si, jag tager den dvalakalken utu dine hand, samt med dräggene af mine vredes kalk, du skall icke mer dricka honom; Utan jag skall få honom dina plågare i handena, de som till dina själ sade: Bocka dig, att vi måge gå öfver dig, och lägg din rygg på jordena, och som ena gato, att man må löpa deröfver.
Jesaja 51:9-23 Svenska 1917 (SVEN)
Vakna upp, vakna upp, kläd dig i makt, du HERRENS arm; vakna upp såsom i forna dagar, i förgångna tider. Var det icke du, som slog Rahab och genomborrade draken? Var det icke du, som uttorkade havet, det stora djupets vatten, och som gjorde havsbottnen till en väg, där ett frälsat folk kunde gå fram? Ja, HERRENS förlossade skola vända tillbaka och komma till Sion med jubel; evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skola de undfå, sorg och suckan skola fly bort. Jag, jag är den som tröstar eder. Vem är då du, att du fruktar för dödliga människor, för människobarn som bliva såsom torrt gräs? Och därvid förgäter du HERREN, som har skapat dig, honom som har utspänt himmelen och lagt jordens grund. Ja, beständigt, dagen igenom, förskräckes du för förtryckarens vrede, såsom stode han just redo till att fördärva. Men vad bliver väl av förtryckarens vrede? Snart skall den fjättrade lösas ur sitt tvång; han skall icke dö och hemfalla åt graven, ej heller skall han lida brist på bröd. ty jag är HERREN, din Gud, han som rör upp havet, så att dess böljor brusa, han vilkens namn är HERREN Sebaot; och jag har lagt mina ord i din mun och övertäckt dig med min hands skugga för att plantera en himmel och grunda en jord och för att säga till Sion: Du är mitt folk. Vakna upp, vakna upp, stå upp, Jerusalem, du som av HERRENS hand har fått att dricka hans vredes bägare, ja, du som har tömt berusningens kalk till sista droppen. Bland alla de söner hon hade fött fanns ingen som ledde henne, bland alla de söner hon hade fostrat ingen som fattade henne vid handen. Dubbel är den olycka som har drabbat dig, och vem visar dig medlidande? Här är förödelse och förstöring, hunger och svärd. Huru skall jag trösta dig? Dina söner försmäktade, de lågo vid alla gathörn, lika antiloper i jägarens garn, drabbade i fullt mått av HERRENS vrede, av din Guds näpst. Därför må du höra detta, du arma, som är drucken, fastän icke av vin: Så säger HERREN, som är din Herre, och din Gud, som utför sitt folks sak: Se, jag tager bort ur din hand berusningens bägare; av min vredes kalk skall du ej vidare dricka. Och jag sätter den i dina plågares hand, deras som sade till dig: »Fall ned, så att vi få gå fram över dig»; och så nödgades du göra din rygg likasom till en mark och till en gata för dem som gingo där fram.
Jesaja 51:9-23 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Vakna, vakna, klä dig i kraft, du HERRENS arm! Vakna som i forna dagar, i gångna tider. Var det inte du som högg Rahab i bitar, som genomborrade draken? Var det inte du som torkade ut havet, det stora djupets vatten, och gjorde havsdjupen till en väg där de återlösta kunde gå fram? Så ska HERRENS friköpta vända hem och komma till Sion med jubel. Evig glädje ska kröna deras huvuden, de ska få fröjd och glädje, men sorg och suckan ska fly. Jag, jag är den som tröstar er. Vem är då du, att du fruktar människor som ska dö, människobarn som torkar som gräs, att du glömmer HERREN din Skapare som har spänt ut himlen och lagt jordens grund, att du ständigt dagen lång är rädd för förtryckarens vrede, när han är redo att fördärva? Var är nu förtryckarens vrede? Snart blir fången fri. Han ska inte dö och läggas i graven, han ska inte lida brist på bröd. Jag är HERREN din Gud, han som rör upp havet så att dess vågor dånar, HERREN Sebaot är hans namn. Jag har lagt mina ord i din mun och täckt dig med skuggan av min hand, för att plantera himlen och grunda jorden och säga till Sion: Du är mitt folk. Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem, du som av HERRENS hand har fått dricka hans vredes bägare, du som har tömt berusningens bägare till sista droppen. Av alla de söner hon fött var det ingen som ledde henne, av alla de söner hon fostrat var det ingen som tog henne i handen. Dubbel olycka har drabbat dig, vem har medkänsla med dig? Förödelse och förstöring, svält och svärd – hur ska jag trösta dig? Dina söner var utslagna, de låg vid alla gathörn som antiloper i nät, fullt drabbade av HERRENS vrede, av din Guds bestraffning. Så hör nu detta, du plågade som är drucken, men inte av vin: Så säger HERREN, din Herre och Gud som utför sitt folks sak: Se, jag tar bort berusningens bägare ur din hand, du ska inte dricka mer av min vredes bägare. Jag ska sätta den i handen på dina plågare, de som sade till dig: "Fall ner, vi ska gå fram över dig!" Så gjorde du din rygg till mark, en gata för dem att gå på.
Jesaja 51:9-23 nuBibeln (NUB)
Vakna, vakna, klä dig med styrka, du HERRENS arm! Vakna upp som i forna dagar, i gångna tider. Var det inte du som slog Rahav i stycken, du som genomborrade havsodjuret? Var det inte du som torkade ut havet, det stora djupets vatten, och gjorde en väg i havsdjupet där det befriade folket kunde gå över? De som HERREN friköpt ska återvända och komma till Sion med jubel, krönta med evig glädje. De får fröjd och glädje, sorg och suckan flyr. ”Jag, jag är den som tröstar er. Varför är du rädd för dödliga människor, de som bara är som gräs? Varför glömmer du HERREN, din Skapare, han som spände upp himlen och lade jordens grund? Du lever i ständig skräck för förtryckarens vrede. Han står redo att förgöra dig, men vad blir det av förtryckarens vrede? Snart blir fången befriad. Han ska inte dö och läggas i graven, inte heller ska han sakna bröd. Jag är HERREN, din Gud, som rör upp havet, så att vågorna dånar, han som heter härskarornas HERRE. Jag har lagt mina ord i din mun och gömt dig i min skyddande hand, jag spände upp himlen och lade jordens grund, och till Sion sade jag: ’Du är mitt folk.’ ” Vakna, vakna, res dig Jerusalem, du som av HERRENS hand fått dricka hans vredes bägare, tömma berusningens bägare i botten, den som fick dig att ragla. Ingen av de söner hon fött kunde leda henne, ingen av dem hon fostrat kunde ta henne vid handen. Dubbel olycka har blivit ditt öde – vem kan trösta dig? – förödelse och undergång, hungersnöd och svärd. Vem kan ha medlidande med dig? Dina söner har dukat under och ligger på gatorna, som antiloper fångade i nät, som berusade av HERRENS vrede och din Guds straff. Men hör nu här, du plågade, du som är berusad, fast inte av vin. Så säger din Herre, HERREN, din Gud, som försvarar sitt folk: ”Jag tar ur din hand denna bägare som fick dig att ragla. Du ska inte längre behöva dricka ur den, ur min vredes bägare. Jag ska sätta den bägaren i händerna på dem som plågade dig och sa till dig: ’Lägg dig, så att vi kan gå över dig.’ De gjorde din rygg till mark och till en gata att gå på.”
Jesaja 51:9-23 Svenska Kärnbibeln (SKB)
[Frasen Vakna upp här i vers 9 återkommer i vers 17 och i Jes 52:1. Det betonar och ramar in.] Vakna upp! Vakna upp! Ikläd dig din styrka, Herrens (Jahvehs) arm! Vakna upp som i gamla dagar [hebr. kedem; öster – väderstrecket där Gud möter människan och vi ser både bakåt och framåt], forna tiders generationer. Är du inte den som högg Rahav [poetiskt namn för Egypten] i bitar, som genomborrade draken (sjömonstret – hebr. tanin)? [Hebr. rahav betyder stolthet, se Jes 30:7.] Är du inte den som torkade upp havet, de stora djupens vatten, som gjorde en väg i havets djup för de återlösta att passera över? [2 Mos 14:21-22] Herrens förlossade ska återvända och komma sjungande (med jubelsång) till Sion [tempelberget i Jerusalem]. Evig glädje ska vara på deras huvuden. De ska få glädje och fröjd och sorger och suckande ska fly bort. Jag, ja, jag är han som tröstar er. Vem är du, som är rädd för människor som ska dö, och för människobarn som ska bli som gräs? Och har glömt Herren (Jahveh) din skapare, som har sträckt (rullat) ut himlarna [som en bokrulle öppnas och sedan rullas ihop vid tidens slut, se 2 Pet 3:10, här anar vi också krökta rum och fler dimensioner än rum och tid, se även 1 Mos 1:12 Sam 22:10] och lagt jordens grundvalar, och fruktar oavbrutet alla dagar på grund av förtryckarens raseri när han gör sig redo att fördärva. Var är förtryckarens raseri? Han som har blivit nedböjd ska med hast bli fri, och han ska inte dö och hamna i avgrundens djup, inte heller ska bröd fattas honom. För jag är Herren (Jahveh) din Gud (Elohim), som rör upp havet så att dess vågor ryter, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn. Jag har lagt mitt ord i din mun och har övertäckt dig med skuggan av min hand, för att jag ska grunda himlarna och lägga jordens grundvalar och säga till Sion [tempelberget i Jerusalem]: Du är mitt folk! [Detta är den femte och centrala delen i kapitel 49-54.] Vakna upp! Vakna upp! Res dig upp Jerusalem, som har druckit vid Herrens (Jahvehs) hand, bägaren med hans raseri. Du har druckit avskummet av skakningens (skräckens) bägare, ja, druckit ur den till botten. [Skakningens är i verbformen hitpael – som indikerar att man darrar av obeskrivlig skräck, se även vers 22.] Det finns ingen som leder (guidar) henne, av alla söner som hon fött, inte heller är där någon som tar henne vid handen, av alla de söner som hon har uppfostrat. Dessa två ting drabbade dig, vem ska begråta dig? Förödelsen och ödeläggelsen och hungersnöden och svärdet, vem ska trösta dig? Dina söner är avsvimmade, de ligger mitt på gatorna [ordagrant: vid gatornas huvud], som antiloper i ett nät, de är fulla av Herrens (Jahvehs) raseri, av Guds tillrättavisning. Därför, lyssna nu till detta, du drabbade och druckna, fast inte av vin, Så säger Herren din Herre (Adonai Jahveh) och din Gud (Elohim) som hävdar sitt folks sak [Jer 50:34]: Se, jag har tagit ut ur din hand skakningens (skräckens) bägare, bägaren med mitt raseri, för att du inte ska dricka den igen (en gång till; aldrig mer). Jag ska sätta den [straffets bägare] i deras hand som plågat dig [Jer 25:172628], som har sagt till dig (din själ): Böj dig ner, så att vi kan gå över dig (trampa på dig) och du har gjort din rygg till mark, en gata för dem att gå över (trampa på) [Jos 10:24].
Jesaja 51:9-23 Bibel 2000 (B2000)
Vakna upp, vakna upp, klä dig i makt och styrka, Herre! Vakna upp som i forna dagar, som i gången tid. Det var du som högg ner Rahav, du som genomborrade draken. Det var du som torkade ut havet, vattnet i det stora djupet, du som gjorde havsbottnen till en väg, där de befriade kunde tåga fram. De som Herren har friköpt vänder åter. De kommer till Sion med jubel, krönta med evig glädje. Fröjd och glädje följer dem, sorg och suckan flyr. Jag, jag är den som tröstar er. Varför fruktar du människor, de dödliga, som är som gräset? Varför glömmer du Herren, din skapare, han som har spänt upp himlen och lagt jordens grund? Du lever i ständig skräck för förtryckarens vrede. Han står redo att förgöra dig, men vad blir det av förtryckarens vrede? Snart skall den fjättrade befrias, han skall inte läggas i graven, och aldrig skall han sakna bröd. Jag är Herren, din Gud, som rör upp havet i dånande vågor, han vars namn är Herren Sebaot. Jag lade mina ord i din mun och gömde dig under min skyddande hand, jag spände upp himlen och lade jordens grund, jag sade till Sion: »Du är mitt folk.« Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem, du som ur Herrens hand fått hans vredes bägare att dricka, du som måste tömma kalken i botten, bägaren som får dig att ragla. Av alla de söner hon fött är det ingen som leder henne, av alla de söner hon fostrat är det ingen som tar henne vid handen. Dubbelt drabbad är du — vem ömkar dig? Våld och förödelse, svält och svärd — vem tröstar dig? Dina söner ligger hjälplösa i gathörnen, som antiloper i fångstnät, berusade av Herrens vrede, av din Guds raseri. Hör därför detta, du plågade, du som är drucken, fast inte av vin. Så säger din härskare, Herren, din Gud, som kämpar för sitt folk: Bägaren som får dig att ragla tar jag nu ur din hand, kalken, min vredes bägare, skall du inte mer dricka. Jag räcker den till dem som plågat dig, som sade till dig: »Lägg dig ner, vi skall gå här!« och tvang dig att göra din rygg till mark, till en gata att gå på.