Andra Korinthierbrevet 1:16-22
Andra Korinthierbrevet 1:16-22 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Jag ville besöka er på genomresan till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och så utrustas av er för resan till Judeen. Handlade jag då tanklöst när jag fattade detta beslut? Eller fattar jag mina beslut som jag själv finner bäst, för att mitt ja skall vara ja och mitt nej vara nej? Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte ja och nej. Ty Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom. Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan.
Andra Korinthierbrevet 1:15-22 Nya Levande Bibeln (BSV)
Och eftersom jag var säker på att ni verkligen har förtroende för mig, hade jag tänkt glädja er, med inte bara ett, utan två besök. Jag hade tänkt besöka er först på min väg till Makedonien, och sedan på vägen hem igen. Då skulle ni ha fått hjälpa mig med det jag behöver för min resa till Judeen. Men nu blev det alltså inte så, och ni tycker kanske att jag ändrade mina planer lite väl lättvindigt. Jag kanske säger en sak och menar en annan? Ett ja från mig kanske betyder ett nej? Absolut inte! Gud, som själv håller sina löften, kan intyga att jag alltid står för vad jag säger. Jesus Kristus, Guds Son, som jag och Silvanus och Timotheos har undervisat er om, sa ju heller aldrig ja till något utan att sedan stå för sitt ord. Genom Jesus har också Gud sagt sitt ja till människorna, för allt det som Gud har lovat blir uppfyllt genom Jesus. Därför har också vi som nu tillhör Gud sagt vårt ja till honom och lever för att ära honom. Det är ju han som har utrustat oss med sin Ande, och som hjälper både er och mig att hålla fast vid vår tro på Kristus. Anden som bor i vårt inre är ett tecken på att vi tillhör Gud, och garantin för att han en dag ska infria sitt löfte och rädda oss för evigt.
Andra Korinthierbrevet 1:16-22 Karl XII 1873 (SK73)
Och genom eder fordenskap färdas till Macedonien, och ifrå Macedonien komma till eder igen, och af eder fordras till Judeen. Då jag detta så tänkte, månde jag det göra af någon lössinnighet? Eller månn min anslag vara köttslig? Nej; utan när mig är ja ja; och nej är nej. Men Gud är trofast, att vårt ord till eder är icke vordet ja och nej. Ty Guds Son Jesus Christus, som ibland eder är predikad af oss, nämliga af mig, och Silvano, och Timotheo, hafver icke varit ja och nej, utan det var ja i honom. Ty all Guds tillsägelse äro Ja i honom, och äro Amen i honom, Gudi till äro genom oss. Men Gud är den oss stadfäster, samt med eder, i Christo och hafver smort oss; Och förseglat oss, och gifvit uti vår hjerta Andans pant.
Andra Korinthierbrevet 1:16-22 Svenska 1917 (SVEN)
Genom eder stad ville jag alltså taga vägen till Macedonien, och jag skulle sedan från Macedonien återigen komma till eder, för att då av eder utrustas för resan till Judeen. Så tänkte jag; och icke har jag väl därför nu handlat i vankelmod? Eller plägar jag kanhända fatta mina beslut efter köttet, så att vad jag säger är på samma gång »ja, ja» och »nej, nej»? Ingalunda; så sant Gud är trofast, vad vi tala till eder är icke »ja och nej». Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke såsom »ja och nej», utan »ja» har kommit i och genom honom. Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt »ja»; därför få de ock genom honom sitt »amen», på det att Gud må bliva ärad genom oss. Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus, och den som har smort oss, det är Gud, han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan.
Andra Korinthierbrevet 1:16-22 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jag ville besöka er på vägen till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och bli utrustad av er för resan till Judeen. Var jag då tanklös när jag tog det beslutet? Eller tar jag mina beslut som jag själv finner bäst, så att mitt "ja, ja" också är ett "nej, nej"? Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte både ja och nej. Guds Son, Jesus Kristus som vi har predikat hos er – jag och Silvanus och Timoteus – han kom inte som både ja och nej, utan i honom har det kommit ett ja. Alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen, för att Gud ska bli ärad genom oss. Det är Gud som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss. Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en garant i våra hjärtan.
Andra Korinthierbrevet 1:16-22 nuBibeln (NUB)
Jag hade tänkt besöka er först på min väg till Makedonien, och sedan på vägen hem igen. Då skulle ni ha fått hjälpa mig med det jag behöver för min resa till Judeen. När jag nu tänkte så, hade jag lagt mina planer lite väl lättvindigt? Kanske säger jag, i mänsklig svaghet, en sak och menar en annan? Nej, så sant Gud är trofast, så säger vi inte både ja och nej på samma gång. Kristus Jesus, Guds Son, som jag och Silvanus och Timotheos har förkunnat bland er, var ju heller aldrig ja och nej, utan i honom finns bara ett ja. För allt det som Gud har lovat har fått sitt ja genom Jesus. Därför säger också vi vårt Amen genom honom till Guds ära. Det är ju Gud som hjälper både er och mig att hålla fast vid Kristus och har smort oss. Han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en säkerhet i våra hjärtan.
Andra Korinthierbrevet 1:16-22 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Jag tänkte [det var min ursprungliga plan] att besöka er på väg till Makedonien, och sedan [på nytt på tillbakavägen] från Makedonien komma till er, för att hos er få hjälp med min resa till Judeen. [Antagligen hjälp med boende och bön inför resan och inte ekonomiskt stöd, se 2 Kor 11:7-10.] När jag då tänkte [komma till er] och uttryckte mina planer, var det då bara ett lättsinnigt infall? Eller fattar jag mina beslut efter köttet (på ett världsligt sätt) så att jag [samtidigt] säger ”ja, ja” och ”nej, nej”? Så sant som Gud är trofast och menar vad han säger, har inte vårt tal till er varit ”ja och nej”. [Vi har inte sagt ”ja, vi kommer”, men egentligen menat ”nej, vi kommer inte”.] För Guds Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus), som blev predikad hos er av mig, Silvanus [samma man som i Apg 15:22 kallas Silas] och Timoteus, var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja. Alla Guds löften, de har sitt ja [svar] i honom [Jesus]. När vi uttalar vårt ”amen” (ja, låt det ske), ger vi ära till Gud genom honom. Det är Gud som ständigt stärker både er och oss i [vår relation med] den Smorde (Messias, Kristus) (gör den mer grundad och rotad), och som har smort oss [gett oss andliga gåvor]. Han har också satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan. [Anden liknas vid en förskottsbetalning som garanterar att det fulla kapitalet ska betalas, som är den eviga härligheten.]
Andra Korinthierbrevet 1:16-22 Bibel 2000 (B2000)
från er tänkte jag fara vidare till Makedonien och därifrån tillbaka till er för att få hjälp av er med min resa till Judeen. Det var min tanke. Var det ett lättsinnigt infall? Är jag så mänskligt svag i mina beslut att jag säger ja och nej på en gång? Gud kan gå i god för att vad jag säger till er inte är både ja och nej. Guds son, Kristus Jesus, som vi har förkunnat bland er, jag och Silvanus och Timotheos, han var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja. Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära. Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan.