Jesaja 41:1-29
Jesaja 41:1-29 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Var tysta inför mig, ni kustländer. Låt folken hämta ny kraft, låt dem komma fram och sedan tala. Låt oss tillsammans träda inför rätta. Vem har låtit denne uppstå i öster, han som möts av rättfärdighet? Vem ger folkslag i hans våld och gör honom till härskare över kungar? Vem gör dem till stoft för hans svärd och som bortblåst halm för hans båge? Han driver bort dem, där han trygg vandrar fram, på vägar där hans fötter aldrig gått. Vem har planerat och utfört detta? Det är han som från begynnelsen kallade fram människors släkten. Jag, HERREN, är den förste och den siste. Jag är denne Gud. Havsländerna ser det och bävar, jordens ändar förskräcks. De närmar sig och kommer. Den ene vill hjälpa den andre och säger till honom: "Var stark!" Den som snidar i trä styrker guldsmeden, och bleckslagaren styrker den som hamrar på städ. Han säger om lödningen: "Den är god" och nitar fast avguden, så att den inte faller omkull. Men du Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du ättling av Abraham, min vän! Jag har hämtat dig från jordens ändar, kallat dig hit från dess yttersta hörn och jag har sagt till dig: "Du är min tjänare, dig har jag utvalt och inte förkastat." Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand. Se, alla som hatar dig skall komma på skam och blygas. Dina motståndare skall bli till intet och förgås. Du skall söka efter dina motståndare men inte finna dem. De som strider mot dig skall gå under och bli till intet. Ty jag är HERREN, din Gud, som fattar din högra hand och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig. Frukta därför inte, du mask Jakob, ni Israels män. Jag hjälper dig, säger HERREN. Israels Helige är din återlösare. Se, jag gör dig till en ny tröskvagn med skarpa taggar. Du skall tröska sönder berg och krossa dem till stoft och göra höjder lika agnar. Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall föra bort dem och stormen skingra dem. Men själv skall du fröjda dig i HERREN, jubla över Israels Helige. De betryckta och fattiga söker förgäves efter vatten, deras tunga förtorkar av törst. Men jag, HERREN, skall bönhöra dem, Israels Gud skall inte överge dem. Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna. Jag skall göra öknen till sjö och torrt land till källsprång. Jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen med myrten och olivträd. På hedmarken skall jag plantera cypress tillsammans med alm och buxbom, för att man tillsammans skall se och veta, ge akt på och förstå att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det. För fram er sak, säger HERREN, kom med era bevis, säger Jakobs Konung. Låt dem komma och förkunna för oss vad som skall ske. Var finns era tidigare utsagor? Lägg fram dem, så skall vi ge akt på dem och se efter hur de har gått i fullbordan. Eller låt oss höra vad som skall komma. Tala om vad som skall hända i framtiden, så att vi kan se att ni är gudar. Gör något, vad det vara må, så att vi alla häpnar när vi ser det. Men se, ni är mindre än ett intet, ert verk är ingenting alls. Den som väljer er är avskyvärd. Jag har låtit en man uppstå i norr, och han kommer ifrån öster. Han skall åkalla mitt namn. Han skall gå fram över de styrande, som vore de lerjord, lik en krukmakare som trampar lera. Vem talade om detta från begynnelsen, så att vi fick veta det, eller i förväg så att vi kunde säga: "Han har rätt". Det fanns ingen som talade om det, ingen som lät oss höra det, ingen som hörde er tala om det. Jag är den förste som säger till Sion: "Se, där är de!", den förste som ger Jerusalem detta glädjebud. Jag ser mig om, men här finns ingen. Av dessa är det ingen som kan ge besked, ingen som kan ge ett svar på min fråga. Se, de är alla fåfänglighet, deras verk är ett intet, deras avgudabilder är vind och tomhet.
Jesaja 41:1-29 Karl XII 1873 (SK73)
Tige öarna för mig, och folken stärke sig, träde fram, och tale; låt oss gå till rätta med hvarannan. Ho hafver uppväckt den rättfärdiga östanefter? Ho kallade honom att han gå skulle? Ho gaf Hedningarna och Konungarna för honom, att han dem öfvermägtig vardt, och gaf dem för hans svärd, såsom stoft, och för hans båga, såsom förströdda agnar; Och han jagade efter dem, och gick det igenom med frid, och vardt intet trött af vägen? Ho verkar det, och gör det, och kallar alla menniskor, den ena efter den andra, allt ifrå begynnelsen? Jag Herren är både den förste och den siste. Då öarna sågo det, fruktade de sig, och jordenes ändar förskräckte sig; de nalkades, och kommo fram. Den ene halp den andra, och sade till sin nästa: Var tröst. Timbermannen tog guldsmeden till sig, och gjorde bleckskifvorna släta med hammaren på städet, och sade: Det vill väl stå. Och de fäste det med naglar, att det icke skulle stå ostadigt. Men du Israel, min tjenare, Jacob, den jag utvalt hafver, du Abrahams mins väns säd; Den jag styrkt hafver allt ifrå verldenes ända, och hafver kallat dig, ifrå hennes väldiga, och sade till dig: Du skall vara min tjenare; ty jag utkorar dig, och bortkastar dig icke; Frukta dig intet, jag är med dig; vik icke af, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjelper dig ock, jag håller dig vid magt, genom mina rättfärdighets högra hand. Si, alle de som dig hätske äro, skola till spott och skam varda, och blifva såsom intet, och de män, som med dig träta, skola förgås; Så att du skall fråga efter dem, och icke finna dem. De män, som med dig kifva, skola, varda såsom intet, och de män, som emot dig strida, skola få en ända; Ty jag är Herren din Gud, den dina högra hand stärker, och säger till dig: Frukta dig intet; jag hjelper dig. Så frukta dig nu intet, du matker Jacob, I fattige hop Israel. Jag hjelper dig, säger Herren, och din förlossare, den Helige i Israel. Si, jag hafver gjort dig till en ny skarp tröskovagn, den taggar hafver, att du skall tröska berg och sönderstöta dem, och göra högarna såsom stoft. Du skall förströ dem, att vädret skall föra dem bort, och väderflagor förskingra dem; men du skall vara glad i Herranom, och berömma dig af Israels Heliga. De elände och fattige söka vatten, och der är intet. Deras tunga borttorkas för törst; men jag Herren vill höra dem. Jag Israels Gud vill icke öfvergifva dem; Utan jag vill öppna vattufloder på höjderna, och källor midt på markene. Jag vill göra öknena till vattusjöar, och torra landet till vattukällor. Jag vill gifva i öknene cedren, furo, myrten och oljoträ. Jag vill gifva på markene gran, bok och buxbom tillhopa; På det man må se och känna, och förmärka och förstå tillsammans, att Herrans hand hafver detta gjort, och den Helige i Israel hafver detta skapat. Så låter edra sak komma fram, säger Herren. Bärer fram der I uppå stån, säger Konungen i Jacob. Låt dem träda fram, och förkunna oss hvad tillkommande är; förkunner oss och propheterer något framföreåt; låt oss akta deruppå med vår hjerta, och märka huru det härefter gå skall, eller låter oss dock höra hvad tillkommande är. Förkunner oss hvad härefter komma skall, så vilje vi märka, att I ären gudar. Görer antingen godt eller ondt, så vilje vi derom tala, och skåda tillsammans. Si, I ären af intet, och edart verk är ock intet, och den eder utväljer, är en styggelse. Men jag uppväcker en af nordan, och han kommer östanefter. Han skall predika dem i mitt Namn, och han skall gå öfver de väldiga, såsom öfver ler, och skall trampa ler, såsom en krukomakare. Ho kan något förkunna af begynnelsen, att vi måge begripat; eller prophetera framföreåt, att vi måge säga: Du talar rätt? Men här är ingen förkunnare, ingen som något höra låter, ingen som af eder ett ord höra må. Jag är den förste, som till Zion säger; Si, der är det, och gifver Jerusalem Predikare. Men jag skådar dit, men der är ingen; och ser ibland dem, men der är ingen rådgifvare. Jag frågar dem, men då svara de intet. Si, det är alltsammans vedermöda, och intet med deras väsende; deras afgudar äro icke utan ett väder och fåfängelighet.
Jesaja 41:1-29 Svenska 1917 (SVEN)
Tigen, I havsländer, och lyssnen till mig, och må folken hämta ny kraft; må de så komma fram och tala, ja, låt oss med varandra träda inför rätta. Vem har i öster låtit denne uppstå, som mötes av seger, var han går fram? Vem giver folkslag i hans våld och gör honom till härskare över konungar? Vem gör deras svärd till stoft och deras bågar till strå som föres bort av vinden? Han förjagar dem, där han går lyckosam fram, vanliga vägar trampar icke hans fot. Vem har verkat och utfört detta? Det har han som från begynnelsen kallade människors släkten fram: jag, HERREN, som är den förste och som intill det sista är densamme. Havsländerna se det och frukta, och jordens ändar förskräckas. Man närmar sig till varandra och kommer tillhopa. Den ene vill hjälpa den andre; han säger till den andre: »Fatta mod!» Träsnidaren sätter mod i guldsmeden, bleckslagaren i den som hamrar på städ. Han säger om lödningen: »Den är god» och fäster bilden med spikar, så att den ej faller omkull. Men du Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du ättling av Abraham, min vän, du som jag har hämtat från jordens ändar och kallat hit från dess yttersta hörn och till vilken jag har sagt: »Du är min tjänare, dig har jag utvalt och icke försmått», frukta icke, ty jag är med dig; var ej försagd, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig ock, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand. Se, alla som äro dig hätska skola komma på skam och blygas; dina motståndare skola bliva till intet och skola förgås. Du skall söka efter dina vedersakare, men icke finna dem; ja, de som strida mot dig skola bliva till intet och få en ände. Ty jag är HERREN, din Gud, som håller dig vid din högra hand och som säger till dig: Frukta icke, jag hjälper dig. Så frukta nu icke, du mask Jakob, du Israels lilla hop. Jag hjälper dig, säger HERREN; din förlossare är Israels Helige. Se, jag gör dig till en tröskvagn, ny och med skarpa taggar, så att du skall söndertröska berg och krossa dem till stoft och göra höjder lika agnar. Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall föra dem bort och stormen förskingra dem; men du själv skall fröjda dig i HERREN och berömma dig av Israels Helige. De betryckta och fattiga söka förgäves efter vatten, deras tunga försmäktar av törst; men jag, HERREN, skall bönhöra dem, jag, Israels Gud, skall icke övergiva dem. Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna; jag skall göra öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång. Och jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen jämte myrten och olivträd och skall på hedmarken plantera cypress tillsammans med alm och buxbom, för att man skall både se och veta och akta på och förstå, att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det. Så träden nu fram med eder sak, säger HERREN; kommen med edra bevis, säger Jakobs konung. Ja, må man komma med dem och förkunna för oss, vad som skall ske. Var äro edra forna utsagor? Läggen fram dem, för att vi må akta på dem och se till, huru de hava gått i fullbordan. Eller låten oss höra, vad som nu skall komma, förkunnen, vad framdeles skall hända, för att vi må se, att I ären gudar. Ja, gören någonting, vad det nu vara må, så att vi alla häpna, när vi se det. Men se, I ären ett intet, och edert verk är alls intet; den som utväljer eder är en styggelse. Jag lät i norr en man uppstå, och han kom, ja, i öster en som skulle åkalla mitt namn; och han skulle gå fram över landsherrarna, såsom vore de lerjord, lik en krukmakare, som trampar lera. Vem förkunnade detta förut, så att vi fingo veta det, eller i förväg, så att vi kunde säga: »Du hade rätt»? Ingen fanns, som förkunnade det, ingen, som lät oss höra det, ingen, som hörde eder tala därom. Jag är den förste, som säger till Sion: »Se, se där äro de», den förste, som bringar Jerusalem detta glädjens budskap. Jag ser mig om, men här finnes ingen, ingen bland dessa, som kan giva besked; ingen som kan giva ett svar på min fråga. Se, de äro allasammans fåfänglighet, deras verk äro ett intet, deras beläten vind och tomhet.
Jesaja 41:1-29 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Var tysta inför mig, ni kustländer. Låt folken hämta ny kraft, låt dem komma fram och sedan tala. Låt oss tillsammans träda inför rätta. Vem har i öster uppväckt honom som möts av rättfärdighet? Vem ger folk i hans våld och gör honom till härskare över kungar? Vem gör dem till stoft för hans svärd, till bortblåst halm för hans båge? Han förföljer dem och går trygg fram, på vägar där hans fötter aldrig gått. Vem har planerat och utfört detta? Det är han som från begynnelsen kallade fram människors släkten. Jag, HERREN, är den förste och hos de sista. Jag Är. Havsländerna ser det och bävar, jordens ändar darrar. De närmar sig och kommer. Den ene vill hjälpa den andre och säger till honom: "Var stark!" Hantverkaren styrker guldsmeden, bleckslagaren den som hamrar på städet. Han säger om lödningen: "Den är bra!" och nitar fast avguden så att den inte faller omkull. Men du Israel, min tjänare, du Jakob som jag utvalt, du ättling till Abraham, min vän! Jag har hämtat dig från jordens ändar, kallat dig från dess yttersta hörn och sagt till dig: "Du är min tjänare, dig har jag utvalt och inte förkastat." Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand. Se, alla som hatar dig ska få skämmas och blygas. Dina motståndare ska bli till intet och förgås. Du ska söka efter dina motståndare men inte finna dem. De som strider mot dig ska gå under och bli till intet, för jag är HERREN din Gud som tar din högra hand och säger till dig: Var inte rädd, jag hjälper dig. Var inte rädd, du mask Jakob, ni Israels män. Jag hjälper dig, säger HERREN. Israels Helige är din återlösare. Se, jag gör dig till en ny trösksläde med skarpa taggar. Du ska tröska sönder berg och krossa dem till stoft och göra höjder till agnar. Du ska kasta dem med kastskovel, och vinden ska föra bort dem och stormen skingra dem. Och själv ska du jubla i HERREN, ha din ära i Israels Helige. De svaga och fattiga söker efter vatten, men det finns inget, deras tunga torkar av törst. Men jag, HERREN, ska bönhöra dem, Israels Gud ska inte överge dem. Jag ska låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna. Jag ska göra öknen till sjö och torrt land till källsprång. Jag ska sätta cedrar och akacieträd i öknen, med myrten och olivträd. På hedmarken ska jag plantera cypress med alm och buxbom, för att man tillsammans ska se och veta, betänka och förstå att HERRENS hand har gjort det, att Israels Helige har skapat det. För fram er sak, säger HERREN, kom med era bevis, säger Jakobs Kung. Låt dem komma och berätta för oss vad som ska ske. Var finns era tidigare utsagor? Lägg fram dem, så ska vi studera dem och se hur de har uppfyllts. Eller låt oss höra vad som ska komma, tala om vad som ska hända i framtiden så att vi ser att ni är gudar. Gör något, vad som helst, så att vi alla häpnar när vi ser det! Men se, ni är mindre än noll, ert verk är ingenting alls. Den som väljer er är avskyvärd. Jag har låtit en man uppstå i norr, och han kommer från öster. Han ska åkalla mitt namn. Han ska gå fram över de styrande som över lerjord, lik en krukmakare som trampar lera. Vem talade om det från begynnelsen så att vi fick veta det, eller i förväg så att vi kunde säga: "Han har rätt"? Det fanns ingen som talade om det, ingen som lät oss höra det, ingen som hörde er tala om det. Jag är den förste som säger till Sion: "Se, där är de!", jag ger Jerusalem en glädjebudbärare. Jag ser mig om, men här finns ingen. Av dessa kan ingen ge besked, ingen ge ett svar på min fråga. Se, de är alla förgängliga, deras verk är ingenting, deras avgudabilder är vind och tomhet.
Jesaja 41:1-29 nuBibeln (NUB)
”Var tysta inför mig, ni länder bortom havet! Låt folken få ny kraft. Låt dem komma fram och tala, låt oss tillsammans komma inför rätta. Vem har satt honom i rörelse från öster, kallat honom i rättfärdighet? Folk överlämnas åt honom, kungar underkuvas. Hans svärd gör dem till stoft, de blåser bort som agnar för hans båge. Han förföljer dem och drar oskadd vidare på vägar där han inte färdats tidigare. Vem har planerat och gjort detta? Han som kallat fram människosläktena i begynnelsen, jag, HERREN, som är den förste och den siste.” Länderna bortom havet ser på detta med skräck, hela jorden darrar. De närmar sig, de kommer samman, den ene vill hjälpa den andre och säger till honom: ”Var stark!” Träsnidaren uppmuntrar guldsmeden, och den som gjuter uppmuntrar den som står vid städet. Han säger om lödningen: ”Det här blir bra.” Han spikar fast avgudabilden, så att den står stadigt. ”Men du, Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du Abrahams ättling, min vän, du som jag har hämtat från jordens ände och kallat från dess mest avlägsna hörn, till dig har jag sagt: ’Du är min tjänare,’ jag har utvalt dig och ska inte stöta bort dig. Var inte rädd, jag är med dig. Var inte ängslig, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig. Jag uppehåller dig med min rättfärdighets hand. Alla som rasar mot dig ska få blygas och stå med skam. De som står emot dig kommer att göras till intet och förgås. Du letar efter dina motståndare men kommer inte att finna dem, de som fört krig mot dig ska omintetgöras och bli till intet. Jag är HERREN, din Gud, jag håller dig vid handen och säger till dig: Var inte rädd. Jag hjälper dig. Var inte rädd, du mask Jakob, du lilla Israel. Jag hjälper dig, säger HERREN, din befriare, Israels Helige. Jag ska göra dig till en tröskmaskin, ny och med vassa taggar. Du ska tröska bergen till grus och höjderna till agnar. Du ska kasta upp dem i luften, och vinden ska blåsa bort dem. En stormvind ska sprida dem åt alla håll. Men du ska glädja dig i HERREN, jubla över Israels Helige. De fattiga och lidande söker vatten, men det finns inget. Deras tungor torkar ut av törst. Men jag, HERREN, ska svara dem. Jag, Israels Gud, ska aldrig överge dem. Jag ska låta floder rinna fram uppe på höjderna och källor av vatten springa upp i dalarna. Jag ska göra öknen vattenrik och förtorkade områden rika på källor. I öknen ska jag plantera ceder, akacia, myrten och olivträd, jag ska sätta cypresser i ödemarken tillsammans med alm och pinje. Så ska alla se och veta, begrunda och förstå, att det är HERREN som har gjort det, att Israels Helige har skapat det. Lägg fram er sak, säger HERREN, presentera era argument, säger Jakobs kung. Låt dem stiga fram och tala om för oss vad som händer, och vad som har hänt, för att vi ska kunna begrunda hur det blev. Eller berätta för oss vad som ska ske i framtiden. Tala om för oss vad som ligger i framtiden, så att vi förstår att ni är gudar. Gör något, gott eller ont, så att vi alla kan se det och förundras. Men ni är mindre än ingenting och kan inte göra något alls. Den som väljer er är avskyvärd. Men jag har satt en man i rörelse från norr, han kommer från öster och åkallar mitt namn. Han trampar ner furstar som om de vore grus, så som en krukmakare knådar sin lera. Vem har talat om detta från början, så att vi fick veta det, i förväg, så att vi kunde säga att han hade rätt? Det fanns ingen, inte en enda förutsade något, inte ett ord hördes från er. Jag är den förste som säger till Sion: ’Se! De är här!’ Jag kommer med glädjebudskap till Jerusalem. Jag ser mig om, men här finns ingen. Bland dessa finns ingen som har råd att ge, ingen som svarar när jag frågar. De är värdelösa, de uträttar ingenting. Dessa beläten är bara luft och tomhet.
Jesaja 41:1-29 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Var tysta (lämna ifred, var som döva, säg inte ett ord, håll tand för tunga) nära (intill, med) mig, ni öar (kustländer), och låt folken förnya (gro, spira, blomstra som växter som får ny kraft på våren) sin styrka (kraft). Låt dem komma nära och sedan låt dem tala, låt oss komma samman (närma oss varandra) tillsammans för att döma. Vem [förutom Gud] har rest upp någon från öster (soluppgången), som kallar på rättfärdighet till hans steg [ordagrant: ben/ fötter]? [Den persiske kungen Kyros (600-530 f.Kr.) kom från öst, se Jes 44:28. I vers 25 nämns även norr – vilket korrekt beskriver hur han kom via Babylon i norr. Texten säger inte att Kyros i sig är rättfärdig, men han gör det som är rättfärdigt och befriar judarna från deras fångenskap.] Han ger (lägger) länderna framför honom och låter honom regera över kungar. Hans svärd gör dem till stoft, hans båge gör dem till agnar som blåser bort (följer med vinden). Han jagar dem och går vidare (korsar över) i frid (trygghet, säkerhet – shalom). Den välkända (breda) stigen beträder han inte med sina fötter. [Han vägrar att gå på ondskans allfarvägar.] Vem har format och gjort det? Han som har kallat generationerna från begynnelsen. Jag, Herren (Jahveh) – är den förste och den siste i evighet – jag är Han (den Evige och för alltid densamme). [Den förste (hebr. rishon) har sin rot i ordet för huvud. Den siste (hebr. acharonim) står i plural! Därför betyder det att han är den evigt siste, det kan aldrig någonsin komma något eller någon efter honom. I den hebreiska texten finns, centralt mellan den förste och den siste, också ordet et (skrivs på hebreiska med första bokstaven alfa och sista tav). Det är en partikel som aldrig översätts, men som motsvarar grekiskans alfa och omega, se 1 Mos 1:1. Här står uttrycket den förste och den siste alltså två gånger i samma mening. I hebreiskan betyder det att detta är en absolut sanning som är kompromisslös och aldrig kan förändras.] Öarna (kustländerna) såg det och bävade, jordens yttersta hörn darrade (skakade som av en jordbävning), de närmade sig och kom, var och en hjälpte sin granne och var och en sa till sin bror: ”Var stark (fast, säker, tapper)!” [Hebr. chazaq används flera gånger i detta kapitel. Betydelsen är att ta ett stadigt tag om någon eller något (vers 9, 13), men även bildligt att ingjuta mod och vara tapper som i denna vers och i Jos 1:679.] Snickaren stärker (ingjuter mod i) guldsmeden och han som använder hammaren (ingjuter mod i) den som smider på städet och säger om lödningen: ”Den är bra”, och han fäster den med spikar så att den inte ska förflyttas. Israel, du min tjänare, Jakob, som jag har utvalt [Jes 44:1], ättling till Abraham, min vän [1 Mos 12:1-3182 Krön 20:7Jak 2:23], dig som jag hämtade [tog tag i min hand för att leda tillbaka] från jordens ände, kallade från dess bortersta hörn och till vilken jag har sagt: Du är min tjänare, jag har utvalt dig, jag förskjuter dig inte. Var inte rädd (frukta inte), för jag är med dig; förfäras inte [se dig inte hela tiden ängsligt om], för jag är din Gud (Elohim). Jag styrker dig [gör dig ståndaktig, frimodig och alert], ja, jag hjälper (bistår, undsätter, omger) dig, ja, jag uppehåller (stödjer) dig med min rättfärdighets högra hand (ordagrant: min rättfärdighets högra)! [Ordet för hand eller arm finns inte med i den hebreiska grundtexten, se även vers 13. I denna typ av kontext syftar ”min högra” på höger arm eller hand. Ett annat exempel är då Jakob välsignar och sträcker ut sina händer, se 1 Mos 48:14. Guds högra hand är ett uttryck för Guds mäktiga kraft, dvs. hur han griper in, beskyddar och bevarar, se 2 Mos 15:6Ps 63:9.] Se, alla som var arga på dig ska komma på skam och bli förvirrade. De som argumenterade mot dig ska bli till intet och förgås (försvinna, upphöra att existera). Du ska leta efter dem men inte finna dem, de som var fientliga mot dig, de ska bli helt tillintetgjorda – ett ingenting, de som krigade mot dig. [En trefaldig stegring av fienderna ges här i vers 11-12, från ilska, verbal konfrontation till rent krig! Det är också ett kiastiskt mönster i vers 9-10 och 13-14 med orden hebr. chazaq (hämtade/håller), ”din högra”, ”jag ska hjälpa dig” och ”frukta inte” ytterst.] För jag, Herren (Jahveh) din Gud (Elohim), som håller (upprätthåller, styrker) din högra hand (ordagrant: din högra), säger till dig: ”Frukta inte (var aldrig någonsin rädd), jag hjälper dig”. Frukta inte (var aldrig någonsin rädd) du mask, Jakob, och ni Israels män, jag hjälper dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), din Återlösare – Israels Helige. Se, jag gör dig till en ny tröskvagn med skarpa tänder, du ska tröska berg och mala dem till smått och låta kullarna bli som agnar. Du ska blåsa på dem och vinden ska bära bort dem och virvelvinden ska sprida ut (förskingra) dem, men du ska glädja dig i Herren (Jahveh). I Israels Helige ska du ha din ära. De fattiga och behövande söker efter vatten men där finns inget och deras tunga förgås av törst. Jag, Herren (Jahveh), ska svara dem. Jag, Israels Gud (Elohim), ska aldrig överge dem. Jag ska öppna floder på de kala höjderna och källsprång mitt i dalarna. Jag ska göra vildmarken till en vattenrik sjö och det torra landet till vattenkällor. I öknen ska jag plantera cedrar och akaciaträd och myrten och olivträd (bokstavligt olja). I ödemarken ska jag plantera cypresser, platanträd [stora träd – upp till 40 meter höga] och lärkträd tillsammans. För att de ska se och veta (djup, intim kunskap) och överväga och tillsammans förstå, att det är Herrens (Jahvehs) hand som har gjort detta och att det är den Helige i Israel som har skapat det. Presentera (konstruera) ditt ärende, säger Herren (Jahveh), för fram dina orsaker (anledningar, förklaringar), säger Jakobs Kung. Låt dem föra fram dem [avgudarna] och berätta för oss vad som ska ske (hända i framtiden). De forna tingen, vad var de? Berätta för oss, så att vi kan överväga (ordagrant: sätta vårt hjärta till) dem och veta hur de har uppfyllts. Eller låt oss höra vad som ska komma. Berätta om de ting som ska ske härefter, så att vi vet att ni är gudar. Ja, gör gott eller gör ont, så att vi kan slås av förundran [när vi alla ser oss om] tillsammans. Se, ni är ingenting och ert arbete är ingenting, en styggelse är han som väljer er (väljer att tro och lita på er). Jag har rest upp en från norr och han kommer, från solens uppgång en som åkallar mitt namn, och han ska komma över ledarna som kokande murbruk och som krukmakaren som trampar lera. Vem har berättat från början för att vi ska veta (ha djup, intim kunskap), och från före tiden (innan tiden startade), för att vi ska kunna säga att han har rätt? Där finns ingen som berättar, inte heller någon som hör, och ingen som lyssnar till dina ord. Jag ska ge ett förebud till Sion [tempelberget i Jerusalem]: ”Se (hebr. hineh), se (hebr. hen) dem”, och till Jerusalem en budbärare med gott budskap. Jag ser mig omkring [bland avgudarna], men där finns ingen människa [ingen som kan tala profetiskt] – ingen ibland dem som kan ge råd, ingen som jag skulle kunna fråga och få svar av. Se, allesammans, deras arbete är förgängligt (tomhet, ingenting), deras gjutna beläten (avgudar) är vind och förvirring.
Jesaja 41:1-29 Bibel 2000 (B2000)
Var tysta inför mig, ni fjärran länder, lägg handen för munnen, alla folk! Må de stiga fram och få ordet. Låt oss mötas till rättegång. Vem har från öster manat fram den man som segrar vart han går? Vem lämnar folken i hans våld och låter honom störta kungar? Hans svärd gör dem till stoft, hans båge gör dem till boss i vinden. Han förföljer dem och drar oskadd fram, hans fötter snuddar knappt vid marken. Vems verk är detta, vem har gjort det? Han som i begynnelsen kallade fram släktena, jag, Herren, som var den förste och som ännu för de sista är densamme. Fjärran länder ser det och bävar, hela jorden darrar. De har kommit samman. Alla hjälper varandra och sporrar sina kamrater. Guldsmeden sporras av gjutaren, klensmeden av den som hamrar. Han berömmer lödningen och spikar fast gudabilden, så att den står stadigt. Israel, du min tjänare, Jakob, som jag har utvalt, ättling till Abraham, min vän, du som jag hämtade från jordens ände, kallade från dess bortersta hörn — till dig sade jag: Du är min tjänare, jag har utvalt dig, jag förskjuter dig inte. Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand. Alla som vänder sin vrede mot dig får blygas och stå med skam. De män som ligger i fejd med dig skall bli till intet och förgås. De män som har slagits med dig skall du söka men inte finna. De män som fört krig mot dig skall bli till intet, ett ingenting. Ty jag är Herren, din Gud, jag tar dig vid handen och säger till dig: Var inte rädd, jag hjälper dig. Var inte rädd, Jakob, lilla kryp, Israel, du stackars mask. Jag hjälper dig, säger Herren, Israels Helige är din befriare. Jag gör dig till en skarpeggad trösksläde, en ny med vassa taggar. Du skall tröska bergen till stoft, höjderna till agnar. Du skall vanna dem, vinden skall ta dem, en stormvind skall skingra dem. Men du skall glädjas över Herren, över Israels Helige får du jubla. De fattiga och svaga söker vatten — förgäves. Tungan torkar av törst. Jag, Herren, hör deras bön, Israels Gud sviker dem inte. Floder skall rinna fram på kala höjder, källor springa upp på slätten. Jag gör öknen rik på vatten, gör det torra landet till oaser. Ceder planterar jag i öknen, akacia, myrten och vildoliv, jag sätter cypresser i ödemarken tillsammans med almar och pinjer. Så skall alla se och veta, besinna och förstå, att Herrens hand har utfört detta, att Israels Helige skapat det. Lägg fram er sak, säger Herren, anför era bevis, säger Jakobs konung. Må de stiga fram och förklara för oss allt som sker. Förklara det förflutna, så att vi kan begrunda det och förstå det som har skett. Eller tala om för oss vad som skall hända, berätta vad som skall ske härnäst, så att vi förstår att ni är gudar. Gör något, gott eller ont, så att vi alla kan se och skåda. Nej, ni är ingenting, det ni gör är mindre än intet. Avskyvärd är den som väljer er. Jag manade fram en man från norr, från öster kallade jag honom. Han trampar på furstar som på jord, som en krukmakare trampar sin lera. Vem berättade det i förväg, så att vi visste, förutsade det, så att vi såg att det slog in? Ingen förutsade, ingen förkunnade, inte ett ord hördes från er. Jag är den förste som säger det till Sion, jag sänder en glädjebudbärare till Jerusalem. Jag ser mig omkring, men ingen är här, jag talar, men ingen vet råd, ingen kan svara på mina frågor. Nej, de är ingenting, de uträttar intet. Dessa beläten är luft och tomhet.