Parallell
86
1
Den frommes bön under förföljelse.
En bön av David.  HERRE, böj till mig ditt öra      och svara mig,  ty jag är betryckt och fattig. 2  Bevara min själ,      ty jag är from;  du min Gud,      fräls din tjänare,      som förtröstar på dig. 3  Var mig nådig, o Herre,      ty hela dagen      ropar jag till dig. 4  Gläd din tjänares själ,      ty till dig, Herre,      upplyfter jag min själ. 5  Ty du, o Herre,      är god och förlåtande  och stor i nåd mot alla      som åkalla dig. 6  Lyssna, HERRE, till mitt bedjande,  och akta på mina böners ljud. 7  På min nöds dag åkallar jag dig,  ty du skall svara mig. 8  Ingen är dig lik bland gudarna, Herre,  och intet är såsom dina verk. 9  Hedningarna, som du har gjort,      skola alla komma      och tillbedja inför dig, Herre,  och skola ära ditt namn. 10  Ty du är stor,      och du gör stora under;  du allena är Gud. 11  Visa mig, HERRE, din väg;  jag vill vandra i din sanning.  Behåll mitt hjärta vid det ena      att jag fruktar ditt namn. 12  Då vill jag tacka dig, Herre, min Gud,      av allt mitt hjärta  och ära ditt namn evinnerligen; 13  ty din nåd är stor över mig,  och du räddar min själ      ur dödsrikets djup. 14  Gud, fräcka människor      hava rest sig upp mot mig,  och våldsverkarnas hop      står efter mitt liv;  de hava icke dig för ögonen. 15  Men du, Herre,      är en barmhärtig och nådig Gud,  långmodig och stor      i mildhet och trofasthet. 16  Vänd dig till mig och var mig nådig,  giv åt din tjänare din makt,  och fräls din tjänarinnas son. 17  Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl;  och må de som hata mig se med blygd  att du, o HERRE,      hjälper mig och tröstar mig.