Hesekiel 8:1-6
Hesekiel 8:1-6 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När jag i det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden, satt i mitt hus och de äldste i Juda satt hos mig, kom Herrens, HERRENS hand över mig. Och jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld. Från det som såg ut att vara hans höfter och neråt var eld. Men från hans höfter och uppåt syntes något som liknade strålande ljus och var som glänsande metall. Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte mig upp mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden som uppväckt Guds vrede hade sin plats. Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten. Han sade till mig: "Du människobarn, lyft nu upp dina ögon mot norr." När jag lyfte mina ögon mot norr, fick jag vid själva ingången norr om altarporten se den avgudabild som hade väckt Guds vrede. Han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de gör? Det är mycket vidriga ting som Israels hus här bedriver så att jag måste lämna min helgedom. Men du skall få se mer och än värre vidrigheter."
Hesekiel 8:1-6 Karl XII 1873 (SK73)
Och det begaf sig uti sjette årena, på femte dagen i sjette månadenom, att jag satt i mino huse, och de äldste af Juda såta för mig; der föll Herrans Herrans hand öfver mig. Och si, jag såg, att hvad som nedanför hans länder var, det var lika som en eld, men ofvan hans länder var det ganska klart. Och han räckte ut lika som ena hand, och fattade mig i mitt hufvudhår; så upptog mig ett väder emellan himmel och jord, och förde mig till Jerusalem uti ene Guds syn, till den innersta dörrena, som norrut är, der ett beläte stod, husherranom till förtret. Och si, der var Israels Guds härlighet, lika som jag henne tillförene sett hade i markene. Och han sade till mig: Du menniskobarn, lyft din ögon upp norrut. Och då jag upplyfte min ögon norrut, si, då stod det förtretliga belätet norrut vid altareporten, der man ingår. Och han sade till mig: Du menniskobarn, ser du ock hvad desse göra; nämliga den stora styggelsen, som Israels hus här gör, att de ju skola drifva mig långt ifrå minom helgedom? Men du skall ännu se större styggelser.
Hesekiel 8:1-6 Svenska 1917 (SVEN)
Och i sjätte året, i sjätte månaden, på femte dagen i månaden, när jag satt i mitt hus och de äldste i Juda sutto hos mig, kom Herrens, HERRENS hand där över mig.Hes. 1,3 f. Och jag fick se något som till utseendet liknade eld; allt, ända ifrån det som såg ut att vara hans länder och sedan allt nedåt, var eld. Men från hans länder och sedan allt uppåt syntes något som liknade strålande ljus, och som var såsom glänsande malm. Och han räckte ut något som var bildat såsom en hand och fattade mig vid en lock av mitt huvudhår; och en andekraft lyfte mig upp mellan himmel och jord och förde mig, i en syn från Gud, till Jerusalem, dit där man går in till den inre förgården genom den port som vetter åt norr, där varest avgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, hade sin plats.2 Krön. 33,7, Och se, där syntes Israels Guds härlighet, alldeles sådan som jag hade sett den på slätten. Och han sade till mig: »Du människobarn, lyft upp dina ögon mot norr.» När jag nu lyfte upp mina ögon mot norr, fick jag se avgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, stå där norr om altarporten, vid själva ingången. Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du vad de göra här? Stora äro de styggelser som Israels hus här bedriver, så att jag måste draga långt bort ifrån min helgedom; men du skall få se ännu flera, större styggelser.»
Hesekiel 8:1-6 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
I det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden, satt jag i mitt hus och de äldste i Juda satt hos mig. Då kom Herren GUDS hand över mig. Och jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld. Från det som såg ut att vara hans höfter och neråt var eld. Men från hans höfter och uppåt syntes något som liknade strålande ljus och var som glänsande metall. Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte upp mig mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden stod som väckt Guds vrede. Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten. Han sade till mig: ”Människobarn, lyft din blick mot norr.” När jag lyfte min blick mot norr, fick jag vid själva ingången norr om altarporten se den avgudabild som hade väckt Guds vrede. Han sade till mig: ”Människobarn, ser du vad de gör? Det är så hemska vidrigheter Israels hus ägnar sig åt här att jag måste lämna min helgedom. Men du ska få se mer och ännu värre vidrigheter.”
Hesekiel 8:1-6 nuBibeln (NUB)
Det sjätte året, på femte dagen i den sjätte månaden, satt jag i mitt hem, med de äldste i Juda sittande framför mig. Då kom Herrens, HERRENS hand över mig. Jag såg en gestalt som liknade en människa. Från det som tycktes vara hans höfter och nedåt syntes eld, och från hans höfter och uppåt var det som strålande ljus och glödande metall. Han sträckte fram något som liknade en hand och tog tag i mitt hår. Och Anden lyfte mig upp mellan jord och himmel och förde mig i Guds syner till Jerusalem, till ingången till den inre porten, den mot norr, där den avgudabild stod som hade provocerat Herrens svartsjuka vrede. Där var Israels Guds härlighet, precis som jag tidigare hade sett den nere i dalen. Han sa till mig: ”Du människa, titta åt norr!” Jag tittade då åt norr, och där, vid ingången norr om altaret, stod själva vredesbilden. Och han sa till mig: ”Du människa, ser du vad de gör? Israeliterna bedriver ytterst avskyvärda ting här, så att jag måste lämna min helgedom. Men du ska få se ting som är ännu mer avskyvärda.”
Hesekiel 8:1-6 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Och det hände i det sjätte året [efter kung Jojakins fångenskap, se Hes 1:2], i den sjätte månaden [elul] på den 15:e dagen i månaden [17 sep, 592 f.Kr.], att jag satt i mitt hus och Juda äldste satt framför mig och Herrarnas Herres (Adonai Jahvehs) hand föll över mig där. Och jag såg och se, något (någon) som liknade utseendet (skenet) av eld. Från höfterna och nedåt var utseendet eld och från höfterna och uppåt var utseendet strålande som spektrumets färger. Och formen av en hand sträcktes fram och jag togs i en lock på mitt huvud, och en ande (vind) lyfte upp mig mellan jorden och himlarna och förde mig in i en syn från Gud, till Jerusalem, till öppningen i porten av den inre gården som vetter mot norr. Där fanns svartsjukans (avundsjukans) avbildade tron som provocerar (anstiftar) till svartsjuka (avundsjuka). [4 Mos 32:162 Kung 21:72 Krön 33:715] Och se, Israels Guds (Elohims) härlighet var där på samma sätt som i synen jag såg på fältet. Han sa till mig: ”Människobarn lyft nu upp dina ögon längs vägen mot norr.” Så jag lyfte upp mina ögon längs vägen mot norr, och se, norr om altarets port var svartsjukans avbildade tron vid ingången. [Tidigare hade Manasse satt upp en avbild av fruktbarhetsgudinnan Ashera i templet som referats i liknande ordalag, se 2 Krön 33:715. I templet i Jerusalem sker avgudadyrkan och dagliga offer till hedniska gudar.] Och han sa till mig: ”Människobarn ser du vad de gör? De stora styggelserna som Israels hus begår här, så att jag måste gå långt bort från min helgedom? Men du ska igen (ännu fler gånger) se ännu större styggelser.”
Hesekiel 8:1-6 Bibel 2000 (B2000)
Under det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden, när jag satt i mitt hem med de äldste i Juda hos mig, greps jag där av Herren Guds hand. Jag såg något som tycktes ha mansgestalt. Från vad som föreföll vara hans höfter och neråt var eld, och från hans höfter och uppåt kom liksom ett klart sken, glimmande som vitt guld. Han sträckte ut något som såg ut som en hand och grep mig i håret. En andekraft lyfte mig upp mellan himmel och jord, och i en syn från Gud fördes jag till Jerusalem, fram till öppningen i den inre porten, den som vetter mot norr. Det är där den bild står som väcker Herrens svartsjuka vrede. Och där var Israels Guds härlighet, likadan som jag hade sett den i dalen. »Människa«, sade han till mig, »vänd blicken mot norr.« Jag vände blicken mot norr och såg då norr om porten ett altare, och själva vredesbilden stod vid ingången. »Människa«, sade han till mig, »ser du vad de gör? De vidrigheter israeliterna bedriver här är så oerhörda att jag måste lämna min helgedom. Men du skall få se ännu värre vidrigheter.«