Apostlagärningarna 7:57-58
Apostlagärningarna 7:57-58 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Då skrek de och höll för öronen och stormade alla på en gång fram emot honom, och de drev ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus.
Apostlagärningarna 7:57-58 Nya Levande Bibeln (BSV)
Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos, och släpade ut honom ur staden för att stena honom. De som anklagade honom tog av sig sina mantlar och la dem framför fötterna på en ung man som hette Saul.
Apostlagärningarna 7:57-58 Karl XII 1873 (SK73)
Då ropade de med höga röst, och höllo sin öron till, och stormade alle tillika till honom; Och drefvo honom utu staden, och stenade honom. Och vittnen lade sin kläder af vid en ung mans fötter, som het Saulus.
Apostlagärningarna 7:57-58 Svenska 1917 (SVEN)
Då skriade de med hög röst och höllo för sina öron och stormade alla på en gång emot honom och förde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans fötter, som hette Saulus.
Apostlagärningarna 7:57-58 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Då skrek de högt och höll för öronen och stormade fram mot honom alla på en gång, och de släpade ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus.
Apostlagärningarna 7:57-58 nuBibeln (NUB)
Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul.
Apostlagärningarna 7:57-58 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Men då vrålade de med hög röst och höll för sina öron [för att inte höra det Stefanos sa som de ansåg vara hädelse] och stormade alla på en gång emot honom. När de hade drivit (kastat, släpat) honom ut ur staden [Jerusalem], började de att stena honom, och vittnena lade ner sina mantlar vid en ung man som hette Saulus. [Ordet ”ung man” beskriver oftast en ogift man under 40 års ålder. En judisk ledare behövde godkänna en stening. Den som gjorde det var den som höll de andras mantlar medan de utförde steningen. Det var alltså Saulus som var den som gav sitt bifall och var den judiska auktoritet som bar ansvaret för Stefanos död. Saulus var fullt medveten om vad han gjorde, se Apg 8:122:20.]