Första Samuelsboken 3:1-14
Första Samuelsboken 3:1-14 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Pojken Samuel gjorde tjänst inför HERREN hos Eli. HERRENS ord var sällsynt på den tiden och profetsyner var inte vanliga. Då hände en gång detta medan Eli låg på sin plats. Hans ögon hade börjat bli skumma så att han inte kunde se. Guds lampa hade ännu inte slocknat, och Samuel låg i HERRENS tempel där Guds ark stod. Då kallade HERREN på Samuel. "Här är jag," svarade Samuel. Därefter skyndade han sig till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Men han svarade: "Jag har inte ropat. Gå tillbaka och lägg dig." Och han gick och lade sig. HERREN kallade än en gång på Samuel, och Samuel steg upp och gick till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Men han svarade: "Jag har inte ropat, min son. Gå tillbaka och lägg dig." Samuel kände ännu inte HERREN, och HERRENS ord hade ännu inte blivit uppenbarat för honom. HERREN kallade på Samuel för tredje gången, och han steg upp och gick till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Då förstod Eli att det var HERREN som kallade på den unge pojken. Därför sade han till Samuel: "Gå och lägg dig, och om han ropar på dig, så säg: Tala HERRE, din tjänare hör." Och Samuel gick och lade sig på sin plats. Då kom HERREN och ställde sig där och ropade som förut: "Samuel! Samuel!" Samuel svarade: "Tala, din tjänare hör." Då sade HERREN till Samuel: "Se, jag skall i Israel göra något som kommer att ge eko i båda öronen på var och en som får höra det. På den dagen skall jag låta komma över Eli allt vad jag har talat mot hans hus, från det första till det sista. Jag har kungjort för honom att jag skall döma hans hus till evig tid på grund av den synd han kände till, nämligen att hans söner drog förbannelse över sig, utan att han tillrättavisade dem. Därför har jag också med ed betygat om Elis hus att dess missgärning aldrig någonsin skall försonas, vare sig med slaktoffer eller med någon annan offergåva."
Första Samuelsboken 3:1-14 Karl XII 1873 (SK73)
Och då pilten Samuel tjente Herranom under Eli, var Herrans ord sällsynt på den tiden, och var fögo Prophetia. Och det begaf sig på samma tid, att Eli låg i sino rumme, och hans ögon begynte mörkas, så att han icke se kunde. Och Samuel hade lagt sig uti Herrans tempel, der Guds ark var, förra än Guds lampa utsläcktes. Och Herren kallade Samuel. Han svarade: Si, här är jag. Och han lopp till Eli, och sade: Si, här är jag, du kallade mig. Han sade: Jag hafver intet kallat dig; gack bort igen, och lägg dig sofva. Och han gick bort, och lade sig sofva. Och Herren kallade åter Samuel, och Samuel stod upp, och gick till Eli, och sade: Si, här är jag, du hafver kallat mig. Han sade: Jag hafver icke kallat dig, min son; gack bort igen, och lägg dig sofva. Men Samuel kände icke ännu Herran, och Herrans ord var honom icke ännu uppenbaradt. Och Herren kallade Samuel ännu tredje gången, och han stod upp, och gick till Eli, och sade: Si, här är jag, du hafver kallat mig. Så förmärkte Eli, att Herren kallade pilten; Och sade till honom: Gack bort igen, och lägg dig sofva; och om han mer kallar dig, så säg: Tala, Herre, ty din tjenare hörer till. Samuel gick bort och lade sig i sitt rum. Så kom Herren, och gick fram, och kallade såsom tillförene: Samuel, Samuel. Och Samuel sade: Tala, ty din tjenare hörer till. Och Herren sade till Samuel: Si, jag skall göra en ting i Israel, så att den det får höra, honom skall gälla i båda hans öron. På den dagen skall jag uppväcka öfver Eli allt det jag öfver hans hus sagt hafver; jag skall begynnat och fullkomnat; Ty jag hafver sagt honom till, att jag vill vara domare öfver hans hus till evig tid, för den missgernings skull, att han visste huru hans söner bedrefvo slem ting, och hafver icke en gång sett illa på dem derföre. Fördenskull hafver jag svorit Eli huse, att denna Eli hus missgerning skall icke försonad varda antingen med offer eller spisoffer, till evig tid.
Första Samuelsboken 3:1-14 Svenska 1917 (SVEN)
Så gjorde nu den unge Samuel tjänst inför HERREN under Eli. Och HERRENS ord var sällsynt på den tiden, profetsyner voro icke vanliga.Ps. 74, Då nu en gång Eli, vilkens ögon hade begynt att bliva skumma, så att han icke kunde se, låg och sov på sin plats,1 Sam. 1, innan ännu Guds lampa hade slocknat, och medan också Samuel låg och sov, då hände sig i HERRENS tempel, där Guds ark stod,2 Mos. 27,20 f. 3 Mos. 24,2 f. att HERREN ropade på Samuel Denne svarade: »Här är jag.» Därefter skyndade han till Eli och sade: »Här är jag; du ropade ju på mig.» Men han svarade: »Jag har icke ropat; gå tillbaka och lägg dig.» Och han gick och lade sig. Men HERREN ropade ännu en gång på Samuel; och Samuel stod upp och gick till Eli och sade: »Här är jag; du ropade ju på mig.» Men han svarade: »Jag har icke ropat, min son; gå tillbaka och lägg dig.» Samuel hade nämligen ännu icke lärt att känna igen HERREN, och ännu hade icke något HERRENS ord blivit uppenbarat för honom. Men HERREN ropade åter på Samuel, för tredje gången; och han stod upp och gick till Eli och sade: »Här är jag; du ropade ju på mig. Då förstod Eli att det var HERREN som ropade på ynglingen. Därför sade Eli till Samuel: »Gå och lägg dig; och om han vidare ropar på dig, så säg: 'Tala, HERRE; din tjänare hör.» Och Samuel gick och lade sig på sin plats. Då kom HERREN och ställde sig där och ropade såsom de förra gångerna: »Samuel! Samuel!» Samuel svarade: »Tala, din tjänare hör.» Då sade HERREN till Samuel: »Se, jag skall i Israel göra något som kommer att genljuda i båda öronen på var och en som får höra det. På den dagen skall jag låta komma över Eli allt vad jag har uttalat över hans hus, det första till det sista.1 Sam. 2,30 f. Ty jag har förkunnat för honom att jag skall vara domare över hans hus till evig tid, därför att han har syndat, i det han visste huru hans söner drogo förbannelse över sig och dock icke höll dem tillbaka. Därför har jag ock med ed betygat om Elis hus: Sannerligen, Elis hus' missgärning skall icke någonsin kunna försonas, vare sig med slaktoffer eller med någon annat offergåva.»3 Mos. 4,8 f.
Första Samuelsboken 3:1-14 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Pojken Samuel gjorde tjänst inför HERREN hos Eli. På den tiden var HERRENS ord sällsynt, profetsyner var inte vanliga. Då hände en gång detta medan Eli låg på sin plats. Hans ögon hade börjat bli skumma så att han inte kunde se. Guds lampa hade ännu inte slocknat, och Samuel låg i HERRENS tempel där Guds ark stod. Då kallade HERREN på Samuel. ”Här är jag”, svarade Samuel. Sedan skyndade han bort till Eli och sade: ”Här är jag, du ropade på mig.” Men han svarade: ”Jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.” Och han gick och lade sig. HERREN kallade än en gång på Samuel, och Samuel steg upp och gick till Eli och sade: ”Här är jag, du ropade på mig.” Men han svarade: ”Jag har inte ropat, min son. Gå och lägg dig igen.” Samuel kände inte HERREN än, och HERRENS ord hade ännu inte blivit uppenbarat för honom. HERREN kallade på Samuel för tredje gången, och han steg upp och gick till Eli och sade: ”Här är jag, du ropade på mig.” Då förstod Eli att det var HERREN som kallade på den unge pojken. Därför sade han till Samuel: ”Gå och lägg dig, och om han ropar på dig, så säg: Tala HERRE, din tjänare hör.” Och Samuel gick och lade sig på sin plats. Då kom HERREN och ställde sig där och ropade som förut: ”Samuel! Samuel!” Och Samuel svarade: ”Tala, din tjänare hör.” Då sade HERREN till Samuel: ”Se, jag kommer att göra något i Israel som ska ringa i båda öronen på var och en som hör det. Den dagen ska jag förverkliga över Eli allt som jag talat mot hans hus, från det första till det sista. Jag har förklarat för honom att jag ska döma hans hus till evig tid för den synd som han kände till, nämligen att hans söner drog förbannelse över sig utan att han tillrättavisade dem. Därför har jag också betygat med ed för Elis hus att deras skuld aldrig någonsin ska försonas genom slaktoffer eller andra offergåvor.”
Första Samuelsboken 3:1-14 nuBibeln (NUB)
Den unge pojken Samuel fortsatte att tjäna HERREN hos Eli. Vid den här tiden var budskap från HERREN mycket sällsynta. Det var också ovanligt att någon såg en syn. Då hände en gång följande när Eli låg på sin plats. Hans ögon hade nu försvagats så att han inte längre kunde se. Guds lampa var ännu inte släckt och Samuel låg och sov i HERRENS tempel där Guds ark fanns. HERREN kallade då på Samuel. ”Ja”, svarade Samuel, ”här är jag!” Sedan sprang han till Eli. ”Här är jag”, sa han. ”Du ropade på mig.” ”Jag ropade inte på dig”, svarade Eli, ”gå tillbaka och lägg dig!” Och Samuel lydde. HERREN ropade på Samuel en gång till och, som förut, steg Samuel upp och gick till Eli. ”Ja”, svarade han, ”här är jag. Du ropade på mig.” ”Jag har inte ropat på dig, min son”, sa Eli. ”Gå tillbaka och lägg dig!” Samuel kände ännu inte HERREN och hade aldrig tidigare fått ett budskap från honom. När HERREN nu för tredje gången ropade på honom, steg Samuel än en gång upp och gick till Eli. ”Ja”, sa han. ”Här är jag! Du ropade på mig.” Då förstod Eli att det var HERREN som hade ropat på pojken, och han sa till Samuel: ”Gå och lägg dig igen och om han ropar på dig en gång till, så ska du svara: ’Tala, HERRE, din tjänare hör!’ ” Och så gick Samuel tillbaka och lade sig. Då kom HERREN och ställde sig där och ropade som förut: ”Samuel! Samuel!” Och nu svarade Samuel: ”Tala, din tjänare hör!” HERREN sa då till Samuel: ”Jag ska göra något i Israel som kommer att ringa i öronen på alla som hör det. Då ska jag låta allt det hända som jag har varnat Eli och hans familj för, från början till slut. Jag har talat om för honom att jag ska döma hela hans familj för alltid på grund av den synd han känt till, att hans söner hädar mig utan att han ingriper. Därför har jag svurit en ed att de synder som Eli och hans söner har begått aldrig kan sonas vare sig genom slaktoffer eller genom några andra offer.”
Första Samuelsboken 3:1-14 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Och ynglingen (hebr. naar) Samuel gjorde tjänst inför Herren under Eli. [Samuel är nu omkring tolv år. Hans namn betyder ordagrant ”Gud hör bön” eller ”den av Gud bönhörde”.] Ord från Herren var sällsynta på den tiden, det var inte vanligt med profetiska syner (uppenbarelser). Elis ögon hade blivit allt sämre och han kunde inte längre se. Han låg och sov på sin vanliga plats, och Guds lampa hade ännu inte slocknat. Samuel låg och sov i Herrens tempel, där också Guds ark stod. [Både lampan och arken är symboler på Guds närvaro. I 5 Mos 24:1-4 ges instruktioner om att lampan ska brinna varje natt fram till gryningen. Det som sker nu händer just före gryningen eftersom lampan fortfarande lyser.] Herren (Jahveh, Jag Är, Guds personliga namn, betecknar hans närvaro bland sitt folk) ropade på Samuel och han svarade: ”Här är jag.” [Här är jag (hebr. hineni) är ett uttryck som inte i första hand handlar om att tala om var man befinner sig rent fysiskt eller geografiskt. Det är ett ord som istället innebär att ”jag står till förfogande” eller ”jag är beredd att ta ansvar”. Alla som ger detta svar är exempel på personer som går in i någon form av ledarroll när de säger hineni – här är jag. Abraham säger det i 1 Mos 22:1, Isak i 1 Mos 22:7, Jakob i 1 Mos 31:11, Mose i 2 Mos 3:4, profeten Jesaja i Jes 6:8, m.fl.] Och han sprang till [den blinde] Eli och sa: ”Här är jag, du ropade på mig.” Men Eli sa: ”Jag ropade inte på dig. Gå och lägg dig igen.” Samuel gick tillbaka och lade sig. Herren (Jahveh) ropade igen på Samuel [för andra gången]. Han steg upp och gick till Eli och sa: ”Här är jag, du ropade på mig.” Men Eli svarade: ”Jag har inte ropat, min son. Gå och lägg dig igen.” Samuel hade ännu inte lärt sig känna igen Herren (Jahveh), och fått ta emot någon uppenbarelse (profetiska ord) från Herren (Jahveh). Herren (Jahveh) ropade på Samuel en tredje gång. Han steg upp och gick till Eli och sa: ”Här är jag, du ropade på mig.” Då förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken. Eli sa därför till Samuel: ”Gå tillbaka och lägg dig. När han ropar på dig så säg: Tala Herre (Jahveh), din tjänare lyssnar.” Samuel gick tillbaka och lade sig på sin plats. Då kom Herren (Jahveh) och ställde sig nära (positionerade sig intill) och ropade som han gjort tidigare [detta är fjärde gången Herren ropar]: ”Samuel, Samuel.” Samuel svarade: ”Tala, din tjänare lyssnar.” Och Herren (Jahveh) sa till Samuel: ”Se, jag ska göra en sak (hebr. davar) i Israel, så att alla som hör det ska tappa båda öronen. [Bokstavligt står det att Gud ska uttala ett ord så att det materialiseras på samma sätt som när Gud talade och det blev i skapelsen.] På den dagen ska jag fullgöra mot Eli allt som jag har talat om hans hus från början till slut. För jag har berättat för honom att jag ska döma hans hus för evigt för synden, eftersom han vet att hans söner drar en förbannelse över sig själva, utan att han tillrättavisar dem. Och därför har jag svurit (gett min ed) till Elis hus, att Elis hus synder inte ska bli försonade med offer, inte med något offer för evigt.”
Första Samuelsboken 3:1-14 Bibel 2000 (B2000)
Den unge Samuel tjänade nu Herren under Elis uppsikt. På den tiden var det ovanligt att Herren talade till människor, och profetsyner förekom sällan. Då hände en gång följande. Eli, vars ögon nu blivit så svaga att han inte kunde se, låg och sov på sin vanliga plats. Tempellampan var ännu inte släckt, och Samuel låg och sov i Herrens tempel, där Guds ark stod. Då ropade Herren på Samuel. »Här är jag«, svarade han, och han sprang bort till Eli och sade: »Här är jag, du ropade på mig.« Men Eli svarade: »Jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.« Då gjorde han det. Än en gång ropade Herren på honom. Han steg upp och gick bort till Eli: »Här är jag, du ropade på mig.« Men Eli svarade: »Nej, min son, jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.« Samuel hade ännu inte lärt känna Herren och ännu inte fått ta emot hans ord. För tredje gången ropade Herren på Samuel, som åter steg upp och gick bort till Eli: »Här är jag, du ropade på mig.« Nu förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken, och han sade till Samuel att lägga sig igen. »Och om någon ropar på dig skall du säga: Tala, Herre, din tjänare hör.« Och Samuel gick tillbaka och lade sig. Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: »Samuel, Samuel!« och han svarade: »Tala, din tjänare hör.« Då sade Herren till Samuel: »Jag skall göra något i Israel som kommer att skrälla i öronen på alla som får höra det. Den dagen skall Eli och hans släkt drabbas av det som jag har hotat med. Allt skall uppfyllas, från början till slut. Jag skall låta honom veta att min dom över hans släkt står fast för all framtid, eftersom han har syndat och inte ingripit mot sina söner — han visste ju att de visade mig förakt. Därför har jag svurit att inga offer eller gåvor någonsin skall kunna sona den skuld som tynger Elis släkt.«