Jeremia 2:1-13

Jeremia 2:1-13 B2000

Herrens ord kom till mig: Gå och förkunna för Jerusalem: Så säger Herren: Jag minns hur hängiven du var som ung, hur du älskade mig som brud, hur du följde mig genom öknen, genom landet där ingen sår. Israel var helgat åt Herren, det första av hans skörd. Alla som åt av det ådrog sig skuld, olyckan drabbade dem, säger Herren. Lyssna till Herrens ord, Jakobs ätt, Israels alla släkter! Så säger Herren: Vad hade era fäder att förebrå mig, eftersom de gick bort från mig, följde det som var intet och själva blev till intet? De frågade inte: »Var är Herren, han som förde oss ut ur Egypten, som ledde oss genom öknen, det öde och oländiga landet, torkans och mörkrets land, landet där ingen färdas, där ingen människa bor?« Jag förde er till ett bördigt land att njuta dess frukter och allt dess goda. Men när ni kom dit gjorde ni mitt land orent och min egendom till något avskyvärt. Prästerna frågade inte: »Var är Herren?« Lagens förvaltare ville inte veta av mig. De styrande satte sig upp mot mig, profeterna profeterade i Baals namn och följde gudar som ingen hjälp kunde ge. Därför fortsätter jag att ställa er till svars, säger Herren, ja, även era barnbarn skall jag ställa till svars. Far bort till kitteernas kuster och se, sänd någon till Kedar att undersöka om något sådant har skett: har ett folk någonsin bytt ut sina gudar? — Och de är ju ändå inga gudar. — Men mitt folk har bytt bort sin ära mot det som ingen hjälp kan ge. Häpna, himmel, över detta, rys och bäva, säger Herren. Ty mitt folk har begått en dubbel synd: de har övergett mig, källan med det friska vattnet, och huggit ut cisterner, cisterner som spricker och inte håller vatten.

YouVersion använder cookies för att anpassa din upplevelse. Genom att använda vår webbplats accepterar du vår användning av cookies enligt beskrivningen i vår Integritetspolicy