Hebreerbrevet 9:13-14 - Compare All Versions

Dela

Om nu blod av bockar och tjurar och stänk av askan från en kviga helgar de orena så att de blir rena i yttre mening, hur mycket mer måste då inte blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar så att vi kan tjäna den levande Guden.

Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

Om nu blodet från getter och tjurar och askan från en kviga, som stänktes på de orena, kunde helga dem så att de till det yttre blev rena, hur mycket mer ska då inte blodet från Kristus rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan tjäna den levande Guden. Kristus bar ju fram sig själv som ett felfritt offer åt Gud genom kraften i den eviga Anden.

Om nu redan blodet av bockar och tjurar [] och askan från en [röd] kviga [] kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, hur mycket mer ska då inte den Smordes (Kristi) blod rena våra samveten från döda gärningar så att vi tjänar den levande Guden? Han har genom den evige Anden [den helige Ande eller Jesu Ande] framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud. [Uttrycket ”den evige Anden” kan tolkas som en referens till ”den helige Ande” eller ”Jesu Ande”. Utifrån och sammanhanget, där kontrasten är mellan de temporära jordiska offren och det eviga himmelska offret, syftar det troligtvis på Jesu Ande. Se även .]

Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stänkt på dem som hava blivit orenade, helgar till utvärtes renhet, huru mycket mer skall icke Kristi blod -- då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud -- rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden!

Om människorna i det första förbundet hade gjort något som enligt Moses lag var förbjudet, kunde blodet från getter och tjurar, och vatten blandat med aska från en kviga, i yttre mening befria dem från skuld och göra dem värdiga att komma inför Gud. Hur mycket mer ska då inte blodet från Kristus befria oss från skuld, så att vi blir värdiga att tjäna Gud, han som ger liv. Kristus bar ju fram sig själv som ett felfritt offer åt Gud genom kraften i Guds eviga Ande.

Ty hafver oxablod och bockablod, och strödd aska af kone, helgat de orena, till köttslig renhet; Huru mycket mer skall Christi blod, som hafver sig sjelf obesmittad, genom den Helga Anda, Gudi offrat, rena vårt samvet af de döda gerningar, till att tjena lefvandes Gud?