Första Korinthierbrevet 8:1-13
Första Korinthierbrevet 8:1-13 Svenska Folkbibeln (SFB98)
I fråga om kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen uppblåser, och kärleken uppbygger. Om någon tror sig ha kunskap om något, så vet han ännu inte det han borde veta. Men om någon älskar Gud är han känd av honom. När det nu gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar, så vet vi att det inte finns någon avgud i världen och att det finns bara en Gud. Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden - det finns också många gudar och många herrar - så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är. Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några som hittills varit vana vid avgudarna äter köttet som avgudaoffer, och så orenas deras svaga samvete. Men maten för oss inte närmare Gud. Äter vi inte, förlorar vi ingenting, och äter vi, vinner vi ingenting. Men se till att denna er frihet inte blir till fall för de svaga. Ty om någon får se, hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete 'uppbyggd', så att han äter av det kött som offrats åt avgudarna? Genom din kunskap går den svage förlorad, din broder, som Kristus har dött för. När ni på det sättet syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. Alltså, om maten blir till fall för min broder, skall jag aldrig någonsin äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.
Första Korinthierbrevet 8:1-13 Nya Levande Bibeln (BSV)
Låt oss nu gå över till frågan om kött som har offrats till avgudar. Ni skriver att ni känner till det rätta svaret. Men kom ihåg att den som tror sig veta allt blir mallig. Om ni verkligen älskar varandra kommer ni istället att hjälpa varandra att få en starkare tro. Den som anser sig veta allt, han känner inte till särskilt mycket. Men den som älskar Gud, han är känd av honom. När det gäller frågan om man får äta kött som har offrats till avgudar, så vet vi att en avgud inte är någon gud, och att det bara finns en enda Gud. Många tillber så kallade gudar, både i himlen och på jorden - och det finns ett stort antal av dessa gudar och herrar. Ändå vet vi att det bara finns en Gud, Fadern, som har skapat allt och vill att vi ska leva för honom. Och vi vet att det bara finns en Herre, Jesus Kristus, som fick i uppdrag av Gud att skapa allt, och som gör det möjligt för oss att leva för Gud. Men en del troende har inte förstått än att dessa gudar inte är några verkliga gudar. De tillbad avgudar innan de började tro på Jesus, och när de nu ser kött som har offrats till avgudar, ser de det fortfarande som ett offer. När de då äter av köttet, går de emot sina egna samveten, för de har fortfarande inte lärt sig hur man ska tänka. Det är sant att maten inte har något med vårt förhållande till Gud att göra. Därför kvittar det fullständigt om vi äter av köttet eller inte. Men ni måste se till att den frihet ni påstår er ha inte får en osäker troende att överge sin tro på Jesus. Om dessa nya troende, som fortfarande inte vet hur de ska tänka, ser dig som har "det rätta svaret" äta kött i ett avgudatempel, kommer de då inte att dra slutsatsen att de också kan äta? Men för dem innebär det att de faller tillbaka i sin gamla avgudadyrkan. Genom att du vet "det rätta svaret" får du alltså en svag troende att gå evigt förlorad, din egen bror eller syster som Kristus har dött för! Kom ihåg att den som gör orätt mot sina troende syskon och lurar dem att gå emot sina egna samveten, han syndar mot Kristus själv. Mitt svar är alltså: Om din mat får din troende bror eller syster att synda, så avstå hellre för alltid från att äta kött. Riskera inte att en annan människa överger sin tro på Jesus och går under för evigt på grund av dig.
Första Korinthierbrevet 8:1-13 Karl XII 1873 (SK73)
Men om afgudaoffer vete vi; ty vi hafve alle förstånd. Förståndet uppblås; men kärleken förbättrar. Om någor låter sig tycka, att han vet något; han vet ännu intet, huru honom bör veta. Men den som älskar Gud, han är känd af honom. Så vete vi nu om den mat, som offras afgudar; att afguden är intet i verldene, och att ingen Gud är, utan en. Och ändock någre äro, som kallas gudar, hvad det är i himmelen, eller på jordene; såsom månge gudar, och månge herrar äro; Så hafve vi dock allenast en Gud, Fadren; af hvilkom all ting äro, och vi uti honom; och en Herra, Jesum Christum, genom hvilken all ting äro, och vi genom honom. Men hvar man hafver icke förståndet; ty somlige göra sig ännu samvet om afgudarna, ätande det för afgudaoffer; och efter deras samvet är svagt, varder det dermed befläckadt. Men maten främjar oss intet för Gudi; äte vi, så varde vi intet bättre dermed; äte vi icke, så varde vi ock icke dess sämre. Ser till likväl, att denna edor frihet icke kommer dem till förargelse, som svage äro. Ty om någor får se dig, du som förståndet hafver, sitta och äta i afgudahus, varder då icke hans samvet, som svag är, draget dermed till att äta afgudaoffer? Och så varder den svage brodren öfver ditt förstånd förtappad, den Christus hafver lidit döden före. När I således synden på bröderna, och sargen deras svaga samvet, då synden I på Christum. Derföre, om maten förargar min broder, ville jag aldrig äta kött till evig tid; på det jag icke skall vara minom broder till förargelse.
Första Korinthierbrevet 8:1-13 Svenska 1917 (SVEN)
Vad åter angår kött från avgudaoffer, så känna vi nog det talet: »Alla hava vi 'kunskap'.» »Kunskapen» uppblåser, men kärleken uppbygger. Om någon menar sig hava fått någon »kunskap», så har han ännu icke fått kunskap på sådant sätt som han borde hava. Men den som älskar Gud, han är känd av honom. Vad alltså angår ätandet av kött från avgudaoffer, så säger jag detta: Vi veta visserligen att ingen avgud finnes till i världen, och att det icke finnes mer än en enda Gud. Ty om ock några så kallade gudar skulle finnas, vare sig i himmelen eller på jorden -- och det finnes ju många »gudar» och många »herrar» -- så finnes dock för oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken allt är, och till vilken vi själva äro, och en enda Herre: Jesus Kristus, genom vilken allt är, och genom vilken vi själva äro. Dock, icke alla hava denna kunskap, utan somliga, som äro vana att ännu alltjämt tänka på avguden, äta köttet såsom avgudaofferskött. Och eftersom deras samvete är svagt, bliver det härigenom befläckat. Men maten skall icke avgöra vår ställning till Gud. Avhålla vi oss från att äta, så bliva vi icke därigenom sämre; äta vi, så bliva vi icke därigenom bättre. Sen likväl till, att denna eder frihet icke till äventyrs bliver en stötesten för de svaga. Ty om någon får se dig, som har undfått »kunskap», ligga till bords i ett avgudahus, skall då icke hans samvete, om han är svag, därav »bliva uppbyggt» på det sätt att han äter köttet från avgudaoffer? Genom din »kunskap» går ju då den svage förlorad -- han, din broder, som Kristus har lidit döden för. Om I på sådant sätt synden mot bröderna och såren deras svaga samveten, då synden I mot Kristus själv. Därför, om maten kan bliva min broder till fall, så vill jag sannerligen hellre för alltid avstå från att äta kött, på det att jag icke må bliva min broder till fall.
Första Korinthierbrevet 8:1-13 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När det gäller kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, medan kärleken bygger upp. Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha. Men om någon älskar Gud är han känd av honom. När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar, så vet vi att det inte finns någon avgud i världen och att det bara finns en Gud. För även om det skulle finnas så kallade gudar i himlen eller på jorden – och det finns många "gudar" och många "herrar" – så har vi bara en Gud, Fadern från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus genom vilken allting är och genom vilken vi själva är. Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några är fortfarande så vana vid avgudarna att de äter köttet just som avgudaoffer, och då blir deras svaga samvete fläckat. Men det är inte maten som för oss närmare Gud. Äter vi inte så förlorar vi inget, och äter vi så vinner vi inget. Men se till att den frihet ni fått inte blir till fall för de svaga. För om någon får se hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete uppmuntrad till att äta av köttet från avgudaoffren? Genom din kunskap går då den svage förlorad, din broder som Kristus har dött för. När ni på så sätt syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. Alltså: om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.
Första Korinthierbrevet 8:1-13 nuBibeln (NUB)
När det sedan gäller kött som har offrats till avgudar, vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskap ger högfärd, medan kärleken bygger upp. Den som anser sig veta något, vet ändå inte vad han borde veta. Men den som älskar Gud är känd av honom. När det gäller frågan om man får äta kött som har offrats till avgudar, så vet vi att en avgud inte är något i världen, och att det bara finns en enda Gud. Även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden – och det finns ett stort antal av dessa gudar och herrar – så finns det för oss bara en Gud, Fadern, som är upphovet till allting och i vilken vi lever, och bara en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting och vi själva är till. Men alla har inte denna kunskap. Några är fortfarande så vana vid avgudar att de äter kött som om det hade offrats till avgudar och orenar så sina egna svaga samveten. Maten för oss inte närmare Gud. Vi blir inte sämre om vi låter bli att äta, och inte heller bättre om vi äter. Men se till att den frihet ni anser er ha inte får en osäker troende att vackla. Om någon med osäkert samvete ser dig, som har kunskapen, äta kött i ett avgudatempel, kan han ju bli styrkt så att han äter offerkött. Genom din kunskap går då en svag troende förlorad, din egen bror eller syster som Kristus har dött för! När ni på det sättet syndar mot era trossyskon och lurar dem att gå emot sina egna osäkra samveten, syndar ni mot Kristus själv. Alltså: Om min mat får min bror eller syster att falla, så avstår jag hellre för evigt från att äta kött, för att inte orsaka någons fall.
Första Korinthierbrevet 8:1-13 Svenska Kärnbibeln (SKB)
När det gäller kött från avgudaoffer vet vi att ”vi alla har kunskap”, men kunskapen blåser upp, medan kärleken bygger upp. Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha, men om någon älskar Gud är han känd av honom. När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar (avbilder) [2 Mos 20:4], så vet vi att ”det inte finns någon avgud i världen” och att det ”bara finns en Gud”. För även om det skulle finnas så kallade ”gudar” i himlen eller på jorden – och det finns många ”gudar” och många ”herrar”, så har vi bara en Gud – Fadern – från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre – Jesus den Smorde (Messias, Kristus) – genom vilken allting är och genom vilken vi själva är. [Det finns ingen Zeus i himlen, ingen Atena på jorden och ingen Poseidon i havet. Här gör Paulus också något anmärkningsvärt genom att inkludera Jesus i den judiska trosbekännelsen Shema. Frasen ”vi har bara en Gud” motsvarar ”Herren, vår Gud” i bönen och ”en Herre – Jesus den Smorde” av ”Herren är en”, se 5 Mos 6:4.] Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några är fortfarande så vana vid avgudarna (avbilderna) att de äter köttet just som avgudaoffer, och då blir deras svaga samvete fläckat. Men det är inte maten som för oss närmare Gud. Äter vi inte så förlorar vi inget, och äter vi så vinner vi inget. Men se till att den frihet ni fått inte blir till fall för de svaga. För om någon får se hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir då inte den som har ett svagt samvete uppmuntrad till att äta av köttet från avgudaoffren? Genom din kunskap går då den svage förlorad, din broder och syster som den Smorde (Messias, Kristus) har dött för. När ni på så sätt syndar mot syskonen (bröderna och systrarna i tron) och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot den Smorde (Messias, Kristus). Därför, om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.
Första Korinthierbrevet 8:1-13 Bibel 2000 (B2000)
I fråga om offerkött vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, det som bygger upp är kärleken. Den som tror sig ha kunskap har ännu inte fått den rätta kunskapen, men den som har kärlek, han är känd av Gud. När det alltså gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar, vet vi att det inte finns någon avgud i världen och ingen annan gud än den ende. Ty även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden — och det finns ju många gudar och många herrar — så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till. Denna kunskap finns dock inte hos alla. Somliga sitter så fast i sin gamla avgudatro att de äter köttet just som offerkött, och det tynger deras samvete, osäkert som det är. Men det är inte maten som kommer att föra oss till Gud. Vi förlorar inget om vi inte äter, vinner heller inget om vi äter. Se bara till att den frihet ni kan ta er inte blir till skada för de osäkra. För om någon får se hur du som äger kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, kan han då inte bli så styrkt i sitt samvete att han äter offerkött fast han är osäker? Då går den osäkre förlorad genom din kunskap, denne broder som Kristus har dött för. Om ni på detta sätt försyndar er mot era bröder och våldför er på deras osäkra samveten syndar ni mot Kristus. Alltså: om maten bringar min broder på fall avstår jag från kött för evigt för att inte bli orsak till min broders fall.