Hebreerbrevet 4:1-3
Hebreerbrevet 4:1-3 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar. Ty evangeliet har predikats för oss liksom för dem. Men för dem blev ordet som de hörde inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med dem som hörde det. Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: "Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila", och det fastän hans verk stod färdiga sedan världens grund blev lagd.
Hebreerbrevet 4:1-3 Nya Levande Bibeln (BSV)
Guds löfte om att vi ska få vila tillsammans med honom gäller fortfarande. Låt oss därför noga ta vara på varandra, så att vi upptäcker om någon verkar bli efter på vägen. Vi har ju fått höra samma glada budskap om att vi får vila tillsammans med Gud, som de som levde på Moses tid. Men de som hörde budskapet den gången hade ingen nytta av det, eftersom de inte trodde på vad Gud sa. Vi däremot som tror på löftet får uppleva den vila Gud talade om när han sa: "I min vrede svor jag därför en ed och sa: 'De ska inte få komma till den plats där de kan vila tillsammans med mig.' " Och ändå har denna vila väntat på människorna ända sedan Gud skapade världen.
Hebreerbrevet 4:1-3 Karl XII 1873 (SK73)
Så låt oss nu frukta, att vi icke försumme det löfte, som är, att vi skole ingå i hans rolighet; och att ibland oss icke någor tillbakablifver. Ty det är ock oss förkunnadt, så väl som dem; men det halp dem intet att de hörde ordet; efter de, som hörde, satte der icke tro till. Ty vi, som trom, ingåm i rolighetena, som han sade: Såsom jag svor i mine vrede, de skola icke ingå i mina rolighet; der dock de verk fullbordad voro af verldenes begynnelse.
Hebreerbrevet 4:1-3 Svenska 1917 (SVEN)
Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen. Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det. Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan. Det heter också: »Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila», och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt ifrån den tid då världen var skapad.
Hebreerbrevet 4:1-3 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. Evangeliet har förkunnats för oss liksom för dem, men de hade ingen nytta av ordet de hörde eftersom det inte smälte samman i tro med dem som lyssnade. Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma in i min vila . Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens skapelse
Hebreerbrevet 4:1-3 nuBibeln (NUB)
Låt oss därför noga och med fruktan ta vara på varandra, så att ingen blir efter på vägen, medan Guds löfte om att få komma in i hans vila fortfarande gäller. Vi har ju fått höra samma glada budskap som de en gång. Men de som hörde budskapet den gången hade ingen nytta av det, eftersom de inte tog emot det i tro. Vi däremot som tror får gå in i den vila som Gud talade om när han sa: ”Därför svor jag i min vrede: ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ” Ändå har hans verk varit färdiga ända sedan världens skapelse.
Hebreerbrevet 4:1-3 Svenska Kärnbibeln (SKB)
[Sista delen i Ps 95, som citerades i Heb 3:11 handlar om Guds vila.] När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. För det glada budskapet har blivit predikat för oss också, på samma sätt som för dem [israeliterna i öknen]. Men för dem blev budskapet de hörde till ingen nytta, eftersom de inte kombinerade (förenade, blandade) det med tro. Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma in i min vila. [Ps 95:11] Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades]
Hebreerbrevet 4:1-3 Bibel 2000 (B2000)
Låt oss alltså se till att ingen av er tror sig vara för sent ute, medan löftet att få komma in i hans vila ännu står kvar. Också vi har fått del av det glada budskapet alldeles som de en gång. För dem som då hörde ordet var det till ingen nytta, eftersom de inte tog emot det i tro. Vi däremot som har kommit till tro får gå in i den vila om vilken han har sagt: Och jag svor i min vrede: Aldrig skall de komma in i min vila , detta fast hans verk var färdigt med världens skapelse.