Första Korinthierbrevet 15:12-34
Första Korinthierbrevet 15:12-34 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Som den siste fienden berövas döden all makt, ty "allt har han lagt under hans fötter." Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla. Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull? Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt? Jag dör varje dag, så sant som jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av er, mina bröder. Om jag hade tänkt som människor i allmänhet, när jag kämpade mot vilddjuren i Efesus, vad skulle jag haft för nytta av det? Om de döda inte uppstår, "låt oss äta och dricka, ty i morgon dör vi." Låt er inte föras vilse. Dåligt sällskap fördärvar goda seder. Nyktra till på allvar och synda inte. Några av er har ingen kunskap om Gud. Till er skam säger jag det.
Första Korinthierbrevet 15:12-34 Nya Levande Bibeln (BSV)
Men om alla Jesus sändebud nu intygar att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då vissa av er påstå att de döda inte kan uppstå igen? Om ingen kan uppstå från de döda, då har ju inte heller Kristus blivit levande igen. Och om Kristus inte blev levande igen, då är allt det som vi har berättat för er bara tomt prat, och ni grundar er tro på rena fantasier. Ja, vi som är sändebud har då till och med ljugit om Gud, eftersom vi har intygat att Gud uppväckte Kristus från de döda, trots att han inte gjorde det, om man nu får tro er som påstår att de döda inte kan uppstå igen. Kristus kan ju inte ha blivit levande igen om inte de döda kan uppstå. Men om Kristus aldrig uppstod från de döda, då är er tro meningslös. Det betyder ju att ni inte har fått förlåtelse för era synder och att det inte finns något evigt liv att se fram emot. Och då måste också de som trodde på Kristus när de dog ha gått evigt förlorade. Nej, mina kära vänner, om det hopp om räddning som Kristus har gett oss bara gäller livet här på jorden, då är det verkligen synd om oss. Men nu är det faktiskt så att Kristus har uppstått från de döda, och att han är den första av alla döda som en dag ska uppstå. Döden kom in i människosläktet genom en människa, och därför kom också uppståndelsen från de döda genom en människa. Alla dör på grund av sitt släktskap med Adam, och på samma sätt uppstår de människor till nytt liv som lever i gemenskap med Kristus. Men de döda uppstår i en viss ordning. Kristus uppstod först, och när han kommer tillbaka ska alla de som tillhör honom uppstå. Sedan kommer domens dag, då Kristus ska överlämna all makt till Gud, Fadern, sedan han har utplånat alla härskare och makter och krafter. Kristus måste nämligen regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Och den sista fienden som utplånas är döden, för det står i Skriften om Kristus: "Gud har gett honom makt över allting." Uttrycket "makt över allting" betyder naturligtvis inte att Kristus har makt över Gud, eftersom det är Gud som har gett sin Son makten. Men när Sonen sedan har fått makt över allting, ska han lämna över all makt till Gud, så att Gud blir Herre över allt och alla. Några av er låter ju döpa sig för de döda. Men om de döda inte ska uppstå igen, varför låter man då döpa sig för dem? Och jag och mina medarbetare, varför skulle vi dag ut och dag in riskera livet för att sprida ett budskap som inte är sant? Ja, kära syskon, ni som är min stolthet på grund av er gemenskap med vår Herre Jesus Kristus, jag har verkligen gång på gång varit nära att mista livet. Ni vet ju till exempel hur jag kämpade mot vilddjuren i Efesos. Vad skulle det ha varit för mening med att riskera livet på det viset, om jag likt många människor hade tänkt att det inte finns något efter döden? Nej, mina kära vänner, om de döda inte kan uppstå, då kan vi lika gärna följa uppmaningen: "Låt oss äta och dricka, imorgon ska vi ju ändå dö." Men låt er inte luras av dem som säger att de döda inte ska uppstå. Ni känner ju alla till talesättet: "Av dåligt sällskap får man dåliga vanor." Börja därför tänka klart igen, och sluta upp med att leva i synd. Några av er verkar ju fullständigt ha glömt bort allt ni har lärt er om Gud. Ni borde skämmas!
Första Korinthierbrevet 15:12-34 Karl XII 1873 (SK73)
Är nu Christus predikad för eder, att han är uppstånden ifrå de döda; hvarföre säga då somlige ibland eder, att de dödas uppståndelse är intet? Är nu de dödas uppståndelse intet, så är ock Christus icke heller uppstånden. Är Christus icke uppstånden, så är vår predikan fåfäng; så är ock edor tro fåfäng. Och vi vardom funne falsk Guds vittne, att vi emot Gud vittnat hafve, att han hafver uppväckt Christum; den han icke uppväckt hafver, om de döde icke uppstå. Ty om de döde icke uppstå, så är icke heller Christus uppstånden. Är Christus icke uppstånden, så är edor tro fåfäng; och så ären I ännu uti edra synder. Så äro ock de förtappade, som i Christo afsomnade äro. Om vi allenast i detta lifvet hafve hoppet till Christum, så äre vi uslast ibland alla menniskor. Men nu är Christus uppstånden ifrå de döda, och vorden förstlingen ibland dem som sofva. Efter döden är genom en mennisko, ock genom en mennisko de dödas uppståndelse. Ty såsom alle dö uti Adam, så skola ock alle i Christo varda lefvande gjorde. Hvar och en uti sin egen ordning; förstlingen Christus, sedan de som Christo tillhöra uti hans tillkommelse. Sedan änden, då han öfverantvardar Gudi och Fadrenom riket; och aflägger all herradöme, och alla öfverhet och väldighet. Ty han måste regnera, tilldess han lägger alla sina fiendar under sina fötter. Den ytterste fienden döden skall varda borttagen. Ty all ting hafver han lagt under hans fötter; så, när han säger, att all ting honom undergifven äro, är nog uppenbart, att han undantagen är, som honom all ting undergifvit hafver. Då nu all ting honom undergifven äro, så varder ock då Sonen sjelf undergifven honom, som honom all ting undergifvit hafver; på det att Gud blifver allt i allom. Hvad göra de eljest, som sig döpa låta öfver de döda? Om de döde ingalunda uppstå, hvi låta de sig då döpa öfver de döda? Och hvi stå vi alltid uti fara? Vid vår berömmelse, som jag hafver i Christo Jesu, vårom Herra, dör jag hvar dag. Hafver jag efter menniskomening uti Epheso stridt med vilddjur; hvad hjelper mig det, om de döde icke uppstå? Låt oss äta och dricka; ty i morgon måste vi dö. Låter icke förföra eder; ondt snack förkränker goda seder. Vaker upp rätteliga, och synder icke; ty somlige veta intet af Gudi; till blygd säger jag eder detta.
Första Korinthierbrevet 15:12-34 Svenska 1917 (SVEN)
Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda? Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått. Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng; då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå. Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått. Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder. Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus. Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse. Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till. Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt. Ty han måste regera »till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter». Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt; ty »allt har han lagt under hans fötter». Men när det heter att »allt är honom underlagt», då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom. Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla. Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull? Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror? Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag. Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- »låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö». Faren icke vilse: »För goda seder dåligt sällskap är fördärv.» Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta.
Första Korinthierbrevet 15:12-34 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Men om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös. Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han uppväckt Kristus, som han ju inte har uppväckt ifall det verkligen är så att döda inte uppstår. För om döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade. Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor. Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade. Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Som den sista fienden berövas döden sin makt, för allt har han lagt under hans fötter. Men när det sägs att allt är lagt under honom gäller det självklart inte Gud som har lagt allt under Kristus. Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla. Vad uppnår annars de som döper sig för de döda? Om döda alls inte uppstår, varför döper de sig då för deras skull? Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt? Jag dör varje dag, så sant som jag i vår Herre Kristus Jesus är stolt över er, bröder. Om jag hade tänkt som människor i allmänhet när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos, vad hade jag haft för nytta av det? Om döda inte uppstår kan vi äta och dricka, för i morgon dör vi . Låt inte bedra er. Dåligt sällskap fördärvar goda vanor. Nyktra till på allvar och synda inte! Några av er känner inte Gud. Till er skam säger jag det.
Första Korinthierbrevet 15:12-34 nuBibeln (NUB)
Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då vissa av er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om ingen uppståndelse från de döda finns, då har ju inte heller Kristus uppstått. Och om Kristus inte har uppstått, då är vår förkunnelse bara tomt prat, och er tro är också tom. Då avslöjas också vi som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat att Gud uppväckte Kristus från de döda, trots att han inte gjorde det, om man nu får tro att de döda inte uppstår. Kristus kan ju inte ha uppstått om inga döda uppstår. Men om Kristus aldrig uppstod från de döda, då är er tro meningslös, och ni är fortfarande kvar i era synder. Då skulle också de som trodde på Kristus när de dog ha gått förlorade. Om vårt hopp till Kristus bara gäller livet här, då är det verkligen mer synd om oss än om någon annan. Men nu är det faktiskt så att Kristus har uppstått från de döda, som den första av alla dem som somnat in. Döden kom in genom en människa, och därför kom också uppståndelsen från de döda genom en människa. Alla dör i Adam, och på samma sätt får alla nytt liv i Kristus. Men alla i en bestämd ordning: Kristus först, och när han kommer tillbaka, alla de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, då Kristus ska överlämna riket till Gud, Fadern, sedan han har utplånat alla härskare och makter och krafter. Kristus måste nämligen regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Och den sista fienden som utplånas är döden, för Gud har ”lagt allting under hans fötter.” När det står att ”allting” har lagts under hans fötter betyder det naturligtvis inte att det även gäller Gud själv, eftersom det var han som lade allting under sin Son. Men när allting sedan har lagts under honom, ska han underordna sig den som lade allting under honom, så att Gud blir allt i alla. Vad uträttar de som låter döpa sig för de döda? Om de döda inte uppstår, varför låter man då döpa sig för dem? Och vi, varför skulle vi dag ut och dag in riskera livet? Ja, syskon, ni som är min stolthet i vår Herre Kristus Jesus, jag har verkligen varje dag varit nära att mista livet. Om jag kämpade mot vilddjuren i Efesos på mänskligt vis, vad skulle det ha varit för mening med det? Om de döda inte uppstår, ”låt oss äta och dricka, imorgon ska vi ju ändå dö!” Men låt er inte luras. ”Av dåligt sällskap får man dåliga vanor.” Börja därför tänka klart igen, och sluta upp med att synda. Några av er verkar ju fullständigt sakna kunskap om Gud. Ni borde skämmas, säger jag!
Första Korinthierbrevet 15:12-34 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Om nu den Smorde (Messias, Kristus) predikas som uppstånden (gr. egeiro) från de döda, hur kommer det sig då att några av er säger att det inte finns någon uppståndelse (uppstigande, nytt liv) av de döda? Om det inte finns någon uppståndelse av döda, då har inte heller den Smorde uppstått. Om den Smorde inte har uppstått, då är vår förkunnelse (predikan) meningslös och er tro meningslös. Då skulle vi vara (bli avslöjade som) Guds falska vittnen, eftersom vi har vittnat om att Gud uppväckte (gr. egeiro) den Smorde (Messias, Kristus), som han i det fallet inte gjort om det är sant att de döda inte kan uppstå. Om de döda inte uppstår, då har inte den Smorde uppstått. Om inte den Smorde har uppstått då är er tro utan mening, och ni är kvar i era synder [kontrollerade av dem och under Guds dom]. Då har också de som dött i den Smorde (Messias, Kristus) gått förlorade. Om vi som lever i den Smorde (Kristus) bara har vårt hopp i detta [jordiska] liv, och det är allt, då är vi av alla människor de mest ömkansvärda (sorgliga, miserabla, patetiska). Men nu är den Smorde (Messias, Kristus) uppstånden (gr. egeiro) från de döda [till evigt liv], och han blev den förste (en försmak, förstlingen, förstlingsfrukten) av dem som har dött (somnat in i döden). [Utan uppståndelsen är tron meningslös och vi är kvar i våra synder. Om det inte vore för uppståndelsen skulle Jesus varit som vilken rabbin som helst som försökte förnya Israel, men misslyckades. I så fall skulle Petrus, Jakob, Andreas och Johannes återvänt till sina båtar och levt ett vanligt liv. Uppståndelsen visar att synd och död inte fick det sista ordet.] För eftersom det var genom en människa som döden kom [in till världen], så kom också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, på samma sätt ska alla genom den Smorde (Messias, Kristus) få liv (göras levande). [Alla människor är släkt med Adam och har del i syndafallet. Alla kommer också att uppstå till evigt liv eller evig dom. När Paulus kvinnosyn diskuteras kan det vara värt att notera att Paulus skyller syndafallet på Adam, tvärt emot den vedertagna judiska traditionen att skylla på Eva. Några av de utombibliska skrifter som påverkade judendomen på Paulus tid var Ben Syraks skrifter från 190-talet f.Kr. där det står ”Från en kvinna leder synden sitt ursprung, och för hennes skull måste vi alla dö”, se Syr 25:24.] Men i tur och ordning [Korint var en koloni som ursprungligen var bebodd av pensionerade romerska soldater, Paulus använder sig av den militära termen för rang]: den Smorde (Messias, Kristus) är den förste (förstlingsfrukten). [Jesus var den förste som uppstod för att aldrig mer dö igen och fick en ny kropp. Han har den högsta rangen. Detta skedde år 30 e.Kr. på bikkurim, se Mark 16:1.] Sedan när han kommer [tillbaka], de som tillhör den Smorde (Messias, Kristus). [Alla kristna genom tiderna som dött, får liv och uppstår och får nya kroppar när Jesus kommer tillbaka.] Därefter kommer slutet. [Den sista uppståndelsen är då alla människor uppstår och kommer att ställas inför den vita tronen och var och en får höra sin dom, se Matt 25:46.] Då överlämnar han kungariket till Gud, sin Fader, efter att ha avsatt allt annat styre (ärkehärskare, ledare från urgamla tider, militär term för general, den högsta ledaren) [antagligen demoner av hög rang], och varje auktoritet (militär term för delegerad auktoritet) och makt (kraft). För han [Jesus] måste vara Kung och regera [i tusenårsriket] tills han lagt alla sina fiender under sina fötter. Den sista fienden att utplåna (eliminera, avväpna) är döden, för [det står i Ps 8:7:] ”Han [Fadern] har lagt allt under hans [Jesu] fötter.” När det står att ”allt” har blivit lagt under honom, är naturligtvis den som har lagt allt under den Smorde (Messias, Kristus) undantagen. När allt har lagts under honom, ska Sonen själv underordna sig den [Fadern] som har lagt allt under honom, för att Gud ska bli allt i alla. [Paulus ger nu tre argument för att de döda kommer att uppstå:] Vad ska annars de som döper sig för de döda göra? Om de döda inte alls uppstår, varför döper de sig då för dem? [Denna vers är omdebatterad och det finns många tolkningar. En av avarterna är att man kan döpa sig ”ställföreträdande” för redan döda personer, vilket i dag praktiseras av mormoner. Det finns dock ingen annan vers som styrker att man kan döpa sig för någon annan, snarare tvärtom, alla andra verser i Bibeln visar att dopet handlar om ett eget beslut att följa Jesus – man kommer till tro och låter sig döpas. Den mest naturliga tolkningen är att versen syftar på anhöriga till avlidna troende som kommer till tro. Ett exempel kan vara en döende mor som säger till sin son som ännu inte är en kristen: ”vi kommer att ses igen.” När sonen senare kommer till tro och låter sig döpas finns det hopp om att han ska få se sin älskade mor igen. Oavsett vad som syftas på här, nämns detta i förbigående av Paulus i hans argumentation för de dödas verkliga uppståndelse.] Varför utsätter vi oss för faror varje stund? Syskon (bröder och systrar), så sant som ni är min stolthet i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus vår Herre – jag dör varje dag. [Styckets centrum.] Om jag trott som folk i allmänhet när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos, vad hade det tjänat till? [Det är troligt att Paulus liknar inflytelserika onda människor i Efesos med vilddjur. Herakleitos, en grekisk filosof från Efesos, hade kallat sina landsmän ”vilddjur” fyra hundra år tidigare. Epimenides kallade även kreterna samma sak, se Tit 1:12. Paulus befinner sig i Efesos och där är hans liv i fara, se 2 Kor 1:8. Även om tumultet som silversmeden Dimitris startar ännu inte har ägt rum, se Apg 19:29-30, eftersom Paulus tvingas lämna staden direkt efteråt, så börjar han få ”många motståndare”, se 1 Kor 16:9.] Om de döda inte uppstår, låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi. [Utan uppståndelse kan man lika gärna ge upp, se Jes 22:13Pred 8:15. Jesus använder liknande resonemang i liknelsen om den rike dåren, se Luk 12:19.] Bli inte förledd: ”Dåligt sällskap fördärvar god moral.” [Kan vara ett citat från den grekiske författaren Menander som levde på 300-talet f.Kr. Det kan också ha varit ett populärt samtida ordspråk.] Vakna upp från er berusning (besinna er)! Lev rättfärdigt och sluta synda! Några av er är helt okunniga om Gud. Det säger jag till er skam.
Första Korinthierbrevet 15:12-34 Bibel 2000 (B2000)
Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att de döda inte uppstår. Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt. Vad skall annars de göra som låter döpa sig för de dödas skull? Om de döda inte alls uppstår, varför låter man då döpa sig för deras skull? Och jag själv, varför sätter jag livet på spel i varje ögonblick? Ja, bröder, så sant som ni är min stolthet i Kristus Jesus, vår herre: jag står inför döden varje dag. Om jag bara hade tänkt på människors sätt när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos, vad hade det då tjänat till? Om de döda inte uppstår, låt oss äta och dricka, ty i morgon skall vi dö. Låt inte bedra er. »Av dåligt sällskap blir den bäste snart förstörd.« Nyktra till på allvar och synda inte mer! Det finns ju några som inte vill veta något om Gud, det säger jag till er skam.