Apostlagärningarna 24:10-21

Då landshövdingen gav tecken åt Paulus att tala, gav han sitt svar: "Eftersom jag vet att du i många år har varit domare över detta folk, försvarar jag min sak med tillförsikt. Du kan själv förvissa dig om att det inte är mer än tolv dagar sedan jag for upp till Jerusalem för att tillbe. Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med någon eller ställa till oroligheter bland folket. Och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för. Men det bekänner jag för dig att jag enligt 'den vägen' som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna. Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga skall uppstå en gång. Därför strävar jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor. Efter flera år kom jag för att överlämna gåvor åt mitt folk och för att frambära offer. Då fann de mig i templet sedan jag renat mig, och där var ingen folkmassa eller något tumult. Men där fanns några judar från Asien, som egentligen skulle stå här inför dig och anklaga mig, om de hade något att anföra emot mig. Eller låt dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet, om det inte skulle vara för detta enda ord som jag ropade när jag stod ibland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står anklagad inför er."