ANDRA KUNGABOKEN 3
3
Joram kung i Israel. Krig mot Moab
1Joram, Ahabs son, blev kung i Israel i Samaria under Judas kung Joshafats artonde regeringsår. Han regerade i tolv år. 2Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Men inte som hans far och mor. För han avlägsnade den baalsstod som hans far hade låtit göra. 3Men han höll fast vid och avvek inte från de synder som Jerobeam, Nebats son, hade fått Israel att begå.
4Mesha, kungen av Moab, bedrev fåruppfödning. Han brukade betala till Israels kung 100 000 lamm, och ull från 100 000 baggar. 5Men efter Ahabs död gjorde Moabs kung uppror mot Israels kung. 6Kung Joram drog då ut från Samaria och mönstrade hela Israel. 7Sedan lät han meddela kung Joshafat i Juda: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du följa mig och gå ut i krig mot Moab?” Han svarade: ”Jag går med. Jag är som du, mitt folk är ditt folk, mina hästar är dina hästar!” 8Han frågade: ”Vilken väg ska vi ta?” Han svarade: ”Vägen genom Edoms öken.”
9Så marscherade de ut, kungarna i Israel, Juda och Edom. De vandrade omkring i sju dagar, men sedan tog vattnet slut för armén och djuren de hade med sig. 10Då sa Israels kung: ”Åh nej, Herren har förenat oss tre kungar bara för att lämna oss i Moabs våld!” 11Men Joshafat sa: ”Finns ingen Herrens profet här som vi kan rådfråga Herren genom?” En av tjänarna till Israels kung svarade: ”Elisha, Shafats son, som brukade hälla vatten över Elias händer, finns här.” 12Joshafat sa: ”Hos honom är Herrens ord.” Så gick Joshafat ner till profeten tillsammans med kungarna i Israel och Edom.
13Men Elisha sa till Israels kung: ”Vad har jag med dig att göra? Gå till din fars och din mors profeter!” Israels kung svarade honom: ”Nej, Herren har förenat oss tre kungar för att lämna oss i Moabs våld!” 14Då sa Elisha: ”Så sant härskarornas Herre lever, han som jag står inför: om det inte vore för närvaron av kung Joshafat av Juda så skulle jag varken bry mig om eller ens notera dig. 15Men hämta nu hit åt mig en musiker!” Och när han spelade kom Herrens hand över Elisha. 16Han sa: ”Så säger Herren: Gräv gropar överallt i denna dal, 17för så säger Herren: Ni ska varken märka av vind eller regn, men dalen ska fyllas med vatten så att ni och er boskap och era andra djur får att dricka. 18Men det är lätt ordnat för Herren. Så han ska också ge Moab i ert våld. 19Angrip alla befästa städer och alla betydande städer. Hugg ner alla fruktbara träd. Täpp igen alla vattenkällor. Förstör all bördig åkermark med sten.” 20Och morgonen därpå vid tiden för matoffret, strömmade plötsligt vatten till från Edomhållet så att landet vattenfylldes.
21Alla moabiter fick höra att kungarna dragit upp för att kriga mot dem. Så alla män i vapenför ålder mönstrades och gick i ställning vid gränsen. 22När de steg upp tidigt på morgonen och solen gnistrade på vattnet, såg det blodfärgat ut från moabiternas håll. 23Då sa de: ”Det är blod! Kungarna har angripit och slaktat varandra. Nu ska vi plundra, Moab!” 24Men när de kom till Israels läger ryckte israeliterna fram och slog moabiterna, som tog till flykten. Och Israel avancerade in i landet och besegrade moabiterna. 25De förstörde städerna. De kastade alla en sten på all bördig åkermark tills den var övertäckt. De täppte igen alla vattenkällor. De högg ner alla fruktbara träd. Bara Kir-Haresets stenmur stod kvar, men slungkastarna omringade staden och besköt den. 26När Moabs kung insåg att striden var honom övermäktig, tog han med sig sjuhundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms kung. Men förgäves. 27Då tog han sin förstfödde son som skulle bli kung efter honom, och offrade sonen som brännoffer på muren.
Och vreden blev stark mot Israel. Så de drog sig tillbaka och återvände till sitt land igen.
Nu markerat:
ANDRA KUNGABOKEN 3: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om SvenskbibelANDRA KUNGABOKEN 3
3
Joram kung i Israel. Krig mot Moab
1Joram, Ahabs son, blev kung i Israel i Samaria under Judas kung Joshafats artonde regeringsår. Han regerade i tolv år. 2Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Men inte som hans far och mor. För han avlägsnade den baalsstod som hans far hade låtit göra. 3Men han höll fast vid och avvek inte från de synder som Jerobeam, Nebats son, hade fått Israel att begå.
4Mesha, kungen av Moab, bedrev fåruppfödning. Han brukade betala till Israels kung 100 000 lamm, och ull från 100 000 baggar. 5Men efter Ahabs död gjorde Moabs kung uppror mot Israels kung. 6Kung Joram drog då ut från Samaria och mönstrade hela Israel. 7Sedan lät han meddela kung Joshafat i Juda: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du följa mig och gå ut i krig mot Moab?” Han svarade: ”Jag går med. Jag är som du, mitt folk är ditt folk, mina hästar är dina hästar!” 8Han frågade: ”Vilken väg ska vi ta?” Han svarade: ”Vägen genom Edoms öken.”
9Så marscherade de ut, kungarna i Israel, Juda och Edom. De vandrade omkring i sju dagar, men sedan tog vattnet slut för armén och djuren de hade med sig. 10Då sa Israels kung: ”Åh nej, Herren har förenat oss tre kungar bara för att lämna oss i Moabs våld!” 11Men Joshafat sa: ”Finns ingen Herrens profet här som vi kan rådfråga Herren genom?” En av tjänarna till Israels kung svarade: ”Elisha, Shafats son, som brukade hälla vatten över Elias händer, finns här.” 12Joshafat sa: ”Hos honom är Herrens ord.” Så gick Joshafat ner till profeten tillsammans med kungarna i Israel och Edom.
13Men Elisha sa till Israels kung: ”Vad har jag med dig att göra? Gå till din fars och din mors profeter!” Israels kung svarade honom: ”Nej, Herren har förenat oss tre kungar för att lämna oss i Moabs våld!” 14Då sa Elisha: ”Så sant härskarornas Herre lever, han som jag står inför: om det inte vore för närvaron av kung Joshafat av Juda så skulle jag varken bry mig om eller ens notera dig. 15Men hämta nu hit åt mig en musiker!” Och när han spelade kom Herrens hand över Elisha. 16Han sa: ”Så säger Herren: Gräv gropar överallt i denna dal, 17för så säger Herren: Ni ska varken märka av vind eller regn, men dalen ska fyllas med vatten så att ni och er boskap och era andra djur får att dricka. 18Men det är lätt ordnat för Herren. Så han ska också ge Moab i ert våld. 19Angrip alla befästa städer och alla betydande städer. Hugg ner alla fruktbara träd. Täpp igen alla vattenkällor. Förstör all bördig åkermark med sten.” 20Och morgonen därpå vid tiden för matoffret, strömmade plötsligt vatten till från Edomhållet så att landet vattenfylldes.
21Alla moabiter fick höra att kungarna dragit upp för att kriga mot dem. Så alla män i vapenför ålder mönstrades och gick i ställning vid gränsen. 22När de steg upp tidigt på morgonen och solen gnistrade på vattnet, såg det blodfärgat ut från moabiternas håll. 23Då sa de: ”Det är blod! Kungarna har angripit och slaktat varandra. Nu ska vi plundra, Moab!” 24Men när de kom till Israels läger ryckte israeliterna fram och slog moabiterna, som tog till flykten. Och Israel avancerade in i landet och besegrade moabiterna. 25De förstörde städerna. De kastade alla en sten på all bördig åkermark tills den var övertäckt. De täppte igen alla vattenkällor. De högg ner alla fruktbara träd. Bara Kir-Haresets stenmur stod kvar, men slungkastarna omringade staden och besköt den. 26När Moabs kung insåg att striden var honom övermäktig, tog han med sig sjuhundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms kung. Men förgäves. 27Då tog han sin förstfödde son som skulle bli kung efter honom, och offrade sonen som brännoffer på muren.
Och vreden blev stark mot Israel. Så de drog sig tillbaka och återvände till sitt land igen.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel