Job 19
19
Jobs svar på Bildads andra tal
1Då tog Job till orda och sade:
2
Hur länge skall ni plåga min själ
och krossa mig med ord?
3Tio gånger har ni hånat mig
och kränkt mig utan att rodna.
4Om jag än verkligen farit vilse,
då är förvillelsen min egen sak.
5Om ni ändå vill förhäva er mot mig
och använda min förnedring emot mig,
6så skall ni veta att Gud har gjort mig orätt
och spänt sitt nät omkring mig.
7Jag ropar mot våldet men får inget svar,
jag ropar, men där finns ingen rättfärdighet.
8Han har spärrat min väg så att jag ej kommer fram,
över mina stigar lägger han mörker.
9Han har klätt av mig min ära
och tagit kronan från mitt huvud.
10Han bryter ner mig från alla sidor, så att jag går under.
Han rycker upp mitt hopp som vore det ett träd.
11Han har tänt sin vredes eld mot mig,
och räknar mig som sin fiende.
12Hans skaror samlas
och förbereder sitt anfall mot mig,
de slår läger kring mitt tält.
13Han har drivit bort mina bröder från mig,
alla jag känner är som främlingar för mig.
14Mina närmaste har gett sig av,
mina vänner har glömt mig.
15Min familj och mina tjänarinnor
betraktar mig som en främmande,
en främling är jag i deras ögon.
16Om jag kallar på min tjänare svarar han inte,
jag måste ödmjukt vädja till honom.
17Min andedräkt är vidrig för min hustru,
jag väcker leda hos mina bröder.
18Även små barn föraktar mig,
så snart jag reser mig hånar de mig.
19För alla mina vänner är jag avskyvärd,
de jag älskade har vänt mig ryggen.
20Mina ben tränger ut genom hud och kött,
endast tandköttet har jag kvar.
21Var barmhärtiga, ni mina vänner, var barmhärtiga mot mig,
ty Guds hand har slagit mig.
22Varför förföljer ni mig som Gud gör?
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23O, att mina ord hade skrivits ner,
att de hade blivit upptecknade i en bok
24och för evigt inristade i klippan
med ett stift av järn och med bly!
25Men jag vet att min återlösare lever,
och som den siste skall han träda fram över stoftet.
26När sedan denna min sargade hud är borta,
skall jag i mitt kött skåda Gud.
27Jag själv skall få skåda honom,
med egna ögon skall jag se honom,
inte med någon annans.
Därefter trånar jag i mitt innersta.
28Men ni säger:
"Hur skall vi förfölja honom?"
Roten till olyckan har ni ju funnit hos mig.
29Frukta för svärdet,
ty vrede hör till synder som straffas med svärd.
Så må ni inse att det kommer en dom.
Nu markerat:
Job 19: SFB98
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Old Testament, Copyright (C) 1998, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm. New Testament, Copyright (C) 1996, 1998,Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, and Stiftelsen Biblicum, Ljungby
Job 19
19
Jobs svar på Bildads andra tal
1Då tog Job till orda och sade:
2
Hur länge skall ni plåga min själ
och krossa mig med ord?
3Tio gånger har ni hånat mig
och kränkt mig utan att rodna.
4Om jag än verkligen farit vilse,
då är förvillelsen min egen sak.
5Om ni ändå vill förhäva er mot mig
och använda min förnedring emot mig,
6så skall ni veta att Gud har gjort mig orätt
och spänt sitt nät omkring mig.
7Jag ropar mot våldet men får inget svar,
jag ropar, men där finns ingen rättfärdighet.
8Han har spärrat min väg så att jag ej kommer fram,
över mina stigar lägger han mörker.
9Han har klätt av mig min ära
och tagit kronan från mitt huvud.
10Han bryter ner mig från alla sidor, så att jag går under.
Han rycker upp mitt hopp som vore det ett träd.
11Han har tänt sin vredes eld mot mig,
och räknar mig som sin fiende.
12Hans skaror samlas
och förbereder sitt anfall mot mig,
de slår läger kring mitt tält.
13Han har drivit bort mina bröder från mig,
alla jag känner är som främlingar för mig.
14Mina närmaste har gett sig av,
mina vänner har glömt mig.
15Min familj och mina tjänarinnor
betraktar mig som en främmande,
en främling är jag i deras ögon.
16Om jag kallar på min tjänare svarar han inte,
jag måste ödmjukt vädja till honom.
17Min andedräkt är vidrig för min hustru,
jag väcker leda hos mina bröder.
18Även små barn föraktar mig,
så snart jag reser mig hånar de mig.
19För alla mina vänner är jag avskyvärd,
de jag älskade har vänt mig ryggen.
20Mina ben tränger ut genom hud och kött,
endast tandköttet har jag kvar.
21Var barmhärtiga, ni mina vänner, var barmhärtiga mot mig,
ty Guds hand har slagit mig.
22Varför förföljer ni mig som Gud gör?
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23O, att mina ord hade skrivits ner,
att de hade blivit upptecknade i en bok
24och för evigt inristade i klippan
med ett stift av järn och med bly!
25Men jag vet att min återlösare lever,
och som den siste skall han träda fram över stoftet.
26När sedan denna min sargade hud är borta,
skall jag i mitt kött skåda Gud.
27Jag själv skall få skåda honom,
med egna ögon skall jag se honom,
inte med någon annans.
Därefter trånar jag i mitt innersta.
28Men ni säger:
"Hur skall vi förfölja honom?"
Roten till olyckan har ni ju funnit hos mig.
29Frukta för svärdet,
ty vrede hör till synder som straffas med svärd.
Så må ni inse att det kommer en dom.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Old Testament, Copyright (C) 1998, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm. New Testament, Copyright (C) 1996, 1998,Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, and Stiftelsen Biblicum, Ljungby