Första Krönikeboken 4:9-43
Första Krönikeboken 4:9-43 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Men Jabes var mer ansedd än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, "för jag har fött honom med smärta", sade hon. Jabes ropade till Israels Gud och sade: "O, att du ville välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O, att du ville göra så att jag slipper olycka och smärta!" Och Gud lät det ske som han bad om. Kelub, Suhas bror, blev far till Mehir, som var far till Eston. Eston blev far till Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas far. Dessa var männen från Reka. Kenas söner var Otniel och Seraja. Otniels son var Hatat. Meonotaj blev far till Ofra och Seraja till Joab, far till hantverkardalens släkt, ty de var hantverkare. Söner till Kaleb, Jefunnes son, var Iru, Ela och Naam, likaså Elas söner och Kenas. Jehallelels söner var Sif och Sifa, Tirja och Asarel. Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon. Och hon blev havande och födde Mirjam, Sammaj och Jisba, Estemoas far. Hans judiska hustru födde Jered, Gedors far, och Heber, Sokos far, och Jekutiel, Sanoas far. Men de andra var söner till Bitja, faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru. Söner till Hodias hustru, Nahams syster, var Kegilas far, garmiten, och maakatiten Estemoa. Simeons söner var Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon. Jisis söner var Sohet och Sohets son. Söner till Sela, Judas son, var Er, Lekas far, och Lada, Maresas far, och de släkter som tillhörde linnearbetarnas hus, av Asbeas hus, vidare Jokim och männen i Koseba samt Joas och Saraf, som blev herrar över Moab, likaså Jasubi-Lehem. Men detta hör till en avlägsen tid. Dessa var krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera. De bodde där hos kungen och var i hans tjänst. Simeons söner var Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul. Hans son var Sallum, hans son var Mibsam, hans son var Misma. Mismas söner var hans son Hammuel, dennes son Sackur och dennes son Simei. Simei hade sexton söner och sex döttrar. Men hans bröder hade inte många barn. I sin helhet ökade inte deras släkt lika mycket som Juda barn. De bodde i Beer-Sheba, Molada och Hasar-Sual, i Bilha, i Esem och i Tolad, i Betuel, Horma och Siklag, i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Biri och i Saarajim. Dessa var deras städer, tills David blev kung. Deras byar var Etam och Ajin, Rimmon, Token och Asan, fem städer; och alla deras byar som låg runt omkring dessa städer ända till Baal. Där bodde de. De hade sitt särskilda släktregister. Vidare: Mesobab, Jamlek och Josa, Amasjas son, och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till Asiel, och Eljoenaj, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och Benaja, samt Sisa, son till Sifi, son till Allon, son till Jedaja, son till Simri, son till Semaja. Dessa nu nämnda var furstar i sina släkter, och deras familjer utbredde sig och blev talrika. De drog fram mot Gedor, ända till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin boskap. De fann fett och gott bete, och landet hade utrymme nog, och där var lugnt och stilla, ty de som bodde där förut var hamiter. Men dessa som här har blivit uppskrivna vid namn kom i Hiskias, Juda kungs, tid och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem, så att de inte mer finns till, och de bosatte sig i deras land, ty där fanns bete för deras boskap. Av dem, av Simeons barn, begav sig femhundra man till Seirs bergsbygd. Och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jisis söner, stod i spetsen för dem. De slog den sista kvarlevan av amalekiterna, som hade kommit undan. Sedan bosatte de sig där och bor där än i dag.
Första Krönikeboken 4:9-43 Karl XII 1873 (SK73)
Men Jabez var härligare än hans bröder; och hans moder kallade honom Jabez; ty hon sade: Jag hafver födt honom med bekymmer. Och Jabez åkallade Israels Gud, och sade: Om du välsignar mig, och förvidgar mina gränsor, och din hand blifver med mig, och så skaffar med det onda, att det mig intet bekymrar. Och Gud lät ske som han bad. Men Chelub, Suahs broder, födde Mehir, det är Esthons fader. Men Esthon födde Bethrapha, Paseah och Thehinna, fadren till den staden Nahas. Det äro de män af Recha. Kenas barn voro: Athniel och Seraja. Athniels barn voro: Hathath. Och Meonothai födde Ophra. Och Seraja födde Joab, en fader åt de timbermän i dalenom; ty de voro timbermän. Calebs barn, Jephunne sons, voro: Iru, Ela och Naam. Ela barn voro: Kenas. Jehaleleels barn voro: Siph, Sipha, Thiria och Asareel. Esra barn voro: Jether, Mered, Epher och Jalon, och Thahar med MirJam, Sammai, Jisbah Esthemoa fader. Och hans hustru Judija födde Jered, Gedors fader, Heber, Socho fader, Jekuthiel, Sanoahs fader. Desse äro Bithias barn, Pharaos dotters, hvilka Mared tog. Den hustrunes Hodijas barn, Nahams systers, Kegila faders, voro: Hagarmi, och Esthemoa den Maachathiten. Simeons barn voro: Amnon, Rinnah, och Benhanan, Thilon. Jisei barn voro: Soheth och Bensoheth. Sela barn, Juda sons, voro: Er, Lecha fader, Laeda, Maresa fader, och de linväfvares slägter i Asbea hus; Dertill Jokim, och de män af: Coseba, Joas, Saraph, hvilke husherrar voro i Moab, och bodde i Lahem; som de gamle säga. De voro pottomakare, och bodde ibland planteringar och gårdar, när Konungenom i hans arbete, och kommo och blefvo der. Simeons barn voro: Nemuel, Jamin, Jarib, Serah, Saul. Hans son var Sallum. Hans son var Mibsam. Hans son var Misma. Misma barn voro: Hamuel. Hans son var Saccur. Hans son var Simei. Simei hade sexton söner, och sex döttrar; och hans bröder hade icke mång barn; och all deras slägt förökade sig icke så mycket, som Juda barn. Men de bodde i BerSeba, Molada, HazarSual, Bilha, Ezem, Tholad, Bethuel, Horma, Ziklag, BethMarchaboth, HazarSusim, BethBirei, Saarim. Det voro deras städer, allt intill Konung David. Dertill deras byar, Etham, Ain, Rimmon, Thochen, Asan, de fem städerna; Och alle de byar, som voro omkring dessa städerna, allt intill Baal. Det är deras boning, och deras ätt ibland dem. Och Mesobab, Jamlech, Josa, Amazia son, Joel, Jehu Josibia son, Seraja sons, Asiels sons, Eljoenai, Jaacoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jisimiel, och Benaja, Sisa, Siphei son, Allons sons, Jedaja sons, Simri sons, Semaja sons. Desse voro namnkunnige Förstar uti deras ätter, och i deras fäders hus; och delade sig ut, efter det de voro månge. Och de drogo bort till att fara till Gedor, intill öster på dalen, på det de skulle söka bet för deras får. Och de funno feta och goda bet, och ett vidt land, stilla och rikt; ty i förtiden bodde der de af Ham. Och de som nu vid namn beskrifne äro, kommo i Hiskia tid, Juda Konungs, och slogo deras hyddor och boningar, som der funne vordo, och gjorde dem tillspillo, allt intill denna dag; och bodde i deras stad; ty der var bet för får. Och gingo ut af dem af Simeons barnom, femhundrad män, intill Seirs berg, med deras öfverstar; Pelatia, Nearia, Rephaja, och Ussiel, Jisei barn; Och slogo de återlefde af de Amalekiter, som undsluppne voro; och bodde der allt intill denna dag.
Första Krönikeboken 4:9-43 Svenska 1917 (SVEN)
Men Jaebes var mer ansedd än sina bröder; hans moder hade givit honom namnet Jaebes, i det hon sade: »Jag har fött honom med smärta.» Och Jaebes åkallade Israels Gud och sade: »O att du ville välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O att du ville avvända vad ont är, så att jag sluppe att känna någon smärta!» Och Gud lät det ske, som han begärde. Och Kelub, Suhas broder, födde Mehir; han var Estons fader. Och Eston födde Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas' fader. Dessa voro männen från Reka. Och Kenas söner voro Otniel och Seraja. Otniels söner voro Hatat.Jos. 15, Och Meonotai födde Ofra. Och Seraja födde Joab, fader till Timmermansdalens släkt, ty dessa voro timmermän.Neh. 11, Och Kalebs, Jefunnes sons, söner voro Iru, Ela och Naam, så ock Elas söner och Kenas. Och Jehallelels söner voro Sif och Sifa, Tirja och Asarel. Och Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon. Och kvinnan blev havande och födde Mirjam, Sammai och Jisba, Estemoas fader. Och hans judiska hustru födde Jered, Gedors fader, och Heber, Sokos fader, och Jekutiel, Sanoas fader. Men de andra voro söner till Bitja, Faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru. Och söner till Hodias hustru, Nahams syster, voro Kegilas fader, garmiten, och maakatiten Estemoa. Och Simons söner voro Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon. Och Jiseis söner voro Sohet och Sohets son. Söner till Sela, Judas son, voro Er, Lekas fader, och Laeda, Maresas fader, och de släkter som tillhörde linnearbetarnas hus, av Asbeas hus, vidare Jokim och männen i Koseba samt Joas och Saraf, som blevo herrar över Moab, så ock Jasubi-Lehem. Men detta tillhör en avlägsen tid. Dessa voro krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera; de bodde där hos konungen och voro i hans arbete. Simeons söner voro Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul. Hans son var Sallum; hans son var Mibsam; hans son var Misma. Mismas söner voro hans son Hammuel, dennes son Sackur och dennes son Simei. Och Simei hade sexton söner och sex döttrar; men hans bröder hade icke många barn. Och deras släkt i sin helhet förökade sig icke så mycket som Juda barn. Och de bodde i Beer-Seba, Molada och Hasar-Sual,Jos. 19,1 f. i Bilha, i Esem och i Tolad, i Betuel, i Horma och i Siklag, i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Birei och i Saaraim. Dessa voro deras städer, till dess att David blev konung. Och deras byar voro Etam och Ain, Rimmon, Token och Asan -- fem städer; därtill alla deras byar, som lågo runt omkring dessa städer, ända till Baal. Dessa voro deras boningsorter; och de hade sitt särskilda släktregister. Vidare: Mesobab, Jamlek och Josa, Amasjas son, och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till Asiel, och Eljoenai, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och Benaja, så ock Sisa, son till Sifei, son till Allon, son till Jedaja, son till Simri son till Semaja. Dessa nu nämnda voro hövdingar i sina släkter, och deras familjer utbredde sig och blevo talrika. Och de drogo fram mot Gedor, ända till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin boskap. Och de funno fett och gott bete, och landet hade utrymme nog, och där var stilla och lugnt, ty de som förut bodde där voro hamiter. Men dessa som här hava blivit upptecknade vid namn kommo i Hiskias, Juda konungs, tid och förstörde deras tält och slogo de meiniter som funnos där och gåvo dem till spillo, så att de nu icke mer äro till, och bosatte sig i deras land; ty där fanns bete för deras boskap. Och av dem, av Simeons barn, drogo fem hundra man till Seirs bergsbygd; och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jiseis söner, stodo i spetsen för dem. Och de slogo den sista kvarlevan av amalekiterna; sedan bosatte de sig där och bo där ännu i dag.
Första Krönikeboken 4:9-43 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Men Jabes var mer ansedd än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, ”för jag har fött honom med smärta”, sade hon. Jabes ropade till Israels Gud och sade: ”O att du ville välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O att du ville göra så att jag slipper olycka och smärta!” Och Gud lät det bli så som han bad. Kelub, Shuhas bror, blev far till Mehir, som var far till Eshton. Eshton blev far till Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahashs far. Dessa var männen från Reka. Kenas söner var Otniel och Seraja. Otniels son var Hatat. Meonotaj blev far till Ofra och Seraja till Joab, far till hantverkardalens släkt, för de var hantverkare. Söner till Kaleb, Jefunnes son, var Iru, Ela och Naam, likaså Elas söner och Kenas. Jehallelels söner var Sif och Sifa, Tirja och Asarel. Esras son var Jeter, dessutom Mered, Efer och Jalon. Och hon blev havande och födde Mirjam, Shammaj och Jishba, Eshtemoas far. Hans judiska hustru födde Jered, Gedors far, och Heber, Sokos far, och Jekutiel, Sanoas far. Men de andra var söner till Bitja, faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru. Söner till Hodias hustru, Nahams syster, var Keilas far, garmiten, och maakatiten Eshtemoa. Simeons söner var Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon. Jishis söner var Sohet och Sohets son. Söner till Shela, Judas son, var Er, Lekas far, och Lada, Mareshas far, och de släkter som tillhörde linnearbetarnas hus, av Ashbeas hus, dessutom Jokim och männen i Koseba samt Joash och Saraf, som blev herrar över Moab, likaså Jasubi-Lehem. Men detta hör till en avlägsen tid. Dessa var krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera. De bodde där hos kungen och var i hans tjänst. Simeons söner var Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul. Hans son var Shallum, hans son var Mibsam, hans son var Mishma. Mishmas söner var hans son Hammuel, dennes son Sackur och dennes son Shimei. Shimei hade sexton söner och sex döttrar. Men hans bröder hade inte många barn. I sin helhet ökade inte deras släkt lika mycket som Juda barn. De bodde i Beer-Sheba, Molada och Hasar-Shual, Bilha, i Esem och i Tolad, Betuel, Horma och Siklag, i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Biri och i Shaarajim. Dessa var deras städer tills David blev kung. Deras byar var Etam och Ajin, Rimmon, Token och Ashan, fem städer, och alla deras byar som låg runt omkring dessa städer ända till Baal. Där bodde de. De hade sitt särskilda släktregister. Dessutom: Meshobab, Jamlek och Josha, Amasjas son, och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till Asiel, och Eljoenaj, Jaakoba, Jeshohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och Benaja, samt Sisa, son till Shifi, son till Allon, son till Jedaja, son till Shimri, son till Shemaja. Dessa nu nämnda var furstar i sina släkter, och deras familjer utbredde sig och blev talrika. De drog fram mot Gedor, ända till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin boskap. De fann fett och gott bete, och landet hade utrymme nog. Och där var lugnt och stilla, för de som bodde där förut var hamiter. Men dessa som här är uppskrivna med namn kom i Juda kung Hiskias tid och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem så att de inte mer finns till. Sedan bosatte de sig i deras land, för där fanns bete för deras boskap. Av dem, av Simeons barn, begav sig femhundra man till Seirs bergsbygd. Och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jishis söner, stod i spetsen för dem. De slog de sista som var kvar av amalekiterna och hade kommit undan. Sedan bosatte de sig där och bor där än i dag.
Första Krönikeboken 4:9-43 nuBibeln (NUB)
Jabes hade större anseende än någon av sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, ”för”, sa hon, ”jag födde honom med smärta.” Jabes ropade och bad till Israels Gud: ”Välsigna mig och utvidga mitt område! Var med mig i allt jag gör och bevara mig från olycka och smärta!” Gud hörde hans bön och gav honom vad han begärde. Keluv, Shuchas bror, var far till Mechir, som var far till Eshton. Eshton var far till Bet Rafa, Paseach och Techinna. Techinna var far till Ir Nachash. Dessa var männen från Reka. Kenas söner var Otniel och Seraja. Otniels söner var Hatat och Meonotaj. Meonotaj var far till Ofra. Seraja var far till Joav, stamfar till Timmermansdalens släkt, för de var timmermän. Kalevs, Jefunnes sons söner, var Ir, Ela och Naam. Elas son hette Kenas. Jehallelels söner var Sif, Sifa, Tirja och Asarel. Esras söner var Jeter, Mered, Efer och Jalon. Mereds hustru Bitja födde Mirjam, Shammaj och Jishbach, Eshtemoas far. Hans judeiska hustru födde Jered, Gedors far, Hever, Sokos far och Jekutiel, Sanoachs far. Dessa var söner till faraos dotter Bitja som Mered hade gift sig med. Söner till Hodias hustru, Nachams syster, var far till garmén Keila och maakatén Eshtemoa. Shimons söner var Amnon, Rinna, Ben-Hanan och Tilon. Jishis söner var Sochet och Ben-Sochet. Shelas, Judas sons, söner var Er, som var far till Leka, Lada, som var far till Maresha och stamfar till släkterna som var linnearbetare i Bet Ashbea, Jokim, männen i Koseva och Joash och Saraf, som hade härskat i Moab och sedan återvänt till Betlehem, enligt gamla uppteckningar. Dessa var krukmakare i Netaim och Gedera och stod i kungens tjänst. Simons söner var Nemuel, Jamin, Jariv, Serach och Saul. Shallum var hans son. Shallums son var Mivsam och dennes son Mishma. Mishmas söner var Hammuel, hans son Sackur och sonen Shimi. Shimi hade sexton söner och sex döttrar, men ingen av hans bröder hade många barn. Deras släkt blev inte lika stor som Judas. De bodde i Beer Sheva, Molada och Hasar Shual, Bilha, Esem, Tolad, Betuel, Horma, Siklag, Bet Markavot, Hasar Susim, Bet Biri och Shaarajim. Dessa var deras städer ända fram till Davids regeringstid, liksom deras fem byar, Etam, Ajin, Rimmon, Token och Ashan och andra byar ända bort till Baal. Det var där de bodde och de förde ett eget släktregister. Vidare: Meshovav, Jamlek, Josha, Amasjas son, Joel, Jehu, Joshivjas son, som var son till Seraja och sonson till Asiel, Eljoenaj, Jaakova, Jeshochaja, Asaja, Adiel, Jesimiel, Benaja och Sisa, son till Shifi, son till Allon, son till Jedaja, son till Shimri och son till Shemaja. Dessa uppräknade var namn på hövdingar för sina släkter. Deras familjer förökade sig mycket och drog fram mot Gedor, till östra sidan av dalen för att söka betesmarker för sin småboskap. De upptäckte rika, goda betesmarker i ett vidsträckt och fridfullt land där hamiter hade bott. De som här uppräknats vid namn kom under Hiskias regeringstid i Juda. De rev ner hamiternas tält och boplatser som fanns där. De förintade dem, så att de inte mer finns till, och tog området i besittning därför att där fanns betesmark för deras hjordar. Senare begav sig 500 av dessa män från Simons stam till berget Seir. Deras ledare var Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, söner till Jishi. Där dödade de alla som fortfarande fanns kvar av amalekiterna. Sedan bosatte de sig där och har bott där sedan dess.
Första Krönikeboken 4:9-43 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Jabes var mer ansedd (ärofylld, aktad, hade mer dignitet) än sina bröder, hans mor hade gett honom namnet Jabes [hebr. Jabets; snarlikt ordet för smärta], för hon sa: ”Jag har fött honom med smärta (hebr. otsev).” Jabes ropade till (bad, åkallade) Israels Gud (Elohim) och sa: Om du bara ville välsigna mig stort utvidga mitt område (min gräns). Låt din hand vara med mig (låt mig vara nära dig) bevara mig från ondska, så att jag inte smärtar mig. Gud lät det ske som han begärde (önskade). Kelub, Shuhas bror, blev far till Mehir, som var far till Eshton. Eshton blev far till Beit-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahashs far. Dessa var männen från Reka. Kenas söner var Otniel och Seraja. Meonotaj blev far till Ofra och Seraja till Joav, far till hantverkardalens släkt, för de var hantverkare. Söner till Kaleb [en av de tolv spejarna, se 4 Mos 13:6], Jefunnes son, var Iru, Elah och Naam, likaså Elahs söner och Kenas. Jehallelels söner var Sif och Sifa, Tirja och Asarel. Esras son var Jeter, dessutom Mered, Efer och Jalon. Och hon [Bitja, se vers 18] blev havande och födde Mirjam, Shammaj och Jishba, Eshtemoas far. Hans judiska hustru födde Jered, Gedors far, och Heber, Sokos far, och Jekutiel, Sanoas far. Men de andra var söner till Bitja, faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru. Söner till Hodias hustru, Nahams syster, var Keilas far, garmiten, och maachatiten Eshtemoa. Simeons söner var Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon. Jishis söner var Sohet och Sohets son. Söner till Shela, Judas son, var Er, Lekas far, och Lada, Mareshas far, och de släkter som tillhörde linnearbetarnas hus, av Ashbeas hus, dessutom Jokim och männen i Koseba samt Joash och Saraf, som blev herrar över Moab, likaså Jasubi-Lehem. Men detta hör till en avlägsen tid. Dessa var krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera. De bodde där hos kungen och var i hans tjänst. Simeons söner var: Nemuel och Jamin, Jariv, Zerach, Saul (hebr. Shaol). [Uppräkningen grupperar Nemuel först och sedan de andra fyra, se även 1 Mos 46:102 Mos 6:154 Mos 26:12.] Hans [Sauls] son var Shallum, hans [Shallums] son var Mivsam, hans [Mivsams] son var Mishma. Mishmas söner var hans son Hammuel, dennes son Sackur och dennes son Shimei. Shimei hade sexton söner och sex döttrar. Men hans bröder hade inte många barn. I sin helhet ökade inte deras släkt lika mycket som Juda barn. De bodde i Beer-Sheva, Molada och Hasar-Shual, Bilhah, i Esem och i Tolad, Betuel, Horma och Tsiklag, i Beit-Markabot, i Hasar-Susim, i Beit-Biri och i Shaarajim. Dessa var deras städer tills David blev kung. Deras byar var Etam och Ajin, Rimmon, Token och Ashan, fem städer, och alla deras byar som låg runt omkring dessa städer ända till Baal. [Baal betyder ”herre”, syftar troligtvis på Baalot-Beer i söder, se Jos 19:8.] Där bodde de. [Jos 19:8] De förde sitt eget [särskilda] släktregister. [Släktregister var officiella listor på namn och familjer som förvarades i arkiv. De användes för beskattning och militärtjänst. Även om simoniterna var en liten stam som bodde mitt i Juda hade de sina egna släktregister.] Dessutom [följande överhuvuden]: Meshobab, Jamlek och Josha, Amasjas son, och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till Asiel, och Eljoenaj, Jaakoba, Jeshohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och Benajaho, samt Sisa, son till Shifi, son till Allon, son till Jedaja, son till Shimri, son till Shemaja. Dessa nu nämnda var furstar i sina släkter. Och deras familjer utbredde sig och blev talrika. De drog fram mot Gedor [nära Gaza], ända till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin boskap. De fann frodigt (rikligt, fett) och gott bete, och landet hade utrymme nog. Och där var lugnt och stilla, för de som bodde där förut var hamiter. Men dessa som här är uppskrivna med namn kom i Juda kung Hiskias tid [715-687 f.Kr.] och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem så att de inte mer finns till. Sedan bosatte de sig i deras land, för där fanns bete för deras boskap. Av dem, av Simeons barn, begav sig femhundra man till Seirs bergsbygd. Och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jishis söner, stod i spetsen för dem. De slog de sista som var kvar av amalekiterna och hade kommit undan. Sedan bosatte de sig där och bor där än i dag.
Första Krönikeboken 4:9-43 Bibel 2000 (B2000)
Jabes hade högre anseende än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, »ty«, sade hon, »jag födde honom med smärta«. Men Jabes åkallade Israels Gud: »Välsigna mig och gör mitt område stort. Låt din hand stödja mig och befria mig från olycka och smärta.« Och Gud uppfyllde hans önskan. Keluv, Shuchas bror, blev far till Mechir, som var Eshtons far. Eshton blev far till Bet Rafa, Paseach och Techinna, far till Ir Nachash. Detta var männen från Reka. Kenas söner var Otniel och Seraja, Otniels söner var Hatat och Meonotaj. Meonotaj blev far till Ofra, och Seraja blev far till Joav, stamfar till Timmermansdalens släkt; de var ju timmermän. Kalev, Jefunnes son, hade sönerna Ir, Ela och Naam, och Elas son var Kenas. Jehallelels söner var Sif, Sifa, Tirja och Asarel. Esras söner var Jeter, Mered, Efer och Jalon. Jeter blev far till Mirjam, Shammaj och Jishbach, Eshtemoas far. Hans judeiska hustru födde Jered, Gedors far, Hever, Sokos far, och Jekutiel, Sanoachs far. Detta var sönerna till Bitja, faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru: … Söner till hans judeiska hustru, syster till Nacham, far till Keila, var …, garmén, och Eshtemoa, maakatén. Shimons söner var Amnon, Rinna, Ben-Hanan och Tilon. Jishi hade sonen Sochet. Ättlingarna till Shela, Judas son, var Er, Lekas far, Lada, Mareshas far, och de släkter som var linnevävare i Bet Ashbea, vidare Jokim och männen från Koseva och Joash och Saraf, som hade tjänstgjort i Moab och sedan återvänt till Betlehem — enligt gamla traditioner. Detta var de krukmakare som bodde i Netaim och Gedera; de bodde där i kungens tjänst. Simons söner var Nemuel, Jamin, Jariv, Serach och Saul. Hans son var Shallum, vars son var Mivsam, vars son var Mishma. Mishma hade sonen Hammuel, sonen Sackur och sonen Shimi. Shimi hade sexton söner och sex döttrar, men hans bröder hade inte många barn. Deras släkt blev inte lika stor som Judas. De bodde i Beer Sheva, Molada, Hasar Shual, Bilha, Esem, Tolad, Betuel, Horma, Siklag, Bet Markavot, Hasar Susim, Bet Biri och Shaarajim. Dessa var deras städer till dess att David blev kung, liksom tillhörande byar. De bodde också i Etam, Ajin, Rimmon, Token och Ashan, dessa fem städer, samt alla deras byar, som låg runt om dessa städer, ända till Baal. Det var där de bodde, och de hade ett eget släktregister. Vidare: Meshovav, Jamlek, Josha, Amasjas son, Joel, Jehu, son till Joshivja, son till Seraja, son till Asiel, Eljoenaj, Jaakova, Jeshochaja, Asaja, Adiel, Jesimiel, Benaja och Sisa, son till Shifi, son till Allon, son till Jedaja, son till Shimri, son till Shemaja. Dessa ovan nämnda var sina släkters hövdingar. Deras familjer förökade sig starkt, och de drog ut i riktning mot Gedor, till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin småboskap. Där fann de fett, gott bete, och landet var vidsträckt och där var lugnt och fridfullt; de som förut bodde där var hamiter. De som här blivit upptecknade med namn kom vid den tid då Hiskia regerade över Juda, och de förstörde hamiternas tält och boplatser, som fanns där. De förintade dem för all framtid och slog sig ner på deras område, ty där fanns bete för småboskapen. Några av dem, 500 man från Simons stam, drog till Seirs bergsbygd, ledda av Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jishis söner. De slog de sista överlevande amalekiterna och bor där än i dag.