Apostlagärningarna 25:13-19 - Compare All Versions
Apostlagärningarna 25:13-19 SFB98 (Svenska Folkbibeln)
Några dagar senare kom kung Agrippa och Bernice till Cesarea för att besöka Festus. De stannade där i flera dagar, och Festus lade fram Paulus sak inför kungen. "Vi har här en man", sade han, "som Felix har lämnat kvar som fånge. Och när jag var i Jerusalem, framförde judarnas överstepräster och äldste klagomål mot honom och begärde att få honom dömd. Men jag svarade dem att romarna inte har för sed att utlämna en anklagad människa, förrän hon har stått ansikte mot ansikte med sina anklagare och fått tillfälle att försvara sig mot deras anklagelser. När de så hade kommit hit, uppsköt jag inte saken utan satte mig redan nästa dag på domarsätet och befallde att mannen skulle föras fram. Men när hans anklagare uppträdde, beskyllde de honom inte för sådana brott som jag hade tänkt mig. Vad de anförde mot honom gällde några tvistefrågor som rör deras egen religion och dessutom en viss Jesus som var död men som Paulus påstod var i livet.
Apostlagärningarna 25:13-19 BSV (Nya Levande Bibeln)
Några dagar senare kom kung Agrippa och Berenike till Caesarea för ett artighetsbesök hos den nya landshövdingen. De stannade i flera dagar, och Festus passade då på att ta upp fallet Paulus med kungen. Han sa: "Det finns en fånge här som heter Paulus, och som Felix lämnade kvar åt mig. När jag var i Jerusalem kom de judiska översteprästerna och folkets ledare till mig med en anklagelse mot honom, och de bad mig se till att han blev dömd. Men jag sa att romarna inte har för sed att lämna ut en man förrän han har ställts inför rätta och har fått möjlighet att möta sina anklagare och försvara sig. När de judiska ledarna sedan kom hit till Caesarea utlyste jag rättegången redan nästa dag och befallde att Paulus skulle föras in. Men anklagelserna mot honom var inte alls vad jag hade väntat mig. De gällde bara några stridsfrågor inom deras egen religion och en som hette Jesus, som är död, men som Paulus påstår lever!
Apostlagärningarna 25:13-19 SK73 (Karl XII 1873)
Och då någre dagar voro framlidne, foro Konung Agrippa och Bernice ned till Cesareen, och skulle helsa Festum. Och medan de dvaldes der i många dagar, förtäljde Festus Konungenom Pauli sak, sägandes: Felix hafver låtit här efter sig en man fången; Om hvilken, då jag kom till Jerusalem, underviste mig de öfverste Presterna, och Judarnas äldste, begärandes dom emot honom. Och jag svarade dem: Det är icke de Romerskas sed bortgifva några mennisko till att förgöras, förr än den, som anklagad varder, hafver åklagarena jemte sig, och får rum till att försvara sig i sakene; Derföre, då de hitkommo, utan all fördröjelse, dagen derefter satt jag för rätta, och hade mannen före. Då åklagarena kommo före, båro de ingen sak fram, den jag hade tänkt. Men de hade någor spörsmål med honom om sina vantro, och om en som kallades Jesus, den död var, och Paulus stod deruppå, att han lefde.
Apostlagärningarna 25:13-19 SVEN (Svenska 1917)
Efter några dagars förlopp kommo konung Agrippa och Bernice till Cesarea och hälsade på hos Festus. Medan de nu i flera dagar vistades där, framlade Festus Paulus' sak för konungen och sade: »Felix har här lämnat efter sig en man såsom fånge; och när jag var i Jerusalem, anmälde judarnas överstepräster och äldste klagomål mot honom och begärde att han skulle dömas skyldig. Men jag svarade dem att det icke var romersk sed att prisgiva någon människa, förrän den anklagade hade fått stå ansikte mot ansikte med sina anklagare och haft tillfälle att försvara sig mot anklagelsen. Sedan de hade kommit med mig hit, satte jag mig alltså utan uppskov, dagen därefter, på domarsätet och bjöd att mannen skulle föras fram. Men när hans anklagare uppträdde, anförde de mot honom ingen beskyllning för sådana förbrytelser som jag hade tänkt mig; de voro allenast i tvist med honom om några frågor som rörde deras särskilda gudsdyrkan, och angående en viss Jesus, som är död, men om vilken Paulus påstod att han lever.
Apostlagärningarna 25:13-19 SFB15 (Svenska Folkbibeln 2015)
Några dagar senare kom kung Agrippa och Berenike till Caesarea och besökte Festus. De stannade där i flera dagar, och Festus lade fram Paulus fall inför kungen. "Här är en man", sade han, "som Felix har lämnat kvar som fånge. När jag var i Jerusalem framförde judarnas överstepräster och äldste klagomål mot honom och krävde att få honom dömd. Men jag svarade dem att romarna inte brukar utlämna någon innan den anklagade har mött sina anklagare ansikte mot ansikte och fått möjlighet att försvara sig mot beskyllningen. När de sedan kom hit, sköt jag inte upp saken utan satte mig redan nästa dag på domarsätet och befallde att mannen skulle föras fram. Men när hans anklagare steg fram, beskyllde de honom inte för sådana brott som jag hade väntat mig. Vad de hade mot honom gällde några tvistefrågor om deras egen religion och en viss Jesus som var död men som Paulus menar lever.
Apostlagärningarna 25:13-19 NUB (nuBibeln)
Några dagar senare kom kung Agrippa och Berenike till Caesarea för ett artighetsbesök hos Festus. De stannade i flera dagar, och Festus passade då på att ta upp fallet Paulus med kungen. Han sa: ”Det finns en fånge här som Felix lämnade kvar efter sig. När jag var i Jerusalem kom de judiska översteprästerna och folkets ledare till mig med en anklagelse mot honom och ville få honom dömd. Men jag sa att romarna inte har för sed att lämna ut en man förrän han har ställts inför rätta och fått möjlighet att möta sina anklagare och försvara sig. När de sedan kom hit, uppsköt jag inte saken utan redan nästa dag satte jag mig på domstolen och befallde att mannen skulle föras in. Men när hans anklagare yttrade sig, beskyllde de honom inte för något brott som jag hade väntat mig. Det gällde bara några stridsfrågor inom deras egen religion och en som hette Jesus som är död, men som Paulus påstår lever.
Apostlagärningarna 25:13-19 SKB (Svenska Kärnbibeln)
Några dagar senare kom kung Agrippa och [hans ett år yngre syster] Berenike till Caesarea [Maritima, vid havet] för att besöka Festus [och välkomna honom som ståthållare]. [Herodes Agrippa II var son till Herodes Agrippa I, se Apg 12:1-2. Agrippa II var den sista av fem Herodes som omnämns i Bibeln. Han var född 27 e.Kr. och regerade över Galileen 53-66 e.Kr. Han kommer nu på besök tillsammans med sin jämnåriga syster Berenike. Båda är i trettioårsåldern. Deras relation var lite av en skandal. Enligt Josefus ryktades det att de levde i ett incestuöst förhållande. De två var även syskon till Drusilla, som var gift med den tidigare ståthållaren Felix, se Apg 24:24. Hon var dock inte kvar i Caesarea vid deras besök, eftersom hon följt med Felix tillbaka till Italien när han blev avsatt.] Agrippa och Berenike stannade där i flera dagar, och Festus lade fram Paulus fall inför kungen. ”Här är en man”, sa han, ”som Felix har lämnat kvar som fånge. När jag var i Jerusalem framförde judarnas överstepräster och äldste klagomål mot honom och krävde att få honom dömd. Men jag svarade dem att romarna inte brukar utlämna någon innan den anklagade har mött sina anklagare ansikte mot ansikte och fått möjlighet att försvara sig mot beskyllningen. När de sedan kom hit, sköt jag inte upp saken utan satte mig redan nästa dag på domarsätet och befallde att mannen skulle föras fram. Men när hans anklagare steg fram, beskyllde de honom inte för sådana brott som jag hade väntat mig. Vad de hade mot honom gällde några tvistefrågor om deras egen religion och en viss Jesus som var död men som Paulus påstod (vidhöll upprepade gånger) lever. [De initiala anklagelserna att Paulus hade orenat templet nämns inte, i stället är det kärnfrågan om Jesu uppståndelse som upprör de judiska ledarna, se Apg 23:624:21.]
Apostlagärningarna 25:13-19 B2000 (Bibel 2000)
Några dagar senare anlände kung Agrippa och Berenike till Caesarea och besökte Festus. De stannade i flera dagar, och Festus lade fram fallet Paulus för kungen. »Här finns en fånge«, sade han, »som Felix har lämnat efter sig. När jag var i Jerusalem gjorde judarnas överstepräster och äldste en anmälan mot honom där de krävde att få honom dömd. Jag svarade dem att romarna inte har för sed att utlämna en anklagad innan han har fått möta sina anklagare och haft tillfälle att försvara sig. När de så hade kommit hit spillde jag ingen tid utan satte mig redan nästa dag att hålla dom och lät föra fram mannen. Men när hans anklagare uppträdde beskyllde de honom inte för något sådant brott som jag hade väntat, utan det gällde en del tvistefrågor i deras egen religion och en viss Jesus, som är död men som Paulus säger är i livet.