Första Johannesbrevet 2:3-6 - Compare All Versions

Dela

Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.

Men beviset på att vi verkligen har lärt känna Jesus, är att vi lyder det som han har befallt oss. Den person som säger: "Jag känner Jesus", men inte lyder det som Jesus har befallt oss, han ljuger och har inte släppt in Gud, som är sanningen. Men den som lever enligt Jesus undervisning, han bevisar att han verkligen älskar Gud. Det är genom detta vi kan veta om vi lever i gemenskap med honom eller inte. Den som säger att han lever i gemenskap med Gud, måste leva på samma sätt som Jesus gjorde.

Och derpå vete vi att vi kännom honom, om vi hålle hans bud. Den der säger: Jag känner honom, och håller icke hans bud, han är en ljugare, och i honom är icke sanningen. Men den som håller hans ord, i honom är sannerliga Guds kärlek fullkomligen; och derpå vete vi att vi ärom i honom. Den der säger sig blifva i honom, han skall ock vandra såsom han vandrade.

Därav veta vi att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla hans bud. Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hans bud, han är en lögnare och i honom är icke sanningen. Men den som håller hans ord, i honom är förvisso Guds kärlek fullkomnad. Därav veta vi att vi äro i honom. Den som säger sig förbliva i honom, han är ock pliktig att själv så vandra som Han vandrade.

Vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.

Att vi har lärt känna honom vet vi av att vi håller hans bud. Den som säger: ”Jag känner honom” men inte håller hans bud, är en lögnare, och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller hans ord har Guds kärlek verkligen fullföljts. Det är genom detta vi vet att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom måste leva på samma sätt som han gjorde.

Och genom (i) detta vet vi [baserat på personlig erfarenhet] att vi har lärt känna honom: Att (om) vi håller hans bud [vill bevara och vaka över att de når sin fullbordan]. Den som [gång på gång] säger: ”Jag känner (har lärt känna) [har en personlig relation med] honom”, men inte håller [kontinuerligt bevarar och vakar över; lever efter] hans bud (fullkomliga ordningar) är en lögnare, och sanningen finns (är) inte i honom. Men den som håller (som då skulle bevara och vaka över) [leva efter] hans ord (budskap), i honom har Guds [utgivande] kärlek verkligen (sannerligen) nått sitt mål (blivit mogen, och fulländad; gjort sitt verk). Genom detta vet vi [baserat på personlig erfarenhet] att vi är i honom. Den som [gång på gång] säger sig förbli [] i honom är [alltid] skyldig att själv också vandra (leva) på samma sätt som han [Jesus] vandrade (levde).

Att vi har lärt känna honom förstår vi av att vi håller hans bud. Den som säger: »Jag känner honom« men inte håller hans bud är en lögnare, och sanningen finns inte i honom. Men hos den som bevarar hans ord har Guds kärlek i sanning nått sin fullhet. Då vet vi att vi är i honom. Den som säger att han förblir i honom måste själv leva så som han levde.