Jesaja 48:1-22

Hör detta, Jakobs ätt, ni som bär namnet Israel och härstammar från Juda, ni som svär vid Herrens namn och prisar Israels Gud, men utan ärlighet och trohet. De uppkallar sig efter den heliga staden och stöder sig på Israels Gud, vars namn är Herren Sebaot. Det som en gång hände hade jag förutsagt, jag förkunnade det och gav det till känna. Plötsligt handlade jag, och det skedde. Jag vet att du är hård, din nacke av järn, din panna av brons. Därför förutsade jag det, förkunnade det innan det skedde, för att du inte skulle säga: »Det var min gudabild som gjorde det, mitt gjutna beläte som befallde det.« Här ser du allt detta som du har hört. Berätta nu om det! Nu förkunnar jag något nytt för dig, något förborgat som du inte känner till. Det skapades just nu, inte för länge sedan, du har inte hört om det förrän i dag, för att du inte skulle säga: »Det visste jag.« Du fick inget höra, inget veta, inget blev yppat för dig i förväg. Jag vet ju att du är trolös, du heter avfälling alltsedan du föddes. För mitt namns skull behärskar jag min vrede, för min äras skull har jag tålamod med dig och utplånar dig inte. Jag har smält dig, men inte för att få silver, prövat dig i lidandets ugn. För min skull, för min egen skull handlar jag — mitt namn skall inte vanhelgas. Jag delar inte min ära med någon. Hör på mig, Jakob, Israel, som jag har kallat! Jag är Gud, jag är den förste och jag är den siste. Min hand lade jordens grund, min högra hand spände ut himlen. När jag kallade på dem stod de där. Samlas nu alla och lyssna! Vem av de andra förkunnade detta, att den som Herren älskar skall utföra det han vill mot Babylon och Kaldeens folk? Jag, jag sade det, jag kallade honom, jag sände honom och gav honom framgång. Kom hit till mig och hör detta: Sedan allt började har jag talat öppet, när något skedde fanns jag där. Nu har Herren Gud sänt mig, och hans ande … Så säger Herren, din befriare, Israels Helige: Jag är Herren, din Gud, som ger dig nyttig undervisning och leder dig den väg du skall gå. Om du ändå lydde mina bud! Då skulle din lycka bli som en flod, som havets vågor din framgång. Din avkomma skulle bli som sanden, dina ättlingar som sandkornen. Ditt namn skulle inte utplånas utan alltid stå inför mig. Lämna Babylon, fly från Kaldeen! Berätta det med jubel, förkunna det och låt det bli känt över hela jorden att Herren har befriat sin tjänare Jakob. De behövde inte törsta när han förde dem genom ödemarken. Han lät vatten flöda ur klippan, han klöv klippan, så att vatten strömmade fram. De gudlösa får aldrig någon lycka, säger Herren.