Apostlagärningarna 28:17-28
Apostlagärningarna 28:17-28 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Tre dagar senare kallade han till sig de ledande bland judarna, och när de var samlade sade han till dem: "Bröder, trots att jag inte har gjort något som kunde skada vårt folk eller våra seder från fäderna, blev jag fängslad i Jerusalem och utlämnad åt romarna. Sedan de förhört mig ville de frige mig, eftersom jag inte var skyldig till något som förtjänade döden. Men då judarna satte sig emot det, blev jag tvungen att vädja till kejsaren. Dock har jag inte någon anklagelse mot mitt eget folk. Det är därför jag kallat er hit för att träffa er och tala med er, eftersom det är för Israels hopp jag bär dessa bojor." De svarade honom: "Vi har inte fått något brev om dig från Judeen, och inte heller har någon av de bröder som kommit hit meddelat eller sagt något ont om dig. Men vi vill gärna höra vad du tänker. Ty den här sekten blir motsagd överallt, det vet vi." De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. För dem förkunnade han Guds rike och vittnade om det, och han försökte övertyga dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Och det höll han på med från morgonen ända till kvällen. Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro. Eftersom de inte kunde komma överens skildes de åt, sedan Paulus hade sagt detta enda ord: "Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder när han sade: " Gå till detta folk och säg: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte inse. " "Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem." Därför skall ni veta att denna Guds frälsning är sänd till hedningarna, och de kommer att lyssna."
Apostlagärningarna 28:17-28 Nya Levande Bibeln (BSV)
"Bröder, jag blev arresterad i Jerusalem och överlämnad till de romerska myndigheterna, trots att jag inte gjort något mot vårt folk eller brutit mot någon av våra förfäders traditioner. Romarna ställde mig sedan inför rätta och ville frige mig, eftersom de inte fann något skäl att döma mig till döden. Men judarna protesterade mot deras beslut, och jag blev därför tvungen att be att få bli dömd vid den kejserliga domstolen. Fast min avsikt är inte att på något sätt anklaga mitt eget folk. Det här är alltså bakgrunden till att jag bett er komma hit idag, så att vi kan lära känna varandra. Jag ville tala om för er att jag är bunden med dessa kedjor därför att jag tror att Israels hopp, Messias, den utlovade kungen, redan har kommit." De svarade: "Vi har inte fått några dåliga rapporter om dig! Det har inte kommit något brev om dig från Judeen och ingen av dem som har kommit från Jerusalem har haft något ont att säga om dig. Tvärtom vill vi gärna veta vad du tror på, för det enda vi vet om denna nya grupp är att den stöter på motstånd överallt." De kom därför överens om att träffas en annan dag, och vid det tillfället samlades ännu fler människor där Paulus bodde. Han började tidigt på morgonen och höll på ända till kvällen med att berätta och undervisa om Guds plan att rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och han försökte med hjälp av Moses lag och profeterna övertyga dem om vem Jesus var. Några av dem började tro, men andra vägrade. Efter en häftig diskussion skildes de sedan åt, och Paulus skickade med dem ett sista ord: "Guds heliga Ande hade rätt när han sa genom profeten Jesaja: 'Gå och säg till det här folket: Ni ska höra vad jag säger, men ändå inte förstå. Ni ska se vad jag gör, men ändå inte fatta! Ja, det här folkets hjärta är så hårt och likgiltigt, att de inte kan förstå. Deras hörsel är avtrubbad, så att de inte kan höra, och de har slutit sina ögon, så att de inte kan se. Därför kan de inte vända om till mig och bli botade!' Ni måste därför ha klart för er att Gud nu också vill rädda andra folk än judar. Och de kommer att ta emot hans räddning."
Apostlagärningarna 28:17-28 Karl XII 1873 (SK73)
Efter tredje dagen kallade Paulus tillhopa de yppersta af Judarna. Och när de kommo, sade han till dem: I män och bröder, ändock jag intet gjort hade emot vårt folk, eller emot fädernas stadgar, vardt jag likväl bunden öfverantvardad utur Jerusalem i de Romares händer; Hvilke, då de mig ransakat hade, ville de släppt mig, efter ingen dödssak fanns med mig. Men efter Judarna sade deremot, nödgades jag skjuta mig till Kejsaren; icke så att jag något hafver, der jag vill anklaga mitt folk före. För denna sakens skull hafver jag kallat eder, att jag måtte se eder, och tala med eder; ty för Israels hopps skull är jag ombunden med denna kedjon. Då sade de till honom: Vi hafve hvarken fått bref om dig af Judeen; ej heller hafver någor af bröderna dädan kommit, och bebådat oss, eller talat något ondt om dig. Och begäre vi nu af dig höra, huru du det hafver före; ty om detta partit är oss veterligit, att allestäds sägs deremot. Och då de hade satt honom en dag före, kommo de en stor hop till honom i herberget, hvilkom han uttydde och betygade Guds rike, och gaf dem före om Jesu, utaf Mose lag, och utaf Propheterna, ifrå morgonen intill aftonen. Och somlige trodde det som sades; och somlige trodde det icke. Och som de icke drogo öfverens, gingo de dädan, då Paulus dem ett ord sagt hade att den Helge Ande rätt talat hafver till våra fäder, genom Propheten Esaias, Sägandes: Gack till detta folket, och säg: I skolen höra med öronen, och icke förståt; och se med ögonen, och icke kunna besinnat. Ty detta folks hjerta är förhärdt, och de höra svårliga med sin öron, och sin ögon hafva de igenlyckt; att de icke någon tid skola se med ögonen, och höra med öronen, och förstå med hjertat, att de måtte omvändas, att jag dem hela måtte. Så skall eder nu vetterligit vara, att denna Guds salighet är sänd till Hedningarna, och de skola hörat.
Apostlagärningarna 28:17-28 Svenska 1917 (SVEN)
Tre dagar därefter kallade han tillhopa de förnämsta av judarna; och när de hade kommit tillsammans, sade han till dem: »Mina bröder, fastän jag icke har gjort något mot vårt folk eller mot fädernas stadgar, blev jag likväl i Jerusalem överlämnad i romarnas händer och fördes bort därifrån såsom fånge.Apg. 21,30 f. 24, Och när de hade anställt rannsakning med mig, ville de giva mig lös, eftersom jag icke hade gjort något som förtjänade döden.Apg. 23,9. 26,31 f. Men då judarna satte sig däremot, nödgades jag vädja till kejsaren; dock, icke som om jag hade någon anklagelse att göra mot mitt folk. Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig, för att få se eder och tala med eder, ty det är för Israels hopps skull som jag är bunden med denna kedja.» Då svarade de honom: »Vi hava icke från Judeen mottagit någon skrivelse om dig, ej heller har någon av våra bröder kommit och berättat eller sagt något ont om dig. Men vi finna skäligt att du låter oss höra huru du tänker. Ty om det partiet är oss bekant att det allestädes mötes med gensägelse.Luk. 2, Sedan utsatte de en viss dag för honom, och på den kommo ännu flera till honom i hans härbärge. Då vittnade han för dem om Guds rike och utlade vad därtill hör, och försökte att övertyga dem i fråga om Jesus, med bevis både ur Moses' lag och ur profeterna; därmed höll han på från morgonen ända till aftonen. Och somliga läto övertyga sig av det som han sade, men andra trodde icke.Apg. 17,4 f. Och då de icke kunde komma överens med varandra, gingo de sin väg, och därvid sade Paulus allenast detta ord: »Rätt talade den helige Ande genom profeten Esaias till edra fäder, när han sade: 'Gå åstad och säg till detta folk: Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.Jes. 6,9 f. Hes. 12,2. Matt. 13,14 f. Ty detta folks hjärta har blivit förstockat; och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå med sina hjärtan och omvända sig och bliva helade av mig' Det mån I därför veta: till hedningarna bar denna Guds frälsning blivit sänd; de skola ock akta därpå.»Ps. 67
Apostlagärningarna 28:17-28 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Tre dagar senare kallade han till sig de ledande bland judarna, och när de var samlade sade han till dem: "Bröder, jag har inte gjort något ont mot vårt folk eller våra fäderneärvda seder. Trots det blev jag fängslad i Jerusalem och utlämnad i romarnas händer. När de hade förhört mig ville de frige mig, eftersom jag inte var skyldig till något som förtjänade döden. Men judarna var emot det, och då var jag tvungen att vädja till kejsaren, dock utan att anklaga mitt folk. Så det är därför jag kallat hit er för att träffa er och tala med er. Det är nämligen för Israels hopp som jag bär dessa bojor." De svarade honom: "Vi har inte fått något brev om dig från Judeen, och ingen av bröderna som kommit har berättat eller sagt något ont om dig. Men vi vill gärna höra från dig vad du tänker, för vi vet att den här sekten blir motsagd överallt." De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. Från morgon till kväll förklarade han för dem och vittnade om Guds rike och försökte övertyga dem om Jesus utifrån både Mose lag och profeterna. Vissa lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro. När de inte kunde komma överens skildes de åt, efter att Paulus hade sagt detta enda ord: "Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder när han sade: Gå till detta folk och säg: Ni ska höra men inte förstå, och ni ska se men inte inse, för detta folks hjärta är förhärdat. De hör illa med sina öron och sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om så att jag får hela dem. Därför ska ni veta att denna Guds frälsning är sänd till hedningarna, och de kommer att lyssna."
Apostlagärningarna 28:17-28 nuBibeln (NUB)
Tre dagar efter ankomsten kallade Paulus till sig de judiska ledarna och när de var samlade, sa han till dem: ”Bröder, jag blev arresterad i Jerusalem och överlämnad till romarna, trots att jag inte hade gjort något mot vårt folk eller brutit mot någon av våra förfäders traditioner. Romarna ställde mig sedan inför rätta och ville frige mig eftersom det inte fanns något skäl att döma mig till döden. Men judarna protesterade och jag blev därför tvungen att vädja till kejsaren. Fast min avsikt är inte att på något sätt anklaga mitt eget folk. Det här är alltså bakgrunden till att jag bett er komma hit idag, så att vi kan träffas och talas vid. Jag är bunden med dessa kedjor för Israels hopp.” De svarade: ”Vi har inte fått några brev från Judeen eller några som helst dåliga rapporter om dig av de bröder som kommit hit. Tvärtom vill vi gärna veta vad du tror på, för det vi vet om denna sekt är att den stöter på motstånd överallt.” De kom därför överens om att träffas en annan dag och vid det tillfället samlades ännu fler människor där Paulus bodde. Han började tidigt på morgonen och höll på ända till kvällen med att vittna och undervisa om Guds rike och han försökte med hjälp av Moses lag och profeterna övertyga dem om Jesus. Några av dem blev övertygade av vad han sa men andra trodde inte. Efter en häftig diskussion skildes de sedan åt och Paulus skickade med dem ett sista ord: ”Den heliga Anden hade rätt när han talade genom profeten Jesaja till era förfäder: ’Gå och säg till det här folket: ”Ni lyssnar och lyssnar men fattar inget. Ni tittar och tittar men ser inget.” Det här folkets hjärta är hårt. Deras hörsel är avtrubbad, så att de inte kan höra, och de har slutit sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron. Därför kan de inte förstå i sitt hjärta och inte vända om och bli botade av mig.’ Ni måste därför ha klart för er att Gud nu också vill rädda andra folk än judar. Och de kommer att lyssna.”
Apostlagärningarna 28:17-28 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Tre dagar senare kallade han till sig de ledande bland judarna [eftersom han inte var fri att besöka synagogorna]. När de var samlade sa han till dem: ”Bröder, jag har inte gjort något ont mot vårt folk eller våra fäderneärvda seder. Trots det blev jag fängslad i Jerusalem och utlämnad i romarnas händer. När de hade förhört mig ville de frige mig, eftersom jag inte var skyldig till något som förtjänade döden. Men judarna var emot det, och då var jag tvungen att vädja till kejsaren, dock utan att anklaga mitt folk. Så det är därför jag kallat hit er för att träffa er och tala med er. Det är nämligen för Israels hopp som jag bär dessa bojor.” [Hoppet gäller de dödas uppståndelse, se Apg 23:6.] De svarade honom: ”Vi har inte fått något brev om dig från Judeen, och ingen av bröderna som kommit har berättat eller sagt något ont om dig. Men vi vill gärna höra från dig vad du tänker, för vi vet att den här sekten blir motsagd överallt.” De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. Från morgon till kväll förklarade han för dem och vittnade om Guds rike och försökte övertyga dem om Jesus utifrån både Moses lag [undervisningen i de fem Moseböckerna] och profeterna. Vissa lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro. När de inte kunde komma överens skildes de åt, efter att Paulus hade sagt detta enda ord: ”Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder när han sa: Gå till detta folk och säg: Ni ska höra (gång på gång) men inte förstå, och ni ska se (gång på gång) men ingenting uppfatta. För detta folks hjärta är förstockat (tjockt, hårt, känslokallt). De hör illa med sina öron och sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om så att jag får hela dem. [Citat från Jes 6:9-10. Jesus citerar också från samma passage, se Matt 13:14-15Joh 12:39-40.] Därför ska ni veta att denna Guds frälsning har blivit utsänd till hedningarna, och de kommer att lyssna.”
Apostlagärningarna 28:17-28 Bibel 2000 (B2000)
Tre dagar senare bad Paulus de ledande bland judarna att komma till honom, och när de var samlade sade han till dem: »Mina bröder. Fast jag inte har förbrutit mig mot vårt folk eller våra fäderneärvda seder och bruk blev jag i Jerusalem utlämnad till romarna och bortförd som fånge. Sedan de hade förhört mig ville de frige mig, eftersom jag inte var skyldig till något som förtjänar döden. Men judarna satte sig emot det, och jag blev tvungen att vädja till kejsaren, dock inte för att anklaga mitt folk. Detta är bakgrunden till att jag har kallat er hit för att få träffa er och tala till er, ty det är Israels hopp som är anledning till att jag bär dessa bojor.« De svarade: »Vi har inte fått något brev om dig från Judeen, och inte heller har någon av de bröder som kommit hit haft något ont att säga om dig, vare sig öppet eller i enrum. Men vi vill gärna höra av dig själv vad du har för åsikter. Om den här sekten vet vi ju att den möter motstånd överallt.« De kom överens om en viss dag, och då infann sig ännu fler hos honom där han bodde. Från morgonen till sena kvällen vittnade han om Guds rike och utlade vad det innebär, och utgående från Moses lag och profeterna sökte han vinna dem för tron på Jesus. Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro. I stor oenighet bröt de upp sedan Paulus tillagt detta enda: »Det var med rätta som den heliga anden sade till era fäder genom profeten Jesaja: Gå till detta folk och säg: Ni skall höra med era öron men ingenting förstå, och se med era ögon men ingenting uppfatta. Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron, och de tillsluter sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. Därför skall ni veta att det är till hedningarna som Gud nu har sänt frälsningen. De kommer att lyssna.«