Psaltaren 12:1-8

För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.  Fräls, HERRE;      ty de fromma äro borta,  de trogna äro försvunna      ifrån människors barn.  De tala lögn,      den ene med den andre;  med hala läppar tala de,      och med dubbelt hjärta.  HERREN utrote      alla hala läppar,  den tunga som talar stora ord,  dem som säga:      »Genom vår tunga äro vi starka,  våra läppar stå oss bi;      vem är herre över oss?»  »Eftersom de arma lida övervåld      och de fattiga klaga,  vill jag nu stå upp»,      säger HERREN;  »jag vill skaffa frälsning      åt den som längtar därefter.»  HERRENS tal      är ett rent tal,  likt silver som rinner ned mot jorden,      luttrat i degeln,      renat sju gånger.  Du, HERRE, skall bevara dem,  du skall beskydda dem      för detta släkte evinnerligen. [ (Psalms 12:9)  Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga,  då nu uselheten är rådande      bland människors barn. ]