Predikaren 3:1-15
Predikaren 3:1-15 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Allt har sin tid, allt som sker under himlen har sin stund. Födas har sin tid och dö har sin tid, plantera har sin tid och rycka upp det som planterats har sin tid. Dräpa har sin tid, och hela har sin tid. Bryta ner har sin tid, och bygga upp har sin tid. Gråta har sin tid, och le har sin tid. Sörja har sin tid, och dansa har sin tid. Kasta bort stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Ta i famn har sin tid och avhålla sig från famntag har sin tid. Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid. Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid. Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid. Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? Jag såg den möda Gud har gett människors barn att sträva med. Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden. Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra gott så länge de lever. Och när en människa äter och dricker och finner glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. Jag insåg att allt det Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man skall frukta honom. Det som är, fanns redan förut. Det som kommer att ske, skedde också tidigare. Gud kallar på det förflutna.
Predikaren 3:1-15 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Allt har sin tid, allt som sker under himlen har sin stund. Födas har sin tid och dö har sin tid, plantera har sin tid och rycka upp det som planterats har sin tid. Dräpa har sin tid, och hela har sin tid. Bryta ner har sin tid, och bygga upp har sin tid. Gråta har sin tid, och le har sin tid. Sörja har sin tid, och dansa har sin tid. Kasta bort stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Ta i famn har sin tid och avhålla sig från famntag har sin tid. Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid. Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid. Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid. Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? Jag såg den möda Gud har gett människors barn att sträva med. Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden. Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra gott så länge de lever. Och när en människa äter och dricker och finner glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. Jag insåg att allt det Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man skall frukta honom. Det som är, fanns redan förut. Det som kommer att ske, skedde också tidigare. Gud kallar på det förflutna.
Predikaren 3:1-15 Karl XII 1873 (SK73)
All ting hafva sin tid, och allt det man företager under himmelen hafver sina stund. Födas hafver sin tid, dö hafver sin tid; plantera hafver sin tid, upprycka det som planteradt är hafver sin tid. Dräpa hafver sin tid, läka hafver sin tid; nederbryta hafver sin tid, bygga hafver sin tid. Gråta hafver sin tid, le hafver sin tid; klaga hafver sin tid, dansa hafver sin tid. Förkasta sten hafver sin tid, församia sten hafver sin tid; famntaga hafver sin tid, hafva famntag fördrag hafver sin tid. Uppsöka hafver sin tid, borttappa hafver sin tid; behålla hafver sin tid, bortkasta hafver sin tid. Sönderrifva hafver sin tid, sammansömma hafver sin tid; tiga hafver sin tid, tala hafver sin tid. Älska hafver sin tid, hata hafver sin tid; strid hafver sin tid, frid hafver sin tid. Man arbete huru man vill, så kan man intet mer uträtta. Deraf såg jag den mödo, som Gud menniskomen gifvit hafver, att de deruti skola plågade varda. Men han gör all ting väl i sinom tid, och låter deras hjerta ängslas derom, huru det gå skall i verldene; ty menniskan kan dock icke finna uppå det verk, som Gud gör, hvarken begynnelse eller ända. Derföre märkte jag, att intet är bättre deruti, än att vara glad, och fara väl med sig i sina dagar. Ty hvar och en menniska, som äter och dricker, och är vid ett godt mod i allt sitt arbete, det är en Guds gåfva. Jag märker, att allt det som Gud gör, det består alltid; man kan intet lägga dertill, eller taga derifrå; och sådant gör Gud, på det att man skall frukta honom. Hvad Gud gör, det blitver så, och hvad han göra vill, det måste ske; ty han tänker dertill, och fullföljer det.
Predikaren 3:1-15 Svenska 1917 (SVEN)
Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid. Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid. Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid. Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid. Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid. Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid. Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid. Vad förmån av sin möda har då den som arbetar? Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med. Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort. Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva. Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva. Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom. Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.
Predikaren 3:1-15 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid att födas och en tid att dö, en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade, en tid att dräpa och en tid att hela, en tid att riva ner och en tid att bygga upp, en tid att gråta och en tid att skratta, en tid att sörja och en tid att dansa, en tid att kasta bort stenar och en tid att samla stenar, en tid att ta i famn och en tid att avstå från famntag, en tid att söka upp och en tid att tappa bort, en tid att förvara och en tid att kasta bort, en tid att riva sönder och en tid att sy ihop, en tid att tiga och en tid att tala, en tid att älska och en tid att hata, en tid för krig och en tid för fred. Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? Jag såg den möda som Gud har gett människors barn att sträva med. Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut. Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever. Och när en människa äter och dricker och ser det goda i sin möda, då är det en Guds gåva. Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna.
Predikaren 3:1-15 nuBibeln (NUB)
Allt har sin tid, varje sak under himlen sin tidpunkt: En tid att födas och en tid att dö, en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade, en tid att döda och en tid att hela, en tid att riva ner och en tid att bygga upp, en tid att gråta och en tid att skratta, en tid att sörja och en tid att dansa, en tid att kasta stenar och en tid att samla stenar, en tid att kramas och en tid att låta bli att kramas, en tid att söka och en tid att tappa bort, en tid att behålla och en tid att kasta bort, en tid att riva sönder och en tid att sy ihop, en tid att vara tyst och en tid att tala, en tid att älska och en tid att hata, en tid för krig och en tid för fred. Vad får då arbetaren ut av sin möda? Jag har sett den börda som Gud lagt på människan. Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i deras hjärtan, men människan kan ändå inte fatta Guds gärningar från början till slut. Jag insåg att det inte fanns något bättre för dem än att vara glada och göra gott under sitt liv. Och var och en som kan äta och dricka och finna tillfredsställelse i all sin möda har det också som en gåva från Gud. Jag vet att vad Gud gör består för evigt. Ingenting kan läggas till eller dras ifrån. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. Det som finns har redan varit, det som ska komma har redan funnits. Gud kallar fram det förflutna.
Predikaren 3:1-15 Svenska Kärnbibeln (SKB)
[Vers 1-8 är en stor kiasm. Den inleds i vers 1 där två olika ord för tid används, en bestämd tid och ett intervall av tid. Vers 2-8 består av fjorton par. De tolv första är ordnade i ett fint kiastiskt mönster. Vers 2 börjar med det positiva (födas, plantera). Vers 3-4 vänder på det och börjar med det negativa (döda, bryta ner, gråta, sörja). I mitten speglas kiasmen. Vers 5-6 har den positiva komponenten först. Vers 7 speglar vers 2 och börjar då med den negativa komponenten (riva isär, vara tyst). Vers 8 avslutar med en egen kiasm som ramas in av älska/frid och centralt finns hata och föra krig. Den hör ihop med vers 1, och tillsammans ramar de in hela stycket. Nedan är det positiva ordet fetmarkerat. Att se kiasmen hjälper även i tolkning. En tid att ”kasta bort” (hebr. shalach) stenar i vers 5 måste vara något positivt, och därför är troligaste tolkningen att det har att göra med att utvidga åkermark. Här finns även en kiasm i ordval, vers 6 slutar med samma hebreiska ord för att ”kasta bort” och markerar att vers 5-6 hör ihop som en mindre enhet. Dock är betydelsen i vers 6 den negativa – att kasta bort något.] ______ Till allt finns en bestämd tidpunkt (avtalad, överenskommen tid), och en lämplig tid (period; säsong) till allt behagligt (gott; alla glädjefyllda aktiviteter) under himlarna. En tid att födas (ge födsel) – och en tid att dö, en tid att plantera – och en tid att rycka upp det som planterats, en tid att döda (slakta) – och en tid att läka , en tid att bryta ner – och en tid att bygga upp , en tid att gråta – och en tid att skratta , en tid att sörja – och en tid att dansa , en tid att kasta bort (hebr. shalach) stenar [för att bereda åkermark] – och en tid att samla ihop stenar, en tid att omfamnas (ta i famn, kramas) – och en tid att avstå från omfamning (kramar), en tid att söka (leta upp) – och en tid att förlora, en tid att behålla – och en tid att kasta bort (hebr. shalach), en tid att slita sönder – och en tid att sy ihop , en tid att vara tyst – och en tid att tala , en tid att älska och en tid att hata, en tid för krig, och en tid för fred . ______ Vilken vinning har den som arbetar av det han arbetar med? Jag har sett bestyren, som Gud (Elohim) har gett till människans söner att utöva. Han har gjort allt vackert (lämpligt, passande) för sin (hans) tid [alla mänskliga bestyr (vers 10) och livets kontraster (vers 1-8) har sin fulländning i Gud], han har även gett evigheten (det dolda – hebr. ha olam) i deras hjärtan så att människan inte kan utforska (hitta, förstå) det arbete som Gud (Elohim) har gjort från första början (ordagrant från huvudet) ända till slutet. [Här är enda gången i GT olam står i bestämd form. Detta är den fjärde (och centrala) av sju förekomster i Predikaren. Ordet olam härstammar från alam som betyder dold. En betydelse är något som är dolt och inte kan ses. Ordet har också betydelsen av tidsåldrar som har varit (Pred 1:10) och framtiden och evigheten (Pred 1:4). Senare judisk tolkning översätter ordet med ”världen”. Människan är skapad i Guds avbild (1 Mos 1:27), och i varje människa finns en nedlagd gudslängtan (Rom 1:19).] Jag vet att det inte finns något bättre för dem än att glädja sig och att vara tillfredsställda så länge som de lever. Men också det att varje människa ska äta och dricka och finna glädje i sitt arbete, är en gåva från Gud (Elohim). Jag vet att vad än Gud (Elohim) gör, varar det för evigt. Ingenting kan läggas därtill, inte heller kan något dras därifrån, för så har Gud (Elohim) gjort (ordnat) det för att man ska vörda (frukta, ha gudsfruktan) honom. [Predikarens dubbla ”jag vet” (vers 12 och 14) verkar fungera som en kontrast till ”jag har sett” (vers 10, 16, 22). Det han har sett kommer från observation och erfarenhet, medan ”vetandet” kommer från intuitiv kunskap.] Vad som är har funnits sedan länge och det som ska komma finns redan, och Gud (Elohim) söker det som jagas.
Predikaren 3:1-15 Bibel 2000 (B2000)
Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred. Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda. Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda — det är en gåva från Gud. Jag vet att vad Gud gör består för alltid, ingen kan lägga något därtill, ingen kan dra något därifrån. Så handlar Gud för att man skall bäva inför honom. Det som är har redan varit, det som kommer har redan funnits. Gud letar åter fram det flydda.